En del fattar sent…

Ju mer jag tänker på det ju mer ofattbart är det.

Här har jag under mina snart 52 levda år rest kors och tvärs över hela världen, varav det är fjärde gången jag är i detta landet, och ändå har jag lyckats missa denna pärla som Albany är. Har jag inte lyssnat? Eller har ingen sagt något och i så fall varför?

Men bättre sent än aldrig såklart!

Och tänk att vi, nu när vi äntligen hittat detta kalasplace, även lyckats hitta ett lyxboende som ligger precis vid början av Bibbulmun-trailen.

I ärlighetens namn sprang jag lite fel på “utvägen”, låt dig nämligen inte luras av den enkla asfaltsrakan där i början för det blev snart skogsstigar, men hemvägen och mittemellan lyckades jag pricka rätt och det var som typ att vara i (löpar)himmelriket. Även fastän det mestadels var en massa 2- minutersintervaller och många av dem blev på cykelbanan utmed havet.

Kanske var det just omgivningarna och Albanys energi. Kanske var alla stjärnor, planeter och solar i perfekt symmetri, kanske det var vädret eller kanske det var de nya pjuxen.

Eller så var det allt ihop eller bara en av de där dagarna då allt liksom stämmer. När höger-vänster-upp-ner och diagonalt är synkade. Det kändes helt enkelt bra!

Allt är så mysigt här. Omgivningarna med alla sina berg, skogar, stränder och vyer. Själva Albany city går man igenom på 15-20 minuter (om man inte pausar i någon av alla butiker, cafeer eller historiska byggnader vill säga) och det är precis lagom om du frågar mig! Sen har jag tröttnat för längesedan.

Och mitt i allt finns ett vegohak med stort, stort V. The Alkaline är inte bara djurvänligt utan även ett café med stort miljö- och hälsotänk. T.o.m toapappret var rättvisemärkt! Och maten. O lalalaaaa!

Gymet är väl inte det bästa jag besökt men absolut ok. Sjukt stort och hur lätt som helst att bli svettig och trött i.

Sen har vi ju den där ocean-poolen. Egentligen kanske lite svalt för kvällssim men såååå skönt att få sträcka ut i havets mjuka vatten.

Kram från Ingmarie

Vyer, vyer, vyer! Och den där känslan…

Det finns några få platser i världen man direkt både känner och inser att man aldrig kommer tröttna på hur mycket man än försöker. Som har löpvägar man skulle kunna kuta vareviga dag utan att bli uttråkad. Du som följt mig ett tag vet att jag upplever det exakt så i bl.a Albuquerque. Och nu även här. Du kommer snart förstå ännu bättre varför.

Vi tog oss några kilometer bort till Albany windmill farm. Sammanlagt är där nu 18 vindkraftverk som förser Albany med 80% av all ström som behövs. Mäktigt som attan! Hela stället ligger vid Torndirrups National park där även Bibbulmun track passerar. Den som börjar utanför Perth, slutar här i Albany (eller vice versa såklart) och är nästan 100 mil lång.

Jag hade läst innan att sträckan mellan Albany och Denmark är en av de vackraste på hela Bibbulmun och även om jag bara testat några småpluttar av trailen innan längre norrut så vet jag att de två timmarna jag kutade där i dag var två av de bästa och vackraste jag gjort hittills i mitt + 35-åriga löparliv. Ja du fattar va? Inga bilder i världen kan förklara men här är ett litet försök.

Och efteråt, då blev det Sprada och picknick här!

Men dagen var ju inte slut efter detta och Nationalparken är stor.

Vi har fikat på Albany Historic Whaling station.

Beundrat utsikten vid Jimmy Newell´s Harbour och….

…the Blowholes som förvisso var väldigt lugnt just i dag men ändå så himla coolt!

Inte långt därifrån ligger sen The Gap och The Natural bridge. Så himla mäktigt men inget för någon med höjdskräck.

Plus att vi varit uppe på två av stadens berg.

Inte konstigt jag känner mig en smula mör nu. Och liksom vimmelkantig av alla intryck och upplevelser. Men mest är jag förbenat glad och tacksam!

Kram från Ingmarie

Trail, sprada och megalyx

Some have a lot of luck! Så här fint har vi det nämligen nu! Jag kan inte komma ihåg att jag har bott i en så vacker och lyxig lägenhet någonsin.

Och bilden visar bara en minidel av lyan vi hyr här i Albany far south. Det är så fint och mysigt att jag liksom nästan inte vill sova bara för att jag vill börja på allt skoj som ska upptäckas här!

