Author: Ingmarie

Inte min kopp te

Det här att jobba natt har både sina fördelar och nackdelar men jag ska verkligen försöka undvika det nu på ett tag. vara en sengångar-zoombie med bakis-och jetlag-känsla är verkligen inte min grej!🥺
Vi hade det dock lugnt i natt men det hjälper ju inte för vaken måste man ju vara oavsett. Var så trött när jag slutade att jag nästan inte orkade ta mig därifrån. 😴😴😴 Du vet så där så man önskar det gick och trolla sig hem. Å andra sidan kan jag vara det efter ett “vanligt” pass också….🤪

Bästa sättet för mig att få igång kroppen efter nattsudd är att simma. För mig känns tanken på “stötar” från löpning, styrketräning och t.o.m cykel liksom helt fel. Vatten är så “snällt” och det går liksom att köra på fastän det inte är alls lika slitsamt som om jag gjort något på land. Kan låta märkligt men det är så jag upplever det.
Jag kom dessutom på en bra tid så det var gott om plats i utebassängen. (Önskar f.ö de kunde vara öppet många veckor till…)

Gott om plats var det i sjön i går också. Men det brukar det ju vara. Betydligt kortare sim än i dag men minst lika härligt!❤️🤩

Gjorde det mest för att jag faktiskt längtade och som en fin “avrunding” på träningen jag gjortföre. Sprang (en omväg) till Sofo-gymet där jag körde ett riktigt bra och kul pass. Dvs som det i princip alltid blir där antagligen bara för det är en så inspirerande miljö!🥳

Kram från Ingmarie

Simsafari med Team Snabbare

Några gånger varje (ute)säsong ordnar Team Snabbare ett event som de kallar “Simsafari”. I praktiken är det som en swimrun med fokus på mycket sim, sammanhållning, äventyr och gemenskap. Just denna som var i dag gick från Hellas och Källtorpssjön genom Sandasjön, Strålsjön, Ulvsjön, Ältasjön, Flaten och slutligen Drevviken. Vi var 19 personer som gav oss iväg tidigt i morse på detta äventyr som började med ca 1 km simning direkt.

Jag hade av någon anledning sovit kasst men simningen gick bra. Tills jag kom upp på land. Då började jag frysa och hade svårt för att både få upp värmen och farten. 🥶 Och hålla balansen eftersom även skallen påverkas. Ingen bra början precis…😱
Det var nästan så jag funderade på att hoppa av redan där men mina grejer var inlåsta i en bil så det var bara att fortsätta och försöka härda ut. För att få en litern chans att tina upp så hoppade jag helt den andra simningen och sprang i stället liksom jag kortade av två andra. Den här turen har jag gjort flera gånger innan och den är verkligen varierande och oerhört vacker. Gänget var fantastiskt och alla väntade på alla.😍

Ungefär halvvägs var det swimrun-fika hemma hos Caroline och hennes familj. Gissa om vi kände oss varmt välkomna!🥰

Gegga-avsköljning

Vilande safer-swimmers. De är bra både för att synas, att “hänga” på och för att förvara grejer som ex torra kläder.

 

Hela gänget!

 

Jag och Petra

 

Och jag och Veronica

Målet var hemma hos coach Ulf där vi bjöds på mer godsaker innan tillbakafärd (med bil) till Hellas.

Någon värme fick jag aldrig upp men jag är oerhört glad och tacksam över att jag inte “gav upp”. Det är liksom inte att jag tycker det är “kallt” och fryser om händer och fötter utan det börjar inifrån och påverkar verkligen hela min kropp. Detta är något som börjat detta året och är en helt ny känsla för mig. Bryter jag inte innan det gått för långt så funkar ingenting förrän jag kommer in i värmen igen så med facit i hand gjorde jag helt rätt men just då kände jag mig ganska “klen”…🥺
Men så är det ibland. Liksom livet i både stort och smått. Vissa dagar är man odödlig. Vissa är man väldigt dödlig. Jag var egentligen inte varken eller i dag. Men en sak är säker, man ångrar aldrig att man hängt med Team Snabbare och alla de härliga som är med där! 🙏🏻🥳❤️ Nästan fyra timmars äventyr (+ fikapauser) är ju verkligen inget man vill vara utan även om man är en fryslort.🤩

