Mandurah

Jag lovade mer så mer blir det. Mandurah är inte helt enkelt att förklara. Det är liksom allt för en som gillar idrott, sol, bad, hav, marinliv, mat, kaffe och relaxad stämning. 

Det är i Mandurah man t.ex hittar ett vegohak som det är mer än värt att åka över halva världen för. Menyn var flera sidor lång och beslutsångesten var total. Men jag tycker vi lyckades väldans bra. Galet gott!






Det är här man kan köra svettpass på ett gym som är så nytt att plasten på grejerna nästan inte hunnit tas av.




I Mandurah hittar man flådiga båtar, vackra utsikter och en mysig marina.


I ett av rummen här bor förresten vi.


Man hittar även övergoda cappuccino.


Och det är här man hittar milslånga stränder och ett havsvattnet som är nästan ljummet.





Inte konstigt vi älskar det här!

Kram från Ingmarie

Hej och hej då

Livet är fullt av hej och hej då. Båda kan vara bra och mindre bra. En del är sorgliga, slitsamma, ångestfulla och  tråkiga medan andra är roliga, lustfyllda, spännande och efterlängtade.

I dag har det varit allt av båda. Hjärtat är sorgset samtidigt som det är glädjefyllt. Låt mig förklara. I dag sa vi hej då till Bunbury. För denna gången i alla fall. Lika mycket som vi kommer sakna lilla Dorothy kommer vi sakna fina Amber. Dessa djur. Som alltid, alltid berör mig så djupt in i hjärtat och stjäl en plats i det för alltid.



Jag kommer sakna alla härliga människor jag träffat, cykla under en varm sol, ljudet från syrsorna och fåglarna, yoga ute i trädgården och kaffet från Erikssons kaffemaskin. SÅ gott!


Jag kommer sakna närheten till Koombana beach och  sim/vattenlöpnings-passen där.


Jag kommer sakna att kunna sitta ute och äta varenda måltid och jag kommer t.om sakna att sitta svettas på hojen i garaget. Jag såg därför till att göra det lite extra ordentligt i dag.?



Men allt har ett slut och jag är så himla glad och tacksam för dessa underbara veckor. Och allt är inte elände för vi har sagt hej till ett annat litet paradis. Mandurah. Det är inte utan att vi blivit blixtförälskade båda två. Hittills är allt the top of the top. Hade egentligen räckt med lägenheten vi hittat och utsikten från den.


Men här finns det mesta av det bästa. Som t.ex ett sprillans nytt Sportcenter! Med allt man kan tänka sig vilja ha och behöva. Jag är helt säker på att jag aldrig simmat i en så ny bassäng och hur fjantigt det än kan verka så var det så himla härligt! Varenda linje syntes till fullo och det fanns inte en endaste liten fläck på det vita kaklet. Magic!



Det här är förstås inte allt. There will be more!

Kram från Ingmarie

Tålamod

Tålamod är ett bra ord att både förstå och kunna. De allra flesta saker och händelser i livet kräver nämligen det. Vissa mer, vissa mindre. Har du det inte så ger du upp och det blir inget av någonting.

Jag tror vi alla har olika tålamod beroende på vad det gäller. Själv har jag t.ex noll tålamod när det gäller att lära mig sy eller korrekturläsa. Antagligen för jag tycker det är tråkigt. Däremot verkar jag ha oändligt tålamod med löpning för gudarna ska veta att jag har haft oräkneliga chanser och tillfällen att ge upp. Diskbråck är en perfekt “ursäkt” till att säga att det inte funkar att kuta mer. Men jag gnetar envist på. Helt säker på att även detta kommer bli bra. Some day…

Eftersom jag fått så många olika råd om hur jag bör göra är det inte helt lätt. Särskilt inte när smärtan varierar. Antagligen hade det varit allra bäst för läkningsprocessen om jag släppte löpningen helt ett tag. Och jag ska det men innan vi är tillbaka i Sverige kommer jag troligtvis fuska lite. Som i dag. Det är liksom inte helt enkelt att låta bli att testa när det är så här…




Kiropraktorn säger i alla fall att det går framåt och jag litar på honom. Han är ganska tuff men han vet vad han snackar om.