Det enda vi hunnit hittills nämligen är att reka huvudgatan, handla mat och installera oss. Vi började ju i Collie. Och jag valde Collie river trail till slut. Med lite extra knorr för den var inte 10 km one way som det stod. Men drygt 18 km blev det till slut fram och tillbaka och vilka kilometrar!

Hade sällskap av Anders en bit och tja, du ser ju vad han tycker!

Men inte nog med att det var fint att springa vid floden. Den bjöd på en av de mest härliga Sprada ever! Just as God made me (or whoever det nu var) för badkläderna låg lååååångt nerpackade.

Och picknick-vyer!

Ja du fattar va? Allt detta har lätt varit värt att sitta i bilen med rumpskav en faslig massa timmar. för.

Kram från Ingmarie

Som en äkta svensk sommardag

Dvs 20 grader och regn. Hela dagen. Non stop. But that’s Perthlife har jag förstått. Det kan svänga snabbare än slänggungorna på Liseberg.

Men regnet behövs! Både för naturen och för att bilen behövde bli ren.😜 Röklukten har även lagt sig och jag tror de har kontroll på branden från i går. Skönt!

Dessutom är regnväder ett superbra tillfälle att svettas inomhus. Nytt gym. Ny cykel. Nya intervaller. Ny svett. Men samma goa efteråtkänsla. Och alltid alltid ett yes och ett tack kroppen efteråt. Alltid!

< strong>Vad kan sen bli bättre än att testa ett vegohak i närheten?

Veggie Mama hade förvisso fått högsta betyg på alla (!!!) recensioner men du vet hur det är. Folk kan hitta på. Eller överdriva. Eller skriva fel siffra. Men i detta fallet stämde det till 100%! Alltså detta var bland det smarrigaste jag ätit ever! Vego såklart!😍

Tur jag inte jobbar där eller i närheten, eller bor typ jämte. Skulle bli både övergödd och pank.😜

Regndagar är också fantastiska simdagar. Vattnet blir ännu ljuvligare och det är (oftast) massor av plats i bassängen.Blöt blir man ju liksom oavsett.

Men tro inte på allt du läser. Särskilt inte sånt som står på en simmössa.😜

Jag hittade den här.

Att jag skulle åka omvägar för enbart detta är lika ofattbart för mig som för Anders. Och kanske dig. Men så kan det bli när man följer sin inre flow.😍 Och har världens bästa sambo.

Kram från Ingmarie

Heritage trail och Lake Leschenaultia

Om det är något jag är bra på här i livet så är det att leta upp bra springställen. Och simställen. Det finns två idiotsäkra sätt att hitta guldklimpar på. Google och (vissa) turistbyråer. Sure, ibland blir det botten-napp men de allra flesta gångerna blir det typ högsta vinsten.

Som i dag!

Mundaring må verka bara vara en liten, liten pytteliten prick på kartan men en riktig juvel i verkligheten med ett fint litet centrum (hittade bl.a första boken av hen som skrivit den där tokbra jag avslutade i går), vacker natur och ( trumvirvel) flera olika trails att välja på.

Jag valde Railway Reserves Heritage Trail.

Totalt är den runt 59 km men riktigt så mycket var jag (läs kroppen) inte sugen på. Men typ 25 km är inte fy skam och det kändes hur bra som helst! Extremt lättsprunget (förstås-det är ju mestadels ett gammalt järnvägsspår), extremt välmarkerat och vansinnigt både vackert och fridfullt. Jag njöt precis hela vägen!

På hela tiden träffade jag bara på 3 cyklister, en walker och denna lilla fina filuren.

Och Anders när jag kom fram till Wooroloo.

Båda ställena har väldigt intressanta historier. Aboriginernas namn på Mundaring är “Mindah-lung” vilket betyder “high place“. Och man förstår varför för det är en otrolig utsikt mot Perth därifrån.

Även Wooroolo var förstås också Aboriginernas land ända till 1880-talet då européerna byggde sågverk där. Senare fanns där även bl.a ett sanatorium för människor med tbc och spetälska.

Överallt finns Aboriginernas namn kvar men man ser inte många av dem. Det är en fruktansvärd historia som det finns massor att läsa och skriva om, och jag lär återkomma i ämnet, men nu var det ju egentligen inte det jag skulle skriva om. Lätt att spåra ur om man har en livlig hjärna som min. Sorry!😜

Hur som helst så åkte vi direkt till Lake Leschenaultia för bad och picknick. Stackars Anders hade (som vanligt) fått vänta medan jag roade mig och hunnit svalna rejält så han tyckte det var småkallt. Jag tyckte det var underbart! I alla fall när det inte blåste. Vi börjar nog bli klena för i Sverige hade 25 plus-grader varit som värsta värmeböljan!