Och jag hade i alla fall garanterat den allra minsta ombytes-handduken.🤪😄

Kram från Ingmarie

(Fotona är tagna av mig, Petra, Rebecca, Veronica och Ulf)

Tillbaka i stan

En dag hemma och det känns nästan som jag inte har varit borta. Konstigt det där… T o m tvättkorgen har hunnit tömmas för den är väl annars ett väldans bra vittne på att man varit iväg.

Jag har inte längtat hem en sekund men det finns vissa saker jag ändå saknat.

Måla!
Här hemma har jag ju det så lyxigt att jag har ett eget litet rum så jag kan nyttja varenda litet infall jag får. Kort såväl som långt. Ibland målar jag stort. Ibland smått. Ibland mycket, ibland lite. Ibland skissar jag och testar nya metoder, ibland går jag helt på känsla och med färger jag gillar.

The Trip!

Roligaste cykelpasset alla kategorier om du frågar mig. Fullt ös, hårt, svettigt och galet skoj!

Passade (såklart) på att träna på gymet också. Hittade en ny rolig “höftlyfts-mackapär” att bli trött av.

Eriksdalsbadet!

Eftersom jag ska på (sim)äventyr i morgon så nöjde jag mig med vattenlöpning. Jättehärligt!

Kram från Ingmarie

Det finns alltid ett slut

I dag var sista dagen på min lilla resa och därmed min sista löptur i hemstaden för denna gången. Men det var inte sista-sista för jag kommer ju alltid tillbaka. Staden drar. Liksom havet.

Det var dock sista gången jag sprang i dessa skor. Vi har haft väldigt mycket skoj ihop men nu är de slutkörda.

Några dagar ledigt till innan plikten kallar och de ska jag spendera m-y-c-k-e-t väl.

Kram från Ingmarie

Studiebesök

Jag har hospiterat på ett av Skånes största sjukhus i dag. Dvs jag har varit på studiebesök för att se hur det är där.



Det har varit ett helt eget intiativ, jag är ju trots allt ledig, av flera anledningar. Summasummarum så var det både en positiv och negativ upplevelse och egentligen är jag inte mycket klokare över en ev flytt dit. Men ärligt talat så inser jag nog mest hur bra mitt jobb på SÖS trots allt är. Vi har kommit väldigt långt både när det gäller flöde, patientrelaterad vård och teknik. Och vi bor super-bra även om jag saknar havet förskräckligt mycket emellanåt.

Jag har kört intervaller också. Benen var väl inte de mest studsiga men de sprang på och gjorde det de skulle.🤪

40 x 30-30 sekunder. Ett enkelt och krusidull-fritt pass. 🥳 Känslan efter är alltid härlig oavsett, eller hur?

Kram från Ingmarie 

 

 

Vatten vatten och ännu mer vatten

Jag tror banne mig allt uteblivit sommar-regn har kommit de senaste dagarna för milde himmel vad det har vräkt och vräker ner. Trodde nästan stug-taket skulle braka in i natt.😱

Så det blev en blöt morgontur men det blåste inte och var inte lika kallt som det såg ut inifrån så det var ju tacksamt.😄

Ännu blötare var det i kväll. Då blåste det dessutom och var ynka 15-16 grader i luften. 🥶 Swimrun är ju alltid blött men det blir liksom dubbelt när det regnar. Vi hade friska vindar, galna vågor i havet, tång upp i näsan och en motvind som heter duga emellanåt. Några bildbevis finns inte men så här glada var jag och Karin i alla fall efteråt.

Dessemellan har jag dock hållit mig hyfsat torr. Lunch på Cortado med mamma, Ulf och lillebror Markus var både mysigt, gott, varmt  och torrt.

