Author: Ingmarie

Hitta ut

Jag vet att jag har sett “Hitta ut”- kartor innan men aldrig riktigt fattat vad som är grejen med det eller ens hur det funkar. Det är ju en toppengrej! Även för en sån som mig som inte är orienterare.

Hittaut är en gratis friskvårdsaktivitet där du med hjälp av karta (på papper eller i appen) ska finna checkpoints. Det finns checkpoints i fyra olika svårighetsnivåer och de är placerade i stadsmiljö, parker, bostadsområden och tätortsnära skogar. Hittaut är tillgängligt dygnet runt under sommarhalvåret så du kan ge dig ut när det passar dig. Du kan delta på egen hand eller tillsammans med andra. Välj om du vill gå, springa, cykla, åka skateboard, inlines eller något annat. Vissa checkpoints är placerade längs asfalterade eller hårt packade grusvägar, för att vara tillgängliga med barnvagn, rullstol, permobil, rullator, cykel eller liknande. Dessa är märkta med en hjulsymbol. Varje checkpoint är markerad i terrängen med rosa Hittaut-logotyp, nummer och bokstavskod. Skapa ett Hittautkonto och registrera koden på de checkpoints du hittar. Då är du automatiskt med i utlottningen av priser. Om du vill kan du utmana en vän, granne eller kollega i Hittaut och följa resultatet i topplistorna på hemsidan. Känner du dig osäker på din orienteringsförmåga? Ingen fara, börja med gröna checkpoints – det är dom lättaste. Du kan även aktivera mobilens GPS och ta hjälp av den i appen.

Det här finns på en massa olika ställen och appen är väldigt användarvänlig. Eller så tar man med sig papperskartan. Jag har doc k inte aktiverat GPSen. Det känns som lite väl mycket fusk. Typ som att följa ett snöre.

Gröna är som sagt var enklast och svarta svårast. Kanske ffa för att de kan vara mycket väl gömda!

Det jag ändå tycker är knepigast är att du måste verkligen gå rakt på dem eftersom det bara är en pinne som inte syns på långt håll. Men det är lika skoj varje gång man hittar en! Målet är att hitta alla i Åhus och sen så många som möjligt på de andra ställena runt Kristianstad. har ju till november på mig…

Det regnade isbitar när jag var ute men jag hittade alla jag ville. Även de svarta! På köpet hittade jag nya stigar att springa på.

Har du testat?

Kram från Ingmarie

I stället för SMHI

Om du vill veta vädret framöver ska du kolla mitt jobb-schema. Jobbar jag är det sol och fint. Om jag inte jobbar så är det tvärtom.

Nu hoppas jag såklart att detta bara är en tillfällighet men lite oroar det för hittills detta år har det varit lite väl mycket så!

Denna veckan då solen stekt har jag jobbat 90% av tiden men nu när jag är ledig två dagar, ja då är det helt tvärtom.

Men men, vad är väl en bal på slottet?
Jag har trots allt hunnit njuta lite av det fina! Som i går!

Det började helt ok i dag också. Vi for till Vångabacken för att jaga höjdmetrar. Tänkte också jag skulle testa banan för Vånga xtrem som går i september. Som jag fattat det av alla som pratat om denna backe och detta lopp så är det just skidbacken som är den stora utmaningen. Jag är tydligen inte som alla andra…

Visst är backen brant och tuff! Jag fick nästan svindel och lutar man sig lite fel och tippar över nedåt så lär det gå rasande snabbt tillbaka till botten.

Men hur jobbig den än är så är den ingenting (enligt mig) de tekniska stigarna! Hur man vågar köra MTB i fullt ös utför här övergår mitt förstånd. Lika lite fattar jag hur man ens kommer upp!

Nu krånglade vi kanske till det lite också genom att börja leta efter Hitta ut-kontroller men jag är ytterst tveksam om jag ens tar mig runt ett varv med benen i behåll.

Anders hittade alla kontrollerna, han är oreienteringsproffs, medan jag förlorade tålamodet och mest blev irriterad. Dessutom började det regna. Få kilometer på lång tid. Skyllde på att pinnarna syntes så himla dåligt. Men jag fick snabbt ihop mitt dagliga steg-mål. haha

Ska också säga att där det var springvänligt var det magiskt fint och jag kommer absolut åka hit igen.

Vi hade spetsat till oss på ett jättefint ställe att ha picknick på men när regnet kom kändes det inte alls lika lockande längre. Jag ville inte ens bada. Då är det illa! Kaffe sittandes i bilen kändes plötsligt som bästa alternativet. Har jag klenat till mig?

