Skepp och mys

I dag lämnade alla segel-fartygen i Tall ship race Halmstad för att fara vidare mot nästa stopp i Finland och vidare till Litauen och Polen. Är du i de krokarna rekommenderar jag dig verkligen att kolla in dem.

 Om jag fattat detta rätt så är själva grejen inte ett race som i tävling utan ett sätt att lära upp unga människor hur man seglar och sköter en båt. Ett annat syfte är att man genom seglingen skapar gemenskap, samhörighet och förståelse mellan människor. Plus att det ger både fysisk och psykisk styrka, sinne för ordning och reda och ett sätt att få ökad självkänsla och självförtroende. På varje fartyg måste en viss andel ungdomar mönstra på och vara med. Tänker att det är lite som lumpen men på ett fartyg. 

Hur som helst var vi väldigt många som ville följa och se detta häftiga “tåg”. Utmed hela kusten stod och satt hundratals människor. En del följde dem t.o.m ute på havet i egna (små) båtar. Går inte riktigt fånga känslan och vyn med mobilen men du får fantisera.😀


Mamma, Ulf och jag njöt av utsikten, solen och fika. Supermysigt!




Faktum är att hela dagen varit en njutar- och mysdag. Gym + vattenlöpning efter lite jobb på förmiddagen.


Och härlig hot yoga på kvällen.


I morgon blir det helt annat mys!

Kram från Ingmarie

Bocksten Swimrun 2017 (med xtrabonus)

Nej, det var ingen superbra idé att ladda med Triathlon-arrangemang. Trots att jag somnade toktidigt i går av ren utmattning så var jag helt utslagen när klockan ringde strax efter 06 i morse. Det är tidigt alla veckans dagar för mig och särskilt en söndag! Men vill man vara med och leka får man också följa reglerna. Starten för Bocksten Swimrun var kl 10 så det var liksom bara att gilla läget. 

Karin kom och hämtade mig (lyxigt) och vi for norrut till Öströö fårfarm utanför Åkulla i norra Halland. Det är vansinnigt vackert där uppe med sina berg och dalar, vattendrag, gulliga byar och snudd på oändliga bokskogar.



Någonstans där kvicknade jag till så pass mycket att jag i alla fall kunde fundera på att ta i lite men i stället blev jag skitnervös. Att kuta lopp ensam går ju an trots seg kropp. Då är det ju bara jag som blir lidande. Kuta i par med seg kropp är däremot något helt annat. Kallt var det med. Riktigt skönt få klä sig i neopren. Klenisen jag  garderade mig med både heatseekern och neoprenpannband. Men jag frös heller inte en sekund sen!😄

Vårt tjusiga omklädningsrum. Det är oftast så här det är. Duschar efteråt gör man hemma. Om man inte vill i någon sjö en gång till.😜



Min överdrivna nervositet var (som nästan alltid) onödig. Dels för att Karin är en klippa att köra med och dels för att det kändes faktiskt helt ok. Simningen gick superduperbra! Löpningen var hyfsad. Åtminstone så länge det var  fast mark under fötterna. Det där med gyttja, rötter, stora stenar man måste klättra över, galna uppförsbackar och sumpmark kommer nog aldrig bli min grej. Men när det var grusvägar, nedför, eller mjuka fina stigar utan jox under boklöven, då var det nära på att jag började sjunga en lyckotrudelutt!

Totalt var det ca 16 km löpning (8 sträckor) och 3 km sim (6 sträckor). En sjö var utsatt för en ganska hård vind så det blev guppigt värre. Var himla glad jag lärt mig tvåtakts-andning om jag säger så… Två sjöar hade riktigt grisiga i och ur-stigningar där man var allt annat än ren när man kom upp. En av dem var den sista… Och det var ju det där med den ickebefintliga duschen.😜


Men det fanns en slang att spola av sig med och eftersom alla andra hade gått igenom samma dy så spelade det inte så stor roll när det serverades mat efteråt. Dessutom satt vi ute. Så himla mysigt!

Supergod vegolunch! Ännu en fördel med Swimrun för det ingår i princip alltid mat efteråt.😊


Våra två klubbisar Micke och Magnus var urstarka och kom 3a bland herrarna! Jag och Karin kom 7a av damerna vilket inte var fy skam för vi var största klassen!


Öströö fårfarm är förresten verkligen värt ett besök. Supermysigt och det finns förstås många (lyckliga) får där.




