Meditation

Har man inte val så skaffar man sig…

I slutet av april tackade jag ja till ett nytt jobb (på ambulansen) och i dag var min sista dag på Södersjukhuset..

Trodde jag.

När jag fick schemat för utbildningen man måste gå först visade det sig att det inte alls var så som jag fått berättat. 75% av alla dagar var långt bort, 3 dagar så långt bort som i Norrköping, vilket i praktiken skulle betyda arbetsdagar på 10-12 timmar varje dag i 4,5 veckor. (Många timmar dessutom obetalda fraktandes av SL…)

Luften gick liksom ur mig där. Visst hade det varit kul att prova jobba pre-hospitalt men jag är inte så sugen på det att jag är beredd att riskera hälsan. Det blir ju värre än krisavtalet som varit under corona-våren som inneburit 48 timmars arbetsvecka med dubbelt betalt..

Så jag har hoppat av.

I stället har jag nu att välja på att börja på akuten som helst vill jag skulle ha börjat i går, eller stanna kvar och då även få lite mer ansvar eftersom jag numera är den som varit längst på post-op och för att de gärna vill jag ska stanna kvar. Med tanke på att jag bara varit där 2,5 år så kanske du fattar personalomsättningen. Det är en tuff arbetsplats med högt tempo som sliter om man inte är “den typen av person”. Du som följt mig vet hur trött jag har varit, hur många gånger jag fått jobba över och inte varken fått rast eller gå på toa men ändå gillar jag det. Jag gillar flödet och dynamiken. Jag trivs med kollegorna, cheferna och lokalerna. Ingen dag är den andra lik och man lär sig ständigt nya saker. Det kan låta hemskt men jag tycker om att jag väldigt sällan har samma patient två pass på raken för omsättningen är konstant. Vilket också driver upp tempot såklart. Grejen är att det är samma sak på akuten och där är det dessutom nya och annorlunda utmaningar. Mitt nuvarande jobb “kan” jag och känner mig trygg med. Faktiskt så bra att det ofta är mig folk frågar när de behöver hjälp och jag får ofta sköta flödet när driftledaren inte är där. (Jättekul!) På akuten kommer jag dra upp medelåldern rejält för de flesta som jobbar där är väldigt unga, men å andra sidan kommer min erfarenhet och specialistutbildning troligtvis vara till nytta.

Så nu står jag här och vet inte hur jag ska välja. Tack o lov har jag några dagar på mig att fundera och känna efter. Och vela…

Det var betydligt enklare i morse för då hade jag inga val. Eller rättare sagt det var ett enkelt val. Yoga, meditation och vattenlöpning vid och i Söderbysjön.

Det är vad jag kallar en drömstart på vilken dag som helst. Även val-dagar.

Kram från Ingmarie

 

Alltid är det något

Jag vet inte hur det är för dig men visst är det märkligt att det liksom alltid är någon liten grej man ska fundera på och vara åtminstone lite orolig över innan en större utmaning ska ske? Är det inte vädret, om man kan sova eller pengar så är det vilka skor man ska ha på sig eller ett vänsterben som tjurar. Vädret är ju inget någon direkt kan påverka så det är ju extremt onödigt att ens fundera på men det mesta annat kan man ju faktiskt påverka. Framförallt kan man påverka skallen! Så det gör jag (med meditation) men man måste ju också komma ihåg att vi är bara simpla människoknytt och att det därför inte är helt plättlätt att sluta oros-fundera.

Efter dagens besök hos “mirakel-Erik” (jo jag kallar honom så just för att han hittills alltid har gjort mirakelfix med mig) på Kiropraktorkompaniet så har jag stor förhoppning om att benen ska vara piggelin på lördag. Särskilt då det vänstra som varit lite ledet av och till. Min känsla att det var “låst” i bäcken var helt rätt och nu är det fixat. Löppasset skedde före så jag vet inte riktigt ännu hur det kommer kännas så hoppet lever om lätta ben och full rörlighet!

