Hemmahäng och Friskis

Vår lilla stuga är verkligen supermysig. Varje morgon har jag rullat ut yogamattan i en glänta och haft min lilla stund. Bara det liksom!

För oss som bor i lägenhet är det extra lyxigt att kunna äta ute såklart. Morgon såväl som kväll.


Och att kunna traska några få steg ner till den fina och mysiga badplatsen, det är megalyx!

Där har vi hängt en massa goa timmar under solen i dag. Och i vattnet såklart. Jag simmade ett par varv mellan de perfekt placerade bojorna medan Anders.. Ja du ser ju.😄




Bästa sättet att lära känna ett ställe är, enl. mig, att kuta. Testade en massa nya vägar och även om de flesta innebar dead end så var det lite småroligt. Det finns väldigt många fina små stugor om jag säger så. Och vackra skogsvägar.

Och mitt i allt kom denne lille krabat. Hoppas bara det inte är en sommarkatt… Har ju förstått att alla människor inte begriper det där med att djur man tagit hand om inte "plötsligt" klarar sig själva… Eller ens att alla djur både tänker, kommunicerar och känner.

En liten utflykt blev det dock. Till Friskis inne i Norrtälje. Superfint och trevligt.
Jag blev så exalterad av den där säcken att jag lyckades panga min ena stortå så illa att den nu är mest blåsvart.😱 (Besparar dig bildbevis…)

Borde kanske göra som Anders och hålla mig till mindre våldsamheter. Men det är ju inte lika skoj. Eller svettigt.😄

Kram från Ingmarie

Roslagsleden och Lommaren

Roslagsleden börjar i Danderyd norr om 08a land och slingrar sig sen upp förbi Norrtälje och slutar i Grisslehamn. 190 km vandringsled och den är en del av Europavandringsleden E6 via Sverige som sträcker sig från Turkiet till Kilpisjärvi i norra Finland. Så himla coolt! Man behöver verkligen inte åka långt för att hitta häftiga stigar, vägar och leder att kuta på. Det har t.ex Anna, Märta och Malin (be)visat mer än 18 gånger.

Hur som haver löparen kär så bestämde jag mig för att testa en bit av den i dag.(Pinsamt nog har jag nämligen inte gjort det innan…)

Den slingrade sig hit och dit. Över staket och broar, på smala stigar och fetbreda grusvägar och t.o.m en snutt asfalt.

Jag sprang genom byar så små att hade jag blinkat hade jag nära på missat dem.

Efter drygt 70 min vände jag för jag hade delvis tänkt ta en annan väg tillbaka. Plus att det var sjukt segt i hela kroppen. (Sovit kasst så jag hoppas det är därför och inte bara för att ryggen tjurar lite igen.) En del av leden passerar nämligen en massa elljusspår vid Porshanken jag ville testa. Vansinnigt fina! Det må ha varit mestadels mulet men det var då inte kallt och svetten rann så jag var vit av salt. En lite vattenflaska räcker ju bara till en viss del så när jag var tillbaka vid starten fanns bara två saker i min skalle. (Om man bortser från att få stanna vill säga.) Den första var vatten.

Den andra simma. Lommaren bjöd på både svalkande och guppigt vatten. Och en massa näckros-stjälkar.

Läste sen att där tydligen även är gott om bävrar men någon sådan fick jag inte äran att se.

Anders hade hunnit vila upp sig från sitt löppass och hoppade i en stund han också. Eller om han legat här hela tiden. Vad vet väl jag, vad vet väl jag…😜

Hade jag vetat då när jag vände att jag hade en mycket längre hemväg än ditväg hade jag nog lagt mig ner och lipat en skvätt. Så "kul" kändes det. Det hjälpte liksom inte att det var superfint. Benen var sega från start till stopp och då är 150 min. extremt långa. Alla löppass är verkligen inte lattjolajbans men jag hade inte "ont" och mådde liksom inte dåligt. Det var bara en "sån dag". Och när man kämpat sig igenom 3 timmars träning (simningen var i och för sig förhållandevis lätt) så sitter fikabelöningen extra fint!

Jag vill verkligen springa mer på denna led. Och andra förstås. Vilket är ditt hetaste tips? (Helst utan allt för mycket jox på marken.😀)

Kram från Ingmarie

Glädjen i sorgen

Lilla Elvira. I dag skulle du fyllt 17 år. Men det blev ju inte så… Det går inte en dag utan att den där enorma saknaden och längtan efter dig sköljer över mig som en stor, kall, obarmhärtigt hård våg.

