Franschhoek, Good Food, en baksida och svettfest

I dag har vi åkt vad som måste vara en av världens vackraste vägar. Från Stellenbosch till Franschhoek via Franschhoek pass till Villersdorp där vi vände och körde nästan samma väg tillbaka. Vackra vingårdar, makalösa vyer, magiska berg, äppel- och citronodlingar och slingriga vägar. Rekommenderas!

Franschhoek i sig själv är också ett “måste-besök” om man är i detta område. Enormt fint och liksom gulligt. Dessutom hittade vi ett fantastiskt bra matställe! Good Food & Co. Makalöst gott och excellent service! Det var inte ens dyrt!

Vego-burgare och mixed sallad med extra allt.

De två flådiga vingårdarna vi var inom hade noll vego. Så kasst va?😱Men de var väldigt vackra.

Det finns dock en baksida, som jag ser det, i allt detta fina. På vingårdarnas fält såväl som utmed vägarna är det tätt med arbetande människor. På vingårdarna är det nog ganska ok jobb men utmed vägarna ser man hur de hackar, krattar, lyfter sten och plockar skräp. Kläderna är skitiga och halvtrasiga. Det syns att de sliter hårt. Deras bostäder är någonstans i hyfsad närhet tätt ihoppackade och i bästa fall utan att de helt ser ut att helt rasa ihop. Och det är alltså inte de vita det handlar om utan 100% svarta. Av landets ca 50 miljoner invånare tillhör de svarta 80% av befolkningen men det är de vita som äger och styr det mesta. Jag blir så illa berörd av att se detta. Det känns liksom lite som att det enda som saknas är kedjorna och någon som vaktar med en piska. Jag har inte velat ta något foto på detta. Du får föreställa dig… Sydafrika må vara mindre segregerat mot vad det har varit men det är långt kvar innan det ens är i närheten av något som kan kallas jämställdhet.

Och jodå. Jag har tränat också. Så in i bängen faktiskt! ”Fuskade” med mitt träningsprogram och körde intervaller i stället. 24 x 1 min. på det fina gräsfältet vid gymet. Jag kunde verkligen inte motstå och vem vet när känslan och chansen dyker upp nästa gång?

Plus drills, styrka och spänt enl programmet.(Med lite extra tillägg 🙄) Rena svettfesten!

Sen in i gymet för att bli ännu tröttare. Det blir spännande i morgon bitti om jag säger så…😱

Bra gjort att fota precis när jag blundar, eller hur? 🙂

Avslutade med ett kort vattenlöpningspass för att liksom tagga ner kroppen. Tror stenhårt på att det är en bra återhämtnings-metod.

Kram från Ingmarie

Zoner och planka med vy

Nog för att jag har ett träningsprogram numera men jag följer det inte slaviskt så när denna lilla krabaten dök upp på vägen mitt i ett av dagens ”set” var jag ju bara tvungen att stanna!

Så fascinerande att titta på! Och så söt!

Löppasset var väldigt annorlunda och jättekul! Faktum är att de flesta passen är väldigt annorlunda mot vad jag är van vid. Men det är ju också det som är meningen. Förutom uppvärmning och baklänges-löpning var där olika långa löpsektioner i en viss zon. Just i dag bara zon 2 ( av 5) så inget tufft. Men det är klart, de där backarna är tuffa hur långsamt man än springer.😄

”Pauserna” bestod av plankan i 2 minuter. Det är jobbigare än man tror efter ett tag. Kanske spelade gårdagen också in…🙄Trodde ju jag var skitstark.🤪

De nya skorna och vätskebältet funkar i alla fall fortsatt jättebra!

Simpasset var däremot intervaller i zon 5. Jädrans vad trött jag blev! Min teknik är inte särskilt lysande annars heller men den blir pinsamt dålig när jag försöker ösa på och absolut katastrof när jag blir trött. Men det är bara att kämpa vidare! Att ge upp är liksom inget alternativ.

I kväll blir det strömlöst här. Från att ha sluppit loadshedding ett tag så är det plötsligt stage 4!

