Vinter-lycka och Reko-ring

I går kväll när jag tog mig hem från jobbet i halkan och en massa snöblandat jox bestämde jag mig för att det skulle bli hamsterbandet i dag.
Men det är tur man är flexibel och kan ändra sig för hur kallt och halt det än må ha varit så kunde jag omöjligtvis motivera mig till att åka tuben för att tillbringa tid med att svettas i en mörk lokal i dag. Jag tog helt enkelt till plan B, backträning, och tur var väl det för jösses så vackert det var! Sån här vinter är helt ok för mig! Precis lagom av allt! (Och minimalt med modd.)

Det gick oväntat bra med de där backarna. Eller alltså det var ju bara en men jag körde den  12 ggr upp och ner à ca 600m/varv.

Jag var dock sugen på mer. Eller snarare annat. Men inget ovanligt. Bara väldigt mycket sugen..

Just den backen ligger mellan Söderbysjön och Hellas. Söderbysjön är numera helt istäckt. Ingen  pinne i världen kan slå hål på den nu och någon yxa äger jag inte.

Men i Hellas-sjön så verkar det vara “varmare” för där var det i princip helt öppet. Och, tja du vet ju hur det blir…

Sen sprang jag hem igen. Efter att ha “fuskat” genom att knyta skorna inne på toan. Fingrarna var åtminstone lite mer samarbetsvilliga där inne.

Jag vet inte hur det hos dig men här i 08a land är det mörkt redan runt kl. 15. Då har jag inga som  helst problem med inne.aktiviteter. Det ä’r förresten nästan en förutsättning för att jag inte ska hoppa i pyjamasen och går och lägga mig redan då… Att istället tillbringa en svettig timme på gymet är perfekt! Och galet skoj som alltid.

Jag har även varit på min första Reko-utlämning.. Det finns lite här och var i vårt land och innebär att lokalproducenter ,via sin lokalaFacebook-grupp, lägger ut sina varor de säljer. Sen beställer man, betalar via swish och på en bestämd dag, tid och plats samlas alla producenter och köpare för utlämning. Hur bra och smidigt som helst!

Sen var det bara att cykla hem med grejerna i kylan och månens otroligt vackra sken.

Det här blev det förresten. Fina grejer!

Har du använt Reko-ringen?

Kram från Ingmarie

Blöt dag

Jag tror minsann det regnat mer eller mindre precis hela dagen. Och blåst. Det tog inte många minuter på löpturen innan jag var totalt genomblöt.

Regn är kallt. Särskilt när det bara är någon plusgrad och blåser på tvären. Tro det eller ej men det varmaste på hela passet var i plurret.

Jag var så blöt innan jag hoppade i att jag inte ens brydde mig om att ta av mig sockarna.

Det enda “problemet”, förutom att hela kroppen var skrynklig av all väta, var att mina fingrar blev mer och mer obrukbara. Jag frös egentligen inte om dem. De gick bara inte att styra. Att det blev några foton över huvudtaget beror enbart på envishet och uppfinningsrikedom.  (Man kan ju t.ex trycka med knogarna.) Däremot klarade jag inte av att knyta skosnörena ordentligt så det blev en lite annorlunda löptur hem.

Bra uppfinningsrikedom innebär också att jag har bra sätt att tina upp på. Detta är ett.

Har du också kutat i blötan i dag?

Kram från Ingmarie

Re-charged

Det blev ännu en övertidskväll utan ett enda toabesök och utan ordentlig rast. När jag äntligen blev frisläppt var jag så trött att jag nästan sov ståendes och höll på att missa tuben hem. Och det vill man inte för de går inte så ofta vid den tiden på kvällen/natten…

Men hur trött jag än var så är det (för mig) inte helt enkelt att varva ner när det varit full sula ända fram tills jag stämplade ut. Somnade jättesent och unnade mig därför en rejäl sovmorgon för i dag har jag varit helt fri! Och jädrans vad jag har laddat upp batterierna igen! Vattenlöpning med allra bästa Lisa t.ex. I egen bana i princip hela tiden!

Och lyxig middag tillsammans med mamma, Ulf och Anders. De, mamma och Ulf alltså,  är här bl. a för att vara med i morgon och det är så himla mysigt att de både kan och vill. Vi var på DowntownCamper by Scandic Café. Rekommenderas! Vego rakt igenom och så gott att vi alla dog mums-döden en smula.

