Och sen en fys-mys söndag

Kanske jag tagit mig vatten över huvudet i dag men vem kan liksom låta bli att få spring i benen i denna miljön?


90 min. gå – jogg där långt över hälften var jogg. Lite stelt men inget ont! Hoppas jag inte vaknar med jordens baksmälla i morgon. Men på något vis känns det som om det var värt det oavsett…


Sprang inom min fina kusin och kusinman och sa hej både till dem och “min” lilla stuga.Som jag längtar till sommaren!



Har även varit ute i skogen hos pappa, Busan och Lady. De två sista är fyrbenta och gillar att bli kliade bakom öronen.



Två av lillebrorsorna (har en del) Daniel och Erik var också med men trots att vi kämpade, och trots att den var ruskigt god, så mäktade vi inte äta upp hela (vego-)smörgåstårtan.


Blev en jättemysig eftermiddag i vårsolen. Det är verkligen obeskrivbart fint och rofyllt där ute i skogen.






Fint att även hinna med ett pass på gymet sen. Tillbaka nne i stan alltså. I skogen är det nämligen glest med sånt.


Och ännu finare att få mer mat och mys hos mamma och Ulf tillsammans med moster Gun-Lis och  lillebrorsorna Daniel och Markus.


Vilken helg! Utan tvekan 10 av 10 Ingmarie☀!

Kram från Ingmarie

Lyllos mig!

Som har Guru-Danne. Han som ger hopp och hjälp till hela mig. Gårdagens besök = ännu ett steg mot en springbar rygg.?

Helt begripligt när man fattar.?


Sakta men säkert testar jag vidare. Det tar tid men det är helt ok så länge det går framåt. Kan man bara springa minsta lilla är det t o m ok att vara “tvungen” att kuta runt, runt på Nytorps gärde för att få mjuk barmark.



Och lyllos mig som kan och får åka hem till Halmstad på en långweekend!


Det är här solen finns!


Här som min fina klubb finns och just denna kväll fick vi till ett litet spontant tävlingsmöte inför en av landets finaste Triathlontävlingar. Don’t miss it. Kommer bli en folkfest utan dess like! Jag lovar för jag har all inside-information.


Och det är här jag får simsällskap av bästa Micke.Nedtonad belysning och egna banor. Det är fredagsmys det!


Och kolla in hotellrummet jag lyckats få! Det här är banne mig myslyx oavsett veckodag! Undra i fall de märker om jag aldrig checkar ut…




Har t o m egen balkong med coolaste vyn ever!


Vore konstigt om jag inte sov gott trots fetmånen och att jag längtar som en tok till i morgon.

Kram från Ingmarie

Forward!

Jag funderar på att börja testa en ny rutin. Helt enkelt för att jag är nyfiken.Och för att det verkar härligt. Så i dag drog jag med bästa Fredda på morgonsim långt före min (och hans) ” normala” simtid. För mig var det så tidigt att jag hann med två frukostar.? Känns helt klart som att detta kan bli en bra vanerutin!


Om du undrar varför Fredda inte har simmössa och goggles så är det helt enkelt för att han simmade snabbare än mig och hann få av allt innan den obligatoriska fotosessionen.?

Sen hade jag gott om tid att ladda om innan jag skulle iväg för att hålla yogaklass. Så himla skönt att kunna lufsa runt utan tidspress! Och vet du, trots groteskt mycket snöslir så gick  det riktigt bra! Jag är uppe i 10-minuters “intervaller” nu!?



Jag tycker dock det var väldigt onödigt med snö nu när den ändå ska bort meddetsamma. ? Fast när man kan kuta utan smärta, hur lite det än är, så spelar sånt ingen som helst roll. Då är det plättlätt att vara glad oavsett!


Måtte det nu fortsätta så här framåt! Även om det slirar underifrån.

Kram från Ingmarie

Heja!

Kolla! Klockan är nästan 18 och det är ännu ljust!


Heja våren! 

Och heja alla “mina” Indoor Running-deltagare som sprang i riktig bunkervärme i dag. Fel på luftcirkulationen på något vis. Det var inte riktigt lika varmt som i hot yogasalen jag var i senare men inte heller långt ifrån. T o m jag svettades trots att jag mest babblade.?