Crazy…

 

Kram från Ingmarie

Quinna – våga ta i!

Vare sig man gillar det eller inte så är det mer än väl bevisat mer än en gång att styrketräning, balans och rörlighet är ett måste i vårt ”moderna” samhälle. Särskilt när du börjar bli äldre än 30 år och (troligtvis) särskilt  om du är kvinna. I synnerhet när det gäller styrkan. Rörlighet och balans måste alla öva på. Vi har nämligen inga ”gratis-grejer” som testosteron och stora muskler. De få typiskt manliga hormonerna vi har försvinner dessutom med åren i en rasande takt. De sjunker hos män också men inte alls på samma vis. Därmed inte sagt att män inte ska styrketräna för det ska de. Faktum är att de flesta hormoner minskar med åren. En bra bok att läsa om detta är t ex ROAR av Stacy T. Sims. Intressant och lättläst!’

Jag gillar hennes slogan ”Women are not small men”. Det säger liksom det mesta. ”Problemet” är att i princip all forskning när det gäller ex träning, näring, intermittent fasta, blodvärde, fysiologi mm är baserat på just män. Ofta inte ens medelålders utan unga män. Det lilla som finns när det gäller kvinnor visar dock huvudsakligen att vi oftast inte alls stämmer in där. Vi är inte små män. Vi är kvinnor! Och vi är annorlunda. Själv märkte jag för ca 2 år sedan att kroppen inte längre var riktigt som den har varit. Det som funkat innan när det gällde t.ex mat och träning funkade inte längre. Kroppen “svarade” liksom inte längre så som den har gjort. 

Hur som helst. Det bra är att vi kan påverka t ex muskelförfallet. Styrketräning 3 ggr/vecka då man verkligen lyfter tungt och utmanar sig sätter nämligen fart på hormon-produktionen. En annan metod är högintensiv träning/intervaller. Tur för mig att jag både gillar och kan göra båda. En intensiv och svettig timme på gymet och en och halv timme  lite lugnare  sim och vattenlöpning i bassängen blev det i dag.

Ja jag är koncentrerad som fasiken. 🙂

Nu är det ju inte så enkelt att detta är  ”den enda sanningen och metoden” för att åldras bra såklart. Allt spelar roll. Kost och näring, sömn, psykosociala livet och tarmhälsa (japp – tarmhälsa) är andra exempel som påverkar förstås. Jag har lagt till lite grejer i min kost för att se om jag märker någon skillnad. Hittills känns det i alla fall bra!

I livet för övrigt har förändringen redan börjat. Jobbstressen är ohållbar för mig om jag inte vill åldras i förtid och/eller bli sjuk. Riktigt hur resultatet blir vet jag inte i dagsläget. Känner jag mig själv rätt så kommer jag dessutom fortsätta förändra och förändras för det är så jag vill ha mitt liv. Min fasa är nämligen att fastna i någon slags bekvämlighets-zon där jag slutar utvecklas och blir för lat för att ta mig ur. 😱

Hur tänker du om träning och åldrandet?

Kram från Ingmarie

Jonkershoek och missad mat

Jonkershoeks Nature Reserve ligger bara någon mil från Stellenbosch och är en dal omsluten av höga vackra berg. Det finns en mängd trails att vandra och köra MTB på samt bäckar, forsar och vattenfall att både dricka vatten ur och bada i. Man kan köra med bil in också men vägen är minst sagt guppig och “okör-vänlig”. Och varför köra när man har ben som funkar?

Dalen är makalöst vacker. Jag som kan få lite cellskräck om det blir för bergigt, dvs när jag liksom inte ser något annat och ingen väg ut, tyckte detta var magiskt! Mycket space samtidigt som de låg där runt omkring stadigt förankrade och skyddande.

Själva körvägen, som är 10 km runt, var dock ganska tråkig efter ett tag så jag testade några av de trails jag hittade. Riktigt roliga med en salig massa kringelikrokar och springbara till 90 % för en klumpfia som mig.

