Ibland finns det bara ett alternativ 

För när det är 36 ljuva grader i skuggan finns det bara ett ställe man vill vara vid och i. Vattnet


Jag har simmat och vattenlöpt både här och där. Anders där. ?





Vi hade även turen att få se en delfin leka runt oss. Hade jag simmat bara några minuter till hade jag fått simma med den. Maybe next time!


Kram från Ingmarie

Some like it hot

Redan i ottan visar kvicksilvret en massa härliga plusgrader. Strax efter 9 när jag stack ut var det ännu fler och innan jag var tillbaka var det nära 30. Där har det hållit sig under dagen och jag älskar det!!! På riktigt!  Är säker på att det är därför min rygg klarade en hel timmes löpning i dag. Att det gick kriminellt långsamt skyller jag på backarna och sanden.?



För att få svettas ännu mer har jag även varit på Hot yoga där det var ännu hetare. Helt klart ett godkänt hak så dit ska jag fler gånger.


Det bra är att om man tycker skinnet blir för hett så är det aldrig långt till havet. Vi gjorde dock en utflykt några mil bort till Binningup.Stället i sig är inte så mycket att hurra för. Det bor drygt 900 pers där och den enda kommersen är en liten butik och en mack. Och en gigantisk lekplats. Vi hade fått tips om att stranden skulle vara fin och vattnet lugnt nog för att simma i. Det första var absolut rätt men det andra var absolut tokfel. Men det kvittade för roa sig kan man oavsett. 








I morgon ska det visst bli över 30 grader. Tjohooo! ?☀️??

Kram från Ingmarie

Nästan som mitt eget

Snacka om att leva lyxliv. Inte nog med att vi nu bor max tre stenkast från stranden. I det här hus- och kattpassandet ingår även bl.a ett alldeles eget gym! Ett sånt där man kan roa sig med att t.ex köra cykelintervaller så svetten stänker.


Men även lyfta vikter och leka boxare.





Havet är också som en alldeles egen bassäng. På ena sidan stan är vågorna obetydliga och helt harmlösa. Perfekt ställe för både simning och vattenlöpning.


Konstigt nog är det svalare i det vattnet mot vattnet på andra sidan stan, trots att det är samma hav, och där vågorna dessutom är både starka och extremt sugande. Hamnar man fel i en sån är man körd.


Jag är full av beundran över de som helt hämningslöst kastar sig både på, under och över dem. Som rullar runt i vågornas kraft och sen bara ploppar upp på andra sidan och ruskar vattnet ur öronen.? Där är de riktiga vattendjuren. Samtidigt tänker jag att vilken bra grej det är att alla, från att de är små knoddar, vänjer sig vid vattnet och lär sig dess nycker. Har hittills inte sett en enda unge med “flythjälpmedel” här när jag tänker efter..

Vågor eller ej, badar gör jag oavsett om än lite försiktigare än the locals.?


Njutandet är dock till fullo. Där finns inga hämningar alls hos mig.? Kanske för att jag för varje minut känner hur gott allt här gör med mig både på in- och utsidan.


Kram från Ingmarie

På en ynka dag kan man..

… hinna med en jämrans massa. Särskilt om man går upp långt före tuppen.

Man kan t.ex. hinna åka till Wellington Nationalpark som ligger ca 40 min bort med bil. Mattias som vi nu hänger hos skulle köra ett triathlon och vi hängde förstås med för att kolla och träna själva.


Springa och simma gillar jag ju och där fanns förstås massor av möjligheter.? Dessutom är där vansinnigt vackert !







Mattias, som f.ö kommer från samma fina bästkust-stad som mig, körde på bra på sprintdistansen. Han hade utan tvekan även den mest entusiastiska hejarklacken. Och kanske han var den mest fotade också.?




När man är på så där tidiga tillställningar ingår även nybryggt kaffe och lyxfrukost!




Man kan även hinna en extra sightseeingtur, dricka ännu mer kaffe och hänga på en absolut folktom strand. Makalöst!




Sen hinner man leka med katten, leka med kidsen, storhandla, vinka av familjen (som låter oss passa huset och kissekatten),  packa upp, städa, laga mat, käka och vattenlöpa i Koombana bays ljuva vatten.


