En dag i Göteborg och en dag till deadline

Göteborg var sig likt. Det är spårvagnar härs och tvärs, goa människor, lugnt tempo, mys, bibelförsäljare i samma hörnor som alltid liksom gatumusikanter och försäljning både ute och inne. Och såklart lektid med min älskade lillebror Daniel. Det finns massor av kul grejer på Kompassen så det är verkligen plättlätt att både roa sig samt bli trött och svettig!

Det där lekandet kräver dock ny energi och ett av de bästa ställena i Göteborg för påfyllnad av depåerna (enl mig) är vegohaket Andrum. Man blir garanterat alltid mätt, det är mysigt, lugn stämning, prisvärt och trevligt! Vi fick även sällskap av fina, fina Noel!

Och helt otippat även av Fredda! Det är väl rackarns att man ska behöva åka till andra sidan Sverige för att få träffa sin (tränings)kompis och “nästangranne”. 🤪 Men alla stunder med vänner räknas oavsett när, var och hur.😍

Nu är jag tillbaks i 08a land och i morgon är det deadline. Planen är att testa Swimrun med TS. Sen får vi se vad fossingen tycker och vill…

Kram från Ingmarie

Testar

Drömmen och önskan om att kunna köra The Race finns kvar. Åtminstone till söndag. Sen måste jag ha bestämt mig. Foten är i alla fall inte sämre efter gårdagens lilla äventyr men inte heller (mirakulöst) jättemycket bättre. Fast så länge den blir bättre är det jättebra tycker jag, eller hur?

I går köpte jag även en rulle sporttejp för att verkligen stabilisera foten när jag tränar. Inte annars för då kommer den aldrig bli stark igen. Tänkte därför att jag verkligen skulle testa hur mycket svett och väta det egentligen tål.

Började med 50 min intervaller på crosstrainern. Så där hårt att man liksom känner hur svetten rinner ner i strumporna. Ljuvligt! Och välbehövligt! Har svettats på tok för lite senaste tiden.

Sen direkt vidare in i gymet där jag bl a testade att belasta foten med diverse olika övningar. Det gjorde inte ont-ont men det var heller inte smärtfritt och ffa kändes det oroväckande vingligt.😱

Snabbt ombyte och sen ner i bassängen för vattenlöpning i 40 min. Sån här lyxbana hittar man förresten inte särskilt ofta!

Sen såg tejpen ut så här…

Så tror inte det är ett alternativ att ha på swimrunrace oavsett längd…

När jag simmade och vattenlöpte nu i kväll hade jag inget stöd, inte ens en dolme, och det funkade faktiskt riktigt bra! Vatten är grymt bra när man behöver undvika stötar! Och Brottet är aldrig fel! Särskilt inte när det är varmare i plurret än i luften. Ville nästan inte gå upp.

Jag har en plan fram till söndag kväll som jag hoppas håller! För om ca 1,5 vecka vill jag verkligen, verkligen bli så där toktrött att man inte ens vet om man orkar andas. Och jag vill bli det tillsammans med Micke någonstans inte allt för långt från målet på Utö.😍

Kram från Ingmarie

Läkning pågår

Det där att veta när det är läge att testa en skadad kroppsdel igen är inte helt enkelt. Samtidigt “måste” man ju någon gång… Foten är långt ifrån som vanligt men jag har liksom inte röd varningslampa ont-ont nu utan mer gul lampa svullet-ömt-obehagligt.

Så jag har testat jogga lite i dag. Med betoning på lite. Av de dryga 8 km jag tog mig var kanske 2 jogg. Det kändes inte direkt bra, inte ens halvbra, men inte heller superdåligt.

Jag körde ute i Steninge eftersom jag åkte med mamma till finstallet för att riktigt bomba mig med må-bra hormoner. Eldjarn är den hingst mamma rider nu och vilken häst! Jag blev tokförälskad! Han är en islandshäst så som gudarna beskrivit dem! Vacker, stolt, eldig, snäll, temperamentsfull och ärlig.

