Två vanliga ovanliga och en helt ny ovanlig

Först de två vanliga ovanliga. Eller om det kanske är ovanliga vanliga…?🙄

Jag är ingen morgonlöpare, min kropp är inte alls med på såna tokigheter, men då och då får jag för mig att testa igen för att se om den (kroppen alltså) möjligtvis har ändrat inställning. Men nej, ingen skillnad ännu. Vaggade fram som en anka och fick inte alls ihop det där med att synka armar och ben. Men det var i alla fall en vacker morgon…

Hot mojo har jag gjort typ hundrafemtioelva gånger men den senaste releasen har aldrig blivit någon favvo hos mig. (Don’t ask why för jag har inget vettigt svar.) Men även här finns förstås undantag. När min härliga lekkompis Sara är i stan och vill testa svettklass så får man välja instruktör väl och eftersom jag vet att Tonnys pass alltid är tipptopp så fick det bli det han hade i dag. D.v.s Hot mojo. Och såklart det blev jättebra!

Så till det helt nya. Eller vanliga nya. Eller ovanliga vanliga nya. Eller… Jag vet faktiskt inte vad jag ska kalla det!

Hur som helst blev jag medbjuden av bästa Fredda på en högst unik konsert i Katarina kyrka. Troligtvis den första någonsin av denna sorten. Men definitivt inte den sista!

Så här beskrevs den:

Välkommen till en unik och personlig spelning med Magnus Carlson och Weeping Willows. Magnus, som tilldelades Grammis stipendium Årets Hållbara Artist 2017, kommer tillsammans med bandet att genomföra en spelning som efterlämnar minsta möjliga miljöavtryck. “Songs without a trace” kommer därför att framföras helt akustiskt och helt i mörker. Genom att begränsa våra visuella intryck skärps dessutom våra andra sinnen  –  spelningen kommer gissningsvis att bli något utöver det vanliga.

Det var magiskt! Om du får chansen någon gång att gå på något liknande så tveka inte ens en millisekund! Förutom den vackra musiken så påminde Magnus oss även om hur enkelt vi alla kan bidra till en bättre miljö bara genom att t.ex källsortera och tänka på hur vi reser, hur vi konsumerar och vilken mat vi väljer. Lite som jag ju skrev om här.

Av förklarliga skäl finns inga “riktiga” bildbevis men de hade ändå aldrig kunnat förmedla magin för detta är en sån där typisk sak som helt enkelt måste upplevas.

Kram från Ingmarie

Halmstadliv dag 5

Allt som finns har en början och ett slut. Utom möjligtvis runda former och universum… Besök hemma i Halmstad har det i alla fall. Fem dagar går rasande fort! Särskilt när man har roligt och känner sig lycklig.

Jag bjöds på en väldigt vacker löptur denna morgon. Det var lite som att staden ville visa sig från sin bästa sida. Inte för att det egentligen behövs. Jag kommer ju tillbaka oavsett.😍

Det är något med den där kombinationen av djupa skogar, öppna fält, sjöar och hav som tilltalar mig. Som gör att just Halmstad är så “perfekt” trots att det kan blåsa både friskt och isande kallt från precis alla håll. Samtidigt! Eller kanske just därför förresten. För att alla kontrasterna finns och gör att jag aldrig hinner tröttna.

Så nu sitter jag här igen. På tåget. Och ser landskapet passera genom rutan. Snart är jag tillbaka i 08a land och nya äventyr. Både stora och små. 😍

Kram från Ingmarie

Halmstadliv dag 4

Alla som bor, lever och varit i Sverige i november vet hur kallt, grått och blött det kan vara i allmänhet och på väst-bästkusten i synnerhet. Nu var det långt ifrån något värstingväder i dag men det blåste och regnade tillräckligt mycket för att intervallerna skulle vara lite extra utmanande. Det är inte utan att det krävs ett visst mått av bestämdhet för att genomföra det man tänkt sig vid sån här väderlek men känslan efteråt blir som alltid såklart extra skön!

Särskilt bra blir det förstås när man kan belöna sig så här efteråt!

