Den som söker finner

Det känns som flera evigheter sedan jag gjorde någon slags löp-intervaller. Förutom de där trapporna på Galgberget och några tuffa styrkepass är det mest bara en massa (slirig) distans just nu. Det gör mig egentligen inget men jag behöver lite variation för att inte dö tråkdöden i vintermörkret.

I dag ville jag verkligen känna lite fartvind. Så mycket det nu blir och går när det är modd, is och lite barmark i en salig blandning. Det finns en liten runda vid ett sommarstugeområde några kilometer härifrån som är ok så där körde jag runt, runt, runt. Bytte varv efter halva tiden för att inte bli helt snurrig.

30 x 30-30  sek + upp och nedjogg. Lagom och bra!

Efter ett låååångt tandläkarbesök, det är tur jag har hittat en sån toppenkvinna för annars hade det varit ännu jobbigare, så drog jag direkt till gymet. Är man ledig så är man och det där tyckte jag var en fin första belöning till mig själv.

Den andra belöningen var den bästa ever. Äntligen har jag hittat ett badställe. Det var inte helt besvärsfritt att ta sig dit för hela stranden är som om den är sprut-spritzad med isig snö. Väldigt vackert men också väldigt svårframkomligt.

Jag vet att det kan låta märkligt och kanske snudd på ofattbart men detta gjorde mig så oerhört lycklig! Det är som om precis allt jag inte behöver rinner av mig, sinnet stillas, kroppen blir lugn samtidigt som den blir pigg och hjärtat slår volter av glädje när jag får komma i det kalla vattnet.
Du som vet vet. Du som inte vet kan jag bara säga stackars dig till.

Så nu är jag extra glad igen och det var så enkelt som det här.

 

Kram från Ingmarie

Olöst “problem”

Nu har jag kört RPM nr 99 så många gånger att jag minsann tror jag skulle kunna instruera det med exakt samma ord som Glenn & Co. La till “Sprint nr 31” för att få lite överraskningar. Sen var jag väldans trött.

Jag var också väldans badsugen men det är verkligen kört på de vanliga ställena. Helt otroligt vad blåst och kyla kan ställa till det i naturen!

Stegen syns inte ens…

 

Det här är en slags blandning av tång, snö och is som är både farlig och svår att gå på. I vattnet är det en sörja av tång och is.

 

Handikapprampen byggdes upp efter första stormen men den höll inte särskilt länge…

 

In-isad men åtminstone hel

Tänk om det hade varit lite fart i kommunen och de genast hade fixat något ställe för oss badsugna! Men icke. Tvärtom verkar de inte vilja göra något bra för att främja uteliv. De högg ju t o m ner en hel skog för att göra industri. Helt sjukt när det finns massor av andra ställen som hade passat bättre. Som du nog har förstått är jag en smula besviken på en hel del här och därför kommer det bli en förändring i mars. Fortsättning följer!

Så jag gjorde som i går… Som sagt var bättre än inget!

Jag fick dock tips av en likasinnad på gymet på ett ställe som kanske kan funka . Hoppas hoppas! Grannarna tycker nog jag är tillräckligt konstig ändå… Haha!

Passet var i alla fall allt utom kylande. Egen styrka + crosscage. Ruskigt skoj!

Kram från Ingmarie

Många tillsammans

Du vet vad det heter; “The more the merrier.”
Oftast stämmer det. Men långt i från alltid! (Jag vill ju t ex inte vinter-bada tillsammans med en drös andra eller trängas i en kö.)

I dag var det i alla fall klockrent!

På något vis lyckades jag, Maria och Eeva få till ett slags lunchpass ihop. Jag gillar ju det där trapp-passet i vanliga fall även om det är snorjobbigt, men det blev ännu roligare när jag hade sällskap för även om vi inte sprang samma varken fart, varv eller antal var vi där och slet tillsammans. Sånt gör mig glad och pepp.

Eeva fick springa tillbaka lite tidigare än oss andra två (det var hennes lunch vi använde oss av) och efter mina 8 varv blev det även ett bonusvarv för vi ville såklart ha en bild uppifrån toppen också.

Fika med mamma och Ulf är alltid mysigt och något jag alltid ser fram emot. Jag ör också obeskrivbart tacksam över att de vill och kan.  Vi sågs på stan så jag drog direkt till gymet efteråt och var därför i god tid innan mina klasser så jag hann med både lite extra styrka och egen-yoga.

Det har tagit många år men nu för tiden kan jag komma i yoga- och meditationsmode i princip var som helst. Det blir såklart inte riktigt samma som ett “riktigt pass”, vad nu det är, men det blir bra nog!

På tal om klasser så märks det extra tydligt på både mina och de andras pass att träna i grupp verkligen kan höja både energin och ambitionerna. Det var fullt ös i dag på löpningen! Så himla skoj!

