Trainingcamp Halmstad är i gång

Att vara hemma i Halmstad igen känns fantastiskt skönt och superskoj! 08a land har många fördelar men 035-land har banne mig ännu fler!
Här finns skog, öppna landskap, stad, hav, sjöar, platta vägar, grymma backar, kultur, festligheter, lugn och tystnad inom cykelavstånd. Det är ganska coolt när man tänker efter. Som att på något vis vara i en fint inslagen liten presentask!

Sen är det förstås en galet bra plats om man gillar att träna för nästan oavsett sport så finns det möjligheter. det enda jag så här i skrivande stund kan komma på som inte finns inom cykelavstånd är skidåkning som kräver brant backe. Men det finns åtminstone inom bilavstånd om man nu har en sådan lusta.

Under de veckor jag är här ska jag träna så mycket jag bara mäktar med. Jag ska verkligen utnyttja alla fina möjligheter och största utmaningen blir väl att liksom inte overdo it. Samtidigt så känner jag att Trainingcamp Halmstad sommaren 2016 kommer gå till historien som en av de bästa någonsin! Helt enkelt därför att jag vill det och har bestämt att det ska bli så. 🙂

Så för att riktigt rivstarta så började jag med löp-intervaller. Tänkte att det var lika bra att lägga ribban ganska högt och väcka kroppen med en lagom chock. 😉
4 x 3+2+1 min. + hopp & skutt-övningar. Körde i fina Aleskogen vid havet. Har en perfekt, platt liten intervallrunda på några kilometer där och jag behöver liksom aldrig fundera utan det är bara att köra på runt, runt, runt. Vill jag skoja till det så byter jag helt enkelt bara varv.

Det bra med trainingcamp är att man kan vila en stund efter lunch om man vill och behöver. Sen är man som ny igen. 🙂
För här i Halmstad finns ju även min fina klubb TT&M och förutom rent organiserad träning så finns det alltid någon som ska göra något mer och vill ha sällskap. När Fredrik SA, en av Sveriges bästa swimrunners, flaggade att han skulle träna just swimrun, så var jag inte direkt svårövertalad.

Han, plus Micke och Magnus, stack i väg med mig i släptåg och jag vet inte om de bara var ovanligt snälla, eller om de kanske var i chocktillstånd över min långsamhet, men inte en enda gång gnällde de över att det gick för söligt. Löpningen var inga större problem även om jag bromsade rejält när vi var i absolut obanad terräng. Jag kom ändå ikapp bra när jag bara fick fast mark under fötterna. Det är simningen som blir “problemet” när man ska hålla ihop hela tiden och är ojämna. Alla de där är nämligen starka, snabba simmare så för att de inte skulle behöva vänta ihjäl sig så fick de helt enkelt simma en extra lång runda.
Allt går om man bara vill!

Rundan var hur bra som helst även om jag ibland svor (tyst) över risbuskarna, rötterna och lösa stenbumlingar. Tror banne mig vi fick in alla underlag som finns på en radie av max 3 km.
Asfalt, sandstrand, klippor, stenar, stigar, snår, hav och sjö. Hur många ställen kan bjuda på något sånt?

Kram från Ingmarie.