Min simkompis/simcoach Håkan (som också är orienteringsproffs) sa lite senare att det är svårt att hitta kontrollerna där. han sa också att loppets bana är anpassad så att man ska kunna kuta även om man är ovan vid bröte och även om man har asfaltsdojjor så ännu lever hoppet både om att hitta pinnarna och att kuta loppet. (Hitta ut finns på en massa ställe så alternativen är många!)

På tal om simning så var det i dag sista söndags-passet för denna säsong. Kommer sakna dem jättemycket för det är alltid superskoj! Teknik-pass med extra allt à la ovan nämnda Håkan.

Kram från Ingmarie

Småsolar

Det finns de som tycker maskrosor är ogräs men jag är inte en av dem. Förutom att de har många fantastiska läkande egenskaper så lyser de verkligen upp sin omgivning som små solar!

Såg massor av dem på vägen till och från gymet och för mig innebär de verkligen vår! Nu väntar jag på att körsbärsdalen ska blomstra så jag (förhoppningsvis) får se det live. Man har bara några få dagar på sig nämligen så det gäller att jag är ledig!

Gympasset gick helt ok om du undrar. Nästa gång ska jag nog våga mig på lite tyngre benövningar igen.

Kram från Ingmarie

Snudd på perfekt!

Solsken, värme, snabbskor, vårkänslor, utsövd och pigga ben. Bättre än så blir det banne mig inte så det var inte konstigt jag helt oförberett redan ville köra intervaller. (!)

Kanske det var för tidigt, kanske inte. Jag går på magkänslan och den sa ok!

Nu var det inget märkvärdigt pass. 30 st 30 sekundare med 30 jogg som “vila” mellan varje men det kändes bra och var riktigt skoj! Enda lilla negativa är att blodblåsorna under vänsterfoten gör lite ont. Det blir så där när man har ett (fot)ben som “sitter fel” och man springer 6 mil… Men det går förhoppningsvis snart över.

Som bra återhämtning hade jag planerat in ett Body Balance pass men jag kan tydligen inte klockan för jag kom en hel timme för tidigt! Nu har jag ju kört oräkneliga BB/Yoga-pass så det funkade fint att roa mig med en egen variant.

Fick sen cykla vidare i en galen motvind till havet och det var tur jag hade lite tunga grejer att ankra kläderna med. Friska vindar om jag säger så och roliga vågor!

Och det var en härlig medvind hem!

Kram från Ingmarie

Mer ÖST

Jag brukar inte dela extra bilder från ett lopp flera dagar efteråt men när det är så där speciellt som t ex ÖST så bara “måste jag! Det var ju inte bara det längsta jag sprungit utan även ett av de mest spektakulära, välorganiserade och utmanande lopp jag kutat.
Så varsågoda!

(Foto: Jacob Zocherman och “glömt namn” som sagt ok)

Jag fortsätter ta det lugnt med träningen. Mest för skallens skull. Skönt att liksom bara lulla runt lite i skogen utan mål och plan. Särskilt nu när det börjar bli så fint!

Jobbet är desto mer krävande. Var så trött i kväll att jag nästan inte orkade ta mig hem. Då är det riktigt illa!

Kram från Ingmarie

Glada ben och heta tips

Jag trodde jag skulle vilja ha flera veckors löpvila efter de där 60 km i lördags men det tog visst bara 2 dagar sen kom suget igen. Nu visste jag ju inte om det var huvudet som helt styrde suget och kroppen liksom blev överkörd, men av någon märklig anledning är benen jättepigga! De kan såklart vara på ett helt annat humör i morgon men det är då det. Jag lever i nuet så mycket det bara går och därför njuter jag till fullo när det sker sådana här små underverk. Helt klart hjälpte (hjälper) solen, värmen och naturen till!

Sen har jag två heta tips till dig! Bra va?

Det första är senaste numret av Runner´s World där du kan läsa lite om vad jag och Kjell-Erik Ståhl pratade om i vintras.

Mitt andra tips är när du är i Åhus. Passa då på att besöka Åhus Seaside. Vill man slå på stort så bor man såklart över och nyttjar deras gym och SPA. Det sistnämnda kan man förresten njuta av även om man inte bor där. På eftermiddagarna har de jordens största (?) kakbuffé, på kvällen à la Carte och mitt på dagen har de lunchbuffé. Det var den vi testade i dag och det var inte sista gången.

