Program

Plötsligt händer det! Jag har skaffat träningsprogram för att ha åtminstone en liten chans att orka hänga med först Veronica och sen Mattias på två olika swimrun-event i maj. Det kommer bli en utmaning för en sån som mig som mest kör på känsla. Men vad vore livet utan utmaningar….

I dag var det simtest. Jag är inte förtjust i sånt för jag får någon slags knäpp ångest  så jag spänner mig och simmar därmed skitkasst! Fast just i dag gick det ändå ok tycker jag. Kanske tack vare min “pre-swim workout”. (Jag återkommer till den.) Hur som helst var själva testet 2 x (4 x 200 m.) med 1 min. vila mellan varje.  Det man väl kan säga är, förutom att jag simmar hiskeligt långsamt, att jag simmar jäkligt jämnt! Skiljde 3 sekunder på de första 4 utan redskap och 0 (!!!) sekunder på de övriga 4 med paddlar/dolme. De sistnämnda var också 75 (!!!) sekunder snabbare! Alltid något…🤪 Men med hjälp av TOT-programmet ska det nog bli lite fart på mig med! 🏊🏻‍♂️🏊🏻‍♂️🏊🏻‍♂️Även i löpningen.🏃🏻‍♀️🏃🏻‍♀️🏃🏻‍♀️Oavsett hur det blir och går så ska det bli roligt, utvecklande och spännande! 🤩

Så till den där “pre-swim workouten”. Det kanske kan verka tokigt att ha gjort ett rejält gympass precis innan men dels har jag märkt att jag ”kopplar på” rätt muskler mycket bättre och enklare om jag gör så plus att jag simmar bättre om jag är lite “trött” (till en viss gräns förstås)  för då är jag mer avslappnad. Det viktigaste är ändå att ha ungefär samma upplägg vid varje test.

Det här är f.ö en av mina favvo-övningar när det gäller core, stabilitet och balans.

Kör du efter program?

 

Kram från Ingmarie

Kayamandi Parkrun, marknad och (Strand)sand

När jag först läste om Kayamandi Parkrun verkade den gå på något tråkigt industriföretag men sen stod det att den skulle vara ”scenic” och ”This is one to be added to a parkrun tourist list” så var det ju liksom lite tvunget att testa den. 🤪 Att den bestod av 5 km konstanta backar stod det inget om. Inte heller att den första kilometern gick rakt upp typ Hammarbybacken, att den var precis vid en kåkstad eller att det var knöliga vägar. Men så var det. Plus att det var både barn och hundar med. Men vet du, det här var bland det roligaste och härligaste jag kutat! Så mycket glädje, spirit och kämparglöd! Barnen från kåkstaden kom springandes dit med några hundar, andra kom dit med bil eller gåendes från närområdet. Det var en salig blandning av precis allt och alla. 

Foto: Anders Gustafson

The locals var ju vana vid backarna och en del av kidsen sprang fort som fasen! Jag tog det lugnt i starten. Precis som jag brukar.

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Det var en fantastisk bana! Den var nästan som gjord för mig för jag älskar ju långa sega uppförsbackar, vyer och värme. Det gick ju faktiskt lika mycket nerför och jag gillar att rulla på! “Problemet” är när man kutat nerför länge, och sen ska upp igen, då dör liksom benen…

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Kayamandi Parkrun

 

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Jag hade sällskap av en ung kille länge men sista kilometern blev han för trött. Hjälpte inte hur jag än försökte peppa honom. Helt ärligt vet jag ju inte ens om han fått ordentligt med mat. En del sprang i flip flops alternativt väldigt slitna skor. De flesta verkade dock ha det ok (klädmässigt) men det smärtar att se hur en del får kämpa för sin överlevnad. Efteråt så frågade mitt sällskap om jag skulle komma även nästa vecka och när jag svarade att jag vet inte så sa han ”please do”. Mitt hjärta smälte (såklart) så kanske vi ändrar våra planer ( igen)…. jag är övertygad om att sådana här event gör stor skillnad för människor på många olika sätt och vis. Parkrun är ju dessutom alltid gratis!Det var en spridd skara löpare. En del sprang som sagt var ruskigt fort. Andra tog det betydligt lugnare. Ungefär som på alla lopp. Jag kom 2:a av damerna, 1: a i min åldersklass och ca 15:e totalt. Mycket nöjd med det!

