Korthelg

Dagarna går rasande fort i allmänhet och helgerna i synnerhet. Särskilt när den sistnämnda bara är 1,5 dag lång. Eller kort beroende på hur man ser det.

Men man hinner ändå roa sig riktigt bra när hushållsplikterna är fixade. Man kan t.ex. springa långpass där en stor del är upp och ner för Hammarbybacken. 10ggr. närmare bestämt.?

img_7223 img_7224 img_7226

Inbillar mig att det är grymt bra att drilla kropp och knopp med såna här (back)pass. Jag blir i alla fall trött i musklerna och är galet nöjd när jag är klar.

img_7219.jpg

img_7218.jpg

img_7220.jpg

img_7221

Om man sen är som jag så springer man (om)vägen till sjön för ett dopp. Lite Sprada är nämligen aldrig fel även om jag var regnblöt redan innan. En garanterad dubbel endorfin-kick. (Och jo, det är härligt svalt i plurret nu. )

img_7232.jpg

img_7228.jpg

img_7229.jpg

img_7230.jpg

Det blev ganska många timmar ute i höstrusket så lite skönt var det att kunna hänga på gymet lite senare. Lättroad som jag är så kan jag busenkelt glömma både tid, rum och att kvällsmaten väntar där hemma.

img_7239.jpg

Sen kan man kuta ännu lite mer i höstrusket på stigar fulla av färgglada löv.

img_7254.jpg

Det blev lite längre än jag tänkt men tack och lov var min biljett till “mobila kontoret” ombokningsbar annars hade det blivit krisigt.

img_7255.jpg

Och sämre office kan man ju ha där utsikten hela tiden växlar och kaffet är fritt. Hoppas jag inte drack för mycket nu bara…

img_7256.jpgMen om det blev för många koppar kommer jag i alla fall att ligga vaken i en stor lyxig hotell-säng.

img_7259

img_7261

Och behöver jag gå upp till det stora überlyxiga badrummet så har jag fina tofflor att trä på fossingarna. 🙂

img_7262

Kram från Ingmarie.

 

 

 

Lyx-mys

Nu var det massor av veckor sen jag hade fredagsmys på riktigt. De andra fredagarna har absolut inte varit dåliga, tvärtom, men jag älskar verkligen de jag konstruerat här i 08a land.

Så hemmakontoret stängde strax efter lunch, matlådan fixades, väskan packades och jag tog mig till bassängen i vanlig ordning. Vissa tider är det där stället en oas. Nästan helt tomt, egen bana, lugnt, tyst och noll kö någonstans. I dag var det så. Coachen bjöd på nytt pass och precis som så många gånger innan undrar jag hur i all sin dar jag ska greja det.


 Men jag jobbade på. Längd efter längd. Övning efter övning. Precis som jag brukar. Och plötsligt (nåja) är jag klar! Toknöjd med mig själv.?


Sen har jag en annan liten lyx-mysgrej mellan de andra två lyx-mysgrejerna.


Någon, ibland t.o.m några, gång(er) i veckan unnar jag mig just en köpkaffe. Tänker att det då liksom blir extra-extra lyxigt. Annars blir det ju liksom bara vardagskaffe.?

Kram från Ingmarie.

Och en (magiskt) fin torsdag

Du har säkert också varit med om de där dagarna när du vaknar och helst hade velat ligga kvar i sängen tills det var dax att lägga sig igen. Men du masar dig ändå upp, gör dina vanliga morgonritualer, käkar din frukost och gör dig lite halventusiastiskt redo för dagen.

Men någonstans där bara vänder det. Utan att man riktigt vet hur. Eller så vet man exakt.

Min “förvandling”, från att ha trott det i bästa fall skulle bli en ok dag till att tro att det skulle bli en superdag, kom långt ut i skogen när jag plötsligt sprang ihop med min (ganska nya) vän Stefan. Jag bytte löprunda och hakade helt fräckt på honom. Så i stället för ett sololöp fick jag ett härligt sällskapslöp.  Mina halvladdade och halventusiastiska tankar  byttes mot tokladdade och superentusiastika! Tack!


Hela jobbdagen flöt sedan på ofattbart bra. Så himla skoj när det är så där! Jag hade även en svag, svag förhoppning om att komma med på Jennys Yin yoga men det såg ju si så där ut vid lunchtid… 31 före i kö är galet många!?


Men ibland har man extra tur. När väntelistan släpptes kom jag med! Och fick ett lika magiskt 75- minuterspass som alltid när Jenny guidar. ?


Om det var en ren tillfällighet att dagen blev så bra som den blev, eller om det var löpturen då jag vände tankarna som gjorde det hela, kommer jag aldrig få veta.Men jag gillar det sista alternativet bäst för det betyder ju att slumpen inte styr mitt liv utan att jag kan påverka en hel del själv. ?