Förutom att miljön, utsikten och personalen är fantastisk så var maten himmelskt god. Det finns tre rätter  att välja på och en stor helt vegetarisk salladsbuffé med en massa smarrigt. Vi valde (såklart) vego som denna veckan är “Bakad spetskål – rostad morot, potatis, dijonkräm, & rostade pumpakärnor. Mumsigt!

Att stranden och havet drog mig har du kanske redan anat…?

S-å-h-i-m-l-h-ä-r-l-i-g-t!

Kram från Ingmarie

Fel på skallen?

När jag sprang loppet i lördags så hade jag aldrig någon tanke på att bryta men däremot tänkte jag många gånger att “aldrig mer så här långt lopp”.

Men du vet hur det är. Minnet är bra men oerhört kort så nu funderar jag redan på nya utmaningar och äventyr. Dessutom vill jag ju gärna ha en sån här mugg till.

Men ännu tar jag det lugnt. Träningsmässigt i alla fall. På jobbet är det fortsatt väldigt högt tryck. Jag gick till och från gymet för ett lätt pass innan så jag hann njuta lite av den härliga solen.

Kram från Ingmarie

Återhämtningsdag

Jag trodde jag skulle vara helt ledbruten i dag men det var inte mycket svårare att gå nedför trappan på morgonen än vad det brukar vara med mina fötter. Samma med morgonyogan. Märkligt va?

Nu vet jag av många erfarenheter att kroppen är en rackare på att kunna luras och det visade sig lite senare när jag “kom på den”. Efter att ha städat, pysslat lite på uteplatsen och gått runt kvarteret var jag så sovtrött att jag nog hade kunnat stå och sova. Men jag hann lägga mig och fick en liten stunds troligtvis mycket välbehövlig siesta trots den (i min värld) minimala aktiviteten och ansträngningen före. Ska förresten bli spännande att se om det händer något i mitt extremt billiga och minimala “växthus”.

Eftermiddagen har tillbringats i och vid havet.

Först så här:

Och sen så här tillsammans med goda vänner:

Vännerna bjöd dessutom på kaffe och himmelskt goda veganska våfflor och glass! Jag dog smarighetsdöden jag vet inte hur många gånger!

Inte helt omöjligt att det var de (både vännerna och våfflorna) som gav mig så mycket energi att det var därför jag simmade hela passet med klubbisarna i stället för de planerade “lugna 20 minutrarna”…

Bara hoppas energin håller i sig för jag lär inte ha möjlighet för någon siesta på jobbet i morgon.

Kram från Ingmarie

Österlen trail 60 km

Om du frågar mig nu när nästa långlopp eller långpass blir så kommer jag troligtvis  svara “aldrig”. Mina ben och fötter gör vansinnigt ont och just nu tvivlar jag på om jag kommer kunna springa ö h t igen. Men det kommer jag såklart kunna. Jag kommer dock inte göra det i morgon och jag kommer ta så få steg som möjligt resten av denna dagen…

För jag klarade det! Jag tog mig i mål på Österlen trail 60 km.

Fantastiske race-directorn Gael!

Mina tvivel före har varit äkta för jag har verkligen känt mig osäker på formen både på kroppen och huvudet. Jag är mentalt trött efter de senaste månadernas turbulens och att utmana sig så här kräver trots allt en viss mängd pannben. Åtminstone för mig.

Så gissa om jag är nöjd!?
Jag klarade alla mina mål och jag funderade inte på att bryta ens en millisekund. Inte ens när stenarna på stranden höll på att helt ta död på mina fötter.

Loppet  har en fin banbeskrivning som jag kopierat och skriver mina egna upplevelser i kursivt.

——————–

Efter ett par km från start i Simrishamn kommer deltagarna springa mot Skåneleden, Baskemölla och Vik längs en vacker stig vid stranden.

Jag frös så jag skakade före start och det var motvind men efter ett par kilometer åkte extrajackan av. Fötterna gjorde ont direkt vilket gjorde mig lite orolig men benen var pigga så jag försökte nonchalera det.

Foto Anna Nystedt

Efter Skåneleden och Vik väntar cirka 10km löpning längs Österlens kust med sandstrand och partier av stenstrand. Vattenståndet är som lägst under året i april, räkna dock med blöta fötter vid ett par ställen. Detta är en vacker sträcka. Kom ihåg att den kan vara mycket utmanande beroende på väderlek.
Vackert – ja! – men också sjukt utmanande med djup sand som blandades med havsvatten. Under några kilometer springer man dessutom på stenar. DET gillade INTE mina fötter. Och just det ja, vi fick klättra över/under x antal träd också.

