Olika är bra

Det är en himla tur att det finns de som gillar att gå upp i ottan och vara redo för jobbet kl 6.45 för jag är inte en av dem. Jag är mer död än levande och känner mig jetlegad precis hela dagen. Hjärnan är mos, kroppen trög och jag mår verkligen illa. Denna tiden på året är det ju dessutom mörkt både när man åker till och från jobbet.


Kommer undvika dessa morgonturer, och detta var ett undantag, men nu blev det så här just i dag. Tack och lov är kvälls- och nattpassen inte lika poppis så det finns massor till mig för de är mer min kopp te. Och nej, jag kommer inte “vänja” mig om jag skulle fortsatt med ständig dagtid. Är tillräckligt gammal nu för att veta hur min kropp fungerar.

Hur mosig jag än var när jag väl kom hem så kunde jag ju inte gå och lägga mig. Av (jetleg)erfarenhet så vet jag att rörelse och träning är bästa sättet för att komma på banan igen så jag drog till gymet. Inte mitt bästa pass men inte heller mitt sämsta och jag mådde definitivt inte sämre efteråt. Jag är ju fortfarande vaken fastän klockan snart är 19.30 haha

Vilka arbetstider föredrar du?

Kram från Ingmarie

Frysansikte

Att jag är en sommarmänniska vet du nog vid det här laget. I min värld kan det liksom aldrig bli för mycket av varken värme eller sol. Jag har egentligen inga problem med kyla heller när det kommer till att träna i den, till en viss gräns förstås, men jag har inga problem med att ex köra intervaller så länge det är över – 10. Som i dag. Vi hade 7-8 minus men jag var intervallsugen så då blev det så. Visst hade jag kunnat köra inne på band men det var jag inte sugen på för solen sken som värsta strålkastaren och sånt vill åtminstone jag passa på att njuta av!

6 x 5 minuter med 1 min ståvila + upp och nedjogg. Ingen risk för överhettning i alla fall och frysansiktet var ett faktum. Tog ett tag innan det tinade upp och jag blev pratbar igen efteråt.. M a o ett bra och effektivt sätt att få mig att vara tyst ett tag. Haha.

Lika kallt var det på kvällen. Solen må ha varit stark men den försvinner rasande fort så när det där vinterbads-viruset bitit sig fast och det är mörkt får man helt enkelt ta pannlampan till hjälp. Funkar toppen! Minusgrader i luften betyder också att det är varmare i vattnet men också en isig stege. Ner går ju an om man halkar men  hur mycket jag än gillar vattnet så vill jag ju helst komma upp ur det när is-badviruset är nöjt. Anders avstod märkligt nog hela äventyret…

Enda svettiga denna dag var gymbesöket. Försökte få Anders att köra samma som mig men det gick så där bra. Det är inte helt enkelt att få (vissa) gamla hundar att ta ny väg har jag märkt. Själv är jag ju lite tvärtom när det gäller gym. Provar gärna nya grejer och hoppas få uppleva träningsvärk på ställen jag inte visste fanns.

Kram från Ingmarie

 

Barmarks-feeling

Det hade kommit några korn snö här i morse men tack och lov är de redan borta. Nej, jag är ingen snö-fan och jag tror det är “tack vare” alla år i 08a land där det i princip alltid handlade om modd, slir, grus, is och en salig s-ö-r-j-a. Livsfarligt, oanvändbart och fult.

Jodå, jag vet att många tycker det är fint och att det “lyser upp” och visst kan det vara så. När vi bodde i Falun var det helt annorlunda. Fint packad snö som gick både att cykla och springa på plus att det fanns massor av bra skidspår. Det var toppen då men nu jublar jag i stället varje gång jag får springa på barmarks-stigar. Mjukt, roligt och säkert.
Särskilt när man vill köra lite intervaller.