Hur har din torsdag varit?

Kram från Ingmarie.

Trippel-onsdag

Nu är vi igång! Jag och Coach Nicolas.


Åtta  trailrunning-pass med fokus på att bygga en bra bas. Reflexlöpning, pannlampa, teknik, trail och  styrka i en härlig blandning.

För mig är detta  dubbelbra. Samtidigt som jag får öva mig på en massa nytt, träffa härliga människor och lära ut en del av det jag kan så får jag också egen träning.
Vi var nästan 30 pers i olika åldrar, former, erfarenheter och mål som samlades vid Hammarbybackens fot. Men det spelar ingen roll för man kan ändå både träna och ha skoj tillsammans.


Och jäklar vad vi körde! Var och en utifrån sin nivå och ambition. Uppvärmning, teknik och obanad back-reflexbana x antal varv som avslutades med cirkelträning a la Nilsson. Sen var det spagettiben på samtliga. Jag tror jag kan sätta en fet peng på att alla som var med kommer att komma ihåg oss några dagar framåt…?


Nu sitter jag i soffan och oroar mig en smula för hur jag ska ta mig upp ur sängen i morgon. För detta var inte det enda jag gjort. Det gäller ju att liksom att passa på när tid och möjlighet finns.

Dels har jag kört en bunt två-minuters intervaller i skogen så gruset sprätte. Eller i alla fall så löven yrde. Hoppas de håller sig så här vackert länge!


Och eftersom jag ändå var på Sats för att hålla en  klass så passade jag såklart på att slita lite på gymgrejerna också.?


Å andra sidan hann jag liksom aldrig varva ner så mycket mellan fys-aktiviteterna att jag hann komma in i “softat-modet”.  Du vet det där när man liksom kommit igenom endorfinstimmet och man bara är toksömnig.

Om du bor/är i 08a land de närmsta månaderna är du förresten mer än välkommen att hänga med på onsdagskvällarna.


Kram från Ingmarie.

Lite från dåtiden

Jag antar att ju längre man lever ju mer förundrad och, förhoppningsvis i alla fall, ödmjuk blir man över allt livet ger. När vi hade vår “kollapågamlafoto-kväll” i lördags så slog det mig verkligen hur mycket jag gjort, fått uppleva och varit med om. Jag kan nästan bli helt vimmelkantig när jag tänker på det. Och en smula gråtmild. För det är inte alla förunnat att få växa upp bland hästar, hundar och katter. Eller ha klarat av flera olika utbildningar, rest över hela världen x flera, ha en extrastor underbar familj, gift sig, skiljt sig och fått uppleva hur det är att leva som elitidrottare och vinna stora segrar.

Men också djup sorg och saknad när älskade människor och djur lämnat jordelivet, elitidrottens baksida med skador och enorma prestationskrav, arbetslöshet, bostadslöshet och brist på livslust.

På 50 år hinner det hända en hel del förstås. Men vissa saker verkar jag ha gillat sen jag var miniliten. Som hästar, skogen, sol och bad.

Här är ett pyttelitet urval av alla bilderna för den som vill se.?

Mina stiliga föräldrar! Mamma var 17 och pappa 20 när jag kom till världen.

Tydligen har jag varit blondin också!


Jag till vänster…


Simskola var standard varje sommar. Men jag lärde mig inte crawla förrän jag var nästan 50. ? Här är det mormor, jag, lillebror Lasse och på bänken morfar. Mormor och morfar har lämnat oss och Lasse har jag tyvärr ingen kontakt alls med..

Morfar. Han var ständigt före sin tid. Han startade t.ex en hälsokostaffär på 60-talet! Tänk bara! Gissa om han ansågs en smula ding-ding. Men i dag vet vi hur rätt han hade. Indirekt var det även tack vare honom jag valde vego-liv.


Vissa bilder är dock snudd på läge att preskribera. Hur tänkte fotografen här??


En av några få familjesemestrar. På den tiden var det inte så vanligt som i dag.

Och kunde ingen sagt till mig att jag inte såg ett skvatt cool ut?

img_7130.jpg

Legitimerad sjuksköterska grattad av pappa. Och farmor som visst vänt ryggen till.

student
Anders, lillebror Daniel och mamma. En av de första gångerna Anders träffade en del av min familj förresten. Bara hoppas han inte ångrar sig. ?


Min (tror jag) andra SM-medalj. 2:a på halvmaran.


Dubbelseger på terräng-SM. Först 4 km. Någon timme senare 8 km. På den tiden tyckte jag den där overallen var skitsnygg!


Tipsguldet. I värsta skummaste frissan. Fick även bl.a en gigantisk t-shirt som jag fortfarande har kvar. Som pyjamas.


Med mamma på en av många Pride-festivaler.


VM -95.


Nu ska jag fortsätta leva mina nästa 50 år. ?

