50-turen 2018

Jag ljög i går. Eller kanske inte ljög-ljög men jag hade ruskigt fel! Ett bra fel för det tog inte alls 3 timmar + som jag trodde för jag satte PB med 19 (nitton!) minuter på 50-turen Swimrun.  2.56.04 stannade klockan på. Det är typ 50 sek/km snabbare mot innan om man slår ut det på de där 19 km löp och 3,5 km sim som den är.

Förra året hade jag någon minut bättre än 2016 så det här är typ ofattbart. Jag är fortfarande i någon slags chocktillstånd för jag fattar inte riktigt hur det gick till. Eller jo, det gör jag kanske. Lite i alla fall.🤪

• 50-turen är ingen stor tävling men det är fantastiskt trevligt och stämningen är alltid på topp! Sånt smittar! Man kan välja på 1 eller 2 varv. Jag körde alltså 2 som jag brukar. De flesta väljer 1 varv men i år var det ovanligt många på 2 vilket var bra för jag hade fler att jaga. Och för all del bli jagad av.

• Det var perfekt Ingmarie-väder. Precis lagom ljummet i både luften och vattnet..

• 50-turen är hyfsat kuperad och går till 90 % på springvänliga stigar och grusvägar vilket gynnar mig. Men det har det å andra sidan gjort de andra åren också för banan är exakt densamma. Min löpträning har tydligen varit “rätt”.

• Jag började med energi-gel tidigt och såg till att få i mig vatten vid varje kontroll.

• En chansning var att testa ett par nya skor men de visade sig vara superbra för Swimrun. Lätta med bra dränage!

• Simningen gick kanon! Även när det guppade. Simmade (nästan) rakt som en linjal. Flit lönar sig och att ha coach Ulf som simtränare måste ha varit ett av mina bästa beslut! 🙏🏻

• Jag maskade inte vid växlingarna eller vätskedepåerna som jag vet jag haft en tendens till innan. Vila är ju skönt.🤪 Jag planerade i tid med att fixa till grejerna så jag snabbt kunde komma i och upp ur vattnet.

• Min Ark swimrundräkt är guld värd! Och då menar jag inte bara för att den var dyr. Den är helt enkelt otroligt smidig och både sim-och springvänlig.

• Sen ska man aldrig glömma vänner som inspirerar och peppar! Inger och Richard t.ex!

• Jag behöll fokus hela tiden och vägrade lyssna på tvivlet eller tröttheten i skallen. Och i mål var jag både skitnöjd och stolt! Det går att utvecklas fastän man är 50+!

• Sen visste jag ju att ju fortare jag kom i mål ju fortare skulle jag få vila och kunna börja mumsa i mig av den goda maten! Och babbla med mina likasinnade. Det var förresten Viktor (tvåa från vänster) som vann hela biddevitten! Han och grymma Sofia som sitter jämte ska köra ÖtillÖ i september. Sånt ger respekt!

Det här ska jag tillåta mig att njuta ordentligt av nu! För hur det än är och blir så har min tredje swimrunsäsong börjat väldigt bra! 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Spontanare

Om någon sagt till mig när jag vaknade att jag snart skulle kuta ett trail-lopp hade jag trott hen fått hjärnsläpp. Eller jag hade i alla fall skrattat högt. Väldigt högt.

Men har man ett öppet sinne, och släppt allt vad krav och prestation heter för ett tag, så kan det sluta precis hur som helst.

Det började med att Fredda skickade ett sms. “Ses snart. Fin dag för lite Skogslunk”

Jag visste direkt vad han syftade på.Brotorp trail 50-turen.

Som f ö nog har den tjusigaste postern ever!

Ett lopp som har samma start, mål och arrangör som 50-turen swimrun och alltså är max 10 min cykelväg från lyan. Men det är också känt som tufft och utmanande med rejäla backar och mycket bröte. Dvs inte min typ av race. I synnerhet inte nu med en småledsen fot.

Men ibland gör man sånt man inte tror man ska. Särskilt när solen skiner. På mindre än en kvart hade jag cyklat hemifrån och fått på mig en nummerlapp med hela 15 min. till godo innan start.

Uppvärmning och banprofil brydde jag mig inte om men jag visste hur snitslarna såg ut och att det var två vätskekontroll på 13-km banan. Och att jag verkligen, verkligen skulle ägna mig åt skogslunk i solen med kroppen i behåll till målet. Och det gjorde jag! Joggade när det var ok underlag och gick när det var brötigt. Någon gång, när det var absolut snubbelfritt, lät jag benen gå så fort de mäktade med.

Det är en tuff bana men jag kom i alla fall inte sist. Observera även den tjusiga klassisk 70-talsnummerlappen!