Några som verkligen är lyckliga är grisarna hemma hos Karin och hennes familj. Jag blev helt kär i dem!


Karin bjöd både på kaffe i solen och en massa godsaker från sitt fina grönsaksland. Lyllos mig!



Fatta att jag är lycklig i magen efter en sån här dag!❤️

Kram från Ingmarie

Svett, mat & trolleri

Konstigt att man kan sova som om man vore medvetslös efter en så adrenalinstinn dag som i går. Men så blev det. Sov så där tungt att jag nästan inte rörde mig.😳 Och mådde snorbra när jag vaknade. Och ännu bättre efter den där bauta-hotellfrukosten. Märkligt hur mycket man kan klämma in i magsäcken så där direkt på morgonen. Men jag kände ändå att det inte var läge för att kuta. Särskilt inte intervaller som var min ursprungliga plan. Benen var helt enkelt lite för slitna och jag är verkligen livrädd för att paja ryggen (eller något annat) nu när jag äntligen kan springa igen. 

Så jag agerade som en klok, mogen och förståndig 50+ are bör göra. Jag tänkte om! I stället blev det 26×60-30 på spinningcykeln och styrka på gymet. Därmed inte sagt att det är en garanti till att ryggen, och resten av kroppen, håller sig fortsatt glad men jag har i alla fall försökt. Inte heller betyder det att det var ett lätt pass. Jag slet minsann tills sista svettdroppen lämnat kroppen. Begriper verkligen inte de som lyckas köra cykel-intervaller utan att producera åtminstone en halv svettsjö.



När man är i Göteborg får man inte missa Andrum. Stans bästa (?) vegohak! Den som går där ifrån hungrig får skylla sig själv. 

Och observera min coola tröja! 😍😍😍


Och simsalabim så är jag i Halmstad igen! Älskar känsla när jag närmar mig “hemma”.


Har t.o.m hunnit med ett Brottet-pass.


Kram från Ingmarie

Fest i Götlaborg

Inte ens om jag försöker mitt bästa kommer jag kunna beskriva gårdagens konsert med Coldplay. Det var 100% magi, eufori och lycka. Vilket band och vilken show! Milde  himmel. Är fortfarande kvar i lyckoruset. Spelade in en massa filmer och ska klippa ihop något så småningom. Så jag kan återuppleva hur mycket och hur ofta jag vill.😍 Extra härligt få göra detta tillsammans med Anders och min “gamla” goa vän Heléne!




Över 66 000 människor ( fatta hur många det är!) som delade denna upplevelse men inte något som helst bråk eller känsla till panikträngsel trots att vi stod nere på planen. Inte före och efter heller för den delen. Eller ens när de flyttade scenen för tredje gången och var max 20 m från oss. Så sjukt häftigt! Och jag kunde helt omöjligt hålla mig still.




Trodde inte jag skulle kunna sova men det visade sig vara nemaproblemas i de här sängarna. Extra skönt att slippa bädda. Och bli serverad hotellfrukost förstås.


Dagen i dag har banne mig varit lika euforisk men på ett helt annat vis. Fina Skatås är t.ex aldrig fel och jag blir lika glad varje gång jag kan och har möjlighet att få kuta där. Har du aldrig varit där så skriv genast upp det på din bucketlist!






Den där halvlånga turen var som balsam för själen. Benen var ganska trötta och inte blev varken de eller kroppens alla skrattmuskler direkt piggare av sex timmar på skojiga Liseberg. Jösses vad jag, Anders och lillebror Daniel har skrattat, tjoat, blivit adrenalinstinna  och nära på dött svindeldöden flera gånger om. Kommer ha träningsvärk i både mage och mungipor i morgon. 




Roligast var nog Helix, AtmosFear och uppswinget så de åkte vi flera gånger.😀



Åka karusell och skratta så tårarna rinner tar och kräver en ruskig massa energi och turligt nog finns där ett finfint Vegohak på området nu för tiden. Perfekt så vi orkade roa oss lite ännu mer.




Behöver jag säga att jag kommer somna megalycklig i kväll?