Vi var där i december 2016 också och precis som då så simmade jag i dag. Så härligt!

Så himla glad och tacksam för allt i dag och för att kroppen pallade trots gårdagen.😍🙏🏻

Kram från Ingmarie

Ibland blir det inte som man tänkt och trott 😳

Det här att testa nytt blir inte alltid som man tänkt sig. Men provar man inte så får man aldrig veta och du vet ju att jag inte vill dö nyfiken. Alltså kan det ibland bli mindre lyckade tester.😜

Ända sen jag sprang en av delsträckorna på Bibbulmun track har jag velat testa flera. Helst alla men det krävs en del både tid och pengar för att ta sig de 100 milen mellan Kalamunda i Perth Hills och Albany. Det här är en ren vandringsled med varierande terräng. Vissa delar är superlätta och fullt springbart. Andra är betydligt besvärligare och ospringbara om man inte är en extremt skicklig traillöpare a la Killian.

Det där var något jag inte riktigt begripit förrän i dag när jag gav mig ut på trailen från den ena ändens start

Det började inte ens bra. Stenar och rötter i överflöd och rullgrus på backar från hell. Jag kämpade på och trodde det skulle ändra sig, vilket det väl hade gjort förr eller senare, men jag skulle ju tillbaka också.

Så jag hoppade på en annan väg som tog mig upp till starten igen och sen vidare på Kalamunda Heritage trail där jag hittade Anders.

Väldigt mycket mer lättsprunget och jag hittade roliga MTB-trails att leka lite extra på!

Och bara någon kilometer därifrån finns en Waterpark så nu har jag simmat även där!

Anders också! Han körde fjärilsim så det stod härliga till!

Sen kom en massa (ovanliga) moln och vi tyckte det blev “kallt” så det blev en innefika i fåtöljer man nästan försvann i.😳

Så du ser! Det blev väldigt bra till slut även om det blev lite “fel”. Trailen är lång och det kommer fler test-chanser!

Kram från Ingmarie

Munda Biddi, skogspool, rumpskav och ny huskompis

Bara här i sydvästra Australien finns flera riktigt långa trails. En är ju Cape to cape som vi testade lite på nyårsdagen.. En annan är Munda biddi trail. Den startar utanför Perth och slutar i Albany. Eller vice versa såklart. Totalt är den ca 1000 km och räknas som en av världens längsta off-road cykelleder i världen! Naturligtvis kan man både springa och gå på den också. Vi tog oss till fina lilla Nannup och hoppade på trailen där. Makalöst fint!

Jag fick super-feeling och körde intervaller så svetten stänkte. (Vilket i och för sig inte är så svårt när det är över 30 grader…)

Anders körde lite andra vägar, han tyckte nämligen trailen var för smal på sina ställen och att det var för mycket prassel i buskarna.😜

Jag hörde också prasslet men de enda djur jag såg var 2 kängurur som skuttade i väg när jag kom flåsande.

I Nannup finns det även en perfekt gräsplan för hopp&skutt-övningar. Sen var jag tokslut!

Det finns även fint ordnat med duschar där men vem vill ödsla tid på sånt när det finns en helt perfekt liten Barrabup-sjö bara några mil in i skogen. Så underbart!

Och ett perfekt ställe för picknick!

Sen har vi kört en vansinnigt massa mil genom ändlösa skogar med unika träd, genom böljande vidder, förbi vingårdar och stora äppelodlingar, på raksträckor som aldrig verkade vilja ta slut och genom både välmående byar och ställen som Gud verkar ha glömt. Men även i de minsta små hålor finns det glass!

Lite närmre Perth roade vi oss på gymet i Mandurah en stund. Det där med att sitta still i timmar är ju liksom inte riktigt min grej…

Att vi nästan var framme vid vårt nästa uppdrag spelade ingen som helst roll För att orka sista biten så krävdes det lite gofika.