Kram från Ingmarie

Olika slags abstinenser stillade

Det är för sällan detta sker men nu är abstinensen stillad åtminstone en smula igen.🥰

Att andas in hästdoft, gosa, rida, pyssla och bara hänga  i ett stall är något jag kan sakna oerhört mycket men att ha häst i 08a land är nästan en omöjlighet. (Om man inte har väldigt mycket pengar vill säga…🤪)
De här gångerna jag har möjlighet att njuta häst blir därför extra värdefulla. Ishof Islandshästarl ligger bara en liten bit utanför Halmstad och det är ett toppenställe!

Jag fick låna Einar och jag är lika kär i honom som jag var förra gången. Skogen är magisk och det känns emellanåt som om man är i en annan värld. Som att vara i en sagoskog!🦋

Nu längtar jag redan till nästa gång!

Springa kan jag ju tack och lov göra lite när och hur  jag vill men en dag utan sen har jag abstinens även där. Den stillade jag med en lugn tur i skogen och utmed havet. Benen känns helt ok efter lördagens race men vis av erfarenhet så tar jag det ändå försiktigt. Pigga ben efter tävling/hårda pass behöver nämligen inte alls betyda pigga ben. Stresshormonerna lever nämligen ofta kvar ett par dagar i kroppen och kan lura en rejält.

Det märkliga är att jag har abstinens efter simning också fastän jag fryser och skakar som ett asplöv efteråt. Ibland t o m före! 🥶 Men med bra sällskap glömmer jag sånt där på nolltid. I dag fick jag dessutom låna en “vanlig” våtdräkt av Sara och det minskade tiden till frysandet satte in totalt åtminstone en liten stund.❄️ Jag kör ju oftast utan eller i swimrundräkt (den är betydligt tunnare) även om jag har en våtdräkt. Har upplevt det som jag inte riktigt kan andas i den men Saras funkade perfekt! Får väl fundera på att investera i en ny helt enkelt…

Vi var säkert 15 pers där men innan jag fått av mig allt, på med vanliga kläder och slutat skaka allt för mycket så hade de flesta redan hunnit dra iväg. Så är det när man är klen.😬

Kram från Ingmarie

Soft dag

Märkligt det där hur man kan uppleva det som att man varit borta i evigheter trots att det bara är några få dagar. Antar det beror på att man är med om så mycket på så kort tid vilket gör att det känns som man gjort massor för i arbets-vardagen skulle det tagit jättelång tid. Det är härligt men också lite omtumlande. Vi har upplevt storstad, skogens tystnad, hav och sjöar, bytt boende oftare än vi bytt tröja (nästan i alla fall), rest massor av mil då vi sett nya platser, sprungit i regn, solat på stranden, badat i havet, ätit enkelt och lyxigt, träffat underbara människor och jag har t o m tävlat. På mindre än en vecka! Inte konstigt det känns en smula vimmelkantigt i huvudet! 🙃

Anders har åkt hemåt men jag stannar här i Halmstad några extra dagar för att chilla och träffa nära och kära. I går bjöd mamma och Ulf på sagolikt god middag när vi kom dit. Så lyxigt att bara sätta sig vid dukat bord! För att inte tala om hur mysigt det var! 😍

Sötnosarna Morgan och Maxi var såklart också med på ett hörn. ❤️

Min prio i dag har varit att tvätta. Är tillbaka i “min” lilla stuga hos kusinen och kusinmannen så här finns (bl.a ) sådan lyx.🤩

Andra prion, som alltid är en prio förresten, var träningen. Först gymet.

Sen (ute)bassängen.

Inga hårda pass, åtminstone inte för benen, men jag tror på aktiv återhämtning och att träna i princip varje dag så länge man mår bra och kroppen och knoppen är med på det förstås.

Kram från Ingmarie

TGS-race

Det finns lopp och sen finns det lopp. 

Du vet de där som går rakt in i (löpar)hjärtat och som ger minne för livet.