Kram från Ingmarie

Det där med lyxliv

Lyx kan vara så himla mycket och är verkligen högst individuellt. För många innebär det fint hus, flott bil, kristallkronor, juveler, märkeskläder, förstaklass flyg och hotell långt borta och besök på finrestaurang var och varannan dag.  För andra innebär det ett fast jobb, mat på bordet, tak över huvudet, hela kläder och en dag utan våld. Ja alltså egentligen är väl allt det där lyx för alla tror jag, mig med , men  jag inbillar mig att ju mer man har ju mer vill man ha och ju mer tar man för givet. Men jag hoppas på något vis att jag har fel…

En av de absolut lyxigaste sakerna i min lilla tillvaro är att jag har naturen inpå knuten. Tänk att bo i vårt lands huvudstad och ändå, på bara ett par minuter, kunna tassa fram på nästan oändliga grusvägar och stigar! Som är helt tysta från billjud och annat skrammel! Tycker det är helt fantastiskt!


Både jag och Anders har njutit av skogen denna dag. 


Jag lite mer och lite längre. Och lite blötare.. Det är banne mig inte lätt att klä sig “rätt”när  det växlar från sol och varmgrader till skyfall och kallgrader och sen allt om igen x antal gånger. Å andra sidan är det där verkligen lyx”problem”.




Samma procedur vid Hellasgården men där kvittar det för jag blir ju blöt oavsett i plurret. Och klädseln är densamma oavsett.


Hellasgården är Lyx med fetstort L för mig. Tjatade så sent som i fredags om det så missar du det när du är här får du skylla dig själv.😜 En bra grej med dess fina sjö är att även om jag drar dit ensam så är jag aldrig själv. Det finns alltid någon mer som simmar. Men självklart har jag alltid med Safer swimmern. En otroligt enkel och billig “livräddare”. 


Lyxigast av allt denna dag är ändå att kroppen pallat med både långlöp och långsim. Så himla glad och tacksam! Och förstås dunken med jordgubbar!


Perfekt till frukosten. ❤️


Kram från Ingmarie

Midsommardagen 2017

När jag var yngre upplevde jag ofta livet som komplicerat, tungt, deprimerande och t.o.m meningslöst. Jag kunde helt enkelt inte alltid förstå meningen med att vi föds bara för att dö. Vad är det för mening med det liksom? 

Ibland dyker de där tankarna upp igen men nu för tiden handlar det om minutrar. Då kunde det vara i veckor och månader. Nu har jag istället insett hur väldigt enkelt, fantastiskt, roligt och meningsfullt livet är! Om man bara gör saker man tycker är roligt, äter mat man mår bra av, umgås med människor man gillar och sover ordentligt så blir livet bra! Och är det bra blir man glad och är man glad gör man enklare bra val så man blir ännu gladare. Enkelt, eller hur?😍Och jodå, jag vet att det händer tråkiga saker också men mycket handlar om hur jag väljer att se på det. Händer det dåliga saker mest hela tiden kanske man helt enkelt bör fundera på vad man håller på med…

Jag har gjort ruskigt bra val i dag i alla fall. Som att haka på Annelie och Jonas när de skulle köra Swimrun. Underbara människor som jag vill hänga med mest hela tiden.


De började och slutade i Skrubba, jag började och slutade hos mig i Bagis,men mitt i körde vi tillsammans. Tre timmar fick jag ihop i fina skogar och i fyra av mina favvosjöar. Och inte en enda gång hade jag tråkigt så inte konstigt jag var så obeskrivligt glad när jag kom hem igen!


Egentligen hade jag både kunnat och velat köra längre men man ska sluta på topp tänker jag. Dessutom hade jag och Anders en dejt inplanerad med bästa Karin och Gunnar på superduper-Hermans. Fatta vilken dubbel-lycka! Umgås med härliga människor och käka vansinnigt god vegomat samtidigt!💕







Enda kruxet med det där haket är att man (läs jag) äter tills magen står åt åtta hörn. Nära på jag inte kunde knäppa vattenlöpningsbältet efteråt… Men det gick och det var lika ljuvligt som i går. 😍

Kram från Ingmarie

Söndags-race

För exakt ett år sedan körde jag 50-turen Swimrun för första gången och då var det ett av mina fem första Swimrun-race öht tror jag. 

I dag var det dax igen. Och precis som förra året så var det Skogsluffarna som ordnade med start och mål vid deras mysiga klubbstuga som ligger bara några kilometer från vår lya.



Det här är ju ingen gigantisk tävling, tror det var ett 60-tal startande, men det betyder ju inte att det inte är seriöst. En del är grymt bra men som ofta så var det även en hel del helt nya. Underbart tycker jag! 

