Gym

När man minst anar det

Jag har satt Pb i marklyft!

Inte bara som “post-klimakteriet Pb” utan Pb som i någonsin. Nästan så jag tror jag hittar på.. Haha.

Så här var det;
Med tanke på hur kasst jag sov i natt (månen verkar vara extra fet och jobbig för jag är inte ensam om detta) så hade jag inga förhoppningar på dagens Performance Strength pass. Faktum är att jag sov så dåligt att jag avbokade morgonens Run&Box pass och i stället sov en stund till. Det blev ett hyfsat bra sim-pass i stället.

Även om jag hade sovit bra så hade jag inga som helst planer på att maxa några marklyft eftersom jag skulle coacha löppass direkt efteråt. Men så blir det som det alltid blir på SoFo. Jag får massor av energi, jag inspireras av de andra deltagarna (särskilt min vän Kajsa som är galet stark) och får massor av pepp av coach Cathrine som har dessa torsdags-pass.

10 kilo över min vikt har varit mitt första mål och det blev 10,5 kilo i dag!

Jag är väl medveten om att det finns de som lyfter både tre och fyra gånger sin egen vikt men det struntar jag i. Jag är skitnöjd och jätteglad! Och lite stolt faktiskt. Tror inte det är så många 56 + åringar som klarar det. (Eller?)
Nu får det nya målet bli 15 + min vikt. Phju!

Det var betydligt svårare att få till ett synkat hoppfoto med Cathrine och Kajsa än att lyfta tungt. Haha!

Det är riktigt festligt och förunderligt det här att jag som inte velat ha ett endaste mål på extremt många år plötsligt har konkreta mål både med styrka och löpning! (Tänker på det där sex-milsloppet i april…)
Man ska verkligen aldrig säga aldrig!

Har du några mål just nu?

Kram från Ingmarie

 

Verkligen svettats för pengarna

Vissa dagar svettas jag extra mycket för att få lön. Som i dag.

Det blev tre Indoor Running pass – dvs nästa två timmar på löpbandet. Jag vet inte hur det är med dig men jag svettas så det stänker!😅😅😅

Dessutom sprang jag 35 minuter ute (behövde transportera mig och ibland är benen faktiskt snabbare än SL) och gymade 40 minuter för att ha något att göra mellan två av passen.

En sak är säker, jag ska inte svettas mer i dag i alla fall!🤪

Kram från Ingmarie

Helgfest

Jag har haft fest hela helgen. Min typ av fest alltså. Utan tinnitus och baksmälla.

Den började redan på lördagsmorgonen (efter den ofestliga veckostädningen ska jag väl kanske tillägga) med intervaller i skogen. Hade en fundering på att köra med Löparnas vänner men kände att jag ville vara i min egen lilla bubbla. Regn, grått och kallt men det spelade ingen roll för som jag längtat!

Det var inget märkvärdigt pass, 10 x 2 minuter, men det var intervaller “på riktigt” igen. Dvs det första sen blodkärlet sprack.

Blev precis lagom trött och absolut toppennöjd.

Ännu nöjdare blev jag med gym-passet. Lastade på så nu blev det nytt “efterklimakteriet-Pb” (ja jag kallar det så för det är skillnad) på både marklyft och sumo-squat. Väldigt snart är det 10 kilo mer än min vikt på båda. Ja du ser ju hur bestämd och koncentrerad jag är! Haha!

Som alltid försvann tiden rasande snabbt. 70 minuter gymfest!

Nästan så jag inte hann till lördagens verkliga fest. Eller firande. I går var det nämligen 21 år sen vi blev vi.
Ofattbart!
På tal om att tiden går fort…
Hoppas vi får minst 21 år till ihop.

Vi firade på fina Chouchou. “Växtbaserat och jävligt gott” är deras slogan och vi kan bara hålla med! Makalöst! Vi valde buffén vilket var både bra och dåligt. Bra för det fanns massor att välja på, precis allt var galet gott och man kan ta om hur många gånger man vill. Det var just det där sista som är mindre bra för en som mig som har svårt för att sätta stopp…

Men det var tydligen bara bra för det behövdes till dagens festande.
Jag och Kari åkte till Tyresta Nationalpark . Hon hade en runda som hon absolut ville jag skulle få uppleva och jag förstår varför.
Den hade verkligen allt.
Stigar, grusvägar, asfalt, klippor, bröte, rötter, kalhygge, backar, öppna fält, ängar, tjärn, hav, stegar, mörk trollskog, öppna vidder och t o m vattenpumpar med jämna mellanrum så man slapp vara törstig! Vi fick även se solen emellanåt. Bara en sån sak!
Alltså jag blev helt kär!
Så nära vår huvudstad med allt brus, liv och stök som där är finns denna pärla som känns som en helt annan värld! (Vilket den i och för sig även är…) Enda knepiga är just det där att man verkligen måste ha bil för att komma dit.