I dag har jag sprungit ett sånt! 🤩 TGS – Trail genom Skåne – arrangeras av Anna Nystedt,, Fredrik Nystedt och Laurent Leloup.
TGS50 är en 50 km lång A-B-sträckning mellan Lövestad och Kullatorpet.
TGS 25 är de sista 25 km på ultran, från Snogeholm till Kullatorpet.

Jag valde 25:an (i verkligheten var den 26,3 km men det visste jag inte då🤪) mest för att jag inte ville Anders skulle behöva vänta på mig för länge.😬

Snogeholm är ett enormt  vackert strövområde och vi var en härligt brokig skara löpare som hämtade våra nummerlappar och ”stämpel-pinnar” innan start. Smidigt och enkelt!

Betydligt knepigare var det att välja kläder…Det blåste kallt och varnades för regn så t-shirt kändes plötsligt inte så smart. Valde en tunn långärmad tröja i stället och vantar. Är man klen så är man. 🥶( Vantarna åkte dock av efter en halv-mil.😄)


Anna hade en kort genomgång innan vi äntligen fick springa iväg.

Loppet följde Skåneleden med några få utsvävningar emellanåt. Den är minst sagt varierande! Stigar, grusvägar, asfalt, små byar, ”djungel”, kohagar, snår, bröte, platt, kuperat, djup skog, öppna slätter, färister, stegar, grindar och obanat.jag tror banne mig allt fanns med utom möjligtvis vattenpölar och gyttja.

Första halvan var ”lätt” på så vis att den var utan bröte. Jag hade redan innan bestämt mig för att njuta och inte maxa. Inte så lugnt att jag såsade omkring men så lugnt att jag inte skulle krokna eller missa det vackra. Tog t o m lite foto!

Suveränt markerad bana!



Efter nästan halva skulle man ”stämpla in sig” innan det bjöds på ”godis-bord”!  Massa godsaker som gav mer energi!


Efter några kilometer till kom tok-backen. Lång, seg och med motvind. Tur jag gillar sånt!😀Det var värre med ko-hagen och brötet den bjöd på. Där hade jag verkligen inga snabba ben. Inte bland brötet innan golfbanan heller. Benen blev inte direkt snyggare om jag säger så och det är väl tur jag inte är en klen fotbollsspelare för då hade jag väl lagt mig ner och rullat runt av smärta.🤪🤪🤪

De sista kilometerna blev jag plötsligt lite osäker på om jag sprang rätt för jag såg inte en enda pil. Däremot de orange Skåneleds-markeringarna så jag tuffade på. Det var här “grindöppnandet” också började. Jag tappade räkningen ganska fort. Skulle ju hålla koll på vart jag skulle också och även om jag var pigg så är väl hjärnan inte den skarpaste vid slutet av sådana här äventyr. Åtminstone inte min.

Några kilometer från mål stod Anders så då visste jag att jag var rätt. Brant ner, brant upp, lite stig och sen platt väg in i mål!

Fredrik och Anna- det fantastiska paret som ordnar flera lopp/år!

Resultaten kom direkt på den stora skärmen (fördel med “stämpel-pinnar”) och allt flöt på fantastiskt smidigt. Massor av godsaker att välja på direkt efter mål och sen fick vi dessutom en varsin burgare. (Jag valde vegan förstås.) Supersmarrigt!

Jag fick även pris! Kom tydligen 3a efter ungdomarna.🥳

Det här loppet får 10 av 10 möjliga poäng!
Otroligt välorganiserat, mysigt och trevligt! Banan hade allt man kan önska sig, suverän service rakt igenom och dessutom helt galet billigt! Tack Fredrik, Laurent och Anna för ett helt otroligt bra arrangemang! 🙏🏻 Ni lyckades t o m hålla borta regnet! 😄

På vägen till Halmstad, där vi är nu, åkte vi inom Saxtorpssjöarna igen. Hur skulle jag liksom kunna låta bli. Jag är helt kär i denna (konstgjorda) sjö! 😍

Kram från Ingmarie