4 x 1,5 km blev det. Start var 9:e minut så ju snabbare jag sprang ju mer fick jag vila. Första mesade jag tydligen på för sen gick det snabbare och snabbare och den sista var hela 20 sekunder snabbare än den första. Fast egentligen tror jag mest det berodde på att jag var/är trögstartad. Har alltid varit och det har knappast blivit bättre med åldern…

Trött blev jag hur som helst. Och nöjd!

Gympasset var tänkt bli lite soft men jag fick feeeeeling och öste på som om det inte fanns något slut. Eller någon morgondag. Men den kommer onekligen bli intressant…

Kram från Ingmarie

En annan miljö

Att flytta från 08-land till lilla Åhus är såklart en gigantisk omställning. Från trängsel, stress, ljud, ständigt ljus och högt tempo till dess absoluta motsats. Gott om plats, lugnt, tyst, mörkt och långsamt. Vi visste ju detta och har därför helt frivilligt valt det. Ännu känns det mest bara väldigt, väldigt skönt. När/om lappsjukan kommer så är det bara att åka in till Kristianstad eller Malmö. Det går snabbt för (nästan) allt är ju nära i Skåne. Haha.
Sen tar det max fem timmar till Stockholm med tåg, ibland inte ens fyra, och till Köpenhamn drygt två-tre så möjligheterna är snudd på oändliga.

När jag springer i skogen här jämte är det egentligen ingen stor skillnad mot Nackareservatet för där var också tyst och gott om plats. Framförallt var där väldigt många fler backar! Här på den sidan ån vi bor är det små gupp emellanåt. Men det finns backar! Bäst är att det (ännu så länge) inte är någon snö och att det är modd- och isfritt.

På gymet är det som på de flesta gym. Vissa tider jättelugnt och vissa tider knökfullt. Jag gillar båda! I dag var jag där så jag blev klar precis innan ruschen.

Den stora skillnaden är nog mer “allt annat”.
Det är ingen trängsel i butikerna, gatan genom stan (den är förvisso pytteliten) kan vara helt folktom, man kör bil lugnt, köerna är minimala, det är mörkare för gatlampor och neonljus är färre, det är tystare (antagligen för att det mesta är stängt efter kl 18) och de butiker/restauranger som finns är verkligen lokala. Med undantag av ICA, Coop, Willys, några bensinmackar och apoteket så är de flesta egna små företag utan en stor kedja bakom sig.

Vad jag tycker om detta om några månader vet jag inte men just nu tycker jag det är jätteskönt! Jag vet också att hela Åhus kommer vara proppat med turister från maj till september så det gäller kanske att passa på att njuta och försöka bli “uttråkad” av det lugna.

Kram från Ingmarie

Tomtar på banan, lättlurad på gymet och Ståhl-legenden igen

Fick lite fereling i dag (igen) och körde ett av mina favorit-fartlekspass. 4 x 10,5 minut som är så här: 90-90-60-30-60-60-120-120 sekunder. (Börja med snabb fart sen långsam, snabb, långsam o.s.v) Ingen paus emellan utan jag tutade på i 42 minuter. med uppvärmning och nedjogg blev det ett ganska tufft pass. Körde på elljusspåret och för att skoja till det lite, och inte bli yr i skallen, så bytte jag varv efter halva tiden. (Som sagt var, snacka om att vara lättroad…)

Det gick oväntat bra och kanske var det för alla tomtar som satt i träden och hejade på mig? Det är åtminstone vad jag tror de gjorde. Haha!

Tanken var sen att “bara” gyma också. Vilket jag i och för sig gjorde och jag hann ungefär halva passet…

18.30 skulle det bli ett Indoor Runningpass och mirakulöst var där en plats över så vad händer? Jag tar den förstås, trots att benen redan var mosiga av bl.a marklyft.

Det var verkligen inte de raskaste benen jag haft men det var ruskigt skoj och lika ruskigt svettigt!

Efteråt blev det lite för sent att fortsätta med vikterna så jag får göra resten av gympasset i morgon helt enkelt. Då ska jag försöka) att inte lockas med på några villovägar.