Tomrummet är bottenlöst. Och det kommer det alltid att vara. Bara detta att ladda ner bilderna på dig gör att hjärtat nästan går sönder. Du var unik på alla sätt och vis och jag önskar så att jag kunde skruva tillbaka tiden bara en liten, liten stund. Så jag fick se, höra och känna dig en enda gång till. Men jag vet, det går inte. Livet och döden funkar inte så…


I går somnade även lilla Silver-katten in. Kanske sitter ni där uppe i himlen och äter räkor för glatta livet nu? Kanske ni tänker att vi människoknytt inte ska vara så oroliga och sorgsna utan leva våra liv fullt ut. Och kanske var det ni som skickade denna lilla krabat som kom på tillfälligt besök till vår stuga för att berätta att ni har det bra? Hen bara kom som från ingenstans precis när vi pratade om er! Så söt och kelig att det nästan inte var sant! Väldigt märkligt.

Det är mycket vi tvåfotingar inte begriper men vi kämpar på här på jorden. Vi har fått livet som en gåva och det hjälper ju inte att vi lägger oss ner och väntar för du kommer inte tillbaka. Du hade förresten gillat vår hyr-stuga! Kan se hur du suttit på verandan och spanat och kanske, kanske vågat dig ner på gräset en liten sväng. Jag och husse älskar denna lilla oas. Frukost i morgonsol är fantastiskt!


Liksom fika och kvällsmiddag!


Vi har även utforskat löpvägarna här på Rådmansö. Och milde himmel så fint det är! Jag höll på att helt tappa hakan! Kanske ser du allt från där du är?



Och kolla viken vi bor vid!


Både jag och husse simmade. Inte så länge som i går men 20 minuter blev det. (Jag är lika frusen som när du var här så våtdräkten är ett måste om jag inte ska bli till en isbit.)


Vi har även varit en sväng till Borgmästarholmen och Kärleksudden. Vansinnigt fint men du hade nog tyckt det varit lite för stort och läskigt. Vet ju att du, särskilt på äldre dar, helst ville vara hemma och mysa.


Så du ser älskade lilla vän. Vi försöker verkligen roa oss och leva livet fullt ut. Jag tror nämligen att om du kunnat så är det precis det du sagt att vi skulle göra. Tids nog ses vi igen. Det är vad jag tror i alla fall. Sorgen bär jag med mig för alltid för den går aldrig, aldrig över. Den bara ändrar form. Liksom saknaden och längtan.

Kram från Ingmarie

Sommardag mot en skurad veranda

Det känns som om väldigt många i min närhet åker utomlands under sommaren. Jag kan på något litet vis förstå det, särskilt med tanke på det minst sagt varierande sommarvädret, men ändå inte. Jag älskar verkligen den svenska sommaren och vill ogärna lämna landet även om det regnar en massa. (Att jag frusit och huttrat så tänderna skallrat, piskande nordanvind och iskallt vatten har jag helt förträngt…) Jag vill liksom tokbunkra mig med ljuset, dofterna, ljuden, stillheten, färgerna och den där speciella känslan av just den "svenska" solen på huden. Utomlands sparar jag till vintern, kylan och grådasket när jag inte är riktigt lika entusiastisk över vårt land…
I dag har verkligen varit en sån där härlig äkta svensk sommardag med sol (i bland bakom moln), ljumna vindar, fågelsång och picknick.

Först en löptur. Tog favvorundan runt Flaten. Kom på att det var jätte-jätte-jättelängesedan! Enda abert är att jag känner av (diskbråcks)ryggen igen. Ok att jogga men sen finns det ingen mer växel och den är ontstelt som attan.😳



Hojade sen direkt ner till Hellasgården. Simmade min längsta tur där ever! 45 min utan paus. Solo! Kändes vansinnigt lätt och bra. Tacksam för det!

Hade lätt kunnat simma längre men jag hade hunnit bli duktigt hungrig. Turligt nog kom Anders precis då för att hålla mig sällskap.


Den stora bryggan är ofta full med soldyrkare, simmare som är på väg i eller precis kommit upp, glassätare, kaffedrickare, hoppaiplurret-badare (högt räcke att hoppa från) hundägare som pausar och sådana som bara passerar för ett foto. Men det är emellanåt också väldigt lugnt. Och alltid fridfullt…


Det är lätt att älska både Sverige, Stockholm och livet när det är så här, eller hur? Och vi har lyckats hamna i en annan idyll. Ett foto på en skurad veranda för bara några veckor sedan gjorde att vi helt oplanerat hyrde en stuga vid havet utanför Norrtälje. Har aldrig gjort detta. Hyrt en sommarstuga i Sverige alltså. Kändes vansinnigt pirrigt innan vi kom fram på kringelikrokvägarna. Men jag är ganska säker på att jag inte kommer längta särskilt mycket varken efter 08a land eller något annat ställe.



Kram från Ingmarie

Erövrat backarna. Och återtagit lugnet

En del tycker backträning är trist, jobbigt och enformigt. Jag älskar det! På riktigt! Särskilt den där sophögen Hammarbybacken. Och jodå den suger. Och är jobbig som fasen. Och gör att benen nästan går av. Ändå kör jag inte "hårt". Allt sker liksom i maklig takt utan press. Min tanke med just detta passet är nämligen mer att bygga styrka och uthållighet än fart och spänst. Precis som förra gången så körde jag min lilla 2,33 km runda. (Viktigt med de där extra 30 metrarna…) Men det blev ett extra varv. Måste ju få till någon slags utveckling tänker jag. Första varvet är mest för att vänja kroppen och komma in i det.

Varv 2-4, dvs backe 4-8 kämpar jag på och tänker inte så mycket. Efter backe 7, och senare även 11, festade jag dock till det lite med en Mighty sport gel.

Det är en helt ny sort och om det var den eller något annat låter jag vara osagt men orken var det då inget fel på! Näst sista varvet klarar man alltid och efter 6 varv, när man är uppe på toppen för 12e gången efter 90 min. backjobb, så får man allt ge sig själv en fet segergest tycker jag!


Med dit och hemspring (den senare något stappligare och ospänstigare) blev det nästan 2,5 timme. Är enormt tacksam för det.


Tyckte faktiskt jag var mer än väl värd lite lugn och fin sjösimning efter det. Ett fantastiskt sätt att coola ner hela systemet på och dämpa stresspåslaget som tuff träning ändå ger.


Liksom t.ex lugn Yin yoga. För även om jag håller i passet så känner jag att det även blir effekt i min egen kropp. Vi vet ju att stress, ilska och oro lätt kan "smitta" så såklart även lugn och glädje kan det!❤️

Kram från Ingmarie

Inne vs ute

Här står jag i tuben och försöker se cool och osvettig ut.


Vet i sjuttsingen om jag lyckades men det bra med 08a land är att absolut ingen bryr sig för jag är inte precis ensam om att åka hem direkt från träningen. Två löp-pass på raken innebär ju nämligen en hel del svett. Särskilt det första för tro det eller ej men Sats Indoor Running innebär full klass även på sommaren. Helt ofattbart i min värld.

Det intressanta är att det var 100% tjejer som var med just i kväll. Plus mig men jag får ju liksom betalt för att göra det. Undra varför? Jag hoppas det inte är av rädsla för att springa ute. I så fall skulle ett bra alternativ ha varit att köra Sats Outdoor Running som jag hade direkt efter. (Den korta pausen mellan passen var förresten absolut tuffast på hela kvällen. Du som försökt byta kläder snabbt när svetten rinner vet exakt vad jag menar…😜)

Det perfekta löparvädret gjorde det ännu mer obegripligt att någon väljer att köra på hamsterband. De som valde utevarianten fick istället uppleva fart och fläkt i fina Humlegården. Betydligt "trevligare". Ingen kom dock därifrån osvettig om jag säger så. Inte jag heller som sagt var. Men eftersom förmiddagspasset var mer osvettigt, plus att även det var ute, så anser jag dagen ändå hamnat i någon slags balans.😀

Kram från Ingmarie

Juni i juli och utsikt + Friskis de lux

Hur mycket jag än gillar att träna med andra så gillar jag ju även att köra solo. Det är väl därför jag valt de sporter jag har. Eller om de valt mig. Vem vet egentligen hur det där förhåller sig menar jag?
Den där yogastunden på morgonen är som sagt var snudd på livsviktig för mig. Jag tror på att inte krångla till det så himla mycket. Har inte ens alltid någon yogamatta. Liggunderlag eller något annat mjukt funkar lika fint. Utsikten här fick jag dessutom på köpet utan någon som helst ansträngning.💕


Sprang en av mina favvorundor runt Juni, Killingskär, Bergafjärden och Berga by denna måndagsmorgon. Lugnt, tyst och totalt kravlöst.




Helst hade jag velat simma i dag också men för att inte äventyra något så lät jag simarmarna vila men Sprada funkar ju ändå alltid som du vet!

Det gäller ju också att inte glömma den där styrkan. Utegym är bra men det blir liksom inte riktigt det samma som på inne-gym. Måste dock erkänna att det är lite mer motstånd att gå inomhus för att träna denna tid på året. Åtminstone en härligt ljummen dag som i dag. Men när vi väl kom in på makalöst fina, lyxiga och stora Friskis inne i Sundsvall blev både jag och Anders taggade. Kanske särskilt jag. Lättroad som jag är…





Härliga dagar har en tendens att försvinna lite extra fort som du vet. Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen för plikten kallar. Tycker ju att jag precis åkte upp.😳

Undrar just när, och om, jag bjuds på lika vacker kväll som i går… Tror det blir väldigt svårt faktiskt.💕

Kram från Ingmarie

Från ett till ett annat

Man måste verkligen inte tokköra för att det ska räknas som intervaller. Eller så inbillar jag mig det helt enkelt för att jag är för lat. Eller för att jag kört slut på mig så många gånger att jag liksom tycker jag kan den biten.

