Fredagsfunderingar

Att man kan ha olika kraft och ork från ena dagen till den andra kan jag lätt begripa. Liksom att kroppen kan kännas lätt, tung, seg, alert, snabb eller långsam. Men att tekniken i något kan variera så kraftigt från en stund till en annan är väldigt svårbegripligt för mig. Det är (förstås) simningen jag syftar på. I flera veckor, t.o.m månader, har det känns riktigt bra och jag har faktiskt inbillat mig att jag kommit på simknepet och hela dess hemlighet. Tills nu då. De senaste passen har varit som att simma motströms i någon slags mix av centrifug och vågmaskin. Inte kul någonstans. Faktiskt förskräckligt trist. Hur kan det bli så??


Men jag antar att det bara är att kämpa vidare, ha tålamod och hoppas det vänder snart. För vänder gör det ju. Alltid! Det tar bara olika lång tid. Jag blev också påmind om att aldrig ta något, eller någon, för givet. Villet är bra för jag tror vi alla behöver en påminnelseknäpp på näsan mellan varven.

Vattenlöpningen funkar fint i alla fall. ?


Och yogan. Yogar som en tok just nu och i morgon blir det extra mycket när jag ska på event. Underbart!  Tror faktiskt att jag dras extra mycket till yogan just nu för att jag behöver den extra mycket av många anledningar. Brukar ju vara så du vet. Att kroppen och knoppen vet vad som behövs för att det ska bli balans och det vettigaste man som människa kan göra är väl att lyssna på dem. Eller vad tror du?

Kram från Ingmarie