Knep för livet

Jag vill gärna tro att det finns ett syfte och en mening med det som sker i mitt liv. Att de människor jag möter, oavsett hur och vem de är, kommer i min väg för att det är något jag ska lära mig. Att de platser i världen jag besöker har någon slags betydelse och att de händelser jag utsätts för sker just för att det ska tillföra livet något.


Det är därmed inte sagt att det alltid är enkelt eller ens självklart att tro och tänka så. Särskilt inte när det gäller död, sjukdomar, olyckor och smärta. Allt det där gör ju ont, känns onödigt och gör att inget någonsin blir detsamma. Men kanske det är det som är själva grejen? Att livet inte hela tiden ska vara same same för hur skulle vi då utvecklas eller uppskatta det som är bra? Livet är fullt av kontraster och motsatser och det är inte mycket vi kan göra något åt. Vi får helt enkelt lära oss att hantera alla ups and downs.

Jag tycker t.ex inte det är ett skvatt skoj att ha diskbråck men i det stora hela är det ju typ ingenting. Jag tycker inte heller det är roligt att ha sorg i hjärtat efter Elvira, vara på andra halvan av livet eller ha insett att jag kanske aldrig mer får se min ena bror eftersom han inte vill träffa mig.

Det är inte helt enkelt att inte dras med i den där negativa tankespiralen eller låta känslorna ta över. Men jag har ett val. Rent konkret så startar ju en känsla med en tanke och tankar kan vi styra. Och det du tänker blir till slut du. Vet du att du tänker ca 65 000 tankar per dag och att 95% av dem är samma som du tänkte i går? Så tänker du nedlåtande, negativa, sorgsna och hopplösa tankar så är det kanske inte så konstigt om livet känns just så?

Jag har varit en av dem som bara såg det svarta och negativa men livet ville mig väl och gav mig redskap så jag lärde mig några knep. När jag började yoga var det verkligen inte direkt kärlek, tvärtom kände jag mig mest frustrerad och arg som fasen. Nu, många år senare, förstår jag att det helt enkelt var blockeringar och “stängda lock” som öppnades och sånt är förstås ruskigt jobbigt. Men av någon anledning höll jag i och ju mer jag lärde mig ju mer ville jag veta. Det som i vår del av världen kallas yoga är ju ofta själva yoga-positionerna men egentligen är det bara en pytteliten del.


Yoga är en livsfilosofi och en stor del av den är meditation. Det är där jag hittat ett av mina redskap och knep för att stanna i nuet och inte lyssna så mycket på neggo-tjattret i skallen. Meditation kan hållas enkel och går att göra i princip när och var som helst. Men man måste öva. Varje dag. Året runt. Finns inga varken Quick fix eller färdigt slut. Man blir liksom aldrig klar. Här snackar vi tålamod och uthållighet.?


Mantra är en annan grej jag nyttjar dagligen för att mata hjärnan med godsaker.Vad det är beror lite på vad jag behöver för stunden.


Kanske verkar det jobbigt för en del men för mig är det ett enkelt val för det gör att mitt liv blir roligare, mer spännande, lätthanterligare och lyckligare.❤️


Om du inte provat så prova! Ge det en månad. Det värsta som kan hända är att det inte funkar.?


Kram från Ingmarie

10 Comments

  1. “Jag vill gärna tro att det finns ett syfte och en mening med det som sker i mitt liv. Att de människor jag möter, oavsett hur och vem de är, kommer i min väg för att det är något jag ska lära mig”

    TACK! Det där behövde jag läsa idag… <3
    Kram

  2. Även om man inte tror att det finns ett syfte (för vem styr det liksom) så kan man ju välja att lära sig av det som händer en. Och utsätta sig för saker som inte är helt bekväma för att utvecklas. Ett mindset som är bra tycker jag. Undrar just nu vaf jag har för nytta av en krånglande axel ?

    • Ingmarie

      Precis!!! Jag ska fundera på din axel… Är det något som tynger? Något du gjort för mycket/för lite av? Något som känns som en börda i livet? Inom många alternativa filosofier förknippas ofta axelproblem med just detta och/eller med skuld/ selfblame/förlust. Tex varför hände det och det just mig/ jag kan inte leva utan det eller den. Det kan förstås även vara en överansträngning eller felställning. Det kan också vara ett inre organ som påverkar. Komplicerat…Krya på dig!?

      • Nu råkar det vara den axel som pacemakern sitter vid – så jag tror på omedveten lätt felställning i kombination med för tung styrketräning. Det var så det började. Varför det inte vill läka förstår jag dock inte. Har inte gjort en armhävning (eller annan belastning) på ett halvår 🙂

  3. Jag blir så inspirerad av människor som har förändrat sitt beteende på något sätt, t ex som du skriver att du tidigare såg det svarta men nu har hittat ett verktyg som gör att du ser det ljusa istället. Det är så härligt att höra 🙂 Det påminner om att vi är förändringsbara, att det går att göra något bättre av tillvaron om det behövs.
    Kram till dig!

    • Ingmarie

      Ja vi är verkligen inte statiska varelser. Och vi har ett val! Vilket nog kan uppfattas som oerhört provocerande för många… Det är ju liksom enklare att skylla på andra/annat… Kram!❤️

  4. Du är så klok Ingmarie. Klok, vacker och oerhört givmild med dina tankar, funderingar och insikter.

    Jag ser att du har det helt fantastiskt där borta på andra sidan klotet och det gläder varje cell i min långa kropp, även om jag samtidigt längtar efter att få träffa dig, springa en sväng med dig och diskutera livet och allt som hör därtill face-2-face.

    Stor kram!

    • Ingmarie

      Tack snälla Thomas! Du ska veta att du är en av mina förebilder och största inspirationskällor. Längtar tokmycket tills vi ses IRL! Kram❤️

Comments are closed.