 

Foto: Kayamandi Parkrun

Foto: Kayamandi Parkrun

Anders tog sen bilen medan jag kutade till ”Slowmarket” som ligger i princip precis jämte där vi bor. Massor av coola saker och vi köpte en del fina grejer med oss. Hummus, kombuscha och kakor. (Läs bakelser.🤪.)

Frukosten åt vi hemma innan jag drog till gymet. Galet inspirerande ställe! Här snackar vi träning och tränande på hög nivå! Även om jag var där och kanske drog ner det hela lite. 😱 Men körde på, det gjorde jag!

En nackdel med den här stan är trafiken. Den är sjuk! Köerna kan vara precis hur långa som helst och det tog oss en halvtimme bara att komma ut från stan när vi skulle till playan 2 mil bort. Vi valde att testa Strand (ja den heter så) vars playa är 5 km lång och ligger vid False Bay. Väldigt fint men också väldigt blåsigt. Hade sand ända in i öronen och under naglarna. 🤪

Men skönt var det och med tanke på temperaturen så var det kanske tur det fläktade lite. 😄

Kram från Ingmarie

Installerar oss

Efter en heldag med rekning börjar vi få lite mer koll på ”byn” här. Fast det är nog ganska fel att kalla Stellenbosch för ”by”. Den är lite väl stor och busy för det. Cirka 175 000 bor här om jag fattat rätt (varav ca 31 000 studenter) plus x antal turister. Stellenbosch historia börjar 1679 när Capes guvernör Simon van det Stel grundade den första bosättningen.(  Stellenbosch betyder ungefär ”Van der Stel’s bush”.) Den är därmed Sydafrikas näst äldsta stad. (Äldst är Kapstaden.)

Man märkte snart att det var ett himla bra ställe med bra klimat och bördiga jordar så snart kom fler och bosatte sig och började plantera framförallt vinrankor. Just vin är Stellenbosch främsta kännemärke följt av utbildning och den vackra naturen, konsten, sport och gästvänlighet. Det finns många  vackra och pittoreska byggnader att titta på. Särskilt i den historiska delen. (Förstås.)

 

Direkt ovanför/bakom Maties, dvs där gymet, simbassängerna och de gigantiska gräsplanerna är, finns ett stort område med massor av trails och stora fina grusvägar. Vi var uppe och kollade lite innan vi skulle träna och jösses alltså, här kommer jag ha mycket skoj! Hade verkligen velat kuta redan i dag men jag måste bromsa lite. Det finns tid att utforska varje liten sten. Hoppas bara det slutar blåsa så förbenat och att branden i bergen inte sprider sig hit. (Vi passerade den när vi kom från Swellendam.)

Träningen gjorde jag i bassängen med simning och vattenlöpning.(Anders invigde gymet med sitt första pass efter operationen. Hurra!) Det är alltså i denna bassängen världs-stjärnorna kör i när de är här och tränar. Lite coolt tycker jag. Vi vanliga dödliga får dock hålla tillgodo med speciella tider när stjärnorna (antar jag) vilar.

Vi har även traskat runt en del i stan och kollat in alla fina hus. Jag tror minsann det finns minst ett Guest-house i varje hörna! Bl.a Caledon Villa där bästa Pekka alltid bor i när han är här. (Han är Sydafrika-specialisten nummer ett som gett oss ovärderliga tips!) Vi försökte faktiskt få plats där men det var redan fullt. Poppis ställe och vi kan förstå varför.

Annat gulligt.

Annat Guest-house.

Väldigt nära allt detta ligger även den Botaniska trädgården. Den är inte så stor men så otroligt fin och rogivande! (Tack Pekka!) För ca 10 kronor får man hänga där från de öppnar tills de stänger och köper man något i restaurangen/Caféet/shoppen får man dessutom tillbaka nästan allt! Vilken grej! Dit ska vi garanterat igen.

Vi har en plan även för i morgon men om den blir så vet man ju aldrig. Det om något har vi ju lärt oss på denna resan…

Kram från Ingmarie

 

 

Parkrun, marknad, gym och Robberg

Lika slö som gårdagen var, lika aktiv har denna dagen varit.

Upp klockan 06 och kl 8 var jag redo (nåja..) för Harkerville Parkrun. Jag har ju bara kutat några få Parkrun förut, i Australien, så det var kul att få göra det även här! Det är ju onekligen en himla smart och bra grej! Gratis, lättsamt, age-groups och ffa bra träning. Det går ju inte att komma ifrån att man faktiskt tar i lite mer när det är fler som springer.

Smart grej!