Så jag jobbar vidare på gymet. Typ varannan dag blir det. Sånt kräver stort tålamod av mig för helst vill jag ju bara vara ute och att kroppen ska funka utan enbenshopp och statiska coreövningar. Har fått många bra övningar som jag kör plus att jag ju har en himla massa i min egen övningsbank. Så tråkigt blir det egentligen aldrig.


Planen var att köra vattenlöpning i Busseltons fina havsvatten men plötsligt hade de sugande vågorna tagit över så det blev inte mycket med det. Men med solen på himlen, mat i magen och härligt sällskap av små och stora så går det ju ingen större nöd på någon. I alla fall inte mig.



Sol och värme – det är det jag behöver för att må riktigt bra. Ganska fascinerande egentligen hur lite som behövs för att åtminstone mitt tålamod ska växa. Fast det där med att lära mig sy struntar jag i. ? Finns andra som kan och gör det mycket bättre utan att tålamodsprövas. ?


Kram från Ingmarie

Värmelyx

Tänk att vara unge här. Vilken ynnest och lyx att ha simskola i havet under den värmande solen. Själv minns jag mest mina simskolesomrar på Flammabadet i Knäred som ett konstant huttrande men jag kan förstås minnas helt fel.?


Kanske därför det känns extra lyxigt att kunna simma flera kilometer i havet, i bikini dessutom, utan att helt frysa till is. Det är inte direkt bassängvarmt i havet men eftersom det är så varmt på land hinner inte ens jag börja skallra tänder.



Jag minns också när jag för många år sedan, vi bodde i Falun då, cyklade en jämrans massa mil. Om jag inte minns helt tokigt så var det för att fötterna krånglade en gång och baksida lår en annan. Två race blev det med. Det första i isande vindar, snöfall och minusgrader. Minns att jag virade plastpåsar runt cykelskorna i hopp om att hålla dem något sånär torra och åtminstone ljumna.( Funkade si så där. Fick mest en massa konstiga blickar…) Det andra var i mer svensk sommartemperatur. D.v.s inte särskilt svettigt.

Så no wonder det är megalyxigt att kunna cykla utan att ens fundera på om jag kommer frysa.Inte ens fastän snälla Mattias drog med mig i ottan innan solen värmt upp allt.


55 km före frukost tycker jag är ganska bra för en newbie för även om jag cyklat en hel del så är det många år sedan och jag har aldrig cyklat riktig racerhoj. Förutom i förrgår men en gång är som bekant ingen gång.

Mattias bjöd på ännu en härlig runda men bildbevisen är få så du får föreställa dig lummiga alléer, hästgårdar, hav, doft av gräs och solvarm asfalt. Är så otroligt tacksam att han orkade valla runt mig.



Som extra bonus denna fina dag har jag varit på ett av mina bästa yogapass ever. Kom in i ett fantastiskt flow och svetten rann ohämmat trots att det inte ens var en hot-class. Har jag sagt att jag älskar värme??


Kram från Ingmarie

Knep för livet

Jag vill gärna tro att det finns ett syfte och en mening med det som sker i mitt liv. Att de människor jag möter, oavsett hur och vem de är, kommer i min väg för att det är något jag ska lära mig. Att de platser i världen jag besöker har någon slags betydelse och att de händelser jag utsätts för sker just för att det ska tillföra livet något.


Det är därmed inte sagt att det alltid är enkelt eller ens självklart att tro och tänka så. Särskilt inte när det gäller död, sjukdomar, olyckor och smärta. Allt det där gör ju ont, känns onödigt och gör att inget någonsin blir detsamma. Men kanske det är det som är själva grejen? Att livet inte hela tiden ska vara same same för hur skulle vi då utvecklas eller uppskatta det som är bra? Livet är fullt av kontraster och motsatser och det är inte mycket vi kan göra något åt. Vi får helt enkelt lära oss att hantera alla ups and downs.