Kutat har jag också gjort.

Och dansat lite vid Bagis fina skogs-julgran.

När jag kom förbi Söderbysjön såg jag till min förfäran att isen lagt sig på den.

Men när längtan blir för stark så… Jag måste dock hitta ett bättre “redskap” än en pinne även om den var stor och stark.

Kram från Ingmarie

 

Snabbt skifte

Om man masar sig upp tillräckligt tidigt för att kuta kan det hända att man blir så här fint belönad som jag blev i morse. Wow alltså! Det var dessutom helt vindstilla!

Det var inte riktigt lika mysigt och fint nu i kväll. Det var verkligen, verkligen snorhalt och ett av de värsta ställena var (ofattbart nog) utanför akuten! Det var nära att jag hamnade tillbaka på jobbet innan jag nästan ens lämnat det. Att sen ta sig från tuben till hemmet var rejält pulshöjande trots att det nog aldrig tagit så lång tid. Bara hoppas på att detta inte är nivån 08a lands vägunderhåll kommer vara denna vinter. Då lär det bli ännu mer övertid och ännu mer pulshöjningar utan ansträngning.

Kram från Ingmarie

Första advent

Just i dag fanns det flera evenemang att välja mellan i min närhet. Vad sägs t.ex om att kuta tre timmar på Nytprpsgärde (gratis) tillsammans med likasinnade? Eller  Hammarby alpin marathon alternativt Hellas frostbite swimrun?
Roliga och bra grejer alltihop men ändå valde jag att inte vara med på någon av dem. Anledningen stavas arbete. Rent praktiskt hade jag nog hunnit någon av dem men dels kan jag absolut inte komma halvt slutkörd till jobbet. Särskilt inte på helgerna. Till de passen måste man nästan ladda som för en mara. Och dels kände jag att jag behövde lite egentid innan jobb-racet.
Jag tror jag valde rätt. Löppasset var magiskt fint!

 

 

 

 

 

 

 

Kvällspasset var ok men långt ifrån lugnt. Jag blev till slut faktiskt så trött i benen att jag fuskade lite…

Hoppas du haft en fin första advent!

Ingmarie Nilsson

I väntan på värmen

Det spelar ju ingen roll vilket väder jag helst vill ha och önskar mig, det blir vinter, kallt och mörkt oavsett. Så jag får gilla läget och göra det bästa möjliga av det hela tills jag kan dra till andra breddgrader om en si så där sex veckor. Känns förstås ruskigt långt bort men vis av erfarenhet (jodå!) så vet jag att tiden går fort. Även när man längtar!

Minusgraderna har gjort att det blivit lite småhalt i skogen men inte värre än att det går att kuta. Körde t.o.m intervaller utan problem. Sedvanlig uppvärming ca 20 min. +  3 x 10 min, tröskel + 12 x 30-30 så fort benen förmådde., utegym och nedjogg. Så härligt att kunna vara ute i flera timmar precis den (korta) tiden solen visade sig. Lyxigt!  Och man håller ju faktiskt värmen hyfast bara man håller i gång. Det blev dock ingen lång stretch-stund ute efteråt. Frusen svett är ingen hit.

Jag hann även ner till sjön, och tillbaka hem, innan det mörknade strax efter klockan 15. Tyvärr går nämligen inte elljusspåret ända ner till sjön så det gäller liksom att pricka hyfsat rätt om man vill simma i ljus.  Eller så får jag väl helt enkelt ta med en pannlampa… Å andra sidan hade jag inte velat missa detta för ännu en gång bjöd naturen på magi! Så makalöst vackert!

Änderna höll mig sällskap men de höll sig av någon anledning utanför kameralinsen. De kanske har kommit på att de är med på bild och är egentligen för blyga för sådan offentlighet. Vem vet, vem vet?

-3 grader i luften och strax under +3 i vattnet. Själva simmet är egentligen ingenting, särskilt inte nu när jag “fuskar” med både neoprensockar och vantar, utan det är stunden efteråt innan jag fått av mig det våta och på med det varma, torra som är det svåra.

Men precis som förberedelserna så är detta en del av hela “ritualen” och jag vill inte vara utan någon av dem Mitt kryddiga te efteråt är det godaste teet jag vet och det gör underverk för en frusen kropp. Dock inte fingrar och tår. Och det må göra ont när knoppar brister men det gör det banne mig också när tår och fingra tinar!