Banan var superfin! Breda grusvägar förutom en avstickare i skogen där det först gick brant utför,  med lite läskiga rötter retsamt placerade mitt på stigen, och sen lika brant uppför. Så brant att där fanns ett rep att dra sig upp med! 😱 Där tappade jag en del på min annars helt (för mig) ok fart. ( Ca 4.30-4.40/ km om någon nu råkar vara intresserad…) Kom 1:a  i min AG, 4a bland damerna och 18:e totalt. Helt ok med tanke på att benen var ganska sega. Men inget banrekord som i Bunbury. 😄

Anders agerade fotograf och hejarklack. Nog så viktigt!

På samma ställe är det även marknad varje lördag. Det är en grej jag verkligen gillar här! Spelar ingen roll hur liten en håla är. Minst en marknad med lokala produkter av olika slag finns alltid! Vi köpte en massa fina grejer! Bröd, kombuscha och bakelser. 🥳

Efter frukost och min dagliga målarstund drog jag till gymet. Gott om plats överallt!

Passade också på att handla, hem och sen fika. Det där surdegsbrödet var himmelskt gott!

Bara 7-8 kilometer bort ligger Roberg Nature Reserve. som också är ett National monument. Det var förresten dit jag sprang vår första dag här.

För ynka knappt 40kr får man uppleva en natur som fullkomligt tar andan ur en. Så vansinnigt vackert. ❤️

The Gap!

Fina “Pletten”.❤️

Det finns fina vandringsleder och vi gick en del av dem. Hade gärna velat gå runt hela men  vi tar det lilla lugna med Anders så det får bli en annan gång. Det räckte fint med allt detta!

Och kolla in honom! Bara två veckor efter en en allvarlig operation!! 💪🏻

Man hinner mycket när man går upp tidigt!😄 Nu ska vi käka och spela spel! 🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

Havet och en trippel

Det tar ca 5 min från vårt hus att gå ner till havet och den många kilometer långa stranden. Jag tror aldrig jag kommer sluta fascineras och uppslukas av dess kraft, vildhet och skönhet även om jag vet att det också kan vara obarmhärtigt grymt.

I går blåste det så hårt att ingen var i, inte ens surfarna, och det var inte heller så skönt att vara på stranden. Om man inte är en stor ”gillasandöverallt-fan”. 🤪

I dag var det fortfarande vilt, det är det i princip alltid, men på ett annat vis. Surfarna verkade tokgilla det!

Själv älskar jag att gå i vattenkanten och känna hur vattnet sköljer över ben och fötter och vilken enorm kraft vågorna har! Bara sitta och titta på dem räcker långt. I

När jag var ute och kutade (ännu en fin runda) var jag bara tvungen att stanna och bara se.

Ofattbart vackert och dånet från vågorna hördes ända upp dit där jag var.

Löpningen gick förresten bra!

Fick också till ett bra pass på gymet.

Och i bassängen. Sa jag att jag gillar den jättemycket?!😍


Bra ”hemmadag” helt enkelt och i morgon ska vi göra något ingen av oss har gjort någonsin tidigare.  I’m so excited! 😀

Kram från Ingmarie

 

Abstinens-stillad och äventyrs-hög

Cirka 7-8 mil från “Pletten” börjar Garden Route National Park. (Även kallad Tsitsikamma.) Vi hade hört och läst väldigt mycket om detta enorma område så vi visste också att det skulle krävas mer än en utflykt dit. Målet i dag var egentligen bara att kolla de två mest kända broarna. Bloukrans Bridge, där världens högsta bro-bungy jump är (216 m) och Storms River bridge som mest “bara” är vacker.

Men det blev väldigt mycket mer än så…

Vägen dit är, som de flesta vägar här, i bra skick. Vacker är den också. Bloukrans bridge visade sig inte bara vara ett bungy jump ställe utan även ett ställe för många hantverkare och konstnärer att hålla till vid. Många fina saker! jag är dock osäker på hur “snällt” det var med tanke på om det ev. innehöll material av utrotningshotade djur/växter/materia. Så nej, vi köpte inget.

Vi fick se flera hopp och om det är något jag inte är sugen på för några pengar i världen (det får vara oräkneliga nollor efter första siffran i så fall) så är det just bungy jump. Det finns inte en enda cell i mig som längtar efter det. Jag får skrämselhicka och hjärtinfarkt bara av tanken.

För oss räckte det väldigt fint med att kolla på den andra bron vid Storms river. Det var adrenalin-kickigt nog liksom. Så mesiga är nämligen vi…

 

För att slippa stora vägen åkte vi omvägen inom Natures Valley. Det var en ruskigt bra omväg! Makalöst vackert! På ena sidan av den gigantiska stranden ligger havet. På den andra en sjö. Havet brusade och dånade så där högt som bara hav kan. Vid sjön var det alldeles tyst och stilla. Magiskt!