Men jag red inte denna gången. I stället tog jag med mig goa Mogge på skogsturen och emellanåt hade vi sällskap av ridgänget en liten bit. Eller de av oss beroende på hur man ser det.

Jag tror i alla fall inte jag har förvärrat något av det här. Bara att vara där ute i allt det vackra tillsammans med djuren och härliga människor är och var som bästa dundermedicinen! Och efteråt både spolade jag foten kall och satt med den i högläge. Jag tror även den blev lyckligare även om den var både ömmare och tröttare än innan.

Har även varit på ännu en behandling med laser, massage och tejpning. Hade aldrig varit där innan men det är ett riktigt bra ställe!

Ett annat bra ställe är nya Sats. Blev ett kort och intensivt pass men jag lär hänga mer där. Kalasfint!

Och kolla detta!

Torvsjöns vatten är bra mycket svalare i nu mot förra gången, det går rackarns snabbt utför med den goa värmen 😱, Men jösses vilken härlig simtur Peter, Johan, Maria och jag fick!❤️ Episkt!

Om denna dagen inte hjälpt till att läka min lilla fossing så vet jag banne mig inte vad som skulle kunna göra det.

Kram från Ingmarie

Ett närliggande guldkorn

08a land är bra! Det finns verkligen något för alla. T o m för en fotskadad klenis som ändå vill träna och svettas.

En dryg halvtimmes cykeltur från lyan finns t ex Sats Sickla. Där är allt placerat på ett plan, är ljust och hyfsat fräscht. Även om jag inte kan fundera på att testa ens ett löpsteg så måste jag säga att foten var jätteduktig! Körde t.o.m 2 x 10 min på crosstrainern utan problem men jag höll mig lugn och utmanade inga öden. Samtidigt provar jag såklart vad som funkar men jag är så försiktig jag kan och extremt lyhörd för alla signaler.

Anledningen till att vi valde just Sicklagymet var för att precis jämte ligger Saltsjöbanan. Dvs den gamla järnvägen man åker ut till Saltsjöbaden och Solsidan. Åkturen är “gratis” om man har SL-kort och tar runt en halvtimme hela vägen ut. Saltsjöbaden är inte jättestort men väldigt gulligt och perfekt om man har båt och/eller gillar skärgård som även har nära till skogen. Det är även där anrika Saltsjöbadens Grand Hotell ligger. Dyrt och flådigt och jag skulle gladeligen bott där en natt eller två!

Men vi åkte inte dit för att beskåda hotellet utan för att besöka Saltisbadet. Fastän jag varit i krokarna flera gånger har jag helt missat denna lilla pärla! Det kostar 70 spänn att gå in och det är värt varenda öre! Friluftsbadet byggdes i början av förra seklet och är helt gjort av trä. Det finns ett dambad, herrbad och ett mellanbad. Allt är inspirerat av den tidens kurorter och 2012 blev badhusen byggnadsminneförklarade.

Jag blev kär direkt! Anders är sällan så där överväldigad och entusiastisk som mig men även han gillade det. Då är det bra!

I caféet kan man köpa enkla men mättande och hyfsat billiga rätter vilket vi gjorde. Utsikten ingick!

Badhusen, ja nu såg jag förvisso bara damernas från insidan, var så fina och söta att jag kände det som jag var i en film! Små vackra badhytter, bastu, dusch, toaletter, hopptorn samt soldäck på flera våningar plus en badvik där man kunde vara helt näck om man ville. Lugnet tog helt tag i mig och jag somnade minsann en stund där i solen.

Det är många båtar som åker här och hade jag inte varit ensam så hade jag nog vågat mig på att simma utmed kanten som mannen i kassan föreslog. Damerna på bryggan tyckte däremot absolut inte jag skulle det för “en del kör som idioter oavsett.”

Så jag löd dem och höll mig innanför linorna vilket såklart var helt ok det med! Extra skoj blev det när det blev rejäla svallvågor från de där båtarna!