Fredda var som alltid racersnabb och hade hunnit byta om innan jag och Carola ens hunnit till målrakan.

En riktig snabbis är alltid lika starka och fantastiska Kajsa Friström. Tvåa av alla damerna på långa banan är grymt bra! Begriper inte hur hon gör för hon är banne mig ostoppbar!

Efteråt var det precis som vid deras andra arrangemang. Hemlagad soppa, macka, våfflor med grädde och sylt, bullar, kaffe och häng i gräset. Anders kom också för vem vill liksom missa detta oavsett om man haft nummerväst på sig eller ej.

Vi fastnade nästan där. Så härligt var det! Men även de bästa kalas tar ju slut. Jag hade dock tur för jag hittade ett nytt. Nämligen en egen 50-metersbana!

Kram från Ingmarie

48-timmars

De där pigga benen i söndags har tagit semester. Milde himmel så segt det var att försöka få igång dem till att springa i dag. Hela jag var osynkad och mitt i allt kom värsta ösregnet så skorna blev ännu lite tyngre. Ja jösses. Men jag träffade fantastiska Kajsa som gjorde mig sällskap på utegymet och när solen kom tillbaka så kändes det åtminstone inte sämre!

Simningen gick inte heller så bra i dag, tyckte det var tungt att andas, men det funkade ändå typ 1580 ggr bättre. Var på en ny kurs vid Hellas. Den är egentligen inför Vansbro, som jag inte ska köra i år, men som coach Ville säger: Man kan såklart vara med ändå! Det är bara ett namn, Open water är Open water oavsett, och efter Vansbro fortsätter kursen för det finns alltid något nytt race att träna inför. Och vem vet var detta kan sluta med? 😍

Kram från Ingmarie

Söndags-race

För exakt ett år sedan körde jag 50-turen Swimrun för första gången och då var det ett av mina fem första Swimrun-race öht tror jag. 

I dag var det dax igen. Och precis som förra året så var det Skogsluffarna som ordnade med start och mål vid deras mysiga klubbstuga som ligger bara några kilometer från vår lya.



Det här är ju ingen gigantisk tävling, tror det var ett 60-tal startande, men det betyder ju inte att det inte är seriöst. En del är grymt bra men som ofta så var det även en hel del helt nya. Underbart tycker jag! 

Man kan välja på ett eller två varv. Jag valde två. Såklart.😄 Vilket i praktiken betyder ca 23 km varav ca 3,5 km sim på 14 simsträckor. Jag älskar den här banan! Det är ju dessutom “mina” hoods och “mina” sjöar. Särskilt Flaten är ju mitt absoluta favvo-ställe i 08a land.  Så jag hade verkligen sett fram emot detta men efter en natt med urusel sömn (ingen aning om varför😳) så kände jag mig mest som en omotiverad zombie när klockan ringde stiga upp. Och det höll i sig trots yoga och stor brakfrukost. 

Men man har, som jag ser det, alltid minst två val. Antingen kunde jag älta sömnbristen, och låta den styra dagen, eller skita i den och inbilla mig att jag var utsövd. Typ fake it ’til you make it. Jag valde det sista helt enkelt för att det första är så galet mycket tråkigare. Och vet du, det funkade! Satte t o m lite PB och det var inte för att jag kutade bättre än förra året. Tvärtom, Diskbråcksryggen har ju liksom inte precis gjort benen raskare…Men jag simmar bättre, jag är bättre på i- och ur-stigningarna, jag var extra noga med vätska och energi plus att jag bara behövde en kort våtdräkt för det har varit Ingmarie-väder hela dagen!

Hela loppet kändes kalasbra och jag hade inte ens en millisekunds svacka varken fysiskt eller psykiskt. Hurra!
Som den orienterings-arrangör Skogsluffarna är så är det stämpelkontroll vid varje i- och urstigning i vattnet. Superbra! Och kul kunna jämföra varven. Mina var ruskigt jämna. Skilde bara någon minut.


De flesta körde ett varv men det fanns gott om paj, våfflor och annat smask kvar även till mig. Och för all del även alla de andra som ville roa sig lite längre. (Tog mig lite över 3 timmar att bli klar och på den tiden hinner jag bli duktigt hungrig.)


Många hängde kvar helt enkelt bara för det var så härligt där i solen med all mat och alla härliga människor. I Love this!


Anders kom med och gjorde en paus från sin cykeltur. 💕


Här någonstans borde jag ju vara snortrött och jag hade planerat en skön siesta i solen vid Flaten. Brukar nämligen somna plättlätt efter swimrun. Men icke. När Anders hojat klart var jag lika vaken. Och pigg.


