När man plötsligt får till det

Vissa saker tar tid att få till hur gärna man än vill. Men skam den som ger sig! Vill man så går och blir det även om vägen dit kan vara både lång och krokig. Jag har dessutom lyckats få till två såna där “knepigheter” i dag.

Min yngsta (och unga) lillebror Hannes började kuta för några år sedan och jag har hjälpt  honom lite på vägen med råd och pepp. Han springer riktigt snabbt och bra nu!  Men förutom att han varit med på något event jag haft med klubben så har vi på något märkligt sätt aldrig kutat tillsammans. Förrän i dag. Och då slog vi till rejält! 😄

Dels med en annorlunda turvariant från A till B och dels ett både tids-och distansrekord för Hannes. (Hoppas han inte svär åt mig i morgon…😱)

140 minuter med avslut ute vid Ön där mamma och Morgan-hunden väntade. ( Det är btw Hannes som  är Mogges ”riktiga” husse.)

Det bra med denna tur var inte enbart att jag tycker det är kul att springa med fint sällskap från A till B för att få lite nya vyer och liksom ha ett “spring-projekt”. På Ön finns ju även fina Torvsjön. Och, tja du fattar… Det fanns en viss baktanke med det hela…🤪

Hann sen precis lagom tillbaka till stan för att hinna med att duscha, cykla till tågstationen, köpa en kaffe, hoppa (nåja) på tåget söderut och sjunka ner i en fåtölj.

Målet var Helsingborg där allra bästa Anna mötte upp! Jag säger som henne.. Att jag inte vet när vi lärde känna varandra första gången men jag vet att det är tack vare bloggarna. Så himla bra grej! Annars hade jag missat allt det här!
En supersmarrig vego-lunch på Bruket, en lika god havre-cappuccino, en fin promenad, och framförallt många timmars (nörd)snack och plansmidande. Lika barn smida planer bäst eller hur det nu var. 😄🙄

Efter denna och de andra dagarna här känner jag mig hyfsat redo att ta mig an 08a land igen. Hemstaden är verkligen ett extremt bra laddnings-ställe!

Kram från Ingmarie