Man ska heja på sig själv också tänker jag. För att vi håller i och håller ut. Kämpar och försöker. Mitt mål är att göra så mycket som möjligt med ett leende. Mest helt enkelt för att det blir roligare, lättare och gladsammare då. Därmed inte sagt att man alltid ska le oavsett. Alla känslor är ok såklart. Och ska finnas med. Men bäst är såklart om livet har övervägande smile, eller hur??

Hur som helst så är det extra enkelt att le och känna glädje när man delar sin stund med en kär vän. En sån som bästa Karin. Och eftersom vi är som vi är så gör vi det gärna under rörelse av något slag. Om vi inte äter vill säga.?



Så heja oss, heja dig och heja livet!

Kram från Ingmarie

(Tidig?) Vårfeeling

Jag må ha kört mig helt slut i går men det var då inget fel på benen i dag. Helt plötsligt kunde jag springa nästan 3/4 av min runda! Inbillade jag mig bara att jag var trött i går? Eller var det så enkelt att benen blev sprittiga för att hela rundan var isfri, fåglarna kvittrade och solen sken så där som den bara kan på våren!



Och sen Yin yoga med bästa Jenny som kronan på dagen. 


Bättre än så kan väl första torsdagen i mars 2017 inte bli?
Kram från Ingmarie

Småfixerad

När man är, och ska vara, rädd om en kroppsdel upptäcker man på något vis en himla massa saker som man i vanliga fall inte ens funderar över. Eller om man vill undvika något ö h t  förresten. Tex om du inte kan träna. Helt plötsligt är man helt fixerad vid hur alla andra tränar hela tiden och man ser inget annat än tränande människor. Vilket såklart inte stämmer. 

Men tillbaka till kroppen. Ibland verkar det som om allt man gör involverar den där stackars kroppsdelen som är krasslig. Ja du vet. Har du ett sår på tummen så nog sjuttsingen slår du i precis den tummen precis där såret är hela tiden. ? Och tummen är typ det enda man tänker på 24-7.

Min rygg vill inte kuta några längre sträckor och det lilla den vill får inte vara på hårt eller slirigt underlag. Lördagens is, inkl. några asfaltssnuttar bekräftade det med råge. Ont-ont-ont. Men det går tack och lov över hyfsat fort.?  När jag begav mig ut i morse trodde jag det var kört för skogsvägen som är springvänlig var helt osandad och även om snön gjorde att underlaget blev mjukare så var det snorhalt. Rena mordet på en diskbråcksrygg…


Men någon ville mig väl för precis när jag tänkt vända så kom sandtraktorn!


Så jag fick min lilla runda ändå! Och ännu verkar ryggen ganska oledsen trots kånkande och traskande mest hela dagen. ?? Peppar, peppar… Hoppas på barmark snart så jag slipper vara så underlagsfixerad. 

Kram från Ingmarie

Älskar lördagsgodis

Här i 08a land är det julafton mest varje dag för de som gillar is. Jag tillhör inte dem. Det går väl an att den är på sjöarna, även om den då stoppar mig från att Sprada, men varför ska den vara på vägarna? Och stigarna?

Men kanske finns det en mening med det också för om det hade varit barmark, sol, vårkvitter och ljumna vindar hade jag ganska säkert kutat både för mycket och för länge. Som det är nu blir det ju liksom naturliga gå-joggintervaller vare sig jag vill eller ej.(Och nej, broddskor är inget alternativ varken för mina plockepinn-fötter eller diskbråcksrygg.?)




Det där lilla räcker förstås inte så långt en nästanledig lördag (om man bortser från städa-tvätta-handla-lagamat) så efter att jag hållit egen yoga-klass passade jag på att testa Barre toning. Ganska skoj men inget “wow”. Kort och intensivt helt enkelt. Med bra övningar för ffa benen. Men du vet ju, på 30 min hinner jag på sin höjd få en halv svettdroppe i pannan.


Hot mojon är däremot ett säkert kort om du frågar mig. Jag gillar ju det mesta med svettgaranti.?
En bra fys-lördag helt enkelt! I alla fall utifrån kroppens dagsläge.  I morgon hoppas jag på en minst lika bra fys-söndag.

Kram från Ingmarie

Framsidan av baksidan och en massa ljus

I går trodde jag våren var på väg på riktigt men tji fick jag. Förstås. Det är ju faktiskt inte ens mars ännu! 

