Author: Ingmarie

Prinsen, Rotundan, havet och en gissningslek

Förra gången jag sprang Prins Bertils stig var  i april när jag delvis fick Marias sällskap. I dag hade jag lyxen att få sällskap hela vägen av Eeva. (Ja hon stavar med 2 e.) När man babblar snudd på konstant så försvinner de där långpass-timmarna i ett tjillenix.
Alet, Prinsen, Möllegård, Söndrum och Alet igen. 23 fina kilometer som var bra mycket svettigare än vad SMHI hade spått men åh vad jag gillar när de har fel på det hållet!

Om bara någon vecka har garanterat hela Rhodondenderparken blommat ut så tur vi sprang här i dag!

Jag var så hungrig när vi gick in till stan att jag nästan tuggade på kinderna så lunchen på Rotundan tillsammans med Anders, mamma och Ulf smakade extra himmelskt. Här behöver man aldrig “special-beställa” veganmat. Det finns direkt. Många plus på det!

Innan jag träffade syskon och pappa där han bor så var jag bara “tvungen” att bada. Dels behövde jag svalka mig och dels längtade min kropp efter att få omslukas av vattnet. Det där är en ganska fascinerande känsla för jag har verkligen ett fysiskt behov. Säkert psykiskt också men det är ändå mest kroppen som skriker j-a-g-v-i-l-l-b-a-d-a. Samma sak oavsett årstid.

Så till gissningsleken.

Vad tror du alla dessa delar ska bli?

Kram från Ingmarie

Från fullt ös till super-chill

Har du någonsin blivit så trött på ett träningspass att du inte ens orkat spotta? Då vet du hur jag kände det på de två sista intervallerna i dag.

6 x 5 minuter med 1 minuts vila är inget monsterpass men jag tryckte på vad jag hade och då kan det bli så där. Det var inte heller några racer-tider men det kändes bra och det är det viktigaste!

Betydligt lugnare var det på simningen. Åkte ut till min absoluta favvosjö här och fullkomligt dog njutardöden. Tyst, stilla, bedövande vackert och ljummet vatten. Det är när det är så här som jag älskar simningen som allra mest.

Allra lugnast har kvällen varit. Middag på mysiga Söderfamiljen med min fina kusin och kusinman. Dvs de jag alltid bott hos innan i den röda lilla söta stugan. Nu har de dock flyttat och vi har vår lilla lya så det gäller att ses på annat vis!
Och ja, du ser att Anders lyckats ta sig hit också. En annan väg mot den i går för det är tydligen fortfarande stopp från Hässleholm.

Kram från Ingmarie

 

Grusade planer

Vi hade en så himla bra plan för i kväll. Anders semester började i dag och han skulle ta buss och tåg till Åstorp där jag, mamma och Ulf skulle möta upp för en picknick på något mysigt ställe.

Nu blev det dock inte alls så…

Han kom till Hässleholm men sen var det stopp pga signalfel. Tåg efter tåg blev inställt och informationen sken som vanligt totalt med sin frånvaro. Det slutade med att fick åka hem igen. Faktum är att Skånetrafiken har lyckats sabba 100% (!!!) av våra planeradeHalmstad-resor. Hur är det ens möjligt?
Visst det kan hända grejer men de kan väl åtminstone informera och kompensera?

Jag hoppas verkligen han orkar ladda om och göra ett nytt försök i morgon…

Picknick blev det i alla fall. På en enastående utsiktsplats på “Italienska vägen” utanför Båstad.

Resten av dagen har också varit bra. Körde poolrun på förmiddagen och det var så härligt att det blev en gång till på eftermiddagen.

Lunchen blev tillsammans med en vän jag inte träffat på jättelänge. Så himla skoj! Vi var på Söderpiren och de fixade ihop en vegan-macka som var så god att jag nästan svimmade. Har sagt att de borde ha den på menyn! (De har tyvärr dåligt med vego annars men de kan ju uppenbarligen fixa!)

Kram från Ingmarie

Samma sak varje gång

Det slår banne mig aldrig fel.

När det blir sol och värme blir min energi så hög att den är långt över både trädkronor, måne, planeter och rymden. Det är liksom som det plötsligt inte finns någon stoppknapp på mig.

Trots gårdagens aktiviteter så pinnade benen på lätt och fint på löpturen. Sprang upp på Galgberget igen och förbi Hallandsgården för att njuta av bokskogen. Finns det egentligen några vackrare träd?