Vi hade blivit varnade på turistinformationen i stan om att det var väldigt mycket ormar där, de påstod t.o.m att det var stängt, men infon vid ingången till parken sa att det enda de visste var att någon MTB:are hade kört på en orm som fastnat i hjulnavet. Inte kul förstås och jag såg inte ens någon pyttelten orm trots att jag letade. (Tillhör kanske en av de som verkligen vill se en!) Tog mig även in på en av de smalaste trailsen utmed bäcken och vattenfallen men inte ens en daggmask syntes. Kanske jag klampade för mycket och helt enkelt skrämde bort dem…

Anders han körde sin egen runda och den mannen alltså! Han kan så mycket mer än han tror! 8 km tog han sig fram i dag! Bara så där. Utan några längre promenader och absolut noll löpsteg sen innan operationen.

 

Mina nya Altra-skor som jag köpte för några dagar sedan var förresten supersköna! Nu är de dessutom super-dammiga…

Anders gjorde  inte bara det där. Han höll mig även lite sällskap under simträningen! På tal om att kunna mer än man tror så tänkte jag innan när jag såg passet från coachen  att “jösses, hur ska det här gå” men det gick! Bra dessutom.

 

Vi hade bestämt innan att vi efter allt sportande skulle åka till Tokara Winery som vi hört från flera håll skulle ha bra mat. Stället var supermysigt, massor av folk satt och käkade men det fanns lediga bord. kvar Vi var där i god tid, de skulle inte stänga förrän klockan 17, men köket det stängde klockan 15.30 det! Vi var där 15.31. Så nej, det blev inget med det för köket hade packat ihop allt redan klockan 15.25. Men hallå! kan man göra så? Särskilt mot hungrande sportnördar. Har tokletat men hittar ingen info om detta så dit lär vi inte åka igen. Bu!

I stället åkte vi till stället vi var på i onsdags. De hade i alla fall öppet och bjöd (nåja vi betalade ju faktiskt) på hejdlöst god mat! Vegan rakt igenom.

Rekommenderar verkligen alla som besöker detta område att åka dit vare sig man gillar vin eller inte. Det är väldigt vackert! Vi var “tvungna” och kolla om toaletterna var lika fina som resten av stället, och jo det var de. Skönt så jag får fortsätta tycka att det hela är superlyxigt.

Kram från Ingmarie

Root44 Parkrun och annat härligt

Det är kul att kuta Parkrun! Så himla enkelt liksom.  Man kommer bara dit, springer, får sin barcode scannad och efter några timmar kommer ett mail med det fullständiga resultatet inklusive age-graded score. I dag testade jag Root 44 Parkrun som går i/runt en vingård.  Den var en absolut kontrast till förra helgens. Det var 10 gånger så många deltagare, det var “flådigare” och en helt annan typ av bana även om det fanns en mördarbacke. Det är ofta med några riktigt bra atleter eftersom många ju även är här på trainingcamp och Parkrun är verkligen bra träning. Dessutom gratis!

 

Starten var crazy. Folk rusade som tokar, själva startfältet var säkert 40 meter brett, men kanske det bara var bra för då riskerade jag inte dra på och få mjölksyra.

Efter mindre än en kilometer hade jag fått en bra plats och kunde köra på i min fart. Den där mördarbacken var verkligen mördande (många som fick punka där!) men jag älskade den! Sen gick det ju nedför också såklart men jag har lite svårt för att ösa på när jag dels inte riktigt vet vad som väntar och dels att det var en smula ojämnt. Mestadels var det dock fin, hårt packad sand. Grymt bra!

Det är Anders som tagit alla bilderna ovan. Bästa supportern ever! men jag vill såklart helst han ska kuta själv.

Kom 1:a i min åldersklass, 4:a totalt av damerna och 61a totalt av alla nästan 1000 (!!!) startande. Nöjd som attan med det och vi firade med en stor supersmarrig grön drink från marknaden för även här finns en. Jättestor! De finns som sagt var typ överallt varje helg och jag älskar det! mycket bättre än alla stormarknader som så många andra länder envisas med.

Vi var på gymet också och märkligt nog var jag stark som en hel hästflock. Det tar sig! Sen vilade jag dock duktigt. Sånt är jag väldigt bra på. I synnerhet när det är i solen vid havet.