Men inte nog med det. Vi fick även se en hel flock babianer i alla åldrar. Alltså så fina de är!

Och denna fina!

Vi avslutade detta lilla äventyr med mat på vårt kvartershak Full Circle som visade sig vara ett höjdarställe med god mat, trevlig personal och hög mysfaktor! Det blir garanterat fler besök där!

Jag har hittat ett höjdarställe till förresten. Plett gym & pool. 

Så nu har jag äntligen stillat min sim-abstinens. Och använt alla musklerna. Gissa om jag kommer hänga en hel del där.

Som sagt var, inte konstigt att jag är kär i det här stället…

Kram från Ingmarie

Knysna – Plettenberg

För att förstå hur branta backarna är i t.ex Knysna Heights måste man nog själv uppleva dem men de är branta. Och ofta långa. Tänk dig San Fransisco-backarna x flera. Men jag har blivit stark av dem för det tar lika lång tid ner som upp nu. Kutade till och från gymet nere i stan en sista gång i dag.

Nu har vi lämnat Knysna. Det är ett vackert ställe men jag vill inte dit igen. Inte bara för att det har varit som det har utan helt enkelt för att det inte är “min plats”. Vi klickade inte. Däremot tror jag att Plettenberg och jag kommer att klicka!

 

 

Och tänk att för bara en vecka sedan hade Anders precis kommit från operations-bordet och var sjuk som attan. Nu är han här och går omkring. Långsamt och bara korta stunder men ändå. Visst är det amazing!?

Och här ska vi bo närmsta tiden. Tror det är ett perfekt ställe för att vila upp sig och samla kraft på!

 

Kram från Ingmarie

När livet plötsligt svajar

Jag undrar ändå om det inte finns en mening med det allra mesta som sker. Åtminstone när man ser på det i efterhand då man så att säga är på “rätt” sida igen…. Eller så är det bara ett fåfängt försök till att försöka förstå när hemskheter sker…

Det blev ju som sagt var bråttom i fredags. I lördags morse blev Anders opererad och som läkaren sa “You really had a problem there. This was very needed.”  Det var en stor abcess (böld) runt blindtarmen som högst sannolikt funnits där ett bra tag och som nu höll på att spricka. Dvs inte en helt “vanlig” blindtarmsinflammation som man kan ta bort med titthål. Det här blev en öppen operation plus ett drän. Hade den verkligen spruckit hade det högst sannolikt inte slutat som det gjort. Utan att gå in för mycket på detaljer så det som sker när man gör ett sånt här ingrepp är att det blir en infektion i hela buken och allting där stannar i princip av. Förutom smärta, feber och kallsvettningar så är kräkningar vanligt. Har man otur klarar inte kroppen av det trots mediciner.  Anders genomgick allt det där. I söndags var han så sjuk att jag trodde han inte skulle greja det. Det var längesedan jag var så rädd och jag kände mig så vansinnigt ensam och maktlös. Spelade ju liksom ingen roll vad jag ville eller vad jag gjorde. Utgången berodde ändå helt på hur hans kropp skulle klara det och om antibiotikan var den rätta. Läkaren, dr Bruwer, var där flera gånger/dag och jag har haft kontakt med både SOS international och ett flertal olika läkare i Sverige. Alla har varit fantastiskt hjälpsamma och ett otroligt stöd för mig. Liksom min familj och många vänner förstås. (TACK!)

I måndags var han något bättre och i tisdags vände det! Jag tror banne mig jag var gladare än honom när han fick sin första riktiga mat. Förvisso en mosad sådan i miniformat men ändock. Det var mat!

I dag blev han utskriven och även om det inte precis blev någon fest så både känns och är det festligt!

Stackarn är förstås trött och “klen”, han har gått ner 5 (!!!) kilo, men nu kan det bara bli bättre och bättre.

Och jag kan inte låta bli att tycka att det ska bli skönt att slippa vara styrd av besökstiderna tre ggr/dag. De har varit den fasta rutinen och trots att all motivation saknats har jag ändå tränat en gång/dag. Jag vet ju att det hjälper mig. På så vis har jag liksom “kommit i gång”, jag har fått en liten endorfinkick och jag har sett att allt rullar på som vanligt “där ute” trots det här.

Jag har sprungit uppför, och nedför, långa branta backar med hisnande utsikt.

