Det blev inte alls som jag tänkt mig…

Starten till min efterlängtade helg blev inte alls som jag tänkt mig.

Det började redan i går eftermiddag. Ett smärtsamt molande på höger sida av ryggen som blev värre och värre framåt kvällen. När jag skulle lägga mig hade det hela gått över till en slags elstötsliknande kramper typ var 10e sekund och hur jag än försökte hitta en ställning där det skulle släppa så gick det inte över. Jag hade så ont att jag svalde Naproxen-tabletten som av någon anledning kommit med i väskan. Liksom 2 alvedon. Ingen som helst effekt och då ska man komma ihåg att jag normalt sett somnar av enbart 2 alvedon. Vid varje kramp spändes ryggen som en båge så vid 2-tiden på natten förstod jag att detta inte skulle gå över. Jag var dessutom ganska orolig över vad i all sin dar det var! Vid 02.30 ringde jag 1177 och blev nästan genast hänvisade till akuten. Köra själv var bara att glömma och ambulans kändes lite för mycket. Fast med facit i hand kanske jag skulle gjort det. Det blev istället en snordyr taxi men jag fick hjälp nästan omedelbums på akuten i Norrtälje. Förutom undersökning så fick jag muskelavslappnande och morfinliknande tabletter. Ingen effekt. Jag fick Toradol (NSAID) direkt i blodet. Ingen effekt. Jag fick Stesolid och morfin direkt i blodet. Ingen effekt.

Vid det här laget var jag helt slut både av sömnbrist och smärta. Läkaren bestämde då att jag skulle bli inlagd och efter ännu mer stesolid + att fysioterapeuten startade med Tens på min rygg så släppte det äntligen! Vilken lättnad! Jag somnade trots att jag hade två senila damer som tjoade hela tiden jämte mig, trots allt skrammel och kackel som är på en avdelning och trots att personalen kämpade tappert med att få mig att käka lite frukost. Jag var stenad!

Så vad var det som hände?

Egentligen vet ingen till 100% för det här var tydligen ingen direkt vanlig åkomma.

Antagligen var det någon slags muskelbristningen, plus den extrema jobbstress jag berättat om innan, som har orsakat det hela. En/flera triggerpunkt(er) i ryggen har påverkats som i sin tur gjorde att muskeln började krampa konstant och till slut blev det en slags kortslutning och den kunde liksom inte sluta krampa. Smärtmässigt är detta bland det värsta jag upplevt hittills faktiskt. Mycket pga det höll på så länge förstås. Nu är jag mest orolig för att det ska hända igen och såklart jättetrött för jag har ju inte sovit ordentligt på flera dygn. Efter lite diskussioner blev jag i alla fall utskriven och har t.o. m målat lite! 💕💕💕 Kanske kommer bli extra spejsiga tavlor med tanke på vad jag har i kroppen.🤪

Kram från Ingmarie

4 Comments

  1. Fy vad obehagligt! Men skönt att höra att det inte var något farligt iallafall, även om ”bara” stress kan göra nog med skada …

    • Ingmarie

      Jag vet ju egentligen inte varken varför eller vad.Däremot vet man ju att stressa kan både vara och bli livsfarligt så här ska det bromsas!

Comments are closed.