Typ så. Sen blev det kväll och vi tyckte det räckte. Enda aktiviteten vi mäktar med nu är att nöta soffan.?

Kram från Ingmarie.

On the road

Vi har förflyttat oss söderut en si så där 18 mil till Bunbury. Här ska vi hänga ett bra tag och jag ser verkligen, verkligen fram emot det! Har redan invigt “sim-viken” och blev så exalterad att jag glömde fota.?

Vi for dock inte raka vägen. Det gäller ju att passa på att ta omvägar när möjligheten uppstår för det finns massor av guldkorn att upptäcka utanför de vanliga stråken. Bara att glo ut genom rutan är ett skådespel. Och bakvänt för man sitter ju på “fel” sida oavsett.


Lite utanför Mandurah hittade vi t.ex en nästan helt egen sandstrand. Perfekt för spontanbad och picknick-lunch.




Och inne i stan hittade vi massor av mysiga caféer och ännu en vansinnigt smarrig cappuccino som skulle gjort Anna grön av avund.



Har även besökt ett annat av Goodlife gymen. Re- och pre-haben måste ju skötas oavsett och jag tycker jag sköter mig exemplariskt.?

Kram från Ingmarie

När en förlorad livsande återvänder 

Foto och bilder av alla de slag är fantastiska uppfinningar och utan dem vore vi väldigt mycket upplevelse-fattigare. En bild kan verkligen säga mer än 1000 ord. Men ibland räcker de ändå inte till. Ibland kan ingenting beskriva varken det man ser eller känner helt enkelt för att det är obeskrivbart.

Just så upplever jag det nu. Att oavsett vad jag skriver eller vilka bilder jag än lägger upp här så blir det bara pluttigt i jämförelse med verkligheten. För när  livsanden äntligen kommer tillbaka är det som att få livet tillbaka igen. Bättre förklaring än så kan jag inte ge…

Det är inte bara det att jag redan kan springa mer än jag trodde jag ens skulle kunna göra i slutet av denna vistelse. Du som haft ofrivilligt löpuppehåll vet. Du som inte haft det får försöka föreställa dig hur det känns att längta efter att göra något som man älskar. Att sen dessutom få kuta runt i coola Kings park tillsammans med Anders gör ju inte det hela sämre.










Eller att jag har min yoga-,stretch- och rehabstund på en gräsyta större än hela Drottningholmsparken. Eller i alla fall dess parkering…


Den ligger förresten precis vid vårt lilla hus.


Inte ens det faktum att jag kört vattenlöpning i havet igen kan helt förklara vad som hänt inombords.



Nej det är solen och värmen som har, som alltid får jag väl tillägga, gjort underverk både med min kropp och knopp. När det väl händer så händer det fort!

Jag älskar verkligen att slippa lager på lager av kläder för att inte frysa och jag njuter av att kunna sitta ute och käka oavsett tidpunkt.


Liksom att hitta ännu en magiskt härlig utomhusbassäng som man kan vara i länge, länge utan att frysa sig halvt fördärvad. 10 st. 50-metersbanor varav en enbart för vattenlöpning. Ja du fattar va? Kubiklycka!


Och havet! Detta magiska, otämjbara element. Jag  älskar det samtidigt som jag har oerhört stor respekt för det. Det ger och det tar lika enkelt. Men jag tror bestämt att det mest ger. Anders är som en delfin bland vågorna och vill nästan inte komma upp.



Port beach är ännu en av Perths magiskt vackra stränder med sand så där vit att den bländar du vet.

Och man nästan inte kan välja var man ska lägga handduken för det är för mycket plats att välja på.?


Det känns fantastiskt att jag åter igen kan känna glädje och full livslust. För en vecka sedan trodde jag på fullt allvar att det skulle dröja ofattbart länge. Ibland är det skönt att ha fel.?


Kram från Ingmarie

Hur man snabbast får upp 100-tals badande trots 30 gradig värme

Scarborough beach. Kilometer efter kilometer med kritvit sand. Vågorna i Indiska oceanen är perfekta både för att bodysurfa och svalka sig med i den 30-gradiga värmen. Jag och Anders tumlar runt som fjäderlätta skumgummibollar och skrattar så vi nästan dör skrattdöden.