Stranden var ännu ljuvligare och vattnet ännu varmare än i går. Det var så där varmt att man torkar innan man hunnit upp ut vattnet. Underbart!

Sen var det dax för dubbelpass!
Först ett Strength Development som är typ Body Pump men med fokus på tyngre vikter och färre repetioner.
“Ett koncept där klassisk gymträning möter gruppträningens fördelar. Tänk dig styrketräning i gymmet fast i gruppträningssal och mycket effektivt.”

Jag gillar idén jättemycket och det blir säkert bättre ju mer man gör det men precis som i Bodypumpen så har jag jättesvårt för det här att det måste bytas vikter hela tiden. Jag gillar heller inte att ha en tung stång på axlarna. Dels gillar inte min rygg det och dels är det omöjligt att få den vikt mina ben klarar över huvudet. Men som sagt var, ju mer man gör ju bättre blir det säkert. Jag hoppas åtminstone på lite träningsvärk i morgon.

Direkt efter stack jag bort till Norre Katts park för ännu ett ute-pass.

Nu var det inte Stefan som höll i det och det var “bara” 45 minuter, men jag lovar att det räckte. Miljarder (nåja) intervaller och hopp så hela kroppen dog mjölksyredöden i oräkneliga omgångar. Ändå lyckades jag och Eeva få till några slags foto-hopp efteråt…

Avslutningen på denna dag tillsammana med Eeva och Maria hade varit magisk oavsett men den blev allt lite extra magisk och skön efter allt svettande.

Kram från Ingmarie

Maxpuls

Att det är viktigt att konditionsträna och höja pulsen så hjärtat får jobba vet väl de flesta vid det här laget.
Jag har i ärlighetens namn dålig koll på både min vilo- och maxpuls men jag vet ändå både när den är låg och hög. Liksom jag vet när jag får mjölksyra. Har allvarligt funderat på att göra fys-tester på ex Aktivitus för att ev kunna optimera träningen bättre men dels är jag lite snål och dels känns det väldigt seriöst. Å andra sidan är det säkert en bra investering, motiverande, inspirerande och lärorikt. Jag har gjort det flera gånger förr i tiden och kanske är det för att jag vet hur de där maxtesterna går till som jag drar mig. De är s-j-u-k-t jobbiga.

I dag tror jag dock banne mig jag lyckats komma bra nära maxpulsen flera gånger!
Första var på löppasset. Jag har en “trapprunda” som innebär att man springer 184 trappsteg (har räknat dem) upp på Galgberget och när jag är uppe på toppen svänger jag höger och kutar så fort jag bara kan sträckan ner till start igen. Först platt och sen svagt ner. I början känns den biten väldigt behaglig men ju mer mjölksyra benen fått ju tuffare blir även den delen. Grymt bra träning och en garanterad pulshöjare!
Åtta varv med start var 5.30 minut. Plus dit och hem förstås. Medvind och uppför dit. Motvind och nerför hem…

Men det var inte slut där. Nu i kväll har jag testat NW Halmstad uteträning. Just i dag var det ett GRIT Cardio-pass. “Bara” 30 minuter men himmel som jag fick jobba. Trodde hjärtat skulle hoppa ur ett tag och jag såg nästan inte för svetten rann i ögonen. Superskoj! Deras uteträning finns på flera platser och är helt gratis!

Eftersom jag ändå var både svettig och i gång fortsatte jag på gymet. NW Halmstad City är ett grymt fint gym och de har ett enormt utbud. Faktum är att Halmstad är helt galet gym-tätt så konkurrensen är stor vilket jag tror är jättebra!

Mellan dessa pass har jag dock inte gjort många knop. Mest har jag hängt på stranden med mamma och moster. De är så coola! I stället för att ta bussen så gick de hela vägen med solstolarna på sina “Dramater”. Mina förebilder!

Kram från Ingmarie

Så började den äntligen på riktigt

Jag har bestämt att dessa tre veckors ledighet ska vara så fria från klocktider som det bara går. Jag ska också undvika allt som piper, larmar och blinkar. Det får jag i överflöd på jobbet.

Helt klockfri går det väl kanske inte att bli för jag kan ju t ex inte vara i bassängen innan de öppnat. Om jag inte vill försöka planka vill säga men jag tror jag avstår. Har nog med skrubbsår redan. Haha!

Gott om plats även i dag men jag tycker det är lite för kallt. Efter 30-40 minuter i 24-25 grader fryser jag så mycket att jag liksom blir alldeles yr och knappt kommer upp ur vattnet. Ja jag är klen och nej det är inte samma sak som att vinterbada.

