Flow utan någon riktig plan

En bra sak med att vara yoga-instruktör är att när den ordinarie instruktören inte kom till klassen jag tänkte vara med på så körde jag helt enkelt mitt eget pass. (Den stackars instruktören hade krockat!😱)

Ingen plan, inga “måsten”, ingen klocka, inga regler, inget schema.

Bara jag helt ensam i mitt eget flow, på mitt vis, en hel timme i den varma, goa salen. Kändes megalyxigt! Och jättehärligt!

Alla de andra som skulle varit med gav upp direkt och gick ut när beskedet kom. Kanske för att träna något annat. Kanske för att åka hem direkt. Själv ville jag verkligen yoga så jag funderade inte ens på om jag skulle. Efter 135 min upp och ner för trailsen i solen (tidsmässigt mest upp) längtade jag helt enkelt extra mycket efter att få “sträcka ut mig”.

Löppasset gick förresten bra. Vackert, kuperat, lugnt, flow, halvt planlöst och varmt. Precis som jag vill ha ett långpass. Ja any löppass förresten.😍🏃🏻‍♀️🙏🏻

Kram från Ingmarie

Ny utmaning

Simma i solpoolen, d v s, utebassängen, är hur ljuvligt och lyxigt som helst och nu har jag piffat till och lyxat till det hela ännu lite mer!

Jag har gått med i en Master swimgroup så nu har jag en coach även här.

Lite läskigt var det innan för jag hade ju ingen aning om vad som väntade. Men du vet mina motton: Dare to dare and face your fears.

Simningen är ju så galet mycket teknik så det är bättre, och jobbigare, när någon säger hur och vad jag ska göra. Inte varje pass, det är skönt att kunna såsa och göra lite hur som helst också, men att ha någon som direkt korrigerar är guld. Jenny gav mig några bra tips och drillade mig genom x antal tuffa 100-yards intervaller. Amerikanerna lever ju efter sina egna fjantiga mätvärden som bara de begriper du vet så bassängen är 25 yards. D v s 22.86 meter. Och vem orkar liksom räkna hur många meter alla längder blir efter ett tag?🙄

 

Kutade gjorde jag dock på egen hand. Testade faktiskt nya trails nere vid floden. På den “andra” sidan av Rio Grande. Ännu en höjdare! Så otroligt fint att det blev flera extra kilometer. Smart nog hade jag vatten med för annars hade jag inte “vågat”. Få vätsketorsk här är nämligen ingen hit. Utmana sig och göra sånt som är lite läskigt är ju en sak. Vara korkad en helt annan.

Och jag hittade denna coola lilla plats.

Och denna lunchplats.

Kram från Ingmarie

Normaliseringsläge

Things are back to normal för nu verkar både vädret och jag vara som vanligt igen.

Hela jag ville kuta i dag och det blev precis så där soligt, svettigt och härligt som jag gillar och som det ska vara när man kör intervaller i Academy park.

För den som ev vill veta blev det detta i dag:

• Uppvärmning 15 min. + lite dynamisk stretch och några stegringslopp.

• 2 x ( 10 x 30-30 + 10 x 60-30) Gå/joggvila rakt igenom.

• 3 x (70 utfallssteg i backe + 8 burpees + 20 enbenshopp/ben)

• Nedjogg 15 min.

Belöningen för det där var (medhavd) lunch och slöande i solen vid poolen. Behöver väl inte säga att det var ljuvligt..?🤪😍

Men såklart bassängen drog. Den var lika skön som alltid och jag fick in ett par bra kilometer på simkontot.

Belöningen efter det var ännu en magisk kväll vid berget jag för alltid kommer både älska och fascineras över.

“Vanligt” och “normalt” kan verkligen vara bra!

Kram från Ingmarie

Annat snurr

Det är tydligen inte bara vädret som är snurrigt. Hela jag är det också! 😱 I morse sken solen varmt och skönt från en klarblå himmel och det fanns inte en tillstymmelse till vind.

Med andra ord som gjort för en skön löptur! Men vad gjorde jag! Jag var ute och gick!

Ja du fattar va? Something serious is going on here.

Nej, jag känner mig inte “sjuk”. Möjligtvis lite konstig. 🤪 Det fanns bara ingenting i min kropp som ville springa. Jag mådde liksom illa bara vid tanken på stötarna trots att jag inte hade ont någonstans. Märkligt va? Men kanske det helt enkelt blivit för många löpsteg sista tiden och kroppen signalerade att jag ska bromsa. Vad vet och begriper väl jag? Springa ville jag i alla fall inte. Åtminstone inte på land. 70 min vattenlöpning fungerade dock utmärkt.

Liksom en dryg timmes bra jobb på gymet.