Och genom kåkstäder där djuren gått fritt, skolbarnens rastgård är inhängnad med taggtråd och uppfinningsrikedomen hur man överlever varit obegränsad. Sånt ger perspektiv…

Jag har gymat på ett av “stadens” gym.

Och på ett golfresortsgym. Den utsikten alltså!

Där hittade jag även äntligen en bassäng så jag kunde simma lite. Den var dock så varm att det kändes som om jag brände mig. Men fin var den och härligt var det!

Jag testade ute-varianten också. Det blev många vändningar om jag säger så.

I väntan på nästa besökstid har jag även njutit av utsikten från balkongen och varit på Leisure Island där jag fascinerats över hur tidvattnet förändrar landskapet totalt. Vilken grej!

I dag testade jag några grusvägar och trails (hurra!) jämte golfresortet som jag var vid i går och förutom att jag var obeskrivligt trött och seg (antagligen en efter-reaktion på allt som hänt) var det makalöst vackert! Och, som alltid, kuperat.

Det kommer säkert bli bra det här och jag tror det på något vis var bra att det blev som det blev för tänk om Anders blivit sjuk när vi satt i bilen långt från hjälp. Eller på flyget. Jag varken kan, vill eller vågar tänka tanken klart…

Livet är skört och inget man någonsin kan ta för givet. Så lev väl.

Kram från Ingmarie

Mosselbay – Knysna

Det blev ingen trailrun på St Blaizei dag av den enkla anledningen att man avråder från det när det regnar/är blött. Klippor och lera blir extra hala då och just den trailen är inte den man vill halka på. I synnerhet inte en snubbel- och klumpmaja som mig. Så jag sprang till ett gym jag letat upp. Ett bra val! För ynka 45 kr kan man vara där hela dagen om man vill! Jag nöjde mig med en timme.

Anders mådde så pass bra att vi kunde åka vidare som planerat. men stackarn har inte fått se mer av Mosselbay än det lilla man ser när man åker in och ut ur byn. Vi får hoppas det blir bättre här i Knysna.. (Uttalas “najsna”.) Han har i alla fall orkat åka med ut till otroligt vackra Knysna Heads.

Där nere finns en “safe” simvik jag hoppas kunna testa.

Vi var också en sväng på turistbyrån som gav en massa bra tips och kollat några gym. Sånt finns det ganska gott om hur litet stället än är verkar det som. Värre med ställe att simma på. Inomhus vill säga. Förutom den 9-metersbassäng som finns här där vi bor så har jag bara hittat en 15-meters. Oavsett så blir det vääääldigt många vändningar. Abstinensen börjar bli en smula svår men en sak är säker, jag kommer få galet mycket backträning här! Vi har hittat ett fantastiskt self-catering boende högt upp på berget med utsikt över vattnet.

Det finns i alla fall ingen risk för solsting, snarare simhud,  om man ska tro på väderprognosen de närmsta dagarna. Men det är tack och lov varmt!

(P.s. Sandra, om du läser detta så ge oss gärna dina bästa tips!)

Kram från Ingmarie

Annorlunda “laddning”

Det här med sol och värme alltså. Det gör underverk med mig! Kroppen och knoppen blir liksom direkt ännu gladare, mjukare och piggare!

Men jag försöker vara lite förståndig så jag inte går över gränsen för vad kroppen pallar med. Det går ju såklart aldrig helt att veta men erfarenhetsmässigt så har jag lärt mig att för mycket löpning för många dagar på raken i princip aldrig slutar bra. Så jag gick till gymet i dag. Inte alls lika kul som att kuta men det är ändå härligt att få vara ute och vid havet.

Gymet  vi hänger på har ju även en superbra utedel som jag nyttjat väl varenda gång vi varit där. Hur bra som helst!

Anders körde på bra han också. Både på gymet och i bassängen.

Jag var faktiskt en gång till i den där poolen men då för att köra vattenlöpning och det var efter att vi käkat mat så god att jag nästan inte fattar att mat kan bli så god! Veganhaket Sunshine food kanske inte är det flådigaste stället man kan tänka sig, faktum är att det är mer som “ett hål i väggen”, men maten och servicen var absolut fem-stjärnigt rakt igenom.

Utelunch är lika fint som utegym!

Om det här var bra laddning inför morgondagen är högst tveksamt men oavsett kommer jag att fira Löpningens dag på ett sätt jag aldrig gjort förut. Om jag inte försover mig vill säga… Hur ska du fira?

Kram från Ingmarie