Mitt i allt har jag varit hemma hos herr och fru Ståhl för att avsluta det vi påbörjade i torsdags. Nu är det klart att du kommer kunna läsa en del av allt det vi pratade om i Runner´s World i början på nästa år!

Kram från Ingmarie

Första intervallerna och möte med en riktig (löpar)legend

Strålande sol, vindstilla, några minusgrader, studs i benen och ruskigt full av energi. Vad passar då bättre än ett intervallpass? När jag tar “omvägen” till elljusspåret så får jag en perfekt uppvärmingssträcka och efter lite dynamisk stretch och några stegringslopp drog jag i väg. 3 x 10 minuter med 90 sekunders vila. Kändes grymt bra och det blev ju inte sämre av varken solen eller att få komma hem till vårt nya fina (dock fortsatt stökiga) hem.

Passade även på att köra styrka när jag ändå var på gymet för en intervju. (Ja, det blir högst troligt mitt nya instruktörsställe! Hurra!)

Vet du att det numera bor två stycken Stockholm marathon-vinnare i lilla Åhus? Det är ganska galet när man tänker efter. Jag är alltså den ena men den riktigt stora är såklart Kjell-Erik Ståhl.. Löparlegenden och den stora stjärnan nummer ett alla kategorier och troligtvis den bästa löpare vårt land någonsin haft.

Mycket snack om löpning och Åhus förstås men också om livets skörhet och hur snabbt allt kan förändras. Förhoppningsvis kommer det bli ännu en artikel om denne fantastiske man.

Kram från Ingmarie

Ny runda & nytt gym

Jag tror minsann vi har flyttat till paradiset! Åtminstone om man gillar att springa, simma, gyma, havet, natur, stillhet, närhet,
Eller att vi är på semester trots röran, jobb, förvirring och ouppackade lådor. Jag kanske bara drömmer? Fast nej, man kan inte drömma om så mycket uppackande och letande! Väl…?

Men antagligen är jag bara nyförälskad. Det brukar ju gå över. Haha. Fast å andra sidan om man kan bli det nu mitt i det gråaste, mörkaste och kallaste så lär jag vara störtkär till sommaren!

I dag provade jag andra hållet på Skåneleden som går precis utanför huset. Blev inte besviken i dag heller! Mamma Mia så fint!

Jag har också testat det som numera är mitt hemmagym. (Och kanske en av mina arbetsplatser!)
Inte som SoFo-gymet men det kändes oväntat bra! Tiden bara försvann och jag hade jätteskoj!

Kram från Ingmarie

Lite tårar

I dag var jag sista gången på mitt SoFo-gym. Passet gick galet bra och jag började fundera på om de hittat på något med benpressen för det gick så vansinnigt lätt att jag fick lasta på gång på gång för att bli nöjd. Maskinen var precis som den alltid har varit så det var helt enkelt bara jag som blivit starkare. Som det kan bli trots att man är 56+ år!

På en timme hinner jag köra igenom hela kroppen och enda “problemet” är väl att tiden går så himla fort!

Mest var det bara roligt och lustfyllt men när jag skulle säga hej då brast det. Tårarna rann och jag kände mig oerhört ledsen. Jag älskar detta ställe, svårt att förklara för det är något som sitter i väggarna, och jag kommer sakna det vansinnigt mycket. Det kan verka helt galet och väldigt konstigt men så är det. Samtidigt så är jag tacksam för alla år här, alla bra pass, alla Pb och alla människor jag mött. Såklart jag kommer träna där igen men det dröjer och det blir ju inte “mitt vardags-gym”. Bara hoppas det blir bra i Åhus.

Samma sorgsna känsla blev det i kväll. Söderbysjön är min oas här. Sommar som vinter. Mitt sista riktiga isbad blev i alla fall väldigt vackert. Trots duggregn och mörker. Eller kanske just därför.