Helt klart var vi alla tre lika lyckliga.

På slutet mötte vi Anders som startat lite senare och sprang sin egen runda. Han var lika lyrisk trots felspringningar och blöta fötter.

Men jag undrar ändå om inte Sälka var lyckligast av oss alla. Så härligt att ha henne med igen!

Rundan var “bara” 18 km men det tog tre (!!!) timmar. Vi tog förvisso en hel del pauser men då stannade jag (som alltid) klockan så de är inte ens inräknade i de timmarna. Vi tog det också väldigt lugnt men mest  säger tiden en hel del om hur terrängen var emellanåt. Men vad gjorde väl det? Vi hade tid och vi ville ha ett äventyr!

Undrar dock om detta ingår i just ordet äventyr…

Nu är jag ju som jag är och har jag fått för mig att jag ska bada så ska jag bada. Även om det börjar regna och svetten börjat kallna.
J-a-g-s-k-a-b-a-r-a-i!

Med eller utan blödande sår.

Så nu har jag även testat Rakstas fina badplats.
Och nej, jag ångrade mig inte. Det gör jag aldrig.

Som pricken över allt detta hade vi förstås fika med. Tur bästa Kari hittade ett tak för annars hade det blivit bil-fika och det är ju faktiskt inte riktigt samma sak som ute i det fria-fika, eller hur?

Kram från Ingmarie

Bokat utmaningar

Jag vet inte om det är det faktum att jag/vi tagit det stora steget att flytta och börja nytt jobb som gjort att jag plötsligt blivit extra modig. Nu har jag, trots att jag sagt att det inte längre funkar  med att planera lopp och trots att det är långt fram i tiden, så har jag anmält mig till inte bara till ett utan två lopp!😱

Det första är i december mitt i flyttkaoset men jag tänkte som så att träna ska jag ju oavsett och 17 km blir nog ett lagom halv-långpass då.😄

Det andra är inte förrän i april nästa år. 😱 Det är dessutom 60+ kilometer vilket kommer bli det längsta jag tagit mig fram till fots någonsin. Alla vet ju också hur vädret kan vara i april så det kan verkligen bli dubbelt utmanande. 🥶

Men utmaningar är skoj! Det gör att vi utvecklas, eller hur? Ibland går det som man tänkt sig och ibland inte hur väl man än förbereder sig och kämpar, men det är väl så livet är och ska vara och är?

Jag sprang till Sofo och testade ett nytt pass i dag.

HIIT Run & Box. Alltså så sjukt skoj! En garanterad svettfest! Passade mig perfekt eftersom jag gillar både löpning och boxning!

För att bli ytterligare lite trött,  i musklerna vill säga för träning gör mig mest bara piggare, så blev det ett styrkepass tema ”press” med coach Catherine. Vi kan väl säga som så här, Kajsa är sjukt stark på bänkpress men jag not so much…😱

Och så här blev min avslutning på denna dagen. Svårslaget!

Kram från Ingmarie

Som ett proffs

Att vara löpcoach är (i all fall med lite fantasi) nästan som att vara proffs.😄 Man får ju faktiskt betalt för att springa!

Det är i alla fall garanterat roligt och svettigt! Körde två Indoor Running pass på raken i dag och tror banne mig inte jag hade mycket mer svett kvar att svettas!😅

Crosstrainingpasset som var innan på dagen var inte riktigt lika svettframkallande men det var inte långt ifrån. Skoj var det i alla fall och det kommer säkert kännas i morgon.💪🏻🤩

Hur har din onsdag varit?

Kram från Ingmarie

Ingen biff

Har du också gått på det där med att man blir stor av att lyfta tungt?
Jag har definitivt gjort det men sen många år tillbaka vet jag att det är en myt. Tvärtom är det ganska svårt att bli stor och biffig! Ärligt talat tror jag inte att jag ens kan blir det.