Kram från Ingmarie.

Norrut igen

Det är alltid en smula vemodigt att lämna Halmstad. Det är ju på något vis det som är det “riktiga hemma” i denna del av världen för mig.


Men som jag brukar säga: “Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.”

Det har ju varit fantastiska dagar och Halmstad bjöd på perfekt löp- och utegymsträning innan jag klev på tåget. Bokskogen levererar fortfarande.?


Jag hade ju tänkt mig ett litet bildinlägg från lördagskvällen och minnena from the old times men hela tågresan har jag intensivjobbat så hårt att nu är jag helt slut i rutan.? Det gäller ju att passa på när energin finns och kontoret är ett av de bästa.


Och helt illa är det verkligen inte att komma tillbaks till 08a land. Världens bästa sambo mötte mig vid tåget och i lyan väntade ju världens sötaste kissekatt.?


Kram från Ingmarie.

Halmstad-helg

Mycket kan man säga om de här dagarna i Halmstad men det är då inte ett viloläger.? Det är mycket som ska (för att jag vill) hinnas med och göras. Men vill man bara så funkar det mesta.

I går velade jag lite över vilket löppass det skulle bli.Försökte känna efter men velade lika mycket ändå.  Men så skrev Anna om en “trappträningsbok” hon fått ( ja man kan tydligen skriva om det med ?) och vips kom jag på vad jag skulle göra! Galgbergstrapporna så klart! De jag härjade i några gånger i somras.

Tanken var 8-10 varv på min lilla 630-metersslinga. Det blev 12. Inte för att det var plättlätt och lattjolajbans utan mer för att något inom mig ville. Jag kände mig helt enkelt stark! Men de suger de där stegen och när jag väl är uppe kommer raka jag “måste” trycka på steget (det är ju jag som hittat på reglerna) innan det bär nerför.


100 min totalt och tusental trappsteg innan jag var hemma igen. Snabbdusch och sen direkt ut i de riktiga tassemarkerna (Googla Bögilt i Halland så förstår du) tillsammans med lillebror Daniel för att hälsa på pappa. Och äta! Smörgåstårta (vego såklart) är i princip aldrig fel. I alla fall inte i rätt sällskap.


Supermysig eftermiddag och med all den där maten i magen är det kanske inte så konstigt att styrkepasset gick som tjohejsan.

Namnet till trots är Gladius gym ett riktigt hardcore-ställe. Här är det svett, järn, talk, hårdrock och biffiga grabbar som gäller.


Men även såna som mig.?


Lördagen kunde varit slut där men kvällen fanns ju kvar. För mer mat. Och mer familjemys.


Mamma hade plockat fram en gigantisk låda med alla fotografier hon samlat genom åren. Du vet såna där vanliga i fotopapper. Herregud vad roligt det var! Vilka minnen! Men mer om det i morgon.

Sen var det plötsligt i dag. Söndag. Bästkusten har bjudit på ruggväder men det är ju som det är. Man får ta på sig det som finns, gilla läget och ge sig ut. 2,5 timmars löpning är 2,5 timmars löpning även om man efteråt fryser så förbenat om händerna att man nästan inte ens får i nyckeln i låset.


Och en timmes simträning på det är en timmes simträning oavsett hur trött man blir. Men det gick ruskigt bra även i dag. Och var sjukt skoj. Dessutom var sällskapet samma fantastiska som i fredags. Liksom ormglosögonen…

Sen är det ju så himla käckt att mitt emellan badhuset och “hemma” bor mamma och Ulf. Så vad var väl bättre än att smita inom där för mer mys (och mat) innan sista promenixen hem till pyjamasen.


Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie.

Flyt-flow

Det finns en lite baksida med simningen. Eller kanske t.o.m två. Tre om man har otur.

Ett är att man blir galet kissnödig. Men det är ju lättfixat för det mesta.

Två är orm-glosögonen man idiotgaranterat efter simglasögonen. Man får planera väl så man inte ska på party eller något viktigt möte direkt efter. I alla fall om man inte vill skrämmas. ?


Tre är att det kan bli väldigt fryssamt om man är i länge men även det fixar man lätt till med bastu och/eller ännu hellre ytterligare ett hot yoga-pass på favvohaket.


Men även om det skulle varit femtioåttatriljonersmiljarder fler nackdelar så spelar det ingen roll efter simning som i dag. Jag och klubbisen Micke fick till ett ruskigt bra pass. Typ superduper bra! Så där så man är lycklig exakt hela tiden och tiden bara försvinner.


80 min. blev det och för en gång skull grämer jag mig lite över att jag inte räknade längderna för jag tror det blev någon slags inomhusrekord för mig.  

Å andra sidan. Vem bryr sig? Det är ju flowet som är det viktigaste oavsett vad det gäller för mig.

Vad är viktigast för dig i träningen?

Kram från Ingmarie.