Jag tycker t.ex inte det är ett skvatt skoj att ha diskbråck men i det stora hela är det ju typ ingenting. Jag tycker inte heller det är roligt att ha sorg i hjärtat efter Elvira, vara på andra halvan av livet eller ha insett att jag kanske aldrig mer får se min ena bror eftersom han inte vill träffa mig.

Det är inte helt enkelt att inte dras med i den där negativa tankespiralen eller låta känslorna ta över. Men jag har ett val. Rent konkret så startar ju en känsla med en tanke och tankar kan vi styra. Och det du tänker blir till slut du. Vet du att du tänker ca 65 000 tankar per dag och att 95% av dem är samma som du tänkte i går? Så tänker du nedlåtande, negativa, sorgsna och hopplösa tankar så är det kanske inte så konstigt om livet känns just så?

Jag har varit en av dem som bara såg det svarta och negativa men livet ville mig väl och gav mig redskap så jag lärde mig några knep. När jag började yoga var det verkligen inte direkt kärlek, tvärtom kände jag mig mest frustrerad och arg som fasen. Nu, många år senare, förstår jag att det helt enkelt var blockeringar och “stängda lock” som öppnades och sånt är förstås ruskigt jobbigt. Men av någon anledning höll jag i och ju mer jag lärde mig ju mer ville jag veta. Det som i vår del av världen kallas yoga är ju ofta själva yoga-positionerna men egentligen är det bara en pytteliten del.


Yoga är en livsfilosofi och en stor del av den är meditation. Det är där jag hittat ett av mina redskap och knep för att stanna i nuet och inte lyssna så mycket på neggo-tjattret i skallen. Meditation kan hållas enkel och går att göra i princip när och var som helst. Men man måste öva. Varje dag. Året runt. Finns inga varken Quick fix eller färdigt slut. Man blir liksom aldrig klar. Här snackar vi tålamod och uthållighet.?


Mantra är en annan grej jag nyttjar dagligen för att mata hjärnan med godsaker.Vad det är beror lite på vad jag behöver för stunden.


Kanske verkar det jobbigt för en del men för mig är det ett enkelt val för det gör att mitt liv blir roligare, mer spännande, lätthanterligare och lyckligare.❤️


Om du inte provat så prova! Ge det en månad. Det värsta som kan hända är att det inte funkar.?


Kram från Ingmarie

Kanske det blir tre

Om jag bott här, eller i ett annat land med samma klimat, så hade jag garanterat varit en “riktig” triathlet. En sån som satsar helhjärtat och verkligen lever triathlon. För livet är enklare när man slipper frysa. Särskilt sportlivet!

Nu har jag ju förvisso sagt miljarder gånger att triathlon inte är min grej med alla dess prylar. För att inte tala om de där (livsfarliga) cyklarna som väger mindre än ett pappersark och vars däck är smala som en blyertspenna. En sten, en punka, en bilist eller en grop och tiden på jorden kan vara över för denna gången.

Men livet är fullt av överraskningar och eftersom ett av mina motton är  face your fears Ingmarie så tog jag chansen när Mattias erbjöd sig att bjuda på en cykelrunda. Varken jag eller Anders hade cyklat på riktiga racercyklar innan plus att det är vänstertrafik, cyklarna inte var anpassade till oss och växelsystemet var helt otestat. Helt ärligt höll jag på att banga ur innan vi ens lämnat gårdsplanen men så tänkte jag att om jag vurpar så kanske jag får stanna i landet lite längre.?

Nu efteråt är jag obeskrivbart glad, tacksam, nöjd och stolt att jag inte fegade ur för vilken upplevelse och vilken runda! Vi trampade fram bland vingårdar, gigantiska hus, hästhagar, fårhagar, kohagar, lummiga träd, raksträckor och slingrande vägar. 




Någonstans under dessa timmar på sadeln, med ett brett leende på läpparna och svettdropparna rinnandes utmed kroppen, så kom den där tanken. Helt som från ingenstans. Tänk om jag skulle testa triathlon. Ingen sprint där det ska gå i racerfart från start utan kanske en halv Ironman. 70.3. I ett garanterat varmt race.