Om du undrar över “hålet” på jackan så var det klant-Nilsson som lyckades stå för nära en sån där “grill-eld” vid Hellas för någon vecka sedan. Tyckte det var ett smart sätt att fortsätta tina när teet var slut och jag hade hela vägen hem att cykla innan jag kom inomhus. Men det var alltså mest bara korkat. Egentligen spelar det ingen roll så länge det inte regnar men retsamt är det. Ska prova lämna in den till skräddaren här i byn. Annars får jag hoppas det inte regnar mer i vinter. Eller att tomten kommer med en ny.

 Kram från Ingmarie

Svett, kyla och ett annorlunda plåster

Kroppen är  väl ändå en ganska märklig manick? Nu tog vi det som sagt var väldigt lugnt i lördags men nog trodde jag att sex timmar i skogen skulle sätta mer spår än så här i benen. (Typ ingenting.) Däremot känns måndagens PT-drillande desto mer men bara i överkroppen. Jösses alltså. Men det är bra för det betyder att 1: jag gjorde rätt, 2: det finns utvecklingspotential och 3:  jag maskade inte trots att PT-Rafael påstod det var “tändsticksvikter”.

Man botar som bekant träningsvärk bäst genom att röra på sig och även om överkroppen inte rör sig jättemycket i löpning så rör den sig. Och framförallt behöver den använda sina muskler för att hålla ihop sig med underdelen.

Huvudpasset blev en enkel fartlek, 40 x 30-30 hard-easy, plus 240 utfallsteg (jo jag räknade) i backe, grodhopp och enbens-hopp.

Kändes riktigt bra! Och kul!

Belöningen var en skön men kort simtur i Söderbysjön. Änderna var inte så sällskapliga i dag utan höll sig långt bort på andra sidan. Hoppas de inte tröttnat och övergett mig…

Så vansinnigt vackert. Måtte isen hålla sig borta länge, länge så jag kan fortsätta med det här.

Sjövattnet var förvisso kallt men det riktigt kalla hände här.

Jag har en mycket mild variant av något som kallas Aktinisk keratos. En slags skada på huden som man oftast enkelt kan ta bort med kryobehandling som innebär att man med hjälp av dikväveoxid fryser bort förändringen. I sanningens namn kändes det inte så kallt trots att det är nära -90 grader.Biverkningarna är få men det kan bli ett litet sår så simningen lär tyvärr få vila ett tag. Tur i oturen så får jag ju kuta och extra bra att det just i dag kom ett paket på posten med två par Altra-skor.. Ganska bra “plåster på såren” ändå.

Kram från Ingmarie

Stockholm Rogaining sex timmars 2019

Det där att vara lättövertalad (alternativt lättlurad) är antagligen både bra och dåligt.  Med facit i hand vet jag att bli övertalad till att köra sex timmar poängorientering på  Stockholm Rogaining är ett äventyr utöver det vanliga och något jag kommer minnas resten av mitt liv.

Frågorna och funderingarna var oräkneliga innan. Hur fort skulle mina lagkamrater Jan-Erik och Lars kuta? Vem var förresten Lars? Hur svår terräng kunde jag förvänta mig? Hur skulle jag packa ryggan och hur ofta pillar man i sig gel och vätska när man håller på så där länge? Och hur skulle det bli när det blev kolsvart och pannlampan blir det enda ljuset? Skulle jag hålla mig på benen och framförallt, skulle jag orka? Sex timmar på benen är lång tid.

I god tid cyklade jag bort till mötesplatsen där Jan-Erik hämtade upp mig så vi kunde fara till Sollentuna på andra sidan stan. Det började lite oroväckande redan där för vi irrade runt bra länge innan vi ens hittade ingången till Rudbecksgymnasiet där samlingstället var. Väl där var det dock inget att ta fel på. Stället var fullkomligt översvämmat av folk som skulle vara med. Antingen kutandes sex timmar eller på hoj i fyra timmar. Oavsett så är det flest poäng som vinner. Och snabbast tid om poängen är densamma.

Det fanns en massa välkända ansikten och Lars visade sig vara en väldigt trevlig prick. Såklart. Förstår inte hur jag ens kunde ha funderat på om han skulle vara det. I princip alla löpare är väl trevliga?

