När en sannsaga tar slut

Även vackra, underbara och roliga sannsagor har ett slut. Åtminstone gör de tillfällig paus medan man lever en annan vacker, underbar och rolig sannsaga. 😍

Det är så jag varje dag försöker skapa mitt liv. Ett liv som jag vill leva med många olika parallella fantastiska sannsagor som jag kan växla mellan lite hur som helst. Jag skriver manus, det är ju mitt liv, vilket också innebär att jag är ansvarig för innehållet. Det finns såklart moln även i (sann)sagorna ibland för utan en motsats kan inget finnas eller existera. Molnen kan t.o.m vara riktigt svarta, tunga, dystra och sorgsna. Så där så hjärtat nära på går sönder. Men jag ser det som en del av det hela och jag vet att de försvinner för inget varar för evigt. Inte ens svarta moln.

Så nu när jag lämnat Halmstad för denna gången, och hjärtat känns en smula ledset, så väljer jag att ändå mest känna tacksamhet. (Man ska dock alltid komma ihåg att det är ok att vara ledsen! Liksom arg, glad, irriterad och speedad. Bara man inte fastnar i det eller blir så överväldigad att man gör något man sen ångrar.)

Det har varit en fantastisk vecka och jag avslutade den på topp med ännu mer sol, löptur i sagobokskog och lite styrka på ett av utegymen.

Om inget oförutsett händer är jag snart tillbaka men visst kommer jag sakna allt och alla, “min” fina lilla stuga som jag får låna av min snälla kusin och kusinman, dofterna, ljuden, havet och det fyrbenta frukostsällskapet.😍

08a lands sago-sannsaga är redan påbörjad och jag är säker på att den kommer innehålla både det ena och det andra.🤪

Kram från Ingmarie

4 Comments

  1. Du brukar visserligen vara bra på att få till härliga dagar även i 08-land, men kan ändå förstå att det tar emot att lämna Halmstad just nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × fyra =