Och nu är vi i Perth igen! För att bo hos Billy ett tag.😍

Kram från Ingmarie

Planläge

Det är inte ofta det händer men i dag har jag minsann varit mer i vågrätt än lodrätt läge. Helt självvalt och, visade det sig, ett perfekt val en 35-gradig dag.😍☀️

Antingen plant plattläge på beachen eller i vattnet. Simmade först en timme med våtdräkt och sen lite mindre tid utan. Tror banne mig aldrig jag simmat OW så långt och länge! 💪🏻

Men det blev inte lika långt som att simma ut till jettyns slut och tillbaka.Men man kan! Under organiserade former för man ska komma ihåg att det är öppet hav med starka,starka krafter och dessutom ett av de hajtätaste i världen. Så vem vet vad jag får för mig om vindarna, vädret och känslan är rätt…

Förresten. Lite lodrät har jag varit. Har ju vattenlöpt också!

Och jag satt faktiskt när vi blev blev bjudna på (vego)mat av hotellet pga att de klantat sig. (Och jag klagade…)

Kram från Ingmarie

Ett grandiost avslut!

Jag funderade för en stund sedan ett kort ögonblick på hur det kom dig att jag kände mig helt både full och tom i bollen på en och samma gång.

Men så tänkte jag till. Och håll i hatten nu men du kommer snart också begripa varför min skalle är proppfull.😜

Morgonyoga och frukost på balkongen inledde denna sista dag 2017. Inget märkligt eller ovanligt med det. Förutom balkongfrukosten då.

Jag fixade matlådor och vi packade bilen full och drog söderut till mysiga Margaret River. Förutom att hela området ju är världskänt för sina viner så är det också varje traillöpares, cyklist och outdoor-människas dröm. Finns massor att upptäcka i och runt orten och trots att vi varit där ett par gånger innan har vi garanterat inte upptäckt mer än max en hundradel. Hur som helst så stannade vi vid Rotary park och början av 10 mile Brook Trail. Men det är två fel med denna startbilden…

< strong>Ett: Trailen var avstängd. För ett brobygge! Hur kunde de planera så kasst? Fattar väl varenda kotte att jag ville kuta den på nyårsafton!😳

Två: Jag och keps hör inte ihop hur god tanken och syftet än är. Så den hamnade här medan jag körde intervaller i sagoskogen.

10- milern var ju inte helt stängd och när det är så här fint funkar det hur bra som helst att kuta 5-minutare fram och tillbaka 8 gånger hur lätt (nåja) som helst!

Bonus var att det kändes grymt bra! Och att vi kunde avrunda det hela med bad och picknick ännu några mil söderut i Augusta och Granny’s pool. Jo den heter så. Denna magiska lilla plats som gjord för vilken reklambroschyr som helst!

Det kunde ju räckt där.Egentligen. Men när vi nu ändå var på utflykt kan man ju lika väl gå all in, eller hur?

Så vi åkte till Cape Leeuwin Lighthouse. Australiens mest sydvästliga punkt. Where the Southern and Indian Oceans meet. Mäktigt! Och lärorikt!

Lite norrut finns flera olika grottor man kan besöka. Vi valde (såklart) den största i västra Australien. Jewel cave. Det är en extremt väldekorerad grotta med fyra stora valv med fantastiska formationer av olika slags stagmaltiter, corals, heleciter och allt vad de nu heter. Inga foton i världen kan visa hur magnifikt det var men du får fantisera om en sal med 40 m till taket, frusna vattenfall, orgelpipor och gigantiska portaler.

Vi fortsatte vår tur genom Boranup Karri forest och dess fantastiska natur. Man blev ju rent gråtmild av vackerhets-lycka.

Liksom detta. Solnedgång på ena sidan och månen på den andra!

Innan vi kom hem tankade vi, precis som förra året, i Whitchcliffe. Det är liksom lite för crazy för att missas.

Och vi hann även inköpa en varsin brun påse.

Nu återstår att se om vi orkar vara uppe till 12-slaget så vi får användning av innehållet.( I år.)

Gott slut på 2017 alla! I morgon skriver vi 2018 och frågar du mig känns det ruskigt spännande!

Kram från Ingmarie

Softardag

Allt är som bekant relativt men i dag har det varit en riktig softardag i min värld. Lite yoga, lite trädgårdsfix, lite vattenlöpning, lite lek och lite picknick på stranden.

Men en himla massa läsande! Jag blir helt uppslukad när jag fastnar i en bra bok. Kan liksom inte varken läsa fort nog eller vända blad tillräckligt snabbt. Och som jag älskar det!

Och just det ja. Jag har ju faktiskt simmat några kilometer också. Vattnet ser lugnt ut på bilderna men det var ganska både choppigt och strömt kan jag berätta! Men med det salta vattnet, plus våtdräkt, låg jag ändå mest som en kork med vevande armar hur det än guppade.😜

Kram från Ingmarie