På Yin-yogan är det dock precis tvärtom. Där handlar det snarare om att helt gå in i sin egen lilla bubbla, släppa taget, acceptera och bara vara. Något som ibland kan vara svårare än att lyfta tungt…

Kram från Ingmarie

Håller mig glad och pepp i stormvindarna

Det har varit friskt ute i dag om jag säger så och ännu friskare hemma i Åhus så jag hoppas verkligen bryggorna ligger kvar! Det enklaste är märkligt nog när det är rak motvind för då är det liksom bara att bita i. Värre med stark medvind och/eller sidovindar för flyger mina ben nästan bort. Lägg till lite förrädiska isfläckar så är det nästan så man funderar på att inte gå ut ö h t. Men bara nästan. Jag vet ju att det är värst att sitta inne och titta ut och att jag aldrig ångrar ett träningspass även om jag nära på både blåser bort och fryser bort näsan.
Vägen till och från Galgberget var ett litet äventyr (läs livsfarlig hårdfläktande isbana) men väl framme var det helt ok. Med Marias fina sällskap blev det absolut toppenbra!

Cykla kändes inte som ett alternativ i dag, lite självbevarelsedrift hart jag trots allt, så det blev promenad till och från stan där finsällskapet utökades med Eeva. Att ses så här och smida planer är ett ypperligt sätt att bli påmind om att det kommer bli vår och sommar igen även om det känns extremt avlägset just nu.

Lunchmaten på Cortados var fräsch men alldeles för liten. Tyvärr har de inte blivit bättre. Snarare tvärtom. Tråkigt….


Det blev även en slags löptur till Sats på kvällen. Jag skriver “en slags” för jag tycker mest jag halkade och flög omkring. Men inne blev det desto svettigare. Det var garanterat ingen som frös efter Marinas hårdkörare. Men alltså, det är så roligt och jobbigt att jag genast längtar till nästa pass! Haha. Så galet va?

Sen gillar jag verkligen att vara där.. Det är en härlig energi, folk är snälla och glada och det är liksom trevlig stämning.
Är du i krokarna så passa på att komma inom och testa!

Kram från Ingmarie

Gott slut!

För att avsluta detta år hade jag tänkt festa till det lite med ett sista crosstraining-pass på gymet med bästa avslutningen efteråt.

Det jag dock hade glömt var att när det är väntelista måste man måste vara där i god tid för att inte någon annan ska få ens biljett. Tror aldrig jag kutat dit så snabbt! Skorna hängde nästan inte med. Haha! Och jag hann! Passet var superskoj och precis så där härligt jobbigt  att man tror att man nästan inte ska orka.

Varje nyår har man “Nyårsdoppet” här i Åhus men precis som förra året missade (läs skippade) jag det och gjorde mitt eget. Jag vet inte riktigt varför men det är något i mig som liksom går emot tanken på att göra det som ett jippo. Egentligen vet jag inte hur det är för jag har aldrig provat men just i dag hade jag ingen lust att ens testa. Jag tror att det är för att för mig är dessa bad ett sätt att varva ner, komma i balans, finna harmoni och få ny energi. Tjo&tjim känns liksom inte helt rätt då men jag kan såklart ha fel för jag har ju som sagt var aldrig provat.

Nu var jag ändå inte ensam på “bastubryggan” men det var lugnt och sansat så som jag (helst) vill ha det.

Och resten av eftermiddagen/kvällen har jag tillbringat på jobbet. Ännu en afton som landstingsägd men det var helt ok.

Jag kom hem i tid för att fira in 2024 och därmed säger jag tack till 2023. Det har varit ett svajigt år på flera plan och inte ett år som jag kommer tänka tillbaka på som ett av mina bästa. Jag vet redan nu att 2024 kommer innebära många nya utmaningar och äventyr och jag ser verkligen fram emot dem!

Hur har ditt 2023 varit?

Kram från Ingmarie

 

 

Snart det sista

Friska vindar och regn från alla håll men du vet vad man säger; det finns inget dåligt väder bara bla bla bla🤪

Sen vet jag efter många års erfarenhet att det i princip alltid är värst att sitta inne och titta ut. När man väl kommit genom ytterdörren så är det sällan så illa som det verkar. Men det finns absolut några undantag!

Jag kom på ganska snabbt att det var mycket varmare än det såg ut men också mycket blötare.😅

Hade bra flyt på gymet men är inne i en period då mitt blodtryck är extra lågt. Ingen vet riktigt varför det blir så och det försvinner ungefär lika fort som det kommer. Det var förresten bl a därför jag valde att bli IVA-sjuksköterska istället för operation för jag hade aldrig klarat att stå rakt upp och ner i mer än 45 sekunder och så snabb är ingen kirurg 😄

Ett jobbpass kvar detta året sen börjar min nedräkning på riktigt mot både det ena och det andra!

Kram från Ingmarie

 

En dag som kommer att kännas

Stormen Pia drog förbi och lämnade både snö och is. Vinden lämnade hon dock kvar. En bitande sådan. Men är man uppvuxen vid kusten är man ganska tuktad av den och det handlar sällan om om det blåser utan snarare hur mycket och från var.