Snacka om guldkantad lyxtillvaro! Den står precis inpå husknuten! Jag håller på att bli väldans bortskämd…

Om det är något jag är ruskigt bra på så är det just att belöna mig själv på olika sätt. Tycker nämligen det är superviktigt att vara självsnäll. Vem ska liksom annars vara det? Mysfika tillsammans med mamma och Ulf på mitt favvocafe är verkligen en belöning som heter duga!

Dessutom var det en perfekt uppladdning inför kvällens coachpass med min härliga klubb. Tror faktiskt de kommer påminnas om detta passet, och mig, några dagar framöver…😍

Kram från Ingmarie

Halmstadliv dag 3

Rubriken är egentligen lite missvisande för nästan halva dagen har jag tillbringat i Göteborg. Som sagt var, tur att jag gillar att åka tåg.😄

Enda anledningen till att jag åkte dit var för att luncha med denne mannen.

Bengt lärde jag känna i början av 90-talet. Förra seklet alltså.😱

Jag har ofattbart mycket att tacka honom för. Inte bara för att han tog sig tid för att luncha med mig i dag utan även för alla timslånga telefonsamtal om allt mellan himmel och jord, alla hundratals träningspass vi kört tillsammans och (minst) lika många träningsprogram han gjort för mig genom åren. För att inte tala om all pepp och all stöttning han gett i med-och motgång. Det var han som gjorde att jag blev så pass bra löpare som jag blev när det begav sig. Utan honom hade jag aldrig lyckats för ensam är sällan stark. Jag är honom evigt tacksam!🙏🏻🏃🏻‍♀️💕

Men när jag nu ändå var där, och tågen inte går så där superofta, så passade jag på att köra ett pass på Sats kompassen också. Gillar verkligen det stället. Ett av de där gymen jag alltid går igång på.

Det här är förresten en av de utmaningarna jag pysslar med nu. Fotstretch. I början klarade jag typ 10 sekunder. Nu kan jag sitta flera minuter. Sägs vara bra för hela baksidan av kroppen. Hoppas det stämmer så jag liksom inte gör det i “onödan”…

Sen är det ju måndag. Och måndag i Halmstad betyder simträning med Klubben. Coach Pedda drillade oss som alltid och vi höll på tills vi inte fick vara kvar längre. Personalen ville visst gå hem…🤔

Tror inte vi hade orkat mer heller förresten… Jag och Sara hade dessutom kört poolrun innan och efter 2 timmar är t.o.m vi nöjda.😀

Kram från Ingmarie

Halmstadliv dag 1

En del har det bra fint just nu! Äntligen är jag tillbaks i min lilla fina stuga i hemstaden. Som jag längtat! Eller min och min förresten, den är ju bästkusinens och bästkusinens mans, men jag kan ju låtsas att den är lite min.😀

Det är så mysigt att vara här att det nästan inte finns ord. Så himla tacksam! Så vad gör det egentligen att de s.k intervallerna var segare än någonsin? Tror faktiskt det var någon slags PB i långsammaste ever… Men jag skyller på den groteska vinden och den där tandoperationen… Båda tar mer på krafterna än man kan tro. I alla fall mina…

Men intervaller är intervaller och alla räknas. Även de långsamma. Väl?😳

Prins Beril stigen är magiskt fin och det är verkligen megalyx att ha den inpå husknuten. Lika megalyxigt är det att ha en alldeles egen Sara att härja runt med. Actic simhallsbadet måste vara en av Sveriges roligaste lekplatser. Åtminstone för grownups.

Och extraextra-lyxigt var det förstås att avslutningsvis bli bjuden på mat hos mamma och Ulf.

Som sagt var, en del har det ruskigt fint just nu!🙏🏻

Kram från Ingmarie

Laddar

I morgon är det tänk att den där krångeltanden ska bort och jag får bara hoppas det går så smidigt som möjligt. Funderar allvarligt på att be om något lugnande innan. Eller några whiskey… Funderar även på hur det där med löständer fungerar. Just nu känns det nämligen som ett vansinnigt bra alternativ! 😱

Tandutdragning innebär träningsförbud minst ett par dagar. I alla fall om man vill minska risken för komplikationer typ blödning. Med andra ord gäller det att jag har rastat av mig innan så gott det nu går.