Däremot har jag lärt mig att lyfta ”heavy shit” är jätteviktigt! Särskilt när du blir äldre och särskilt som kvinna och särskilt före/under/efter klimakteriet.
100% av alla kvinnor som har förmånen att bli äldre kommer ju förr eller senare i klimakteriet men ändå är det fortfarande otroligt tabu att prata om och forskningen är minimal.😳🙄

Lyfta ”tungt” är förstås relativt men för mig är det mer än min kroppsvikt på ex marklyft och sumo squat.
Ju mer jag lyfter ju roligare blir det också!🥳🤩 Körde på Sats Slakthuset i dag för att variera mina vyer lite.😄

Solen har skinit så fint hela helgen och jag har gjort mitt bästa för att fånga så många strålar som möjligt mellan jobbpassen. I går kändes det nästan som vår!

Men vi går mot vintern. Det känns på vattentemperaturen.😀 Snart är det nog is-sim!

Och alltså, det här. Så makalöst vackert och härligt! Absolut en av de bästa sätten att finna ro och få ny energi efter tuffa (arbets)dagar.

 

Kram från Ingmarie

Gjort mig redo. Eller inte….

Sats har ganska nyligen lanserat tre nya HIIT Zone-klasser. De är HIIT Run & lift, HIIT Run & box och HIIT Circuit.
45 minuter högintensiv träning och just nu finns de vara på Sats SoFo (det krävs en helt egen sal) så trycket på att få komma med har varit och är enormt! Jag har hittills hamnat långt ner på väntelistan men skam den som ger sig! Det blev dessutom två på raken! Run & lift + Circuit. Tur man har en träningskompis som Kajsa som är lika tokig. Instruktörerna fattade nämligen inte hur det var möjligt.😀 Vi var ju lyckligt omedvetna innan på vad som väntade i denna sal..😁

Eftersom jag är trögstartad som attan och visste det skulle vara högintensiva 2 x 45 minuter så sprang jag dit. Hade jag inte gjort det hade jag antagligen inte kommit i gång förrän första passet var slut.🤪

Det var ruskigt svettigt, riktigt tufft, superskoj och väldigt varierande. Först kändes det otroligt rörigt men det blev kristallklart ganska fort. Vi sprang fortare och fortare, både på platten och i branta backar. Vi lyfte, hoppade, kastade och svingade tills inte en enda muskelcell var oanvänd. Tiden bara försvann!


Mina kläder var dyngsura av svett! Underbart!

Som de segisar vi är så körde jag och Kajsa ändå lite extra core efteråt.😀💪🏻

Fick även in lite simning några timmar senare för jag skulle ”ändå förbi” simhallen.🙄

Jag och Anders fick nämligen ett ryck och bestämde oss för att lyssna på orgelkonsert i Sankt Jacob kyrkan som ligger precis vid Kungsan. De har liknande arrangemang året runt och det är helt gratis! man kan ju gå på sånt fastän man inte tror.



Vackert och stämningsfullt men emellanåt var det lite väl högt, dramatiskt och stökigt för vår smak. Intressant det där för jag tror inte ljudnivån var mycket lägre än på vilken annan konsert som helst men jag såg inte en enda med öronproppar!

Nu känner jag mig i alla fall redo för helgjobbet. Bara hoppas träningsvärken inte blir allt för svår. haha!

Kram från Ingmarie

 

 

Den viktiga påminnelsen

Jag vet inte hur det är med dig men när allt flyter på, jag är frisk, familjen är frisk, vännerna hör av sig och man har möjlighet att träffas, jobbet är skoj, maten smakar och det liksom känns härligt att vakna varje morgon då är det lätt att jag glömmer bort mig och tar allt för givet. Lätt att tro att det alltid kommer vara så där bra.

Så är det förstås inte för livet är inte som ett rakt streck. Tack och lov får jag väl kanske säga för personligen tycker jag det skulle vara väldigt trist.😀

Förr eller senare händer något, som t ex det där blodkärlet vid min tolvfingertarm som läckte blod, och allt flytet blir bara en enda röra. Plötsligt kan man inte ens tänka tanken på att lyfta den lättaste hanteln eller springa ens 3 steg. Visst är det både fascinerande och läskigt?

Det är dock då man får en rejäl påminnelse om vad som är viktigt i ens liv och när det åter ljusnar är man verkligen tacksam över varenda litet framsteg. Att springa till jobbet med rygga är en grej. Något jag nästan tyckt varit lite tråkigt är nu som värsta bästa festen!🥳

För att inte tala om att träna styrkepass med en vän som bästa Kajsa och känna att musklerna blir alldeles darriga av trötthet för att man tagit i. 🤪 Jag trodde det skulle vara fokus ”press” på Prf strength-passet och var beredd på att få darrig överkropp men det var ”benböj” på schemat så nu är benen ännu mörare. De jobbade ju på bra i går också och i morgon kommer de få bekänna färg ännu mer.😱🤪

Något jag nog dock aldrig kommer underskatta, tycka är tråkigt eller ta för givet är mina kall-och isbad. Varje gång är både unik och speciell. I kväll var inget undantag. Jag och sjön i pannlampas sken. För mig är detta magi på hög nivå!😍

Kram från Ingmarie

Finbesök!

