I skrivande stund är jag helt slut i rutan. What a day! Skitskoj men också skitintensiv.
Bl.a har jag testat ett nytt jobb i dag. Eller kanske snarare nygammalt. Jag får nog bara inse att jag är en akut-sjuksköterska in i blodet även om jag inte riktigt vill fatta det. Fortsättning följer…
Löpintervallerna gick oväntat bra. Älskar verkligen Galgberget! En unik oas.
Det jobbigaste var, som nästan alltid, upp- och nedjoggen. Uppjogg för jag dels inte kommit i gång och dels för att det bara är i princip uppför, och nedjogg för att då är jag ju helt enkelt trött! Det är ju liksom lite det som är själva grejen med intervaller. 😜
Men kul är det och jag är lika tacksam varje gång att jag kan. Faktiskt!
Springa intervaller är jobbigt och simma dem är minst lika jobbigt om än på ett helt annat vis. 90 minuters drillande av bästa Pedda och man är trött i varenda cell men också så där löjligt lycklig i absolut hela kroppen!
Tänk att det skulle ta mig över 50 levnadsår innan jag skulle begripa hur vansinnigt kul simning är och vilken höjdare det är att simma i grupp. Särskilt med min härliga klubb. Jag älskar dem av hela mitt hjärta! Spelar ingen roll att jag är långsammast och “sämst” av alla. Jag dör glädjedöden om och om och om igen! Tänk att jag gör detta liksom. För mig är det en hisnande känsla!
Kram från Ingmarie
Känner igen det där. Märkligt hur uppjoggen (åtminstone mentalt) är jobbigare än själva intervallerna… Hehe! 🙂
Kroppen försöker väl maska och spara på krafterna så länge den kan😄
Nejmen nu blev jag nyfiken. Nytt jobb? I Halmstad????
Och angående upp- och nerjogg. Uppjogg är det värsta som finns. Jag blir sjukt flåsig direkt och springer typ långsammast i hela stan. Nerjogg däremot gillar jag. Då tycker jag att mina ben är superskuttiga 🙂
Vi får se… To be continued!😄 Ja uppjogg är rena döden! Men jag tror som sagt var kroppen bara laddar! Onödigt bränna krutet i förväg liksom😄
Spännande, det där med nytt jobb . . .
Ja vi får se! 🙂