Så jag drog på mig baddräkten och simmade lite till. För att jag var sugen! 

Tänk om någon sagt till mig för 2-3 år sedan att jag skulle bli en simnörd. Då hade jag gapflabbat. Länge! Men man ska verkligen aldrig säga aldrig.😍

Insåg förresten att jag lätt hade kunnat köra hela loppet utan våtdräkt för nu är vattnet gudaskönt!! 

Kram från Ingmarie

Swimrun à la Skogsluffarna

Det är väldigt enkelt att vara ödmjuk när man håller på med swimrun. Anledningarna är flera. Förutom det faktum att kroppen inte är en maskin utan en högst levande makapär som det krävs en himla massa “rätt” i för att den ska fungera, så innebär swimrun även att man verkligen får utmana och vara ett med naturen och att banorna man ska ta sig fram på kan variera något extremt mycket.

Vill man göra det väldigt enkelt för sig väljer man att bara kuta runt, runt, runt en bassäng och sen simma en längd då och då. men hur kul är det på en skala?
Själva grejen är ju att göra det i naturen.
Så vill man göra det lite knepigare, och mer “riktigt”, väljer man hyfsat enkla vägar att kuta på och snälla sjöar att simma i. När man sen känner sig mer bekväm i våtdräkt-skor-badmössa-goggles-utrustningen så kanske man väljer kuperade rundor med vågiga hav och okända sjöar med strömt vatten.

Sen kan man ju krångla till det riktigt rejält och hänga på Skogsluffarnas swimrunträning.

Det där visste jag inte innan men jag borde ju ha fattat trots det gulliga klubbnamnet. En swimrunbana lagd av en orienterare kan ju bara bli på ett vis. Obanad, skitig, tuff och absolut crazy.

Typ så här:
Vi var ett stort gäng som samlades vid i deras fina klubbstuga. Några kände jag men de flesta var nya bekantskaper och som alltid vid swimrun är det väldigt skön stämning.

IMG_6025skogsl1
Vi fick förklarat banan av Marius som höll i det hela. Jag vet inte varför men jag trodde det skulle vara ungefär samma runda som på 50-turen. Det såg helt enkelt ut så på kartan jag snabbkollat.

Men vi kan väl säga så här: Pilutta mig! Och att jag hade fel, fel, FEL.

Direkt bar det in i skogen på stigar så små att inte ens djuren kan se dem. Över stubbar och sten. ner i raviner. Upp igen. Över stora stockar. Under och igenom gransnår. I vattnet. Upp igen. ner. Upp på hala klippor. Nerför stup. I vatten fulla av slingrande sjögräs som jag lyckades trassla in mig i och sen dra med mig i stora lass upp på land.(Här är jag glad ingen hade kamera med sig…)
Så helt plötsligt, någonstans högst upp på ett berg bland granar och sly, hade Marius förberett med vatten, bananer och chips. Vilken service! (Här önskar jag dock att jag hade kamera med mig..)

Några var skitsnabba. Några mittemellansnabba. Några kanske inte så snabba men alla kämpade som tokar. Och vi höll ihop. Hela tiden. De snabbaste fick helt enkelt vänta eller simma/kuta extravarv.
Efter lite mer än två timmar var vi tillbaks. Tror alla var mer eller mindre ganska trötta men vi var alla garanterat glada, nöjda och fulla av härliga swimrun-endorfiner. För de finns. Och de är extra speciella. Man orkar t.o.m hoppa lite trots mosiga ben. 🙂

IMG_6027skogsl2
IMG_6028skogsl3
Jag, Jonas och Fredrik kunde inte heller låta bli att tramsa oss lite. Är det party med chips i skogen och bastu i en röd stuga efteråt så är det ju liksom.

Fredrik, jag, Jonas. Fredrik och jag ska förresten köra ett race ihop inom en snar framtid. Om han inte hinner ångra sig. :-)

Fredrik, jag, Jonas. Fredrik och jag ska förresten köra ett race ihop inom en snar framtid. Om han inte hinner ångra sig. 🙂


Det fanns stunder när jag undrade hur jag ens skulle ta mig tillbaks till stugan men jag har lärt mig att det där bara är fjantiga tankar. Det här ska jag göra om! Och nästa gång ska jag vara lite mer laddad för nu vet jag ju vad som väntar.
Många timmars träning i benen den senaste veckan inkl. ett löp- och styrkepass i förmiddags var väl kanske inte bästa uppladdningen.
Men så länge det är roligt så må min påhittiga skalle vara förlåten tänker jag.