Exakt klockan 11, d.v.s en timme före start, fick vi kolla på kartorna och börja planera.

Vi tyckte vi hade en ganska bra plan till slut. Och det hade vi men det skulle visa sig att den var en aning för mycket optimistisk. (Läs väldigt mycket för mycket.)

Strax innan 12 var vi i alla fall ute och så redo vi kunde bli.

Vi tog det megalugnt och hittade första kontrollen som låg närmast direkt. Sprang vidare och prickade även tvåan och trean. Och fyran, femman, sexan och hur många det nu blev till slut. Vi hittade faktiskt alla utom en på slutet som vi skippade av tidsbrist men jag återkommer till det.

Vid kontrollen längst bort, och med mest poäng, virrade vi runt för att leta efter Jan-Eriks kompass som han tappat vid en vurpa. Trodde han. Det visade det sig att den låg i en ficka. Där kom första gapflabbet. Det skulle bli många, många fler!

Som när vi pausade för att sätta på pannlamporna.

Då började Lars plocka upp en liter yoghurt, en liter juice och diverse godsaker. Inte undra på att hans rygga var tung! Så himla charmigt!

Eller då jag fick stora abstinensdarren när vi kutade förbi den ena sjön efter den andra utan att jag hoppade i.

När det blir mörkt i skogen blir det väldigt mörkt. Och när en pannlampa  strejkar (min) blir det ännu mörkare. Och när en hamstring lägger av (Jan-Eriks) så är det svårt att kuta på. Det var därför vi skippade att leta efter en av kontrollerna där på slutet. Man förlorade nämligen 20 poäng för varje minut man överskrider maxtiden. Onödigt surt liksom. Vår plan var från början att även hinna med en del kontroller på den andra kartan men det var bara att glömma. Märkligt att trots att man har sex timmar på sig så kan det bli riktigt stressigt på slutet! Vi hann dock med två kontroller till innan vi kom i mål med sju minuter till godo!

Resultatet visade att vi minsann kom fyra i veteran-mix klassen och de före hade vi inte kunnat rå på även om vi haft fungerande pannlampa och lår.

Efter dusch satt maten som en smäck. Det hade den garanterat även utan dusch för jag hade hunnit bli riktigt hungrig på slutet. Gel är ju inte så jättemättande precis. Vegomat rakt igenom så det blev flera extra plus för detta skojiga evenemang!

Jag är jättenöjd, tacksam och glad över denna fina dag med härligt sällskap ute i det fria! Inget ont, ingen energisvacka, ingen vurpa och inga vilsespring. Dessutom ett nytt personligt rekord för mig i tid jag hållit på i ett sträck. (Och ja, det var enormt mycket både roligare och enklare än att gå/stå på jobbet samma tid. )

Tusen tack Jan-Erik och Lars för i dag! Jag blir väldigt gärna övertalad till fler sådana här äventyr!

Kram från Ingmarie

 

Laddar!

Jag läser om människor som “råkat trycka på anmälningsknappen” och tänker att svårt kan det väl ändå inte vara att låta bli?
Sen gör jag (nästan) precis samma sak själv. Inte trycker på anmälningsknappen (då hade jag nog hunnit sansa mig för det innebär ju oftast att man även måste fylla i en massa detaljer innan) utan bara de två bokstäverna J + A utan att riktigt tänka efter exakt vad det är jag säger ja till.

Så istället för att köra den ursprungliga “förstahelledigahelgenpåfemveckor-planen” ska jag i morgon vara med på Stockholm Rogaining. En sex timmars (!!!) poängorientering tillsammans med två gentlemän. Man kör i lag (vi är med i 50+ klassen) och ska samla så många poäng som möjligt under sex timmar. De kontroller som är längst bort/ sitter knepigast ger (förstås) flest poäng.

Det är några grejer med det här som gör det hela en smula extra spännande.

1: Jag har aldrig, aldrig, aldrig kutat i sex timmar totalt förut. Hur ont får man i benen? Hur trött blir man? Hur ofta bör jag pilla i mig energi? Men jag försöker tänka att det kan inte vara mycket värre än att stå/gå på hårda betonggolv, utan energi, under samma antal timmar så som jag ofta gör på jobbet…

2: Jag är hyfsat ok på att tyda karta men snudd på urkass på det här med kompass. För att inte tala om hur det blir när det blir mörkt och jag kommer ha fullt upp med att hålla ordning på pannlampan, var jag sätter fötterna och att inte tappa bort mina kamrater.