Jag var så exalterad efteråt att jag  fortsatte av bara farten med vattenlöpning och simning. Inte som ett riktigt Tri men bra nära!






Dock krävs det ju en del om det ska bli något. Framförallt pengar för ingenting inom Triathlon är billigt. Det är tokfyrt och det finns alltid någon mer “livsnödvändig” pryl. Så mycket har jag fattat av mina Tri-kompisars snack… Men vem vet, det kanske finns någon som vill sponsra en dam i sina bästa år?? 

Kram från Ingmarie

Gnomesville

Lika lite som man inte kan vara i Margaret river area utan att besöka en vingård, lika lite kan man ha varit i Bunbury utan att ha besökt Gnomesville. Det här är en liten pytteplats som man normalt sett skulle ha missat om man blinkade två gånger men som ändå är ett ställe folk åker omvägar för. Här finns nämligen tusen-tusen-tusentals Gnomer.Det började med att någon på 1990-talet satte några gnomer i vägkanten. Efter hand blev det fler och fler och fler och nu är det en hel by av Gnomer i alla möjliga former och situationer. Hela legenden kan du läsa här.


Vi åkte med Mattias, Janine, Ethan och Amahlie. Kidsen var perfekta guider så nu vet vi precis allt om guldgnomer, rödhattsgnomer, nakengnomen, smurfgnomerna, prinsessgnomen och allt däremellan.?






Vilken grej liksom! Jag kanske ska starta ett syskon-Gnomesville i Sverige för jag har faktiskt ett gäng Gnomer där.? 

Det är svettigt att gå på äventyr så på hemvägen stannade vi på prisbelönta Moody cow brewery och svalkade oss lite. Så himla skönt att kunna hänga ute trots att det börjar bli kväll!


Jag har joggat lite med. Jag har ju inga direkta “förbud” så jag får väl helt enkelt testa mig fram. Det gjorde inte ont i dag men var trögt som attan. Skönt att få svettas i alla fall.


Faktiskt roligare att promenera med Amber så då fattar du hur trögt det måste ha varit.?


Vattenlöpning i havet funkar dock och ligga raklång  i sanden är inga som helst problem. Det gäller att tänka på det som är bra! För det är mycket!?


Kram från Ingmarie

Gott och blandat fredag

Jag är nog en av de mest lättroade jag vet. Ett nytt gym och jag är glad hela dagen.


Även om detta inte är särskilt fancy så är det trevligt och det funkade hur bra som helst för att svetta ner sig på och bli trött i kroppen av.




Förresten om du undrar över tejpbiten i nunan så är det för att jag vill skydda huden efter operationen. ?Borde kanske ha en på andra sidan också så det blir likt… 

Kul tycker jag med att det är att simma fastän man inte ser mycket mer än antingen kakel, sand eller ingenting alls. Det är känslan som är själva grejen. Flytet, lättheten, kraften och upplevelsen av att vara ett med ett stort kraftfullt naturelement. Simma OW är en av de bästa grejer jag lärt mig i livet. På riktigt! Och även om man inte kan snacka så mycket under tiden så är det extra skoj med sällskap. Mattias (det var hans familjs hus vi passade innan) lät mig hänga med på hans träning inför Busselton jettyswim. Åh vad jag hade velat vara med! Kanske nästa år! Det blev ett jättebra pass. Vi körde med våtdräkt dels för att öva på det och dels för att hur skönt det än är i vattnet så blir det lite för kallt efter 20 min. Och börjar jag frysa blir det ju liksom inte lika kul längre.




Avslutade denna träningsdag med ett skönt Vinyasapass. Verkligen lyxigt att bara placera sig på mattan, göra som läraren instruerar och inte tänka på något annat än att andas.???


Kram från Ingmarie

So much beauty and happiness

Man kan nästan inte ha varit i Australien utan att ha besökt åtminstone en vingård. I synnerhet inte när man är in the Margaret river area som är världskänt för sina viner. Nu är ju varken jag eller Anders några stordrickare. Vår nivå är att typ två gånger/år så delar vi en sån där liten flygplans-vinflaska. Och vi kan lika mycket om vin som vi kan om asfaltläggning. Men nu är vi här och man ska inte dö varken nyfiken eller ovetandes. Så då får man testa! Tre winerys har vi besökt och fyra flaskor blev inhandlade. 