Jag är ju ingen snö- eller kylälskare så det var ju inte så jag hoppade glädjeskutt precis men det är som alltid när det gäller vädret bara att gilla läget. Och som alltid finns det även en framsida när det finns en baksida. 

Framsidan är att snön gjorde att det gick alldeles utmärkt att kuta på slingorna i skogen. Innan var de nämligen helt isbelagda.


Mjukt var det också. Och ljust.


Dessutom kommer det ju inte ligga kvar så länge för vår del av jorden är verkligen på väg mot våren nu.?


Jag hade inte tänkt skriva mer än så här men jag måste också berätta hur festligt livets kringelikrokar kan vara. För längesedan, på den tiden då jag var väldigt mycket yngre och sprang fort som vinden, träffade jag ibland Lena på något race. På den tiden var även hon väldigt mycket yngre och snabb som vinden. Sen har livet snurrat på utan att vi kanske ens tänkt på varandra innan vi hittade varandra på fejjan för något, eller några, år sedan igen. Men det var först i dag som vi träffades IRL igen och det var så himla härligt! 


Vi hade tack och lov en massa tid för att babbla innan vi skulle uppleva något ingen av oss gjort innan. Nämligen “Ljusmeditation med Thomas Di Leva.” 

Vilken grej! På flera sätt och vis. Det som “drog ner” det hela var att många av deltagarna helt verkade ha missat det här med social kompetens och att det här inte var en kväll för egen psykologhjälp…  Men Thomas är fantastisk och jag är ett stor fan av honom. Så himla ödmjuk och klok!?  Förutom mycket vishet bjöd han på två långa härliga meditationer som gick rakt in på mitt tacksamhetskonto.

Kram från Ingmarie

Tur-tur

Jag hade tur. Det blev en löptur även i Njurunda! Eller kanske snarare en kombo av gå-jogg.

Och det funkade riktigt fint! Jag litar på känslan och sprang så långa, eller snarare superkorta, sträckor som kändes ok. Tror ingen joggsträcka var längre än två minuter faktiskt men det blev å andra sidan ganska många under den där 2-timmars rundan. Framförallt är det bättre än inget. ? Dessutom var vädret magiskt! Fick vårkänslor i hela kroppen.?☀



Går inte att smygspringa med Newtonskor…



Stötte på Anders också.


Och tog mig förbi vackra Juniskär. Just här går ett Swimrunrace i augusti men det krockar med bl.a Stora stöten så det får antingen bli ett annat år eller så får jag köra eget där när isen försvunnit. Om jag inte kommer på ett sätt att klona mig innan vill säga…


En helg går rasande fort. Nu är vi på väg tillbaka till 08a land igen. Tur jag gillar att åka tåg.?

Kram från Ingmarie

Håller det på att vända nu?

Kanske man aldrig ska ropa “hej” oavsett om man är över den där bäcken eller ej. Eller så är det precis det man ska för att få fira oavsett. Har man tur kan det ju på så vis bli minst två gånger.

Våren är ganska säkert inte här ännu men jag har bestämt att den i alla fall är på god väg för i dag både lät och luktade det vår hos mig!



Och något har verkligen hänt med min lilla rygg efter besöket hos Guru-Danne i tisdags. På hans inrådan provade jag jogga lite i dag. Bara några minuter åt gången på fina mjuka grusvägar. Efter flera veckors uppehåll var det onekligen både ovant och pirrigt.


Det är inte “bra” men det känns ändå stor skillnad. Borta är huggen som kom varje gång jag hoppade/studsade innan och borta är den där extrema trögheten och låsningen som gjort att det känts som om jag kutat i uppförsbacke och motvind mest hela tiden. Och som gjort att jag liksom inte kunnat kuta “som vanligt”. 

Tänk om det har vänt. Tänk om jag sakta men säkert kan komma tillbaka till löparlivet nu. Hoppas, hoppas, hoppas.

Men jag kommer skynda långsamt. Noga utvärdera hur det känns. Framförallt dagen efter. Tror absolut mina dubbla yogapass i dag gjorde susen för ryggen oavsett. Och resten av kroppen också förstås. Både på in- och utsidan för både Jenny och Isabella är fantastiska lärare.???


Har jag tur blir nästa lilla joggförsök i Njurunda för det är dit vi är på väg nu.


Kram från Ingmarie