En magiskt fin dag på en magiskt fin plats! Hit ska jag garanterat igen! Det är nämligen egentligen både spring- och cykelavstånd från vår lya (särskilt när man har en glad fot) och de har öppet året runt!😍

Kram från Ingmarie

Två triss på två dagar

Tre pass i går och lika många i dag. Är man ledig så är man och kan man så gör man. Dessutom är det i princip sista veckan jag kan köra på om jag nu ska försöka mig på det där tokloppet. 😱

Tanken är att jag med vilje ska tvinga kroppen och knoppen att jobba fastän de är trötta. Inte jättetrött så det är risk för skada eller sjukdom, men inte heller så pigg så det liksom spritter i kroppen. Gränsen är förstås hårfin och om det är rätt vet jag inte men jag tror på filosofin.

I går sprang jag en halvlång runda, körde styrka på utegymet och satte nytt distansrekord i en av “mina” sjöar.

Det där att simma med trötta armar är speciellt! Men å andra sidan inte värre än att springa med trötta ben. 🤪 Intervallerna i förmiddags (14 x 2 min) går inte till historien som varken pigga eller raska men det kändes ok och var helt klart godkända! Gympasset också!

Och simpasset!

Det var ju ett tag sedan jag dels körde i bassäng och dels körde ett mer eller mindre rent teknikpass och det var riktigt skoj! Och ffa både nyttigt och nödvändigt.

I morgon ska jag göra något (för mig) halvläskigt men extremt nödvändigt! Och jag ska även berätta om Bellman!

Kram från Ingmarie

Typiskt bra…

…andra semesterdag och därmed andra dagen jag är helt klockfri! (Jag lovar jag ska sluta tjata om att jag är ledig. Snart…🤪) Har enbart roat mig i dag!

• Slog på stort och tog helt nya dojjor till dagens löptur. Eller nya och nya förresten. Mina fötter kan ju bara ha Newtonskor och jag vet precis vilka av deras modeller som funkar. Denna modellen har jag haft i 18 evigheter och fördelen med det är att jag behöver inte “gå/springa in dem”. Bara sätta på och kuta iväg. Vilket jag gjorde!

• Löpning utan tidspress är grymma grejer! Jag lät känslan styra. Är förvånansvärt fräsch och jag tror inte det blir något bakslag efter helgen. Det borde kommit i dag i så fall. Även om vi höll låg fart så höll vi trots allt på ett tag menar jag. Drygt två timmar njutning i skogen fick jag i alla fall i dag. Bättre kan det inte bli!

• Alla utegymen vi har här omkring är guld! Smidigt, enkelt, effektivt och samtidigt får jag njuta av solen ännu lite mer. Kör oftast ca 20 min när jag ändå passerar något. Dock inte varje gång för då skulle det bli typ varje dag för även om jag gillar det massor så är det inte roligt. Och jag skulle bli stor som en ladugårdsdörr. Kanske.. Vilket skulle innebära att jag behöver köpa ny garderob och det är inget jag varken tycker är skoj eller har råd med. Alltså kör jag (svenskt) lagom.🤪

• Kommer aldrig tröttna på att äta medhavd homemade (vego)lunch med denna vyn. Aldrig, aldrig, aldrig.

• Vyn innehåller ju en av mina favvosjöar. Bara att rulla i och simma så länge man vill och orkar. Och inte fryser för våtdräkten fick vila. Våtdräkt är en fantastisk uppfinning, och jag är oerhört tacksam att jag har två stycken olika, men simma utan är ändå det bästa. Här snackar vi frihet! Det var roliga små vågor också!

Hoppas du också haft en fin tisdag!

Kram från Ingmarie

Laddar

Jag har börjat räkna ner både till semester och race. Kl 22 på söndag sker det första och kl 08 på lördag det andra. Lördagen kommer bli skittuff med minst 9-10 timmars jobb men jag måste testa för att veta om jag ens kan fundera på ÖtillÖ. ( Jo jag tvivlar och velar fortfarande och kommer troligtvis fortsätta tills det är dax.🤪😱)

Det blev korta relativt hårda intervaller plus styrka innan jobbet i ett försök att hålla nervsystem och muskler alerta. Nu blir det bara lätta korta pass resten av dagarna innan lördag. Hur det än går så vet jag att jag inte hade kunnat göra varken mer eller annorlunda och det är bra nog tänker jag. Mer kan man ju liksom inte göra.😀

En cool bild har jag i alla fall! Made by Anders. Me, my shadow and I.😄

SL-utflykt

Jag, och många till, må gnälla mycket på SL men till deras försvar så får man verkligen mycket för pengarna när det väl funkar. I dag åkte jag t.ex “gratis” hela vägen ut till Didriksdal på Värmdö. Fredda och Carola hade bjudit dit mig till deras fina, fina lilla gulliga stuga. (Anders är på vift annars hade han såklart också varit bjuden.)