Man kan välja på ett eller två varv. Jag valde två. Såklart.😄 Vilket i praktiken betyder ca 23 km varav ca 3,5 km sim på 14 simsträckor. Jag älskar den här banan! Det är ju dessutom “mina” hoods och “mina” sjöar. Särskilt Flaten är ju mitt absoluta favvo-ställe i 08a land.  Så jag hade verkligen sett fram emot detta men efter en natt med urusel sömn (ingen aning om varför😳) så kände jag mig mest som en omotiverad zombie när klockan ringde stiga upp. Och det höll i sig trots yoga och stor brakfrukost. 

Men man har, som jag ser det, alltid minst två val. Antingen kunde jag älta sömnbristen, och låta den styra dagen, eller skita i den och inbilla mig att jag var utsövd. Typ fake it ’til you make it. Jag valde det sista helt enkelt för att det första är så galet mycket tråkigare. Och vet du, det funkade! Satte t o m lite PB och det var inte för att jag kutade bättre än förra året. Tvärtom, Diskbråcksryggen har ju liksom inte precis gjort benen raskare…Men jag simmar bättre, jag är bättre på i- och ur-stigningarna, jag var extra noga med vätska och energi plus att jag bara behövde en kort våtdräkt för det har varit Ingmarie-väder hela dagen!

Hela loppet kändes kalasbra och jag hade inte ens en millisekunds svacka varken fysiskt eller psykiskt. Hurra!
Som den orienterings-arrangör Skogsluffarna är så är det stämpelkontroll vid varje i- och urstigning i vattnet. Superbra! Och kul kunna jämföra varven. Mina var ruskigt jämna. Skilde bara någon minut.


De flesta körde ett varv men det fanns gott om paj, våfflor och annat smask kvar även till mig. Och för all del även alla de andra som ville roa sig lite längre. (Tog mig lite över 3 timmar att bli klar och på den tiden hinner jag bli duktigt hungrig.)


Många hängde kvar helt enkelt bara för det var så härligt där i solen med all mat och alla härliga människor. I Love this!


Anders kom med och gjorde en paus från sin cykeltur. 💕


Här någonstans borde jag ju vara snortrött och jag hade planerat en skön siesta i solen vid Flaten. Brukar nämligen somna plättlätt efter swimrun. Men icke. När Anders hojat klart var jag lika vaken. Och pigg.


Så jag drog på mig baddräkten och simmade lite till. För att jag var sugen! 

Tänk om någon sagt till mig för 2-3 år sedan att jag skulle bli en simnörd. Då hade jag gapflabbat. Länge! Men man ska verkligen aldrig säga aldrig.😍

Insåg förresten att jag lätt hade kunnat köra hela loppet utan våtdräkt för nu är vattnet gudaskönt!! 

Kram från Ingmarie

Måndagsmys och nya planer

Det ser inte mycket ut för världen men skenet bedrar. Insidan är outstanding. Varje klass på Yogainstitutet är verkligen top notch och kvällens var inget undantag. Ytterligare 90 min real flow. Underbart!

Kroppen känns förvånansvärt ok sen i går. Även om det inte gick “snabbt”, eller var särskilt långt, så var ju den där terrängen och backarna verkligen inte en walk in the park.  Plus att jag trots allt inte är särskilt väl löptränad. Så visst, lite trött i benen är jag nog, men inte ett dugg stel. Känner lite som Anna beskrev det för någon dag sedan. Att man bara vill ha och göra mer, mer, mer! Så det hann inte ens gå ett dygn innan jag anmält mig till två nya lopp. Det första redan på söndag.  Som det kan bli!

Jag har ändå varit duktig och tagit det easy. Är ju liksom inte 45 längre.😜Förutom yogan har jag kört vattenlöpning i ruskigt friska vindar. Det var så friskt att det blev små vågor även i bassängvattnet. Men vattnet var ljuvligt och det var väldans gott om plats.



Och såklart jag fikat! Det gör jag i och för sig i princip varje dag men inte med  pappa-sällskap.💕


Kram från Ingmarie

När livet vill en extra väl

Lustigt det där hur en sak som en gång varit snudd på livsviktig kan bli totalt ointressant. En gång i tiden var Stockholm marathon under många år en av årets absoluta höjdpunkter och otroligt viktig för mig. Inte bara för mig personligen förresten utan även för sponsorer, ekonomin och klubben. Men det var då. Nu kan jag inte bry mig mindre. Hade det inte varit för Facebook hade jag troligtvis missat att det var i dag. Som det kan bli va? Och visst är det härligt på något vis? Att livet är ständigt föränderligt, att dagens “sanning” inte behöver vara morgondagens sanning och att det kan hända magiska saker om man har ett öppet sinne och litar på att både livet och människorna man möter vill en väl.