Nackareservatet är såklart också något jag kommer sakna men konstigt nog känns det inte lika sorgligt. Antagligen för att jag vet att det finns så otroligt mycket fina ställen i Skåne att springa på! Och för att det ser ut som det gör här nu… Ytterst begränsat om du vill ha barmark utan asfalt och vass sten. Det finns dock några snöfria grusvägar där man kan få ihop runt en mil utan slir, så det är där jag snurrar runt.

Fatta mig nu rätt. Jag vill flytta och ser verkligen fram emot det, men det kan ändå kännas sorgligt att lämna. Som jag skrivit innan så är det nog mest bra för det betyder dels att man haft det bra och dels att man inte “flyr” utan lämnar för att prova något annat. Blir det inte bra så vet vi och slipper dö nyfikna.

Sista natten i Bagis väntar och den blir på en madrass. Haha. Sängarna är slängda och nya kommer (förhoppningsvis) finnas i nya lyan på torsdag.

Kram från Ingmarie

Lördags-trippel

Jodå, jag har en rejäl träningsvärk sen i går men det har inte stoppat mig från dagens skojigheter. Faktum är att jag tror de har varit riktigt bra!

Ömma muskler eller ej så har det inte varit några problem med energin i alla fall. Tur det!

Jag började med löpintervaller och fick absolut bästa sällskapet av Kari och Sälka. Vi var inte helt säkra på hur det skulle funka med att ha med fyrbent men alltså, vilket stjärna hon är. Hon fattade direkt och drog på som attan. Den hunden alltså! Vilken fart! Jag fick jobba på bra för att hänga med och det var mer än tretton gånger jag önskade det var mig hon drog i draglinan.

Extra bra var det att vi hittade en grusvägsrunda som var barmark till 100%. Vilken lycka!

Egentligen hade jag sen bara tänkt fortsätta med packandet och röjandet plus et litet bad men så fick jag plats på en HIIT Circuit som jag visst “råkat” anmäla mig till men alltså varit på väntelista till. Sånt kan man förstås inte missa!

Det var exakt så jobbigt som det verkar när man läser tavlan.

Men mest var det svettigt, roligt och gav mig massor av extra energi!

Och jodå, jag har ändå både hunnit röja, packa och bada.
Hur skulle jag liksom kunna låta bli detta?

Kram från Ingmarie

Ett fredagsmys i min smak

Fredagsmys före fredagsmys. Eller vad det nu egentligen är och heter… 🤪😄

Jag har haft massor i alla fall!

Började med ett simpass. Galet mycket folk eftersom det är sim-SM och tillgängligheten begränsad, men det funkade hyfsat bra ändå. Jag körde på utan pardon. Simmar man bröstsim i en crawl-bana får man skylla sig själv…😬

Hem igen med tub och cykel (hurra för lite mer barmark!) och sen tillbaka till stan på samma vis för att ha det riktiga fredagspartyt på SoFo-gymet.. Att det skulle bli bra visste jag för det blir det alltid där, men att det skulle bli bra trodde jag inte.

Första passet var ett av mina favvo-styrkepass. Särskilt när det är marklyfts-tema.

Och vet du, jag satte nytt Pb igen på just marklyft! 12,5 kilo mer än min egen vikt. Vem sa att man blir klenare efter klimakteriet? Jag har banne mig blivit starkare! Dock vet jag inte om jag hade klarat det utan pepp från coach Thomas. Man måste liksom tagga till rejält och det är något som kan behöva en puff! 🤩

Direkt efter var det ett HIIT-pass med samma coach. Svettigt, jättejobbigt och supersko! Jag var alldeles darrig efteråt.😱

Avslutade allt med att ha ett eget Indoor Running-pass.. Det gjorde mig inte mindre trött för som alltid så kör jag på. Inte max, för jag måste ju orka prata åtminstone lite plus hålla reda på tiden, men så pass hårt att svetten fullkomligt stänker om mig. 😅

Ska onekligen bli intressant att uppleva morgondagens uppstigning från sängen..

Har du fredagsmyst?

Kram från Ingmarie