Och plötsligt är man där!

Har du tänkt på hur ofta det är vi toklängtar efter en viss stund och så plötsligt är man just där. I den stunden. Men det kan vara lätt att glömma bort att faktiskt stanna upp och verkligen dubbelnjuta lite när det väl är.

Jag är i just en sådan stund nu. I början av veckan längtade jag som en galning tills tanden var borta, jag fick äta hyfsat ” normalt” igen, hade kunnat kuta en gång och satt på tåget till hemstaden. Det är alltså där jag är nu. På tåget. I stunden.❤️

Löpturen var vacker men seg som extralerig gyttja. Bara hoppas det var tillfälligt och snabbt övergående…

Kram från Ingmarie

4 Comments

  1. Det är verkligen så! ❤️ Små detaljer som man tar för givet kan bli så stora.
    Jag hade så ont i höften för några veckor sen (och kunde inte ens komma på vad jag ev. hade gjort för att få det). Men grät varje gång jag skulle sätta mig i bilen, för att det gjorde så ont. Nu har det gått över och det är knappt så jag uppskattar känslan av att INTE ha ont…

    • Ingmarie

      Lätt hänt… Du får tacka det nu när du blev påmind. 😉 Och vad skönt att det gick över så snabbt och lätt!Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *