En extra(härlig)blöt fredag

Jag är med i en Facebook-grupp som heter “swimruntjejer”. Tror vi är 1000 st där nu! Det är en helt fantastiskt bra grupp där alla stöttar, peppar, ger goda råd, tips och hejarop till varandra. Aldrig några elakheter eller något nedvärderande. Alla är lika mycket “värda” och betydelsefulla oavsett om man är superproffs eller absolut jättenybörjare inom Swimrun. Fint tycker jag! Särskilt i dessa tider när det stundtals kan vara väldigt hårt klimat både i den virtuella och verkliga världen.

En annan bra grej med just den gruppen är att man får chansen att träffa och lära känna likasinnade. Det var så jag tex fick kontakt med Inger. Och hennes kusin Richard. (Han är av förklarliga skäl dock inte med i just den gruppen…) Vi möttes upp vid Hellas och fastän vi aldrig träffats IRL så kändes det så!

Vi sprang, babblade, simmade, sprang, babblade, simmade, sprang… Ja du fattar. Tiden försvinner alltid extra rasande fort vid swimrun men i dag vet i sjuttsingen om den inte försvann i någon slags turbofart. Det regnade en del men inte en vindpust och vattnet var absolut perfekt!
Är så himla glad och tacksam både över passet, för att kroppen pallade och för att jag fått möjlighet att lära känna dessa två superfina människoknytt.

Ännu mer regnade det när jag lite senare mötte upp goa Lisa för poolrun. Det syns inte här men det regnade duktigt mellan varven. Så där så regndropparna studsade upp från vattenytan ändå till ögonen. Helt crazy ju! 😳 Hann precis bli klar innan åskan kom och badvakterna sjasade upp alla. Bastun var ovanligt välbesökt om jag säger så…


Och inte blev jag direkt torrare av ett hypersvettigt Hot mojo-pass. Men det satt vansinnigt fint kan jag berätta.


Nu är jag både hemma och torr ända upp bakom öronen för lagom till kvällningen så kom solen igen. Få se hur länge det kan vara…🙄

Kram från Ingmarie

Erövrat backarna. Och återtagit lugnet

En del tycker backträning är trist, jobbigt och enformigt. Jag älskar det! På riktigt! Särskilt den där sophögen Hammarbybacken. Och jodå den suger. Och är jobbig som fasen. Och gör att benen nästan går av. Ändå kör jag inte "hårt". Allt sker liksom i maklig takt utan press. Min tanke med just detta passet är nämligen mer att bygga styrka och uthållighet än fart och spänst. Precis som förra gången så körde jag min lilla 2,33 km runda. (Viktigt med de där extra 30 metrarna…) Men det blev ett extra varv. Måste ju få till någon slags utveckling tänker jag. Första varvet är mest för att vänja kroppen och komma in i det.

Varv 2-4, dvs backe 4-8 kämpar jag på och tänker inte så mycket. Efter backe 7, och senare även 11, festade jag dock till det lite med en Mighty sport gel.

Det är en helt ny sort och om det var den eller något annat låter jag vara osagt men orken var det då inget fel på! Näst sista varvet klarar man alltid och efter 6 varv, när man är uppe på toppen för 12e gången efter 90 min. backjobb, så får man allt ge sig själv en fet segergest tycker jag!


Med dit och hemspring (den senare något stappligare och ospänstigare) blev det nästan 2,5 timme. Är enormt tacksam för det.


Tyckte faktiskt jag var mer än väl värd lite lugn och fin sjösimning efter det. Ett fantastiskt sätt att coola ner hela systemet på och dämpa stresspåslaget som tuff träning ändå ger.


Liksom t.ex lugn Yin yoga. För även om jag håller i passet så känner jag att det även blir effekt i min egen kropp. Vi vet ju att stress, ilska och oro lätt kan "smitta" så såklart även lugn och glädje kan det!❤️

Kram från Ingmarie

Energi

Intervaller är kul. I alla fall när kroppen är med på noterna. Det är svettigt också. Och kräver energi. Särskilt de långa. Typ 4 x 10 min. Och särskilt om man lägger till uppvärmning, nedjogg och en hel massa hopp&skutt-övningar i backe. Jag brukar klara mig bra både 2 och 3 timmar på bara vatten men tänkte jag skulle börja testa att ta lite extra energi på vissa pass. Tiden får utvisa om det gör skillnad men det var bra krut i kroppen för att greja det där jag skrev ovan i dag i alla fall.😊 Jag är ju en smula partisk när det gäller detta men Mighty sport har väldans bra grejer om du frågar mig.😀


Har flera gånger i dag tänkt på hur mycket enklare, roligare och lättsammare livet är när kroppen är glad. Lätt att glömma och ta för givet när det flyter på.

Tanka energi kan förstås göras på flera sätt och vis. Naturen är ett fantastiskt exempel och helt gratis. För tänk så enkelt det är att vara levnadskär när man har det så här!




Kram från Ingmarie

Vattenläge

Ibland önskar jag verkligen att jag hade börjat simma när jag var yngre för det ÄR svårt att lära sig i mogen ålder. I alla fall för mig. Jag får jobba stenhårt för varenda litet framsteg som jag (trots allt) gör. Men jag är supertacksam att jag börjat öht och jag är i alla fall förbenat glad och entusiastisk! Att jag sen antagligen aldrig kommer bli “bra” eller vinna några Swimrun-races gör inget. Jag vill ju kunna det här så jag kämpar vidare och jag gör det väl! Var det leder till är ingen som vet och det gör bara det hela ännu roligare och mer spännande!

 Vattenlöpning går däremot inte precis att förbättra. Man bara kör. Precis som löpning har alla sin egen stil. Och det är nog snudd på omöjligt att tävla i för ju hårdare man kör ju långsammare rör man sig ju framåt. Och kör man mer hundsimaktigt så går det snabbare framåt än om man är mer upprätt. Viktigast för mig när det gäller denna träningen är att syftet uppnås. I princip alla löppass går ju att “översätta” till vattenlöpning. Utom möjligtvis backe… Jag och bästa Sophie tog det easy i morgonsolen. Precis som planerat. På 70 min. poolrun med lagom intensitet hinner man babbla av sig lite. Sånt är ju svårt när man simmar.😄

Kram från Ingmarie

Söndagsguldmix

Grannarna hade party i natt (tack och lov väldigt ovanligt) så min sömnbehovskvot var egentligen på tok för låg för att ens gå upp när klockan ringde. Men jag masade mig upp och gjorde som jag oftast gör alla andra söndagar. Yogade , käkade frukost, läste SvD och svirade om. Vägrade liksom låta deras tokerier förstöra min planerade dag. (Var väldigt sugen att ringa på och fråga om de var vakna och ville med ut men avstod…)

Segt att komma igång men jag var verkligen sugen på intervaller och lite annat. Tycker det blev en perfekt smått och gott blandning. Utan sockerkick.😜 Och det gick ruskigt bra!

20×60-30 sek. Intervaller på kuperade spår.


Utfall (200st) + burpees (32 st) på fotbollsplanen.


Core + resten av överkroppen på utegymet. (Ligger precis vid gräsplanerna och löpslingorna.)


Sen var jag lite trött… Pausade faktiskt en stund innan jag sprang sista biten hem. Kändes skönt att “behöva” ta foto.😄


Men jag var inte riktigt klar där. Tog en rejäl återhämtningsdryck, fick med mig Anders, matlådor och leksaker (=simgrejer) och hojade bort till Hellasgården. Det där stället är som sagt var guld för idrottsnördar. Måste vara bästa i hela 08a land och det har absolut en av de bästa simsjöarna i landet.

I Hellas finns hyfsat bra mathak men dels är jag lite ekonomiskt sparsam (eller snål om man vill vara elak), dels vågade jag inte chansa på att matkön skulle vara tillräckligt kort och dels ville jag vara säker på att bli mätt. Och egen matlåda är faktiskt aldrig fel. Särskilt inte med fin utsikt och bästa sällskapet.


Kram från Ingmarie

Silver och guld

Jag är en guldtjej. Och då menar jag inte (enbart) i form av att jag vill ha en guldmedalj även om det förstås också är väldans trevligt. Nej det är mer att jag älskar själva färgen och energin den ger. Silver gör mig kall och trött så jag undviker det så mycket jag kan. Men det finns några få små undantag. Som mina silverfärgade Newton distance.💕 


3 x 10 min. intervaller i morse och det var som om jag flög!🏃🏻‍♀️😀🙏🏻 Att klockan visade att det absolut inte var så skiter jag i. Det är känslan som räknas i min värld. Och svetten. Även när den svider i ögonen.

Och den där goa känslan satt i även nu på kvällen. Trots lång arbetsdag. Men när vädret är perfekt samtidigt som det är Sickla Swimrun så kan man ju inte stanna hemma! 


 Brukar “bara” köra fyra varv men kroppen ville mer så det blev fem. Med en extra krok.

Men då hade jag de rosa pjuxen. Som var nya för ganska exakt två månader sedan och redan är helt sönderslitna. 😳 Det blir dyrt det här… Men de är inslla fall väldigt rena.😄

Snabbt slitna eller ej och kostsamt eller ej. Jag är ändå allra mest tacksam över att jag kan slita löparskor. Det är en av de fetaste guldmedaljer man kan vinna tycker jag!

Kram från Ingmarie

Hej å hå

Sakta men säkert märker jag att känslan på intervallerna är att det går fortare och fortare. Hur det är i “verkligheten” bryr jag mig faktiskt inte så mycket om. 😀(Diskbråcks)ryggen är snäll och det är ju trots allt det absolut viktigaste! Jag märker också att jag nu kan springa mig trött på riktigt. Och det är ett gott tecken för framsteg! Blev så trött att jag tappade räkningen på de där 60-30 intervallerna trots att jag hade klocka på mig. Då har man tagit i ordentligt.😜 Det blev 21st istället för 20. 



Jag körde på Galgberget vilket i praktiken innebär en småkuperad och vansinnigt vacker runda. Avslutade med hopp&skutt-övningar i backe precis som i tisdags innan nedjogg. Som tack och lov var mest nedförsbacke…

Så himla glad och tacksam över att kroppen ännu en gång är med mig. Och att jag ännu en gång inte gett upp.


Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen. Det kommer bli kul det ocksåäven om det innebär mycket jobb. Och jag har redan minst tre resor inplanerade, varav en hem till Halmstad igen, innan augusti ens är halvvägs.😀


Var förresten en sväng på stan i går. Skulle köpa en pytteliten burk ansiktskräm på Rituals men kommer ut med en hel stor påse! 😳 Nåja. Jag kommer åtminstone vara både ren och lukta gott ett bra tag framöver.


Kram från Ingmarie

Om att våga det man egentligen inte vågar

För några år sedan vågade jag mig i denna sjön för första gången tack vare (eller pga beroende på hur man ser det) klubbisen Mats Silfvers envisa tjat. Tänkte att jag gör det EN gång så han skulle bli tyst.😜


Det var fruktansvärt skrämmande! Men jag visade det inte. Kallt var det med. Jag “simmade” (vill snarare kalla det för ett slags harvande) långsammare än långsamt. Tror jag fick ihop typ 300m. Men trots att jag tyckte det var skitläskigt och tokjobbigt så var det något under den där stunden som ändå gjorde att jag ville fortsätta. Jag ville kunna, jag ville se så där cool ut som de som kunde och jag ville våga och vara orädd. Mycket troligtvis för att stödet och supporten från mina klubbisar var, och är, så otroligt bra! 

I dag simmade jag 1600 m helt ensam kors och tvärs i samma sjö och älskade varenda sekund. Hade det inte varit för att det blev lite småkyligt till slut, och för att kaffesuget blev så akut, hade jag kanske fortfarande legat i. 

För så kan det bli när viljan och längtan är tillräckligt stark.❤️Då vågar man! Både att testa och att stanna kvar i rädslan och obehaget. Den där rädslan och det där obehaget försvinner förr eller senare bara man inte fajtas allt för mycket utan i stället accepterar det. För som jag brukar säga du vet: en känsla börjar med en tanke och tankar kan vi styra. Därmed inte sagt att det är så enkelt alla gånger men det går!

Fick även lite sällskap på slutet av 4-benta Morgan.(Lillebror Hannes goa hund.)


Mamma var med och bjöd på fika så jag slapp fortsätta vara kaffesugen..😍 


Och tro det eller ej men det finns de som inte gillar jordgubbar!






Kram från Ingmarie

Sport-torsdag

Det är väldigt enkelt att börja tro att man liksom inte kommer någonstans med det man håller på med och som man försöker utvecklas i. Jag skrev ju lite om det där här. Och visst, ibland står det stilla och går t.o.m bakåt men i det stora hela går nästan allting ändå framåt på något vis om man utgår från nuet. Faktum är att trots att livet tar slut när man dör så kanske det ändå inte är slut. Vem vet liksom vad som egentligen händer när vi är klara här? Men det där är en helt annan fundering och det var inte det jag tänkte på just här och nu.

Förra gången jag var i Halmstad så sprang jag ett 3-timmars pass på Prinsens stig. I dag kutade jag 2.50 men kom nästan lika långt som då. Inte riktigt samma runda men ändå! Det gick lite snabbare och ffa kändes det mycket bättre! 

Jag kutade först hela Prinsen till slutet vid Möllegård.( Ca 18-19 km) Det är förresten där “berömda” Riccardos ligger.


Jag skippade dock glassen och kutade vidare över Söndrum, ner till Prinsen igen och tillbaka till stan. Jag undrar faktiskt om det finns någon lika fin och varierande runda någon annanstans. (?) Hav, trollskog, grusvägar, backar, platt, öppna fält, fiskeebodar, flådiga lyxvillor och man behöver inte ens ha någon välfylld vattenflaska med sig för det finns massor av ställen att fylla på sitt vätskebehov på.










Det bästa var dock att jag inte hade, eller har, ont någonstans! Tack kroppen och då särskilt ryggen.💕

Lunchen intog jag i gräset. Sen somnade jag i solen. Hur härligt är inte det?

Jag vaknade tack och lov i tid till min och Mickes simträning. Vi ville ju öva ordentligt tillsammans efter Peddas grymma coachning i onsdags. Mycket att pyssla med och hålla reda på men det gick riktigt bra! Kul har vi alltid!


Efter en sån här sport-dag är det riktigt härligt att få avsluta med att se andra kämpa och uppleva lyckorus. Klubben har även i sommar en Triathlon cup där alla har chans att vara med. Många som var med i kväll och vackrare än denna är svårt att få.


Kram från Ingmarie

Livskvalité upphöjt till max

Jag är lättroad och lätt att behaga. Det behövs inte särskilt mycket för att jag ska tycka att livet är supertoppen. Basen är, som för de flesta, sömn och mat i magen. Sen räcker det fint med värmande sol och att jag får umgås med både mig själv och härliga människor. Helst i aktiv form men ligga och slöa i solen som jag och goa Heléne gjorde vid fina Söderpiren i dag funkar alldeles utmärkt det med. 


Älskar det där stället så don’t miss it om (när) du kommer till Halmstad!


Söderpiren ligger ju väldigt nära Brottet (också ett besökstips) så där hängde jag lite med mig själv. Eller ja alltså jag var inte direkt ensam men jag körde vattenlöpningen solo. Ja du fattar säkert hur jag menar.😀

Min vanliga morgonyoga är däremot helt solo. För mig är den där stunden väldigt betydelsefull och viktig. Det är då jag liksom bestämmer hur jag vill att dagen ska bli. Och hur jag vill känna mig när det är kväll igen. Det verkar funka för faktum är att det blir oftast som min intention är. 


I dag visste jag i och för sig att dagen skulle sluta på topp. Swimrun blir ju i princip sällan fel och tillsammans med ett stort gäng härliga medmänniskor i magisk natur så blir det garanterat bättre än bäst! Ja du ser ju… 





Jag insåg också att jag har bebispaddlar i jämförelse med vissa andra. Inte konstigt jag ligger efter och har klenast axlar.😳


Men jag är snabbare i vattnet så det är bara att gneta vidare.😀

Kram från Ingmarie