Brukar ju bara mysjogga på tisdagarna för att spara på krafterna inför kvällssimningen men ingen regel utan undantag du vet. Så jag drämde till med 30×30-30 sek. i morse. (Joggvila.) Kändes helt ok! Har dock inget bildbevis men det såg väl typ ut som alla andra tiotusentals pass jag gjort. En lagom mix av svett och snor helt enkelt.

Och simningen, jädrans vad den gick bra i dag! Utan tvekan ett av mina bästa någonsin.

Det känns verkligen som att det har hänt grejer sen jag började köra med Coach Ulf. Inget pass är det andra likt men alla är superroliga och precis lagom utmanande.

Efteråt är det alltid mysbastu och snicksnack så inte konstigt jag ser så löjligt lycklig ut efteråt. Trots glosögon.😜

Kram från Ingmarie

När jag får välja söndagsaktiviteter

Söndag. Och alla hushållsplikter, jobbplaneringar och andra ”måsten” avklarade. Då kan man göra precis som man vill tycker jag!

Som t.ex ett lugnt och skönt långpass i fina skogar.

Med Sprada förstås!

Jo det är svalt, tippar på runt 5 grader, men det är ju också det som är grejen. Att känna kontrasterna och verkligen tappa andan! När jag sen springer vidare rusar både blod och måbra-hormoner runt i min kropp som på värsta rallybanan!

När jag sen käkat och siestat lite passade det finfint med inomhusaktiviteter typ simning och snack med goa vänner för att göra denna söndag komplett.

Hur har din söndag varit?

Kram från Ingmarie

Styrkedag

Jag var sugen på backar i dag så backar blev det! Två olika. En som tar ca 90 sek one way.

Och en som tar 45.

10 + 10 st. Eller om det var 11. Svårt att räkna när mjölksyran tar över Hjärnkontoret och hellre en för mycket än en för lite är min filosofi. Jogg ner på samma tid som upp. Jogg före, mellan och efter. Bra skit helt enkelt! Kände mig stark och starkare blev jag förhoppningsvis.

Inbillar mig att backar är extra bra både för kropp och knopp. Det är i alla fall ruskigt kul i all sin jobbighet!

Passade på sen att köra på gymet när jag ändå var där. (Vickade på ett pass.)

Och det blev som alltid. Jag kommer på den ena övningen efter den andra. Och kör tills jag är för trött för att komma på några fler.😜

Och det är ju en himla tur att det inte finns stilpoliser på gymet.😜

Kram från Ingmarie

Winter is coming!

När jag för ca tre veckor sedan fick höra talas om Winter is coming tyckte jag det lät som ett alldeles ypperligt bra event som avslutning på swimrunsäsongen för just då var det nästan vårvärme och tvåsiffrigt i vattnet.

Så jag anmälde mig.

I morse tyckte jag inte det var en riktigt lika ypperlig idé.

Nordanvind, +4 grader i luften och många grader under tvåsiffrigt i vattnet redan för två veckor sedan…

Hur i all sin dar hade jag tänkt? Att vintern skulle hoppas över? Eller att jag helt plötsligt skulle bli galet varmblodig och toklängta efter kyla?

Helt ärligt var jag nära att banga men jag visste innerst inne att om jag skulle göra det så skulle jag gräma ihjäl mig. Och vem vill dö på det viset?

Sen var jag faktiskt väldigt, väldigt nyfiken och om det är något jag inte vill så är det att dö nyfiken.

Jag ville veta hur galet kallt det skulle kännas. Om mina nya Hoka-skor var så där bra som alla säger och ffa om mina tokfötter skulle tolerera dem. Och jag ville veta vilka som skulle haka på detta äventyr, om jag skulle bli helt avhängd och om Team snabbare var så där trevligt som det verkade.

Så jag packade precis alla attiraljer jag hade för Swimrun och cyklade genom skogen till Hellas. Tillsammans med en hel bunt magfjärilar.

Redan i omklädningsrummet var det några jag kände igen så det kändes ändå lite tryggt. Och det var fler fryslortar för vi klarade inte ens av att vänta på varandra ute utan stod inne och häckade tills alla var samlade.

Tomas var huvudledaren som tillsammans med coacherna Pål och Ulf tipsade och lotsade oss genom uppvärmning och vidare hela Swimrun-rundan runt.