IMG_6024utegym2

50-turad och poddad

Swimrun är väl egentligen inte så “enkelt”, särskilt inte för någon som inte haft simning som en del av livet mer än en fnjuttbit av sin tid på jorden, men det är skitskoj och plötsligt så händer det!
Att allt klaffar och man liksom bara hänger med utan att man (nästan) ens behöver anstränga sig.

Just så där har jag haft det i dag på 50-turen. 23 km (cirka) ren och skär lycka och glädje på en fantastisk bana med start och mål vid mysiga Brotorpsstugan.
Det här är inget stort lopp, runt 60 startande, men superfint arrangerat av Skogsluffarnas OK.. I stället för att tävla i par så körde man här solo och man kunde välja mellan ett och två varv och med eller utan hjälpmedel. Jag körde två varv “med” för jag gillar min dolme och tycker jag simmar bättre med den helt enkelt.

IMG_4493
Både löpningen och simningen kändes lätt, vattnet och luften var perfekt tempererat, banan gudavacker, sträckorna exakt “lagom” långa, energin höll sig jämn och stabil hela tiden och absolut inget frysande. I dag tog jag nämligen på min extratröja trots att många sa det skulle bli för varmt. De vet ju inte att i min värld ska det väldans mycket till för att det ska bli för varmt. Men jag har börjat lära mig hur min kropp funkar och vad den pallar när den ska upp och ner i kylande vatten. Jag skippade dock dubbla badmössor och vantar.:-)

IMG_4497
I stället för nummerlapp så hade man en “orienteringsstämpel” som alla fick “blippa” vid varje nedgång i och uppgång ur vattnet. En vattentät karta fick man med men banan var supervälmarkerad så tack och lov behövde jag inte använda den. Orientering är verkligen inte min starkaste gren. Särskilt inte om jag blir trött. Det bra med detta var också att efteråt fick man direkt utskrivet alla sträcktiderna. D.v.s svart på vitt var jag såsat. Eller, som jag väljer att tänka, svart på vitt var jag har min utvecklingspotential.

IMG_4496
IMG_4517
Tänk så totalt olikt detta var mot förra helgen, som förvisso var superskoj men då jag frös som en tok mest hela tiden och undrade hur i all sin dar jag skulle överleva. I dag var jag så otroligt tacksam över att jag inte valt att köra “bara” ett varv och jag hade lätt kunnat köra ett tredje om det funnits tid.

Foto: Annelie Ståhl.

Foto: Annelie Ståhl.

IMG_4499IMG_4501

Enda lilla incidenten, förutom att jag halkade runt som en upphettad smörklick på de mossbeklädda, våta snorhala stenarna emellanåt, var väl egentligen att jag var tvungen att stanna och tömma ena skon på en bunt bark. Och att “efterfesten”, med massor av härliga människor att tjabba med och go mat att käka, tog slut.

Jonas som bl.a är ena delen av "Swimrunpodden" var bara en liten bit före mig. Men nästa år...

Jonas som bl.a är ena delen av “Swimrunpodden” var bara en liten bit före mig. Men nästa år…

Bästa Fredda med en av de duktiga arrangörerna.

Bästa Fredda med en av de duktiga arrangörerna.

IMG_4508

Kaffe är aldrig fel. Och kolla! Inte ens mössa!

Kaffe är aldrig fel. Och kolla! Inte ens mössa!

Jag hade dock en annan “fest” att åka till.
För ett tag sedan blev jag tillfrågad av Annelie om jag ville vara med på Swimrunpodden som hon och ovan nämnda Jonas driver. Först trodde jag faktiskt att hon skojade. Hittills har det nämligen bara varit med en massa snabba proffs som verkar vara födda till swimrunners. Du vet ungefär så där som att: “jag sprang och simmade lite, ställde upp i en swimruntävling och vann. Sen fortsatte jag och vann ännu fler race.”
Typ så i alla fall. Hur som helst så långt ifrån “min” värld som det nära på bara går. Den där jag sliter som en galning med simningen och verkligen inte begriper hur något som ser så vansinnigt enkelt ut kan vara så förbenat svårt.
Men Annelie skojade alltså inte.
Snacka om att känna sig som en Ardenner bland alla fullblodshästar. Men kul var det och kanske jag kan inspirera på mitt lilla vis? Allt handlar ju trots allt inte om att prestera, vara bäst eller ens särskilt bra på något här i livet. Man kan ju göra saker bara för att det är så jäkla kul också!
Du får väl lyssna och se vad du tycker när den släpps på tisdag. 🙂

Bästa Annelie. En stor, stor inspirationskälla på många sätt och vis för mig.

Bästa Annelie. En stor, stor inspirationskälla på många sätt och vis för mig.

Måste vara mysigaste intervjuplatsen ever.

Måste vara mysigaste intervjuplatsen ever.

Kram från Ingmarie.