Kul har jag hur som helst nu för tiden oavsett vad klockan visar för speed och jag blir både svettig och trött. Det är väl också det som är själva grejen tänker jag.😍🏃🏻‍♀️





Det är ett oerhört privilegium att ha alla dessa (skogs)löpvägar inpå husknuten så ska man bo i 08a land är Bagis med omnejd absolut bästa stället om du frågar mig. Här finns i princip allt från bra livsmedelsbutiker och mysiga caféer till sjöar, skog och utegym. På en ynka kvart är man mitt inne i city-smeten. Om man vill.😄

I skrivande stund är jag och Anders dock på väg med tåget till ett annat mysställe. 😍Men det känns konstigt och tråkigt att lilla Elvira inte är med som hon alltid varit…


Kram från Ingmarie

Relaxed klädkrav-val

Jag gillar att cykla och känslan av fartvinden men jag kommer aldrig bli någon “riktig” cyklist. Dels för att jag tycker det är för mycket mekk och dels för att jag aldrig kommer kunna anpassa mig efter alla tramsiga dresscodes de s.k “riktiga” cyklisterna har för sig. Vem bryr sig liksom om sockarnas längd och färg eller om det är rätt längd på brallor och tröja? Jag minns mitt första cykellopp som i går fastän det säkert är 10 år sedan. Det var i Falun en vår. Loppet var 7-8 mil långt och jag hade en högst oproffsig cykel. Men jag hade hjälm. Och cykelbrallor. Och riktiga cykelskor. Så helt “oriktig” var jag väl inte. Just den dagen hade vintern kommit på tillfälligt återbesök och det yrde snöblandat iskallt jox från alla håll och kanter. För att inte bli helt genomblöt och förfrusen om fötterna virade jag plastpåsar runt skorna. Du kan ju föreställa dig reaktionen bland de “riktiga”. Mitt beteende var miljarder gånger värre än att svära i kyrkan. Jag tror banne mig flera av de där nördcyklisterna var nära en brak-hjärtinfarkt. Eller i alla fall ett svimningsanfall. Men det funkade och jag kom inte ens sist. Bryr mig fortfarande inte om någon cykel-dresscode. Varför liksom? Mina skogsturer gör jag ju enbart för min egen skull.


Funderar på om det finns någon annan sport som är så klädnördig? Golf kanske?!Ridning? Swimrun är det inte. Eller löpning.  Inte simning heller vad jag tror. Där kan man ha precis vad som helst som funkar och det känns snarare som att det är väldigt openminded. Snabbaste, effektivaste och mest funktionella “vinner” liksom. Alt det som har bäst träningseffekt. Jag körde light i dag. Mössa, goggles och öronproppar. Skulle dock vilja ha något bra hjälpmedel för att lära mig det där med kullerbyttor och voltvändningar. Fasen vad svårt det är!


Yin yogan är också nördbefriat. Även för mig som instruktör. Behövs inga fancy yogakläder för de flesta blundar ju ändå hela tiden.🙏🏻❤️

Och när jag träffar lillebror Daniel, som i och för sig alltid är snyggt klädd, så är det 100% relaxed. På alla sätt och vis. Det är så jag vill ha det och eftersom det ju är jag som lever mitt liv så är det ju också jag som bestämmer och har ansvar för hur det ska vara. Och ja (Vego-)maten var sjukt god!❤️

Alla dessa temperaturväxlingar

Springa och utegymma blir man varm av nästan oavsett temperatur. Simma också egentligen. Hade inga större problem med att hoppa i Källtorpssjön men det är det där med att gå upp ur vattnet igen som liksom är det “besvärliga” och särskilt kalla. Speciellt när man hunnit bli ganska nedkyld. Nog är det något tokigt när det är varmare i sjön än på land i juli?



Trodde aldrig jag skulle tina upp igen. Krävdes många heta koppar kaffe och en liten powernap under flera lager filtar.  Men lagom till Swimrunpoddens Swimrun i Skrubba kom den där solen. Och även om det blev lite, lite svalt (för mig) på de sista simningarna så blev jag som alltid så där underbart härligt varm långt in i både själen och hjärtat av att springa, simma och hänga med dessa härliga människor. Nya såväl som gamla vänner. Swimrun är nämligen inte bara galet bra träning. Det är också oerhört socialt, inspirerande, äventyrligt och såklart skoj! 

Jag tror helt ärligt att om fler höll på med Swimrun, och yoga, så skulle världen bli både snällare, godare och roligare.💕
Kram från Ingmarie