För tänk om jag aldrig bestämt för att lära mig simma, om jag inte vågat mig på den där första open water simningen och första swimrunloppet, om jag inte sökt om att få skriva på Allt om Swimrun eller varit med på Swimrunpoddens event i höstas. Då hade denna dagen ganska garanterat inte hänt. Och det hade varit väldigt sorgligt…

För utan allt det där så hade jag troligtvis aldrig träffat Camilla Renz. Denna fantastiska kvinna som inspirerar mig som sjuttsingen och redan tagit en stor plats i mitt hjärta. Då hade vi inte kutat en härlig (halvlång) runda tillsammans i skogen i dag.



Att kunna kuta utan smärta och med någon annan är verkligen dubbel glädje för mig.

Om allt det där ovan inte hänt hade jag inte heller blivit hembjuden till hennes fina hus Ro. (Jo det både  heter och är precis så.) Då hade jag inte simmat i Drevviken med henne och Ylva, badat vedeldad bastu och haft en fantastisk grillkväll med alla dessa underbara människor och djur som var med.









Så obeskrivbart tacksam och lycklig över allt livet ger mig. Tack för i dag!

Kram från Ingmarie

När man inte kan vara med på det stora kalaset…

…så får man ordna sitt eget. Lilla.

I dag har ju Utö Swimrun varit. Den som jag och Fredda planerat köra sen i höstas och som jag toklängtat till. Och hoppats på trots allt. Faktum är att tanken på loppet har hjälpt mig massor av gånger när sorgen efter Elviras död varit allt för intensiv. Som en slags banal tröst och något att fästa tankarna vid. Jag har det periodvis jättekämpigt med sorgen men jag måste kämpa vidare för det hjälper inte att ge upp. Nu får jag helt enkelt hitta på något annat att trösta mig med och Swimrun i sig är faktiskt ett av de bästa!🙏🏻

Förra året körde ju jag och Fredda sprinten så det var därför vi tänkte att den långa vore lämplig i år. Men nu blev det som sagt var inte så. Jag hade troligtvis kunnat ta mig igenom det men ca 35 km löpning + ca 6-7 km sim kändes inte som en jättebra idé om jag inte vill få diskbråcksryggen megaledsen igen.

Så istället körde jag en lite kortare variant här hemma och det var inte tokigt alls. Tvärtom! Med fortsatt perfekt Ingmarie-väder så skippade jag både neoprenmössan och fet-vadskydden och det var ändå supervarmt! Söderbysjön är snudd på fisljummen. Källtorpssjön lite svalare, så jag förlängde alla simningarna rejält. Underbart!



Testade även en av mina nya vattentäta påsar och den verkar funka. Pappersbiten var lika snustorr efter som före trots att påsen var plaskblöt. Några positiva test till så vågar jag kanske ha med telefonen.


Tredje sjön i dag blev samma som i går. Jag älskar verkligen på riktigt hela Flaten-området. Även när det är tokmycket folk dagar som i dag. Sämre lunchvy kan man ju liksom ha, eller hur?


Testade även simma utan våtdräkt och förutom den första halvminuten så var det ljuvligt! Vilken frihet att slippa tajt neopren! Bara jag, vattnet, andningen, baddräkten, badmössan och gogglesarna.



Precis lagom till kvällningen fick jag en sistaminuten-plats på ett härligt yin yoga-pass. Nu är jag super-redo för ännu en skojig vecka!

För så här är det. Även om jag missade partyt i dag, och även om saknaden efter Elvira ständigt gnager i mitt hjärta, så är jag ändå allra mest tacksam över att kunna och få göra så mycket som jag trots allt kan och får. Och att Elvira funnits i mitt liv över huvudtaget. Det kunde ju vara miljontals gånger värre på alla plan. Egentligen har jag absolut ingenting att gnälla över. 

 Livet tar sina avkrokar och vem vet, kanske jag hade halkat och slagit mig helt fördärvad där ute i dag? Jag väljer att tro att det var en mening med detta också. Utö finns kvar och sommaren är full av Swimrun av olika slag. Så jag ska nog få vara med på några riktiga fester jag med. Om inte annat är jag ju en rackare på att göra  mina egna.😍

Kram från Ingmarie