Löpning i allmänhet och backträning i synnerhet är lite som livet. Det går upp och det går ner. När det går upp får man streta på och kämpa vidare så gott man kan. När det går ner får man njuta av vilan och lättheten. Oavsett så ger de där uppförsbackarna (förhoppningsvis) både styrka och uthållighet och nedförsbackarna (förhoppningsvis) både återhämtning och ny kraft.
Mitt gnetande i Hammarbybacken (som ju egentligen är en fd sophög) verkar i alla fall ha gett resultat. I dag klarade jag sju varv av den där 2 km loopen jag gör. Dvs 14 uppför och 14 nerför. 7 km upp och 7 km ner. Ingen vila. Jag bara kör. (Förutom kort fotostopp och påfyllning av vatten när jag var klar.🤪) Addera 50 min för att jag ska ta mig dit och hem så blir det 160 min (svett)löpning. Jo jag är nöjd! Och förbenat tacksam!
Och visst blir jag trött! Benen är helt ärligt inte så kaxiga efter det där. Men jag blev inte tröttare än att jag orkade cykla till Flaten (för att slöa) och simma en sväng. I bikini igen precis som i går. Makalöst! Tror bestämt det där är bland det bästa man kan återhämta sig med!
T.o.m Anders har förresten kommit på att det här med att Sprimma eller Sprada är himla bra! ( Dvs springa + simma eller springa + bada.😄😄😄)
Har jag sagt att jag tokälskar denna sommaren?😍
Kram från Ingmarie
Den där backen måste jag testa. Jag har bara spanat in den på håll….
Jag sa ju du skulle komma hit på din frihelg. 😉