Kram från Ingmarie

 

Morgonsim och utflykt

En nackdel med Maties är att simtiderna är begränsade. Banorna är ofta bokade av framförallt elitsimmare så det är bara att gilla läget och anpassa sig.🤪

I morse var jag  därför i tidigt och klar med hela passet, dusch och på väg hem redan klockan 9.

Bra gjort av mig tycker jag med tanke på att jag inte är super-morgonpigg men jag måste erkänna att jag gillar morgonsim. Även när det är intervaller faktiskt! Tänk som det kan bli

Och ännu bättre är det när det är så varmt att jag slipper frysa och bara behöver ha på mig en klänning och flip flops efteråt! Livet blir så mycket enklare när man slipper en massa lager med kläder!

Efter vi jobbat klart åkte vi till Gordons Bay. Det var nästan så vi ångrade oss när vi satt fast i flera av de där evighetsköerna som det vimlar av här (en kombo vägarbete, trafikljus och ruskigt mycket bilar) men när vi väl var framme  visste vi att det var värt det. Så makalöst vackert och ljuvligt!

Vi tog även avstickare upp till Sir Lowrys pass för att kolla utsikten. Omöjligt att fånga allt på bild. Det var minst sagt en hisnade vy!

 

Som sällskap hade vi en hel bunt babianer. Det var både roligt och sorgligt att se. De verkade må bra men samtidigt så kändes det så fel att de höll till precis vid en jättestor väg och att de verkade så tama. Men jäklar vad söta ungarna var!

På hemvägen åkte vi genom ännu en kåkstad. Det går aldrig att vänja sig. Tack och lov får jag väl tillägga. Det som däremot har slagit oss flera gånger är att det är så mycket folk ute. Alltid. Ingen som sitter inne och glor på tv/datorn/telefonen utan man hänger, leker, snackar , lagar mat och gör saker tillsammans. Något jag tror många tappat bort i vårt high-tec samhälle. Jag är inget undantag… Vi har dock ingen tv där vi bor nu och det är jätteskönt!

Kram från Ingmarie

Alla dessa nya vägar

Bara under denna korta tid vi varit här i  Stellenbosch har jag upptäckt fler och fler ställen att kuta på. Så många att jag tror inte jag skulle hinna med alla ens om jag var här ett helt år. 😮 I dag ”råkade” jag upptäcka en ny skog med nya trails bara för att jag lät nyfikenheten styra. Och för att jag gillar backar. Det må ha varit ”a park” men inte ”a walk in the park”.🤪

Där uppe var jag i söndags!

Jag sprang även ett varv i Jan Marais Nature Reserve. Den var däremot platt. Och väldigt vacker. 😄


Jättehärlig (och svettig) runda och simpasset efter gick som tjohejsan trots att jag i ärlighetens namn kände mig lite sliten av gårdagens mega-pass.. Det var ett teknikpass med lite fart och Anders höll mig lite sällskap i banan bredvid. Det gjorde ju såklart inte det hela sämre.😍


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Välfylld

Ibland funderar jag på, så här i efterhand, om jag ens hade orkat gå upp om jag vetat hur mycket jag skulle göra och hinna med under dagen. Men jo, det hade jag nog för det allra mesta jag gör, även hemma i vardagen, är sånt jag gillar och tycker är kul! Livet är för kort och värdefullt för något annat. (Till det icke-roliga är sånt där som tandläkarbesök, städa och för mycket SL-åkande.)

Men jag tar det från början.