Så det var tydligen inte latmasken som tagit makten över mig. 🙄 Bara att hoppas att kroppen är mer synkad med solen i morgon…

Kram från Ingmarie

Vädersnurr

Det är väl egentligen en smula trist att skriva om väder men ibland är det bara så makalöst snurrigt att man liksom måste.

I går förmiddags när jag kutade här uppe vid berget blåste det minst sagt friskt. Turligt nog från väster för det betyder motvind nerför och medvind uppför. Betydligt värre, och jobbigare när det är tvärtom.🤪 Vinden tilltog mer och mer under dagen och “warning for winterstorm” dök upp både på stora blinkande vägskyltar, i radion och på väderkanalerna. Jodå, det finns skyltar och media-kanaler för det mesta. 😳 När jag senare på kvällen, strax efter kl 18 om man ska vara petig, kom ut från gymet efter vattenlöpning och ett yogapass hade hela Albuquerque förvandlats till en stor massiv vit snöhög! Under alla de gånger jag varit här har jag aldrig varit med om något liknande. Det var crazy! Så där så jag funderade på om jag skulle bli tvungen att sova över på gymet… Snön vräkte ner samtidigt som den hysteriskt yrde runt åt precis alla tänkbara håll. Att försöka få bilen ren från snön var lönlöst. Två sekunder efter ett bortstdrag och det var genast ett nytt tjockt lager. För en gång skull körde folk i krypfart (bilkörandet är annars oftast under all kritik här) och det låg bilar huller om buller på vägarna. Det var faktiskt lite läskigt för när Moder jord sätter in sin kraft har vi små ynka människoknytt ingenting att säga till om.

Men jag kom hem. Utan en skråma på varken mig eller bilen. Det går inte att visa med bilder hur det var men den lilla gången jag skottade fram försvann på några minuter. Snacka om meningslöst jobb.

I morse hade allt lugnat sig. Vinden hade mojnat, snön slutat falla och solen sken. Här uppe vid Foothills var vägarna helt isbeklädda och snön låg tung. Även på den glada, lekande flickan.

Jag gav mig på skottandet igen men struntade i att ta hela uppfarten. Solen sken som en strålkastare och när den är på det humöret då händer det nämligen grejer även med tjock is och tung snö. Och jag ville ju inte jobba i onödan en gång till. Även om det på sitt vis nog är bra träning.😄

Jag körde ner till floden, de stora vägarna var snustorra redan då, och sprang på stigarna där. De flesta var redan helt torrlagda och snöfria!

Vackert, eller hur? Mötte många andra löpare/hikare och ett gulligt litet ekipage på tre hjul.

Sprang även förbi (häst)gårdar så stora att jag nog hade gått vilse redan på uppfarten!

Frånsett att benen var som gjuten och förstelnad sirap så blev det en jättefin tur. Bara det att ha bergen som kuliss borde ju göra vem som helst lycklig! 😍

Och solen såklart!

När jag var tillbaka vid huset strax efter lunch var all is borta från vägarna överallt och uppfarten såg ut så här. Snacka om solkraft!

Och i utebassängen är det alltid sommar! Visst har jag sagt att jag älskar den?

Detta skiftande, och “dåliga”, väder som det varit sen jag kom hit kan jag inte minnas att det någonsin varit. Klimatet har helt klart påverkats och förändrats oavsett vad Åkesson, Trump och deras gelikar påstår. Och om man ska tro på väderprognoserna så blir det halvsommar och mer “vanligt” från måndag. Det tycker jag däremot låter väldans bra!

Så här ser det förresten ut nu i kväll.😍😍

Kram från Ingmarie

En SÅN dag

Vissa dagar alltså! Du vet de där när allt flyter friktionsfritt, energin är obegränsad och man känner sig totalt odödlig. På något vis verkar de komma med en viss slags regelbundenhet så man liksom håller både (livs)gnistan och hoppet om vad det nu är man hoppas vid liv.🤪

Och ja, jag har haft en sån dag i dag. 😍🙏🏻

Det var snorkallt när jag joggade iväg för att köra intervaller nere vid floden. Så där kallt så jag ville vända, åka hem och lägga mig under ett värmetäcke. Känslan innan ett intervall-pass kan ju liksom vara en utmaning i sig utan att man fryser. Den där ångest-längtan-farhågor-nervositet-jäklaranamma-varförgörjagdethär-känslan. Du som vet vet. 

Det tog väl typ 90 sekunder från det att första intervallen var igång sen hade jag glömt allt det där hjärn-tugget före. Jag stänger liksom helt av när jag kör kvalité av något slag. Jag är totalt fokuserad och har fullt sjå med att hålla reda på när jag ska börja, känslan och när pauserna är. Och helt ärligt så har det nog hittills aldrig hänt att jag ställt in ett planerat intervall-pass. I alla fall inte p g a att jag frusit eller för att skallen har försökt övertala mig att det är för jobbigt/onödigt.