Efter ett tag tar vi paus och käkar maten i våra lunchlådor. 


Anders tar skydd under nya hatten medan jag nöjer mig med solbrillorna. 


Sen slappar vi duktigt. Siesta är extra fint efter bra gympass. Ett sånt där hela kroppen fått bli trött du vet.



När vi så ligger där och precis tänkt masa oss upp för ännu en badlekstund så börjar sirenerna tjuta. Högt! Livräddarna tar ner “badflaggorna” och sätter i stället upp såna här:


På mindre än 10 sekunder är havet folktomt. Ingen doppar ens tårna.


Livräddarbilen kör fram och tillbaka på stranden och informerar om att helikopterspanaren sett en tre meter lång haj en bit ut i havet och den är på väg från söder till norr. D.v.s mot “vår”strand. Men eftersom man aldrig helt kan veta dels vart den är på väg, eller dels om där är fler, så blev det badförbud på hela stranden. De hänger ihop så det var alltså inte bara där vi höll till. 


Visst, det kan verka läskigt men faktum är att det är, vad jag vet, inte ens 10 personer som blivit dödade av haj under de senaste 100 åren. Det är betydligt farligare att sitta i en bil. Det är faktiskt större risk att du får en kokosnöt i skallen.

Jag känner mig inte ett dugg orolig. Mycket handlar om sunt förnuft och att följa reglerna. 


Ska jag vara helt ärlig tycker jag det var ruskigt spännande och jag hade gärna velat se hajen. Det hade varit en ära!

Simningen och vattenlöpningen får förpassas till poolen men man kan ju faktiskt roa sig drottninglikt på stranden utan att bada.?


Kram från Ingmarie

John Forrest och ett annat paradis 

Inte nog med att det finns fantastiska stränder, hav och stadsparker där vi befinner oss. Bara ett par mil från city hittar man stora nationalparker med vandrings-, cykel- och löpstigar, urskogar, picknickställen, historiska platser, vingårdar, berg, dalar och vilda djur. Vi besökte den äldsta nationalparken, John Forrest, i dag. Tror varken jag eller Anders ens i vår vildaste fantasi hade kunnat föreställa oss varken hur bedårande vackert det skulle vara eller hur otroligt hjälpsamma de Park Rangers som jobbade där skulle vara. (Ö.h.t är australiensarna enormt snälla och gästvänliga vilket jag minns väl från förr.)

Vi fick fina tips på rundor och flera kartor så vi inte skulle komma vilse. Inte för att det någonsin var någon egentlig fara, det var ordentligt välmarkerat, men du vet hur halvblind man kan bli när man uppslukas av naturens skönhet!


Upp mot 30 grader, då behöver t.o.m jag både solbrillor, solskydd och massor av vatten. Anders gjorde sin egen solhatt.


 

När jag åkte hit tänkte jag att jag skulle vara glad om jag kunde lite trails och kanske småjogga några minuter då och då. Om jag inte helt räknat fel så höll jag på i 80 min i dag utan att känna av ryggen mer än några sekunder och då var max 15-20 min gång! Hur ofattbart är inte det? Oavsett hur det blir sen är jag jättetacksam över i dag!


Lunchlådorna käkade vi i skuggan av de stora träden. Efter att vi smygfotat familjen känguru!

Förutom tips på var vi kunde kuta så fick vi karta och vägvisning till  Lake Leschenaultia. (Nej, jag kan inte heller uttala det…) Visste inte ens att den fanns så vilken tur att de såg hur badsugen jag var! (Hade i och för sig hintat när jag frågade om det gick att bada i de halvtorra dammarna i parken…) Sjön är en oas och en ljuvlig pärla mitt ute i (nästan) ingenstans. Den måste ha blivit gjord för vattenlöpnings- och simnördar som mig. Och Anders fick jag nästan inte upp.?