Vi har lite nya rutiner här nu. Upp tidigt och efter morgonyoga och frukost jobbar vi. Japp. Jobbar. Anders med sitt “vanliga” jobb och jag med ett projekt som jag hoppas ska bli det jag vill. Ännu är det i sin linda men jag  återkommer (förhoppningsvis) med mer om det senare. Målar en stund gör jag också. Men det handlar bara om några timmar, särskilt för mig, innan jag måste ut och rasta mig på något vis. Just i dag kutade jag bort till Maties (d.v.s där gymet och bassängen är) för att köra intervaller på en av de gigantiska gräsbanorna som ligger precis jämte. En sak jag har börjar lägga till nu i och med mitt nya program, är löpskolning. Genom åren har jag gjort det tusentals gånger men sen emellanåt blir jag lat och “glömmer bort” att göra det…🙄  Samtidigt vet jag ju att det är superviktigt! Särskilt för en Master som mig. Spänst, koordination och styrka får man slita hårdare och hårdare för att behålla ju högre siffra åldern visar. Å andra sidan ger ålder också erfarenhet och uthållighet så på så vis är det ändå åtminstone lite rättvist.😄

Intervallerna gick superbra men jag ska erkänna att jag inte följde dem till punkt och pricka… Farten och ansträngningen var på tok för hög mot vad det stod på pappret men jag fick feeeling och det där gräsfältet alltså! En dröm att kuta på!

När jag var klar dröp jag av svett. Nästan så där så jag började frysa du vet! 😅

Avslutade hela detta party med 90 minuter gym-sim- och vattenlöpning. Sen var jag faktiskt färdigrastad. 🤪 Och jättehungrig! Bästa Pekkas tips om att käka på Botaniska var ett perfekt botemedel mot svältkänslan. Vi tog en varsin supergod (vego-)currygryta plus extra sallad och bara njöt! Ett så otroligt lugnt, vackert och fridfullt ställe.😍

Bara 500 meter därifrån ligger Runners Edge. Jag hade läst om den innan och när vi först gick in tänkte jag att “oj vad liten den är” men  den visade sig ha precis det man behöver! Benni Stander, the owner, är en sån där genuin löpare (han hade hållit på i mer än 50 år av sina 60 hittills levda) som vet vad han snackar om men som dessutom är enormt ödmjuk. Fick en massa bra tips och gick ut med ett par skor, strumpor och ett vätskemidje-bälte.

Ska tillägga att vägen dit är kantad av jättegulliga affärer, caféer, restauranger och byggnader av alla möjliga och omöjliga slag. Bland annat var vi inom Art on Church street/Vincent Da Silva där vi såg Dylan Lewis´magnifika skulpturer. Wow alltså! 🤩

Sen gjorde vi något vi inte alls hade planerat. Simproffset och vännen Åsa i Falun, som dessutom är sommelier, hade tipsat oss om att åka till Lanzerac Wine Estate så vi for dit. S-å-v-a-c-k-e-r-t! Och lyxigt. För skojs skull kollade vi vad det skulle kosta att bo i det “enklaste” rummet under lågsäsong och vi kan väl säga som så att inte ens då var det inom vår budget…😱😱😱

Men nu kan man tack och lov ändå få njuta av allt det vackra och vi testade t.o.m på en vinprovning. Ingen av oss hade gjort det innan så det var en ny och kul erfarenhet. Vi fick prova 5 olika sorter som vi valt från en lista och för varje vin fick man berättat hur det var gjort, smaker, lukter och en massa annat som jag helt ärligt inte riktig begrep… Man kan svälja det man smakar eller så spottar man ut det och allt “överblivet” häller man sen i en särskild behållare. Väldigt fiffigt!

Två flaskor köpte vi med oss. Ett rött och ett vitt trots att vi aldrig dricker vitt. Så kan det gå. Vi blev helt enkelt lite överförtjusta i just ett av dem.

De hade inte bara vin. Det fanns mat och kakor också! Så med oss hem åkte en fin vegan chocolate cake. Numera jämnt fördelad i våra magar. 🥳

Tja det var väl typ allt och jag tror det räcker så. Åtminstone för i dag. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Perspektiv, hur man kan bli glad av att se en kyrkogård och hajar

Där nere bor vi!

Berget, som vi kallar Hammarbybacken bara för det är lite likt, är samma berg jag kutade Parkrun på i lördags. (Btw så såg jag att jag satte banrekord för Quinnor i min AG minsann!💪🏻Nu har jag två sådana. Det andra är i Bunbury, Australien. Kul!)