Det kändes bra! Och det blev väldans varmt.

Och känslan när man är klar är alltid värd själva obehaget intervaller innebär. För det är just bara det det är. Obehagligt. Det är inte smärtsamt som många verkar tro och tänka. Gör det ont så är det något som är fel. Ont är så det känns när man smäller i tån i ett bordsben, sätter handen på en het spisplatta, får en hjärtinfarkt, en puck i nyllet eller trillar pladask i marken och får skrapsår/bryter ett ben. Mjölksyra, trötta ben och flåsig andning är mest bara oangenämt. Och helt ofarligt! Dessutom ger det en massa endorfiner, bättre kondis, friskare celler, klokare hjärna, starkare kropp och en massa annat positivt!

Direkt efter körde jag ett bra pass på gymet och sen du! Dagens första belöning! Jag fattar inte hur jag kunnat missa detta ställe innan för Annapurna’s World Vegetarian café är ett sånt där top of the top hak!

Så galet gott att jag banne mig höll på att dö gottedöden. Igen….

Enda felet var väl att det nästan fanns för mycket att välja på men jag ska äta av så många rätter jag bara kan! Idag blev det den som heter “ABLT”.🤩

Och eftersom jag har haft en sån där odödlighets-dag så blev det ett simpass också. Det var bara jag och mina leksaker i utebassängen men vi roade oss minsann så bra ändå att vi borde få pris!

Dagens andra belöning var det här.

Bagels alltså! Det konstiga är att jag är bara så här tokförtjust i dem när jag är i USA  Aldrig annars. Förklara det om du kan!

Dagens fjärde belöning var detta. (Den tredje var bubbel-poolen tillsammans med några vänner som sportat på annat vis.)

Svårt att inte bli annat än glad och tacksam med ett sånt avslut på en redan superhärlig och bra dag, eller hur?

Kram från Ingmarie

Fot-bestyr

Du som hängt med här ett ett tag vet ju att jag är ett stort fan av Newton Running shoes. Har ingen aning om varken hur många år eller hur många skor jag avverkat men det är många.

“Problemet” har börjat bli att de är svåra att få tag på. T.o.m här i sitt hemland. Inte ens på ”kontoret” hade de ju särskilt mycket.😳

Så jag har letat efter alternativ. Länge och mycket. Med mina fötter är det ett hårt jobb kan jag berätta…

Efter att jag testat, och tokgillat, de där Altra trailrunning-skorna jag köpte i Boulder så har jag även slagit till på ett par mer “vanliga” löparpjux. Torin heter de visst. Jag har gått runt med dem inomhus både länge och väl och kände att nu bara måste jag ju liksom testa dem IRL också.  Löpardojjor ska man ju kuta i. Inte gå i. Åtminstone inte så länge de inte är för utslitna. F.d löpdojjor kan absolut bli gå-dojjor men inte tvärtom.

Jag tror faktiskt jag har hittat en ny favorit! Så där så jag känner mig lite kär! De är vansinnigt sköna på mina fötter och väldigt lätta utan att jag upplever dem som för tunna. Fortsätter det kännas så här kommer det garanterat att bli många fler par. Nu ska jag bara lära mig skillnaden på dem alla. Tips någon?

På gymet hade jag dock de där specialarna jag köpte på Newton-kontoret. Det lite roliga med dem, förutom den coola designen, är att de heter Chicago och är special-gjorda för den maran. Det var nämligen även där jag s a s “slog igenom” genom att kuta loppet på 2.38 och därmed sätta PB med 20 min. (Obs: Det är väldigt längesedan!🤪) Skorna jag hade då var ett helt annat märke och jag hade köpt dem dagen innan! Så frågan är hur viktigt det där med att “gå in” nya skor egentligen är…🙄

På yogamattan är det dock barfota som gäller. I alla fall tycker jag det känns skönast.🙏🏻

Allra skönast denna dag har nog ändå denna goding varit.☀️

Kram från Ingmarie

Variation de maximum!

Nere vid Rio Grande-floden är det inte bara platt och bra för att kuta intervaller. Där finns även ett (nästan) evighetslångt trailsystem som är både vackert, roligt och perfekt när man vill slippa backar!

På sommaren skyddar träden mot solen och nu på vintern gör de att det blir mer lä om vinden ligger på. Och sol får man ändå! (Och nej, det är inte lämpligt varken för sim eller sprada just där om du nu undrar.)