3: Laddningen har väl kanske inte varit den mest optimala. Onsdagen var ju inte precis så lugn. I går joggade jag förvisso bara en kort sväng men jobbet bjöd på både stegrekord och övertidsjobb. I dag har jag i alla fall ägnat mig åt stillasittande (men spännande) projektarbete sittandes vid datorn och enda egentliga rörelseaktiviteten har varit vattenlöpning och sim. Med andra ord så har benen fått vila! Bara hoppas det räcker…

Packningen ser också lite annorlunda ut mot mina vanliga.

Hur det än blir, och hur det än går, så kommer jag i alla fall garanterat att vara en erfarenhet rikare i morgon kväll!

Kram från Ingmarie

 

Soldag med extra allt

Ibland har jag minsann dubbeltur! På samma dag dessutom.

1. Jobba skift och därmed kunna ha ledig dag mitt i veckan vilket betyder mycket plats ute.

2. Lyckas pricka den där lediga dagen precis samtidigt som den sällsynta solen visar sig! Och det är vindstilla!!

Jomensåattvetdu!

Det blev lite samma som förra onsdagen. Varför liksom ändra när man inte behöver? En liten skillnad var dock intervall-varianten. 4 x (5+3+1) min. Vila 1 min. Kul, jobbigt, svettigt och så vackert överallt!

Plus de där utfallsstegen i backe, burpees, spänst(nåja)hopp och utegym. Kände mig faktiskt riktigt nöjd efter det där!

Men nu är jag ju som jag är och eftersom tiden fanns före mitt yin yoga-pass i stan så behövde jag varken fundera eller möblera om i dagsprogrammet utan bara packa kassen, cykla ner till sjön och starta en av mina absoluta favorit-procedurer.

För det är en liten procedur. Men först njuter jag av att bara vara där, över det jag har framför mig och över utsikten. Särskilt i dag när det är så här ofattbart vackert! Som att befinna sig mitt i en sagobok.

Först dricker jag några klunkar te. Sen tar jag av mig kläderna och hänger dem i en exakt ordning så jag enkelt och snabbt kan få på dem. Eller förresten, enkelt och snabbt är det aldrig,  men du fattar nog vad jag menar. Faktum är att just påklädandet är det tuffaste och svåraste av allt! På tät andra plats kommer cykelturen hem.

Nästa grej är att jag går ut i vattnet upp till knähöjd och står där tills termometern mätt färdigt. Det var ju nästan “varmt” i jämförelse mot för några dagar sedan men det är fortfarande Ice swim.

När det är gjort går jag tillbaka till land och lägger termometrarna där för jag tycker det är kul att jämföra med luften. Och du ser, det är minsann varmare i vattnet!


Varmt är väl kanske att ta i, det är som sagt var kallt, men faktum är att man vänjer sig. Och blir beroende. Jag “fuskade” dessutom med handskar i dag (“sockar” har jag haft i några veckor redan) och jösses vilken skillnad. Det är ju just händer och fötter som drabbas först och det som gör att jag tvingar mig upp innan jag egentligen vill. Särskilt när jag är ensam för funkar inte händerna så blir det liksom svårt både att torka sig och få på kläderna hur bra jag än planerat. Oftast är det förvisso någon mer människa där men jag är tveksam till om någon vill agera påkläderska…

Hur som helst så är det sen bara att gå i igen och börja simma. Efter några minuter kom tre av “mina” änder och höll mig sällskap. Jag tror på riktigt att de gillar att simma tillsammans med mig. (Film finns förresten på Insta om du vill se. Ingmarie_yoging )

När jag väl går upp igen är det raka spåret till handduken, av med halva baddräkten och sen på med tröja, tröja, dryrobe, av med hela baddräkten, på med brallor, strumpor, skor, vantar. Mössan rör jag inte. Tröjorna är “framknäppta” för att jag ska slippa trä något över huvudet.

Till sist avslutar jag ungefär som jag började. Dricker te och njuter av utsikten, bedriften, endorfin-kicken, lugnet och den unika känslan av total frihet. . Och jo, jag fryser. Så jag skakar. Men det går över. Känslan däremot, den sitter i länge, länge.

Kram från Ingmarie