Stadtlandet dag 2

Det är inte helt enkelt att förklara en dag som mest innehållit en himla massa “åååh” och “aaaah”! För så är det här. Även en (halvt) regnig och dimmig dag.

Vi drog till andra sidan Stadtlandet i morse. Närmare bestämt till Selje. Där kan man t.ex besöka enda gymet inom många mils omkrets. Inte det mest fancy jag varit på men rent och fräscht, bra grejer och ägaren var jättesnäll som åkte dit enbart för att släppa in oss! Det kallar jag kundservice!

Jag tror dock inte folk åker till Selje just för gymet. Däremot för naturen, historian, kyrkan och klostret ute på Selja. Det sistnämnda såg vi dock bara på håll när vi tagit oss ut till “landsvägens slut”. Hisnande vackert och perfekt för en fika-paus.

Lika hisnande vackert är stranden, “byn” och området vid kyrkan. Snacka om att få vila i frid…

I Selje finns även Risnakken. 350 “trappsteg” i princip rakt upp till en utsikt som saknar tillräckligt bra beskrivande ord.

Där uppe mötte vi en dam som berätta många spännande historier om bygden. Efter att ha bott där i 60 år hade hon varit med om en del. Som när hotellet brann ner, när de driftige entreprenörerna kom och startade både kostym- och plastbåtsfabriker och när det blev klart vem som skulle bygga det nya hotellet. Det var också hon som tipsade oss att gå “bakvägen” tillbaka till byn vilket vi tyckte var galet bra för jag är inte helt säker på att jag kommit ner för de där “trapporna” i ett stycke… “Bakvägen” var betydligt snällare.

Där på “andra sidan” fanns också ett aktivitetscenter med en liten hytte man kunde chilla i och ett litet utegym som måste ha en av jordens coolaste utsikter!

När vi tyckte vi traskat klart på denna delen av Stadtlandet for vi tillbaka till yttersta delen av  Ervik och det vackra havet där. Några tappra surfare väntade på vågorna men annars var det helt folktomt. Så fridfullt.

I Ervik finns även Hovden med sin mörka historia. Det är en udde dit tyskarna byggde en väg under andra världskriget med hjälp av ryska krigsfångar. Tragiskt förstås men förbenat vackert är det oavsett.

Och “tunnlarna” i berget är onekligen hur coola som helst hur hemska de än må ha varit.

 

Nu ligger vi i The Barn i en varsin soffa och njuter av denna vy. Extremt svårslaget.

Kram från Ingmarie

4 Comments

Comments are closed.