 

Kram från Ingmarie

Lekdag

Staden Perth grundades officiellt 1829 av Captain James Stirling men Ehadjuk Noongar folket har enl. forskning bott här i 38 000 år. Så att påstå att Australien är ett ungt land är bara korkat. Urbefolkningen, Aboriginals, är egentligen värt ett inlägg i sig. Jag nöjer mig just nu med att säga att de har, och har  haft det fruktansvärt tufft sedan européerna kom hit. Vilket ju tyvärr inte är förstå gången i historien… Här bor ca. 2. miljoner människor på en yta av ca. 64 kvadratkilometer. Genom stan ringlar Swan River och överallt finns det parker av olika modell och storlek. En del är stora med massor av träd, planteringar, lekparker (för barn), dammar, bänkar och gång/löp/cykel-vägar. Andra är bara en gräsyta med några buskar och så små att det tar max 2 minuter att gå igenom dem. Vissa har olika idrottsanläggningar och vissa har även ett helt center med sportaktiviteter. Beatty Park är ett sånt exempel. Här finns ett stort fint gym, gruppträningssalar, simbassänger i olika längder både ute och inne, lekbad, café och shop. Superfräscht, trevligt och förstås vansinnigt skoj!

Att få simma ute under solen på självaste Lucia, på en i princip tom bana, det är lycka för mig! T.o.m Anders härjade runt där.


Vi sparade dock gymet till senare. Mest av ren snålhet, det kostade nämligen 8 AUD extra/person, för jag hade lyckats få två gratis 5-dagarspass till Goodlife Health club. Hur bra som helst ju!


Mellan det här lekandet har vi hängt på Cottesloe beach. Här kan man välja att ligga på gräset eller på den kritvita stranden. Eller så väljer man inte utan kör båda.?


Anders badade inte i dag heller trots värmen och ljummet vatten. Ibland begriper jag mig verkligen inte på honom. Doppa fötterna räknas inte. Och absolut inte att skölja av dem i rinnande vatten hur nära havet det än är.


Men jag vet hur det blir, när han sen väl kommer i får man nästan inte upp honom. Då är han som en barnunge som precis fattat hur häftigt det är att bada i havet.?

Det här är så vansinnigt skönt! Jag känner verkligen hur solens energi går in i varendaste liten cell i min kropp och gör den glad igen. Det är bara att konstatera ännu en gång. Det är på dessa breddgrader jag hör hemma…


Kram från Ingmarie

Kings Park and some beaches

100 steg, eller kanske 150, från vår lya ligger Kings Park. En oas med massor av fina mjuka stigar för klena diskbråcksryggar. Och även andra ryggar såklart. ?

Förvisso är jag långsam som attan just nu, särskilt när jag går, men trots att vi höll på i över en timme men hann ändå bara med en liten flugskit på kartan. Underbart för det betyder ju att vi har massor av mer att se och upptäcka i denna pärla. Inte för att vara taskig men Central Park kan slänga sig i väggen. ?




Eftersom det varit molnigt en stor del av dagen, det har t.o.m regnat, så passade vi på att reka runt lite. Regndagar är nämligen sällsynta och jag vill undvika sitta instängd i en bil så mycket det bara är möjligt. Särskilt på soldagar.
Så vi drog först in mot stan och kollade in en Running-shop (utan att göra av med en enda cent) och käkade på Raw + more. Helt galet gott! Och så himla mysigt att kunna sitta ute för även om det är mulet är det inte kallt. 


Hur det blev när vi kom ut till havet i mysiga Fremantle kan du nog därför gissa…


Tänk att ha ett helt hav för vattenlöpning och simning! Med vatten så klart att jag såg ända ner till botten. Jag dog nästan lyckodöden.


Anders nöjde dig dock med att doppa fossingarna. I alla fall i dag.


Och det där är inte enda stranden. Här finns mil efter mil med kritvit sand, turkost vatten och vikar som kan användas för allt från stilla plaskande i ryggläge till fartfylld kite-surfing. Många har även full service med (gratis) toaletter, duschar och omklädningsrum. Hur bra är inte det? Vår närmsta strand ligger i Cottesloe bara en kort bit från lyan.


 Där ska vi bl.a hänga i morgon. Efter  att vi lekt av oss på en av de största lekplatser jag besökt. You´ll see tomorrow. ?

Vet du, jag känner på mig att det här är bästa medicinen alla kategorier för sorgsna själar och kroppar. Känner redan hur livsandarna har börjat vakna till liv igen. Faktum är att jag tror det är snudd på omöjligt att inte känna lycka här…


 Kram från Ingmarie