Trapporna på Galgberget var dock helt halkfria och vägen ner tillbaka igen var åtminstone 50% ok. Jag passade på att vila då och skippade därmed den där vilan jag brukar ha när jag “bränner på” hela varvet. På så vis höll jag mig varm hela tiden och fick in ett bra flyt.
8 varv x 184 trappsteg/ 700 metersvarv + upp och nedjogg blev nästan 90 minuters jobb.

Uppifrån ser man inte ens början! Inte nedifrån heller när jag tänker efter….

Det som helt tog musten ur mig var Marinas crosstraining-pass nu i kväll. De är alltid snorjobbiga men i dag överträffade hon minsann sig själv.

Först övning 1. Sen 1+2, 1+2+3, 1+2+3+4 osv till slutet. Trodde vi. Sen skulle vi upp igen. Dvs 12, 12+11, 12+11+10 osv osv. Hela kalaset avslutades med tabata core-övningar.

Vi orkade inte ens stretcha ordentligt efteråt och då är det riktigt illa! haha. Men alltså det var så himla skoj och bra!

Efteråt var jag och lillebror och hälsade på pappa en sväng. Det är verkligen inget upplyftande ställe han bor på nu men det är som det är o ch på något vis är jag tacksam både över att det finns och att det finns människor som vill jobba där. Det märkliga är att trots en ökande ‘äldre befolkning så ska man dra ner på äldrevården. Hur kan man ha så mycket otur när man tänker? Eller är det så illa att de som bestämmer inte tänker alls?
Mamma och Ulf träffade jag i går. Till dem är det alltid mysigt att komma och jag är priviligerad som har dem i mitt liv. Liksom att jag har mina syskon. Hel-halv och extra. (Ja det är en smula komplicerat. hehe)
Jag har också jättegoa kusiner och jag träffade två av dem i dag. (I ärlighetens namn har jag bara tre så det är ingen gigantisk skara.)
Träffas i lugn och ro, äta gott och bara umgås utan mobiler eller annat störande är verkligen något som jag tror alla skulle prioritera mer. Vi var på Brunchbaren och förutom att de har väldigt god mat, och gott kaffe, så är det också ett fridfullt och liksom stillsamt ställe där det känns som att det inte går att stressa. Ingen satt heller och glodde i sin mobil! Riktigt härligt!

Kram från Ingmarie

På bästkusten igen

Det heter ju att grönt är skönt och jag håller med. Särskilt grön skog och grön mjuk mossa. Åhus-tallskogen är guld på det viset!

Det var där jag började denna dag men nu när det är ojämn vecka betyder det också att jag slutar dagen i Halmstad. Ett svettigt sådant!

Nu hoppas jag bara att den där stormen Pia inte ställer till med allt för mycket oreda. Dels vill jag kunna ta mig dit jag tänkt och dels behöver jag ju kunna ta mig hem senast lördag. SMHI ändrar prognosen hela tiden så det är omöjligt att veta. Meterolog måste vara universums svåraste jobb.

Kram från Ingmarie

Två intervallpass

Det blev en rivstart på denna veckan. Inte för att jag ville utan för att det krävdes.

Första intervallpasset var skoj, planerat och lagom hårt. En timme med virtuella Glenn & Co i spinningsalen plus lite styrka.

Sen kom jag till jobbet. Då började nästa men det var varken planerat, roligt eller lagom. Tvärtom. Jag var väldigt lycklig när jag äntligen fick gå ut i ruskvädret!

I morgon önskar jag mig noll intervallpass.🙏🏻


Kram från Ingmarie 

En liten Skåneturné

En stor fördel med Skåne, förutom att det är så otroligt fint och för att det mestadels är barmark, är att allt är så nära. På en halvtimme kommer man många mil bort och på 1,5 ännu fler. I 08 a land kan man behöva tillbringa timmar bara för att ta sig några mil tvärsöver stan! Helt galet när man tänker efter…

I dag började vi hemma i Åhus. Jag hann dessutom gå till gymet för ett pass.

Strax efter lunch var vi i Helsingborg för att kolla på en lya (ja vi kollar fortfarande) och jag passade på att ta ett dopp. Så ljuvligt! Anders var åskådare. Han har ju liksom märkligt nog inte fattat grejen med det här. Efter att ha sett mig lyrisk så många gånger så borde han ju faktiskt verkligen begripa vid det här laget, eller hur?

Ännu lite senare var vi incheckade på hotell i Malmö och redo för dejt och mat med bästa Anna och Fredrik. De har stenkoll på Malmös matutbud och hade valt att vi skulle gå till Manto. En helvegansk restaurang några stenkast från hotellet.

Tack och lov hade Fredrik bokat för det var fullbokat hela kvällen enl skylten. Jag förstår numera varför…

Stället är jättemysigt och personalen verkligen både trevlig och service-minded. Det svåraste var att välja från menyn.

Vi valde till slut kimchi, sookju namu, korean tofu burger, kado och munto. Mamma Mia så gott! Och vackert! Kommer du till Malmö bara måste du testa detta ställe!

Vårt sällskap var det allra bästa och ännu bättre är det att vi ses redan i morgon igen men då blir det på ett helt annat sätt.

Kram från Ingmarie