Men inte bara det! Jag fick först ett jättehärligt 2,5 timmes swimrunpass på nya fina vägar och i fina vatten. Benen var bly men simningen kändes helt ok! Man får vara glad när åtminstone 1 av 2 funkar.🤪

Sen blev jag även bjuden på lunch och skönt slöande ute på altanen.

Alltså vilket paradis! Den här dagen kommer jag bevara i minnet tills jag lämnar detta jordelivet. Kanske sen också förresten för vem vet liksom hur det blir efter detta?

SL passerar också en väldans massa Sats och jag var så inspirerad och energifylld av de där två pärlorna jag besökt att jag inte kunde låta bli att svettas och matta ut mig lite till.

Vilken lyxdag alltså! Nästan som semester fastän det är en hel vecka kvar tills den börjar på riktigt.😍🙏🏻

Kram från Ingmarie

Velat klart

För några månader sedan tänkte jag på att just i dag, den 26/7 2018, har jag levt i precis 52,5 år. Det är ju ingen “riktig” födelsedag men jag tänkte att den ändå var värd att fira på något vis. Varför inte liksom? Om inte annat för att få fira på sommaren i stället för som alltid på vintern. 😃 Faktum är att jag hade planerat kalas när jag “fyllde” 50,5 men av olika anledningar blev det inte.

Hur som helst så glömde jag bort denna dag (igen) mellan jobb, träningspass, tvätthögar, tävlingar, SL-förseningar, vissna blommor, sjukdomar hos nära och kära, bränder, barnfödslar och matlådefix. Tills i dag då. När jag kom på att jag verkligen firar genom att stå upp för mig själv, lyssna på mitt hjärta och göra det jag vill när det gäller den där ÖtillÖ-lotten.

Jag har gjort ett val. Inte för någon annans skull. Inte för att snälla, härliga människor peppar och stöttar och tror på mig. (Tack!🙏🏻) Inte för att jag måste. Inte för att jag borde. Inte för att bevisa något. Inte ens fastän alla tecken varit “rätt”.

Om man vill så kan man tyda det som att tecknen verkligen har haglat över mig! Som att jobbet ger mig ledigt (trots personalbrist) om jag vill. (Har jag sagt att jag har världens bästa arbetsplats???) Loppet jag inte vill missa fixar sig genom att jag får skjuta upp starten ett år om jag vill. Pengarna finns tack vare att jag betalat på tok för mycket skatt. Jag är inte i storform men det här vädret gör att min kropp mår bra och jag har kunnat träna på utan avbrott ganska länge. Tror faktiskt inte jag hade kunnat träna så mycket mer eller bättre även om jag haft ÖtillÖ som mål från början.

Allt det där spelar så klart roll till mitt beslut men ändå är det mest hjärta och mage som fått bestämma. Det är dock inte helt enkelt för mitt förnuft säger tvärnej ena sekunden för att i nästa ha ett lika säkert ja. Så det kan vara klurigt att skilja på vad som är vad. Det är bl.a därför jag mediterar. För att reda ordning i kaoset.

Så jag har sagt ja! Till att våga våga! Till att kliva långt utanför min comfort zone. Till att trotsa både demonerna, jante och negativa vibbar. Till att välja äventyret. Till att strunta i att risken finns att jag “misslyckas” och kanske måste bryta. Till att bortse från de där tankarna som säger “farligt, jobbigt, omöjligt och idiotiskt”. Jag säger ja till att leva i nuet och ta chansen när den i princip ligger helt färdigpaketerad framför mig.