Reglerna var enkla. Egentligen var det bara en.

Ingen lämnas ensam.

Jag tror vi alla var lika spända inför den första simningen. 5-6 grader är trots allt inte mycket ens med heatseeker tröja + brallor, neoprenpannband + mössa, våtdräkt och vantar. Och öronproppar.

Men konstigt nog var det inte alls så ”illa” som jag befarat. Snarare svalt och uppfriskande. Men visst, någon längre simsträcka hade jag väl inte velat ge mig på.

I might be crazy but I’m not stupid du vet.😜

Coach Tomas hade lagt en runda som gick på en (för mig) rejält utmanande bana. Leriga och sliriga trails, under och över grenar och upp och ner för branta klippor. Men du vet hur det är, när man klarar grejer man inte tror man klarar, då växer man! Jag som får svindel bara av att klättra uppför en liten stege fick ta till varenda mindfullness-knep jag kunde komma på och tack vare fantastisk support av de andra gick det superduperbra! Tror jag blivit minst en halvmeter längre i dag!

Det var så himla kul! Och så himla härligt gäng att jag helst hade velat pussa dem allesammans men man får ju behärska sig lite. I alla fall första gången. 😜

nej, jag blev inte avhängd. Ingen blev det!

Men ja, det var kallt men inte alls så farligt som jag befarat. Enda jag egentligen frös om under hela tiden var fingrarna. De frös å andra sidan rejält… Det må göra ont när knoppar brister men det vet i fasiken om inte det gör mer ont när fingrar tinar!😱

Och ja, Hoka-skorna funkade fantastiskt bra! Jag är helt nerkärad i dem!

Och ja flera gånger om. Team snabbare är ett fantastiskt härligt gäng! Så mycket glädje, kärlek och gemenskap. Lyllos mig som hittat dem!

Tyvärr missade jag den gemensamma lunchen för jag skulle iväg på ett möte, men det kommer fler chanser och när jag cyklade hem var det med massor av gladimagen-fjärilar!

Var så upprymd att jag tog en extra simtur framåt kvällen. Inomhus. Någon måtta på äventyr får det ju ändå liv att vara. Åtminstone på en och samma dag.

Miljarder tack alla som var med i dag! You made my day!

Särskilt tack till Rebecca för alla fina action-bilder!💕

Kram från Ingmarie

Hur en sömntuta vaknar till liv

Hello friends! Vad har ni gjort i dag?

Jag har mest lekt. Eller nääää. Det var inte riktigt sant för jag har städat multum, handlat, lagat mat och jobbat med att planera yoga- och löppass också. 😜 Men resten har bara varit bara play, play, play!😃 Och jag ska förklara varför.

Sov ända tills jag vaknade av mig själv och det var så skönt att jag nära på inte ville gå upp utan i stället börja om med sovandet. Jag tycker verkligen det är vansinnigt segt nu när mörkret kommer. Men det är som det är så jag tänder varenda lampa och ljus som finns, nyttjar dagsljuset så mycket jag bara kan och har dubblat på min D-vitamin dos.

Sen ser jag till att göra extra mycket av det jag gillar. Tror absolut det är bästa medicinen mot det mesta!

Jag tillhör ju dem som gillar intervaller (när kroppen vill) och jag fullkomligt älskar känslan efter! Att jag färgmatchat så fantastiskt bra är förresten bara en ren slump. Mycket är jag, men färg- och klädmedveten är då inget man kan kan anklaga mig för.

Det kan säkert verka extremt motsägelsefullt att jag även tokgillar gym. Vissa mer än andra förstås.

Och precis som i princip alltid så tar det högst 3 min. innan jag är i full gång och kör all in på allt. Trots att jag tänkt ta det easy. Finns säkert någon lämplig bokstavskombination för den där åkomman också…

Så vilken tur att jag inte dubbelsov! Då hade jag ju missat hela detta endorfinmjölksyresvett-kalaset!

Plus den sköna känslan när man jobbat med varenda lite muskelcell och avslutar med lite relaxing yoga-moves. Som ett extra tack till kroppen.

Och kom ihåg att i natt får vi en timme extra att sova. 😍 Vore på ett sätt synd att missa den men en extra vakentimme också är ju också härligt!

Kram från Ingmarie