Tur då att solen sken så härligt, strandsanden värmde och jag fann en perfekt liten grop att slöa i och vid.

Nu är jag dock en bit norrut. I Halmstad. Jag åkte på kvällen för att undvika rusningstrafiken här för tro det eller ej den är Stockholms-varning på! Helt galet! Men jag säger det igen. Att bara ha två timmar till ännu ett paradis är banne mig höjden av lyx!

Kram från Ingmarie

 

S-e-m-e-s-t-e-r

Klockan 22 i dag, eller snarare 22.05, så började min mycket efterlängtade ledighet. Verkligen både välbehövd och välförtjänt! Tre veckor utan någon klocktid, matlådor och landstingskläder. En underbar känsla faktiskt och jag ska försöka att inte tänka på hur juli-veckorna kommer bli….

Jag började fira detta redan innan jag gick på mitt pass. Varför vänta liksom och dessutom är jag för trött för partaj nu när jag är hemma. Först kalasade jag med löpning, gym och bad.

Och sen med mitt livs billigaste tandläkarbesök!

Det beror i och för sig på att jag lagt en förmögenhet innan och har därmed  har högsta “rabatten”. .. Men så billigt och inga hål så på något vis är det ju som en dubbel vinst, eller hur?

Kram från Ingmarie

Sånt som ger starka ben

Ibland är jag avis på Anders som kan jobba hemifrån varje dag och slipper att resa och därmed passa busstider. Å andra sidan hade jag aldrig pallat sitta så där mycket. Jag hade fått rumpskav inom  tre dagar. Eller snarare en dag. Så sitt-klen är jag. Vissa dagar sitter jag nästan inte mer än de där turerna på bussen och hur trött jag än är så föredrar jag faktiskt det.
Lägg till en löptrur som i går så är det inte så konstigt att jag plättlätt kommer över 20 000 steg mer eller mindre varje dag. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt men det är nog tur att jag inte har anlag för åderbråck för stödstrumpor vill jag absolut inte (behöva) ha på mig. Det är svettigt nog ändå.

I morgon klockan 22 (hoppas jag) går jag dock på tre veckors (välförtjänt och välbehövd) ledighet så då får benen åtminstone vila lite från betonggolv!

Hurra!

Just i dag har de dock fått jobba dubbelt. Sträckan Åhus – Friseboda har många lättsprungna kilometer men mest är det djup, djup sand eller kuperade spår i skogen. Det är då det är bra att ha kort minne för jag verkar glömma från gång till gång hur jobbigt det är att försöka ta sig fram i mjuk sand. Det gäller verkligen att kolla vinden innan för motvind i detta i 23 kilometer vet i sjuttsingen om jag ens vill prova…

Kanske glömmer jag för att få plats att komma i håg hur magiskt vackert det är! För det är det och det är därför jag gör om det. Sen tänker jag att det måste ju vara grymt bra träning det här! Mina ben är hyfsat starka och det är jättebra tycker jag. Mitt mål är att kunna fortsätta kunna ta mig upp från golvet utan hjälp av händerna, springa i djup sand och uppför backar, hoppa på ett ben och göra djupa benböj med vikt.  Hur fort allt går eller hur tungt jag kan lyfta är mindre väsentligt men ju mindre “raset” är ju bättre är det förstås. Ju äldre man blir ju mer får man dock jobba för det. Inget kommer längre gratis som så ofta när man är under 40. Bara att acceptera och gilla läget.

Vågorna och strömmarna i havet gjorde att jag fegade ur för en simtur men sprada kan man ju alltid! Och fika!

Kram från Ingmarie

Lättsamhetsbehov

Det är ytterst sällan jag kollar tv när jag kommer hem från jobbet. Jag brukar käka, prata med Anders och slösurfa lite. Men i dag “behövde” jag verkligen skingra tankarna efter allt tungt på jobbet och då är det onekligen en ganska bra metod att kolla på lättsamheter som t.ex  “Vänner”.  Ja just precis den gamla serien med femtielvahundra avsnitt. När den gick följde jag den aldrig trots att “alla” verkade se den så det är kanske på tiden. Den är onekligen fortfarande både rolig och lättsam i alla fall!

Förmiddagen var (tack och lov) också lättsam. Lugn löptur i skogen och en sväng på gymet.

Ibland är det tur man inte vet vad som väntar för då hade jag nog inte upplevt det lika lättsamt…

Kramfrån Ingmarie