Foto Alexander Milanov

​
Efter Knäbäckshusen (ett av Sveriges vackraste strandområden) kommer en bit av banan gå genom Stenshuvuds nationalpark. Reglerna är strikta och vi fick inte lov att passera genom hela parken. Vänligen visa hänsyn, förhoppningsvis får vi lov att passera där de kommande åren (läs löpar-PM inför starten). Efter Stenshuvud väntar lite grusväg och en lång klättring på asfalt mot “Österrike” och ner mot Kivik. Banan svänger därefter 90° höger in på Esperödsallén och 50m senare ner vänster, längs med en äppelodling mot Kungagraven och vidare mot Kiviks hamn. Förbi Kiviks hamn och genom Kivik väntar några överraskningar. Strax utanför Kivik springer deltagarna över fältet för Kiviks marknad mot Vitemölla via en fin liten stig, ner till Vitemölla hamn. 

Här flöt det på fint. Sidvind, pigga ben, snälla fötter och bra vägar. Fast backarna var tuffa!
​
Mot Haväng genom Vitemölla strandbackar som är ett naturreservat. Från Haväng till Brösarp via Backaladen. Den första “rejäla” vätskekontrollen väntar i Bengtemölla, dit deltagarnas ”dropbags” är transporterade. En liten annorlunda vätskekontroll som andas lokal byggnadskultur och industrihistoria. Med tak över huvudet och värme kan ni återhämta er, kanske byta skor eller kläder samt få lite pepp av familj och anhöriga. För er som springer Duo-Trail 32km+28km, sker växlingen här. 

Jag bytte strumpor i Bengtemölla vilket nog var bra för de var fulla av sand. Passade också på att äta chips och fylla på vätskeflaskorna. Vågade inte stanna för länge med tanke på att benen redan börjat protestera.

Mot Brösarps station! Efterföljande 3.5 km går på grusväg mot Maglehem. Banan passerar genom Maglehem med flera vackra byggnader. Ni springer under landsvägen mot Kumlans naturreservat. Från Kumlan väntar magiska stigar och vyer som tar er genom hela Drakamöllans naturreservat mot Skåneleden och Brösarps norra backar via ”Piraten”. 

Grusvägen till Maglehem var nog den enda “tråkiga” sträckan. Rakt fram och motvind. Dessutom fick jag håll! Som tack och lov gick över snabbt. I Drakamöllan njöt jag av vyerna och vid Piraten kände jag igen mig och visste vad som väntade…

Över Brösarps backar med god utsikt över den bokskog som väntar, via Vantalängan där den andra vätskekontrollen finns. Vid Vantalängan är det ca 12km till mål. Stigarna är fina och ibland tekniska med branta sidor ner mot Verkaån, först längs Skåneleden och efter Hallamölla på Backaleden.

Brösarps backar är makalöst fint men också lika makalöst jobbiga. Backarna suger även om man har pigga ben men utsikten alltså! Olalaaaa! I Vantalängan var loppets andra och sista vätskestation. Välbehövd!

Sista biten går svagt uppför innan man svänger av de sista kilometrarna fram till målet i Christinehofs slott. För att komma upp till målet måste man dock ta sig upp för två långa trappor. Jag gick… Men jag sprang i mål!

Foto Anders G

Förutom mängder av höjdmeter, sand och miljarder stenar så är det också oräkneliga trappor över staket man ska ta sig över. Ett under att jag inte snubblade! Man ska också klättra genom ett lok (ja ett lok!) och jag fick svindel för det var mycket högre än jag trodde där uppe! Samtidigt var det väldigt häftigt och absolut väldigt annorlunda! (Finns fina bilder på loppets hemsida!)

Jag är så otroligt nöjd, glad och tacksam över dagen att det inte riktigt finns ord. Extra tack till Gael och alla funktionärer!

Det här är ett topp-arrangemang alla kategorier! Superfin (välmarkerad) bana, välorganiserat och generöst. Efteråt får man en fin mugg, äppelmust, alkoholfri öl, medalj och jättegod linssoppa. Så missa inte det nästa år!!!!! Det finns sträckor för alla!

Anders hade kutat 21 km så han fick vänta lite på mig men även han var jättenöjd!

Nu är det högläge av fötterna, ett glas vin och chill som gäller resten av kvällen. Och nej, jag ska inte springa i morgon.

Kram från Ingmarie