Där är verkligen inte mycket bröte på stigarna men är man en snubbel-maja så är man. Så på något vis lyckades jag snubbla på “något” och falla pladask på marken. Turligt nog är där mjukt att trilla så det enda som väl egentligen hände var att jag blev lite allmänt omtumlad och fick en bula på underbenet.😳

Men det gick bra att fortsätta kuta så jag är inte orolig.

Dessutom hade jag planerat löpvila i dag. Efter att ha sett väderprognosen. En rejäl vinter-storm drog nämligen över oss i går kväll och ffa i natt. Vi snackar riktig s-t-o-r-m med röd big, big varningsflagga. Så här såg det ut när det började dra in i går. Jag lovar att inte ens en tjuv ville vara ute när det senare drog på.

Så i morse skottade jag snö! På hela uppfarten! Det bra är att snön är puderlätt och på någon timme smälter den bort direkt.

Vid lunch sken solen igen!

Så där kan det vara här på vintern. Snöskottning på morgonen och shorts på eftermiddagen.🤪 Eller varför inte en timmes simning ute i magi-bassängen!? Ser du röken?

Planen var att simma i en Master-grupp men instruktören dök aldrig upp.😱 Så vi (tappra) simmade själva och det gick hur bra som helst det också! När jag var klar hade handduken frusit till is (!!!) men vattnet alltså! Så skönt!

Ombyte förnöjer heter det ju och i kväll ser det ut så här.❤️

Kram från Ingmarie

Anledningarna

Så vad gör jag då här. Själv. Förutom att träna., dricka kaffe, äter bagels och träffar vänner jag inte sett på länge vill säga.

Well, som de säger här i Amerikat, a little bit of this and a little bit of that.

I’m house-sitting. Eller kanske jag ska kalla det “Estate-sittning”. Huset har tre våningar. Det finns bio-salong, swimming-pool, biljardrum, x antal sovrum, play-room och (om jag inte missat något) åtta badrum m.m m.m. Ja du fattar va? Och nej, jag känner mig inte ensam och jag är inte rädd. Förutom att det är vansinnigt vackert både inne och ute så känner jag att huset och bergen skyddar mig mot ev otäckheter. Dessutom är jag säker på att både Pat och Connor finns kvar i huset, om än i en annan form, och ser till att jag är trygg.🙏🏻

• Jag mediterar och yogar förvisso varje dag hemma också men här blir det ännu mer. Ibland även ute.😍🙏🏻 Tanken är att jag ska försöka lära mig att bli ännu bättre på att vara i nuet och att kunna tagga ner. både effektivare och snabbare. Stress är förödande för både kropp och själ och jag vill vara självsnäll. Inte självtaskig. På köpet lär jag komma på ännu mer om mig själv. Meditation har nämligen ofta den effekten. 😍

• Med i mitt bagage hade jag två blanka akvarell-och skrivböcker och en väska med målargrejor. Jag har ingen som helst plan på att göra något särskilt med dem mer än att måla och skriva det som kommer av känslan som är, och blir, för stunden. Ibland blir det mycket, ibland lite. Ibland blir det något “bra” direkt. Ibland blir det helknasigt och ibland blir det fascinerande fult! Men det blir något varje dag.😍

• Varje dag läser jag, eller lyssnar på, något nytt så jag lär mig minst en ny grej varje dag. Just nu har jag nördat in mig på cellen, hur stress påverkar oss, hormoner och hur man kan bromsa åldrandet. Extremt intressant! Och det finns så mycket att lära där att jag kanske inte kommer vidare till några fler ämne.😄 Rekommenderar f.ö detta podd-avsnitt, där Jonas Bohr gästar Colting, om du är det minsta intresserad av träning när man blivit 40+. Dravlet i början får man stå ut med.😜

• Men mest bara är jag. Här. Nu. Pausar helt enkelt. Skalar av, gör livet enkelt och hänger mestadels bara med mig själv. Och Albuquerque är, för mig, ett väldigt bra ställe att göra det på. Jag kan fortfarande inte sätta fingret på vad det är med detta land, och särskilt denna plats, jag dras till så mycket. Men något är det. Ända sedan jag lämnade Albuquerque förra gången för drygt tre år sedan har jag längtat tillbaka. Varje dag! Och nej, jag överdriver inte. Jag älskar helt enkelt denna del av jorden med sitt ljus, sina skiftningar, bergen och vidderna. Simple as that.

T.o.m när stormen rasar så dörrarna dallrar gillar jag det!

Förmiddagen var ljuvlig men nu är det “a huge winterstorm-warning”. Och det kommer vända lika fort som det kom. Tillbaka igen till blå himmel och sol.

Tills dess myser och målar jag framför brasan.🙏🏻💕

Kram från Ingmarie