Passade på att besöka favvo-butiken också när jag nu ändå var inne i stan, och är numera ägare till ett nytt swimrunbälte så nu blir det plättlätt att haka på och av linan. (Jo, swimrun är en prylsport den med…)

Och om det nu blir så illa att vi inte får någon medalj på lördag så fick jag i alla fall en på posten i dag för att jag klarat The Grand Canyon Virtual challenge. 280 miles utmed Colorado river till Grand Canyon. Virtuellt alltså. Och uppdelat i etapper. Tro inget annat.

Bling är kul!

Kram från Ingmarie

 

 

På plats och igång

Min lilla söta stuga, liksom min lilla fina målarhörna, är nu ”inboade” av mig och Vedic art-veckan är äntligen i gång. 🥳


För mig är detta ungefär samma känsla som den jag har när sommaren är på väg. Du vet den där när man vet att allt det härliga ligger framför en och tiden för att njuta känns snudd på oändlig!
En hel vecka ska jag få vara här!🙏🏻

Jag kom igång (ovanligt) snabbt men ännu är allt bara mest ostrukturerat och oplanerat. Dvs exakt så som det ska vara!
Skaparladans nyckelord är nämligen frihet, nyfikenhet, tillit och närvaro. Visst är det bra!? Jag övar dagligen på att anamma dem. Inte bara när jag målar utan annars också just för att jag tycker de är så suveräna! Här är det (förstås) extra enkelt. Jag behöver verkligen inte göra något annat än att vara fri, nyfiken, närvarande och känna tillit.❤️

Vad just detta kommer bli är det därför ingen som vet just nu. Allra minst jag.🤪

Vi kör samlingar, meditationer och fika i Corona-style och som alltid har man gott om plats i ateljén.

Weronica, Jonna och Ellen.

Mest har jag målat, yogat och mediterat i dag. Och kutat en kort (skitseg) runda.


Simpasset höll nästan på att bränna inne för när jag var på väg i nu på eftermiddagen började det åska så in i bängen och inte ens jag är så korkad att jag hoppar i då. Sen började det dessutom hagla golfbollar.😱Och regna så där hinkvis! 😱

Men du vet! Den som väntar på något gott bla bla bla!

Några timmar senare såg sjön ut så här!

Det var ungefär lika segt som löppasset men hur det än är så ångrar man aldrig ett (sim) träningspass! 😀


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lång färd

Man får ju säga vad man vill om SJ men det är onekligen ganska spännande att åka med dem. Man vet ju liksom aldrig hur mycket förseningar det blir eller ens riktigt var man hamnar…

Det blev många, långa (extra) timmars resande från 08a land hem till bästkusten. Det var tur att jag hade en del jobb att göra, att landskapet är vackert och att jag hade både mat och vatten med mig. Bistron var nämligen helt stängd (pga personalbrist) men konduktören trollade ändå fram lite fina bars.

Jag hade också “bottnat” med en ljuvlig morgon i och vid Söderbysjön. Vattenlöpning i sjön och meditation vid dess kant ger inte bara en unik frihetskänsla utan även ett stort inre lugn. Det behövdes lite extra sånt  i dag om jag säger så…

 

För att sitta still i över 8 timmar (bensträckare räknas knappt) är bland det jobbigaste jag vet men det viktigaste är (förstås) trots allt att jag kom fram till slut! I morgon ska jag (bl.a) se till att få jobba bort träsmaken.

Kram från Ingmarie

 

Allt kan vända så fort så fort

Livet kan verkligen förändras fortare än man både vill och anar. Åt alla håll. Från mörker till ljus och från ljus till mörker. Vissa händelser skapar en tillfällig förändring. Andra en evig.

I går var allt som vanligt här. Jag hann med både ett tröskelpass och gym innan jobbet. Kroppen var glad och pigg. Våra nära och kära levde på med sitt och naturen fortsatte att växa och sprida sin skönhet och kraft.

Även i morse var det som vanligt. Eller inte riktigt. Det var ju Openwater premiär med Team Snabbare! Totalt var vi nog 30 pers som samlades vid Hellas badstrand i morgonsolen. Som vi längtat!!!

Coach Ulf berättar lite om det speciella med att simma OW.

12.7 grader i vattnet (kontrollerade med två termometrar) och ungefär samma i luften.

Foto:Lena Grundin

Vi körde lite olika teknikgrejer och sen en “kort distans”. Ingen långsim ännu men nu ÄR verkligen sommaren officiellt invigd!

Foto:Lena Grundin

Visst är det en snyggt synkad simning jag och Veronica fick ihop? 🙂

Foto:Lena Grundin

Men efter detta var dock inget som det brukar. Det blir nämligen aldrig som vanligt när döden kommer på besök. Det blir ett för alltid slut vare sig man vill eller ej och oavsett vad man gör. För mig är den bästa medicinen mot det mesta att vara ute i naturen. Det finns få, om ens några, saker och händelser som inte blir åtminstone lite bättre för mig än av en löptur och meditation.

Så du, lev medan du kan. Det kan vara för sent redan i morgon…

Kram från Ingmarie

Sinnesfrid de lux

Så här skulle alla morgnar börja. Med en cykeltur ner till sjön, lite yoga, en simtur och en stunds meditation i solen. Jag är ganska säker på att världen varit både friskare och fredligare om alla haft chansen till det åtminstone en gång/vecka.

Men nu bor jag ju i Sverige där solen inte är att lita på och där det halva året är mörkt fram till lunch. Nästan i alla fall. Kanske det också skulle förlora sin charm och ljuvlighet om jag kunde ha det så här varje morgon? Men jag är tveksam och är absolut beredd på att ta den risken om det vore möjligt. Jag är hur som helst oändligt tacksam för de morgnar jag får som det är så här! Särskilt när solen fortsätter skina och värma resten av dagen. Jag har roat mig med att leta vidare efter de där Naturpasset-kontrollerna. Nästan fyra timmars svettande i skogen men det betyder inte att jag sprang lika länge. En halvtimme gick säkert åt till att bara stanna för att kolla kartan. (Det där att springa och kolla samtidigt finns liksom inte i min simpla orienteringshjärna.) Resten handlade mest om att gå/jogga.

Nu är det inte många kontroller kvar innan jag tagit alla 50 och jag är allt lite stolt över mig själv. Det är ju onekligen en väldans bra metod för att få ett långt lågpulspass. Tiden går rasande fort, jag har varit på stigar och i bröte jag aldrig skulle besökt annars, massor av frisk luft, absolut coronafritt och (nästan) helt gratis. (Kartan kostar en liten slant.) Dessutom är det lika skoj varje gång jag prickar rätt!

Som den sociala ensamvarg jag är så detta att vara ute så här mycket i naturen med bara mig själv som sällskap underbart! Det ger mig sinnesfrid de lux!

Vad gör dig lugn i själen?

Kram från Ingmarie

 

 

 

Så himla enkelt!

Det är inte ett skvatt konstigt eller märkligt att jag mår så bra och känner mig så lycklig här. Det är faktiskt plättlätt!

Det första jag ser när jag vaknar!

 

Underbara löpvägar


Bästa Skaparstället ❤️

Experiment 😁

Lunch-paus 😍

 

Söta kompisar 😍

 

Gångavstånd till närmsta badsjön 😍


En helt tyst dag gör allt extra lugnt och fridfullt 🙏🏻

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

På skaparäventyr igen

Som alltid är det som en befrielse att komma hit till ”min” lilla stuga på Rådmansö och Skaparladan. 

Det finns inte ett enda måste här. Faktiskt. Man är med på, och gör,  det man vill helt enkelt. Ateljén är öppen dygnet runt så det är liksom ingen stress att man måste skapa under vissa tider. Vi har dock ett litet schema men man väljer som sagt var själv vad/ hur man vill göra. ❤️

Just denna helgen är ett retreat, tror det är 4:e gången för mig, vilket innebär tystnad, meditation, yoga och mindfulness. Förutom obegränsat med målningstid förstås.  Denna gången är det bäste Peppe som håller i det.

Jag önskar verkligen att alla hade möjlighet att få prova en sån här helg. Man behöver inte ”kunna” måla. Det viktigaste är att vara nyfiken! Det är oerhört berikande och lärorikt att stanna upp flera dagar på rad.. Om inte annat så är det ganska säkert att man upptäcker nya sidor hos sig själv. Vi har alla både fantastiska sidor men också några som är  mindre smickrande. Det festliga är att man blir aldrig klar. Denna helgen har jag valt att fokusera på ”icke dömande, tålamod och tilltro/tillit”.  Ganska svåra grejer för mig men vem har sagt det ska vara enkelt?🤪

Så jag målar på och när jag känner att den där inre kritikern eller ”bråttomheten” gör sig till känna så påminner jag mig om de där orden. Jag gör ju detta för att jag har lust och behov av att skapa. Inte för att jag måste.

Tro det eller ej men man blir ruskigt trött av att måla så som paus har jag tränat. Sprang ett bra intervallpass på de fina grusvägarna här och avslutade med ”crab-walk”. Grymt bra övning för armar/axlar, rumpa, höfter och lår!

Och jo, jag har badat/simmat också. En kort tur. Sakta men säkert börjar jag vänja mig vid känslan igen så nu börjar det bli dax att utmana med lite längre stunder.


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

Välfylld

Ibland funderar jag på, så här i efterhand, om jag ens hade orkat gå upp om jag vetat hur mycket jag skulle göra och hinna med under dagen. Men jo, det hade jag nog för det allra mesta jag gör, även hemma i vardagen, är sånt jag gillar och tycker är kul! Livet är för kort och värdefullt för något annat. (Till det icke-roliga är sånt där som tandläkarbesök, städa och för mycket SL-åkande.)

Men jag tar det från början.

Vi har lite nya rutiner här nu. Upp tidigt och efter morgonyoga och frukost jobbar vi. Japp. Jobbar. Anders med sitt “vanliga” jobb och jag med ett projekt som jag hoppas ska bli det jag vill. Ännu är det i sin linda men jag  återkommer (förhoppningsvis) med mer om det senare. Målar en stund gör jag också. Men det handlar bara om några timmar, särskilt för mig, innan jag måste ut och rasta mig på något vis. Just i dag kutade jag bort till Maties (d.v.s där gymet och bassängen är) för att köra intervaller på en av de gigantiska gräsbanorna som ligger precis jämte. En sak jag har börjar lägga till nu i och med mitt nya program, är löpskolning. Genom åren har jag gjort det tusentals gånger men sen emellanåt blir jag lat och “glömmer bort” att göra det…🙄  Samtidigt vet jag ju att det är superviktigt! Särskilt för en Master som mig. Spänst, koordination och styrka får man slita hårdare och hårdare för att behålla ju högre siffra åldern visar. Å andra sidan ger ålder också erfarenhet och uthållighet så på så vis är det ändå åtminstone lite rättvist.😄

Intervallerna gick superbra men jag ska erkänna att jag inte följde dem till punkt och pricka… Farten och ansträngningen var på tok för hög mot vad det stod på pappret men jag fick feeeling och det där gräsfältet alltså! En dröm att kuta på!

När jag var klar dröp jag av svett. Nästan så där så jag började frysa du vet! 😅

Avslutade hela detta party med 90 minuter gym-sim- och vattenlöpning. Sen var jag faktiskt färdigrastad. 🤪 Och jättehungrig! Bästa Pekkas tips om att käka på Botaniska var ett perfekt botemedel mot svältkänslan. Vi tog en varsin supergod (vego-)currygryta plus extra sallad och bara njöt! Ett så otroligt lugnt, vackert och fridfullt ställe.😍

Bara 500 meter därifrån ligger Runners Edge. Jag hade läst om den innan och när vi först gick in tänkte jag att “oj vad liten den är” men  den visade sig ha precis det man behöver! Benni Stander, the owner, är en sån där genuin löpare (han hade hållit på i mer än 50 år av sina 60 hittills levda) som vet vad han snackar om men som dessutom är enormt ödmjuk. Fick en massa bra tips och gick ut med ett par skor, strumpor och ett vätskemidje-bälte.

Ska tillägga att vägen dit är kantad av jättegulliga affärer, caféer, restauranger och byggnader av alla möjliga och omöjliga slag. Bland annat var vi inom Art on Church street/Vincent Da Silva där vi såg Dylan Lewis´magnifika skulpturer. Wow alltså! 🤩

Sen gjorde vi något vi inte alls hade planerat. Simproffset och vännen Åsa i Falun, som dessutom är sommelier, hade tipsat oss om att åka till Lanzerac Wine Estate så vi for dit. S-å-v-a-c-k-e-r-t! Och lyxigt. För skojs skull kollade vi vad det skulle kosta att bo i det “enklaste” rummet under lågsäsong och vi kan väl säga som så att inte ens då var det inom vår budget…😱😱😱

Men nu kan man tack och lov ändå få njuta av allt det vackra och vi testade t.o.m på en vinprovning. Ingen av oss hade gjort det innan så det var en ny och kul erfarenhet. Vi fick prova 5 olika sorter som vi valt från en lista och för varje vin fick man berättat hur det var gjort, smaker, lukter och en massa annat som jag helt ärligt inte riktig begrep… Man kan svälja det man smakar eller så spottar man ut det och allt “överblivet” häller man sen i en särskild behållare. Väldigt fiffigt!

Två flaskor köpte vi med oss. Ett rött och ett vitt trots att vi aldrig dricker vitt. Så kan det gå. Vi blev helt enkelt lite överförtjusta i just ett av dem.

De hade inte bara vin. Det fanns mat och kakor också! Så med oss hem åkte en fin vegan chocolate cake. Numera jämnt fördelad i våra magar. 🥳

Tja det var väl typ allt och jag tror det räcker så. Åtminstone för i dag. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Mosselbay

Stackars Anders har haft en riktigt tuff natt. Matförgiftning är verkligen inte att leka med! Vi tror det var en pasta-röra han köpte i en salladsbuffé eftersom vi f.ö käkat i princip samma saker. Hur som helst är han lite bättre men jag har fått roa mig på egen hand. Något jag är ruskigt bra på som du vet.

Jag började min dag som jag brukar men morgonyoga och meditation är onekligen en smula härligare ute!

Frukosten avnjöt jag även ute. Sen var det bara att snöra på skorna och bege sig ut på upptäcktsfärd.

Började norrut men vände efter knappt en halvtimme för det var ganska tråkigt faktiskt. På kartan hade det sett ut som en strandpromenad men i verkligheten var det en nedlagd asfalterad väg utmed en lika nedlagd järnväg. Men diset var coolt! Låt dig inte luras och tro att det var kallt för det var det inte. Luftfuktigheten var dessutom minst 90% så jag svettades floder. Eller i alla fall mindre bäckar.

Jag var egentligen sugen på The Blaize trail men i går när jag såg början på den blev jag väldigt tveksam för den var minst sagt både knölig och teknisk. När jag nu sett den mer från ovan, jag var nämligen uppe vid fyren för att kolla,  så såg jag att den såg riktigt fin ut! Kanske jag vågar mig på den i morgon i stället.

Där nedanför går förresten världens längsta Ocean zipline.

Inget jag är sugen på men de som for fram verkade tycka det var kul!

Resten av dagen tillbringade jag på Santos beach. Vilket ställe! Stor fin strand, lugnt utan att vara de, bra faciliteter och ett hav så ljuvligt att det inte går att beskriva. De har hägnat in en jättestor del (av säkerhetsskäl antar jag) så jag körde vattenlöpning två gånger.

Fantastiskt bra sätt att förena träning med avsvalkning!

Och på tal om yoga/meditation ute… Såklart jag passade på!

 

Kram från Ingmarie