När bästa Anna är på (kort)besök i 08a land får man se till att passa på för att få en stund tillsammans med henne för även om vi snart blir nästan-grannar så vet man aldrig när det blir tillfälle att ses. Vårt enda problem är att välja vad vi ska hitta på. Det blir ju lätt så med två påhittiga men veliga hjärnor och allt för mycket att välja mellan.😁
Mat var dock prio ett men då blir det ju det där med att välja var och vad…🙄
Efter oräkneligt många idéer fram och tillbaka så bestämde vi att jag skulle möta upp henne vid hotellet för vidare färd till Skanstull och ett bad. Ute alltså. Något som skulle vara ett helt otänkbart förslag till Anna för ett år sedan. Men som sagt var. Börjar man så blir man snart hooked och när kall/is-badsviruset tagit sig in i kroppen blir man nog aldrig av med det! Åtminstone vet jag ingen som lyckats.😀
Och som sagt var, man ångrar aldrig ett bad! I mörker blir det dessutom extra magiskt. (Att fotona blir lite kassa får man leva med.)

Maten åt vi på “Teatern”. Jag gillar att det finns mycket att välja på men å andra sidan gör det också att beslutsångesten blir desto svårare. Haha. Falafel blir dock aldrig fel, inte i dag heller, och mitt sällskap var ju verkligen, verkligen det bästa!😍

Eftersom Annas tider var lite mer inrutade och oflexibla än mina denna dag så tränade jag före. Simmade ett ok pass men vid helt fel tid för det var precis när alla (tanter) hade vattenjympat och skulle duscha….. De är dock lite lugnare och tystare med dem än om det hade varit lika många ungar. Det gäller att se det positiva!🤪


Det var mycket folk på Sofo-gymet också men det är stort och gott om plats. Jag kände mig stark och vågade testa ännu några kilo på marklyftet och jag grejade det! 7,5 kilo över min kroppsvikt! Snart är jag uppe vid mål nummer ett som är 10 kilo. Småärtor för många men inte för mig. Jag är jättestolt och galet nöjd!🤩

Kram från Ingmarie

Ännu ett steg mot det nya

I går sprang jag i 08a land på morgonen. Kändes nästan löjligt lätt! Gick bara korta snuttar i några branta backar men hade nog egentligen inte “behövt”.

Sen blev det mest bara en massa rumpnötande. Fattar fortfarande inte hur folk pallar sitta ner hela dagarna! Jag känner mig helt förstörd.
Först var det en lång tågresa till Halmstad som faktiskt slutade “i tid”. Dessutom var både sällskapet och utsikten den bästa så det finns verkligen inget att klaga på!

Vi lämpade bara av väskorna på hotellet innan vi gick direkt till stan för ett första firande av oss. Vi träffades nämligen för allra första gången för 21 år (och 2 dagar) sedan. Ofattbart! Vad hände liksom? Testade ett Indiskt ställe som visade sig vara en riktig höjdare! Massor av vego att välja på! Och ännu mer rumpnötande men det var det värt!

Hjärtans-staden

I dag var vi uppe i ottan för att hinna med det vi skulle. Bl a har vi “blivit med bil” efter nästan 13 bilfria år. Känns mycket märkligt! Men den kommer behövas i vårt nya Åhus-liv. Nu har vi snöat in oss på olika parkerings-appar och alla miljarder (nåja) funktioner i bilen. Något ska man ju ha att fundera på. Haha.

Eftersom vi hämtade den väldigt nära havet så… Ja du vet..

Mycket tång på stegen!

Nej, Anders badade inte denna gången heller…

Springturen blev utmed Nissan runt mysiga Furet. Alltid lika vackert oavsett årstid.

Hann även med gymet lite senare! Jag tror faktiskt att all tid jag lagt på att lyfta mer och mer har hjälpt mig oerhört mycket både när det gäller att få allmän (styrke)kraft och att löpningen trots allt känns hyfsat lätt.

Avslutade denna dag med gudagod mat hos mamma och Ulf tillsammans med två av mina bröder med respektive och barn. Så mysigt!  Indiskt i dag med och minst lika gott som i går.

I morgon fortsätter vi vårt äventyr mot allt nytt som kommer hända framöver.

Kram från Ingmarie