Det är verkligen helt crazy att jag som för fyra år sen inte ens ville doppa huvudet i vatten eller kunde crawla 20 m utan att halvdö ska starta i ÖtillÖ om inget oförutsett händer innan. Racet som är en av de tuffaste swimruntävlingarna i världen. Kanske har jag hybris. Kanske är jag korkad. Kanske kommer det gå åt fanders. Kanske jag anses vara idiot. Men det kvittar! Från djupet av mitt hjärta så vill jag i alla fall prova för det vore ännu värre att sitta där den 3/9 och ångra mig. Eller att behöva dö nyfiken och undrande. Och jag tänker på det kloka Bernard skrev här i ett inlägg precis nyligen. (Läs!)

Jag känner stor, stor tacksamhet att Micke av alla människor frågade just mig. Bara det är en slags vinst. 💕

Livet är ändligt och det kan förändras på en millisekund. Jag ser det varje dag genom mitt jobb. Ingen planerar att bli sjuk, skadad eller dö men ändå händer det. Varje dag. Jag kanske får fler chanser men varför chansa?

Livet är även bra häftigt och härligt när man tillåter det. Jag hade ju aldrig ens i min vildaste fantasi kunnat gissa på att jag som 52,5-åring skulle ta ett sånt här beslut! 😱 Men så kan det bli när man låter livet hända.🤪

Och jag har firat på lite annat vis med. Så som jag vill. Med tröskelintervaller (4 x 10 min), utegym och några km sim i den 32 gradiga värmen och (lätt)öl i kvällssolen. Jodå, jag har en hel del laster jag med.😄Öl när det är Australien-varmt är bara en.

Kram från Ingmarie med miljarder fjärilar i magen

Hon som aldrig vinner på lotter…

…fick i går reda på att hon vunnit en plats till ÖtillÖ. Jag och klubbisen Micke köpte en ynka lott mest bara för att. Det var bråttom och jag sa liksom ja utan att tänka mig för. Jag var ändå så himla säker på att vi inte skulle vinna.

Så nu sitter jag här med en minst sagt kaotisk blandning av känslor. 65 km löp + 10 km sim är sjukt långt! Typ ofattbart långt!

Visst har jag börjat fundera på att ens fundera på att försöka vara med. Men redan i år? Jag vet inte jag… Jag väger plus mot minus mot plus och minus om och om igen men blir inte mycket klokare.

Plus:

• En unik chans som kanske aldrig kommer tillbaka.

• Micke är en klippa och stark som en björn. Jag tror jag skulle känna mig trygg även om havet är skutbudigt. Micke har dessutom varit med på hela min “simresa” och har sett mina absolut sämsta sidor med panik, rädsla och ångest.

• ÖtillÖ är både urmodern och urfadern till Swimrun och det blir inte mycket coolare, häftigare och tuffare än så där.

• Vädret har hittills varit extremt gynnsamt. Har vi tur håller vattnet sig varmt ändå till den 3/9. Och marken hyfsat torr.

Minus:

• Det är ruskigt långt! Vi snackar långt över 12 timmars jobb! Non-stop. Kanske i iskallt skitväder.

• Det är snordyrt! (13 500kr/lag) Dvs dyrt som i mycket pengar. Man får dock mycket för dem.

• Det är i havet! Och bland hala klippor, stenar, rötter, berg och annat bröte. Regnar det småspik och blåser orkan blir det inte roligt.

• Jag kommer inte kunna köra de race jag planerat fullt ut.

• Jag behöver få ledigt från jobbet.

Vi har några dagar på oss innan vi måste spika. Förnuftet säger nej men jag ska låta mage och hjärta bestämma. Det brukar bli rätt då.

Om jag vetat att förhållandena kommer bli som i dag hade jag dock inte tvekat en sekund. Varmt och skönt med lagom vind. Hade ingen att leka med så jag körde solo. 160 min utan våtdräkt. Bara Tri-dräkten. Då är det varmt! Och jätteskönt!😍

Lika härligt här. Hela utegymet för mig själv!

Kram från Ingmarie