Vill man kan man provsmaka i princip hur mycket som helst och lägga ut hur mycket pengar som helst på en ynka flaska. För oss som inte begriper det där med smak av sadel och enbär med en doft av körsbärskärnor så valde vi helt enkelt de som inte var snordyra. (Läs de billigaste…)

Oavsett vad man tycker om vin så är landskapet magiskt vackert! Och vi fick många trevliga pratstunder vilket i sig är både roligt och lärorikt. 





Vi har även besökt fyren i Cape Naturaliste.

Och söta lilla Dunsborough.

På hemvägen besökte vi ännu en gång gulliga, roliga och lite knasiga Cowaramup där vi fastnade i en liten “kobutik”. Inte bara för att där var så fina saker utan mest för att han som jobbade där var så rackarns trevlig. Man lär sig mycket om ett ställe som inte står i guideböckerna när man babblar med the locals. T.ex att en av anledningarna till att det finns så lite organic food här, och att det lilla som finns är snordyrt, är att man får inte odla nära “vanlig” odling. Reglerna är både knepiga och svåra vilket gör att det är tufft att satsa. Jag blev hur som helst en kogrej rikare. (Har hela köket i 08a land fullt av kossor.?)


Vi har även besökt ett konstgalleri, känt vinden i håret, åkt genom små pluttiga byar med gigantiska gårdar, förundrats över modiga surfare och druckit kaffe vid hisnade vyer.









Och vi har sett ännu en bit av paradiset på jorden. När Meelup beach skapades måste det ha varit med åtanke på badare och simmare. ?


Tänk att ha detta som arbetsplats!


Eller ha det här som lunchvy var och varannan dag.


Jag hade redan kört ett hårt simpass men “bara” bada duger fint det med.






T.o.m duschen var extra vacker!


Jag tror också bestämt att om det är någonstans ett diskbråck får lite extra yttre hjälp att läka så är det så här.


Kram från Ingmarie

Den där ryggen…

Jag hade velat skriva att diskbråcksryggen är helt frisk, att det känns bra att kuta och att jag kan sova på mage utan smärta. Men det är alltså inte riktigt så. Diskbråck tar tid att läka och disken blir aldrig som den har varit oavsett. Ibland känns det helt ok och jag tror det vänt. I går kändes det ju t.ex ganska ok men i dag var det som att springa i gyttja, uppför i hård motvind. Ja du fattar. Då hjälper det inte ens att energin är på topp, solen skiner och rundan är fin. Men helt klart underlättar det…❤️





Egentligen är det bara löpningen som liksom inte funkar när det gäller träning. Var på gymet i dag igen (gratisveckan tog slut i dag så det gäller att passa på?) och det gick superduperbra. Vattenlöpa, simma, yoga och cykla funkar också så jag borde ju verkligen inte gnälla. Ändå kan jag inte låta bli att önska att jag kunde kuta för fullt. Konstig man är… Jag borde antagligen skämmas men jag gör faktiskt inte det.? Inte så mycket i alla fall… Löpning är trots allt en stor och viktig del av mitt liv. Kiropraktorn  jobbar på med mig och även om han inte ger mig löpförbud så säger han ju inte heller direkt att jag borde springa. Det känns inte helt enkelt för åsikterna om hur man bör behandla går isär har jag märkt.

“Problemen” är egentligen flera. Det går ju an att köra annan träning här där det är enkelt men jag vet vilken tid och kraft allt flängande till den där “andra” träningen tar i 08a land. Jag känner också att jag inte är helt återhämtad efter den tuffa hösten med för mycket av det mesta plus Elviras död. Det behövs liksom inte så mycket för att jag ska tippa över på fel sida märker jag. Allt sitter i skallen på mig, det vet jag med,  men ibland orkar jag liksom inte med ens den vetskapen.

Ännu är vi dock här, i enkelhetens liv och land, och det är jag evigt tacksam över.



Kram från Ingmarie