Hur som helst så var det på de där grusvägarna, och backarna, jag sprang mestadels i dag. Väldigt fint!

 

Observera mundräglet! 🙂

Precis som i lördags så gav det också perspektiv. Jag sprang förbi den övre delen av kåkstaden och även om jag både såg, hörde och kände lukterna är det svårt att förstå. Men en sak är säker, fattigdom är mycket värre, och har många fler offer,  än hysterin runt Corona. Det vi ser här är ju dessutom långt ifrån “det värsta”. Fy satan vad vi har det bra. Jag skäms verkligen när jag tänker på vad jag gnäller på emellanåt…

När jag skulle springa hem igen tog jag samma väg men när jag kom till grinden, det är ett stort långt el-staket runt en stor del av området, så var den stängd! Och jättelåst. Till saken hör att det var 30 grader varmt, stekande sol och mitt vatten var i princip slut. Enda vägen jag visste var över berget igen, ner till Park-runstarten och sen asfaltsvägen hem. Typ 8 kilometer. Just då kändes det omöjligt. Det var inte utan att jag fick lite panik där. 😱Men så kom jag på att Anders hade ju gått en annan väg in, via kyrkogården, så jag chansade och tog en liten stig som åtminstone verkade gå i rätt riktning. Staketet fortsatte och fortsatte. Tog den sista klunken vatten och började fundera på om jag kanske skulle ställa mig vid staketet och tjoa. Innan vätskebrist- kollapsen.🤪Gnetade vidare och plötsligt! Staketet tog slut! Jag har aldrig varit så glad över att se en kyrkogård!

Vårt besök lite senare på Strand-stranden var helt olikt i lördags. I dag var det lugnt och fint med en perfekt bris. Makalöst härligt! Som sagt var, fy satan vad vi har det bra!☀️

Väldigt snälla vågor här! Inget “ut-sug” alls så t.o.m jag vågar leka i dem.

För övrigt måste detta vara ett av de bästa jobben man kan ha! Haj-varnare! Springa på stranden i solen och få betalt! Hur mycket bättre kan det liksom bli?

Och ja, vi såg dem. 😄Hajarna!

Kram från Ingmarie

Program

Plötsligt händer det! Jag har skaffat träningsprogram för att ha åtminstone en liten chans att orka hänga med först Veronica och sen Mattias på två olika swimrun-event i maj. Det kommer bli en utmaning för en sån som mig som mest kör på känsla. Men vad vore livet utan utmaningar….

I dag var det simtest. Jag är inte förtjust i sånt för jag får någon slags knäpp ångest  så jag spänner mig och simmar därmed skitkasst! Fast just i dag gick det ändå ok tycker jag. Kanske tack vare min “pre-swim workout”. (Jag återkommer till den.) Hur som helst var själva testet 2 x (4 x 200 m.) med 1 min. vila mellan varje.  Det man väl kan säga är, förutom att jag simmar hiskeligt långsamt, att jag simmar jäkligt jämnt! Skiljde 3 sekunder på de första 4 utan redskap och 0 (!!!) sekunder på de övriga 4 med paddlar/dolme. De sistnämnda var också 75 (!!!) sekunder snabbare! Alltid något…🤪 Men med hjälp av TOT-programmet ska det nog bli lite fart på mig med! 🏊🏻‍♂️🏊🏻‍♂️🏊🏻‍♂️Även i löpningen.🏃🏻‍♀️🏃🏻‍♀️🏃🏻‍♀️Oavsett hur det blir och går så ska det bli roligt, utvecklande och spännande! 🤩

Så till den där “pre-swim workouten”. Det kanske kan verka tokigt att ha gjort ett rejält gympass precis innan men dels har jag märkt att jag ”kopplar på” rätt muskler mycket bättre och enklare om jag gör så plus att jag simmar bättre om jag är lite “trött” (till en viss gräns förstås)  för då är jag mer avslappnad. Det viktigaste är ändå att ha ungefär samma upplägg vid varje test.

Det här är f.ö en av mina favvo-övningar när det gäller core, stabilitet och balans.

Kör du efter program?

 

Kram från Ingmarie