Totalt osocial (och några värmeråd)

Jag brukar kalla mig själv för en social ensamvarg för lika mycket som jag gillar och är social till max lika mycket gillar och är jag en ensamvarg. Jag behöver båda men jag skulle inte klara mig länge om jag inte fick min ensamma egentid. Jag har faktiskt inga som helst problem med att hänga med mig själv. Och tur är väl det för jag måste ju trots allt göra det 24-7.🤪

Denna dagen har jag inte sagt särskilt många ord. När jag tänker efter var det nog inte innan kl 18.30 när jag var och handlade. Och kanske tänkte jag högt när jag körde de där intervallerna i förmiddags. Vem minns liksom sånt när man har fullt upp med att andas, blinka svetten ur ögonen och försöka få benen att pinna på så fort de kan.

22 x 60-30 + 10 x 30-30 blev det. Egentligen hade jag tänkt nöta på tartanen men där var packat med skolkids och Nytorps gärde är ett fullgott alternativ! Nästan helt platt, grusvägar och inga träd som skymmer solen. För det här vädret alltså! Känns som jag är i himmelriket igen! Så som det är i t ex Australien. Och har du märkt så lite tvätt det blir?🤪

På tal om solen så har jag förstått att väldigt många har börjat stressa upp sig över att det kommer bli varmt på lördagens Stockholm marathon. Till er säger jag bara Don’t! Det blir man nämligen inte svalare av. 😉 Skämt åsido. Jag har kutat en hel del värmelopp, även några Stockholm marathon med rekordvärme, och har lärt mig att de som klarar det sämst är just de som stressar upp sig. Acceptera och tagga ner. Sänk ambitionen några hack, drick, spring genom duscharna, se till att få i dig energi och njut av att slippa frysa! Är du van vid att ha keps ha det. Annars inte. I år har vi ju dessutom hunnit vänja oss. Hade det inte varit för att 1: jag är för otränad för en asfaltsmara 2: jag är absolut totalt osugen på en asfaltsmara så hade jag kutat just pga vädret!

Hur som helst. Resten av dagen har jag hängt vid Flaten. Och varit tyst. Läst, mediterat, sovit och simmat. Det är makalöst vackert där! Och vattnet är så där perfekt tempererat för att simma i. Det var t.o.m nära att jag skippade våtdräkten! Fortsätter det så här är det bara en kort tidsfråga innan våtdräkten får förbli torr.

Kram från Ingmarie

OW-kick off

Det kan svänga snabbt minsann. Både i livet som stort och i det lilla för lika pigga som mina ben var i går lika sega var de i dag. Men det är så där det kan bli och vara. Två timmar i sagoskogen bjöd de mig på i alla fall!

Det blev dock ingen vila efter för direkt när jag kommit hem tog jag hojjen och trampade iväg till Hellasgården för att vara med på Team Snabbares OW-kick off. Olander Swim var också där för att låta oss testa våtdräkter och andra prylar. Simning/Swimrun är inte riktigt lika prylnördig som t.ex cykling men det är banne mig inte långt ifrån!🤪

Coacherna Ulf och Tomas

Provade en av deras värstingdräkter. Och jodå, jag kom ihåg att ta av trätofflorna innan jag hoppade i.

Coach Ulf tillsammans med Coach Tomas höll i själva passet och vi var nog ett 40-tal som traskade ner till sjön medan ännu fler badgäster tittade på. Kanske undrade de vad vi skulle göra. Fast mest tror jag de hade velat vara med för vi hade superskoj!

Det är alltid knepigt med teknikövningar och med typ 80 armar och ben som ska göra samma saker på en begränsad plats blir det inte direkt enklare. Men då blir det extra bra trängsel-träning tänker jag! Vi avslutade med att simma en lite längre runda och det där att vara en hel grupp som simmar ihop är en så sjukt cool känsla! Min simning var si så där i dag men det kvittar för kul och härligt var det oavsett.

Efteråt babblade vi vidare och bjöds på fika. Så himla mysigt att få hänga med Richard, Inger, Anders, Elina, Ulf, Walter, Tomas, en annan Ulf och en massa andra trevligt folk! För att inte tala om hur skönt det är att slippa frysa! För visst har jag väl sagt att jag älskar solen?🤪😍☀

Man kan använda Saferswimmern på mer än ett sätt förresten.

Denna bönan alltså. Vad jag gillar henne!

På lördag börjar den mer “riktiga” Deluxe simträningen och jag längtar redan!

Kram från Ingmarie

Coach-dag

I dag var sista passet denna terminen med mitt topp-gäng. Och just därför bjöd jag på ett extra fint ( läs jobbigt) pass. Ändå var de så här glada efteråt! Det är med andra ord gott krut i dem!

På vägen tillbaka fick jag förresten fint sällskap av franske JC. Han ordnar bl.a coola swimruncamps i La France. Om jag är sugen? 😳 Kan fåglar sjunga?🤪

Men även en coach behöver coachning. Särskilt om coachen vill bli bättre på att simma. Och en bättre coach för coachen än Ulf är svårt att hitta. Kanske t o m omöjligt? Och eftersom jag förvisso älskar att simma, och tar mig hyfsat framåt, men är hopplöst långsam och har stora teknikbrister så är det bara att gneta på. Någon gång ska det väl bli åtminstone hyfsat. Jag har ju faktiskt hela livet på mig!

Cyklade även inom bästa Sport-shopen. Mest för att betala min nya Ark-dräkt men såklart det ändå blev några “måsteha-prylar”. Typ paddlar och lina… Märkligt ändå så mycket pinaler det uppfinns som är just “måsteha-prylar”. Därför jag i princip aldrig besöker IKEA…🤪

Kram från Ingmarie

Dagen efter race

En fördel med att inte köra långa race är att man inte behöver ta det särskilt lugnt och vila varken före eller efter. Och tur är ju det för när det är fortsatt Ingmarie-väder så vill jag ju kunna få njuta extra mycket av det. T.ex genom att springa ett 2-timmars pass varav 9 km konstant upp eller ner för Hammarbybacken under solens sköna sken. Samma 2,2 km runda som jag brukar. Den är såklart jobbig men också galet fin och faktiskt väldigt rolig!

Det är där nere jag vänder på “baksidan”.

Och hit upp jag kutar 2 gånger/varv.

Det är där borta någonstans jag börjar och slutar förresten.

Anders, som skumt nog inte är lika förtjust i den där backen, valde att kuta runt fina Flatensjön medan jag låg och slappade för fullt. Jodå, jag är typ världsbäst på det när jag valt det själv.

Däremot simmade jag i den. Guppiga små vågor och så härligt!

Kram från Ingmarie

Passion-time

Nu är det verkligen Ingmarie-väder och då blev jag plötsligt sugen på  tartan-intervaller igen! Minns helt ärligt inte när det var sist. Två år sedan? Tre? Och det var precis lika kul som ”förr” och precis lika jobbigt trots att jag springer 5 sekunder långsammare/100 m. mot för 20-25 år sedan. Men jag kämpar på och är tacksam som attan för att kroppen vill och ffa att passionen finns kvar.😍🏃🏻‍♀️💪🏻☀ Hur många kan stoltsera med över 30 års kärlek i dessa tider menar jag? Det är ju en sak att fokusera och hålla glöden vid liv i några timmar, veckor, månader eller några år. En helt annan att göra det i flera årtionde! Men det går uppenbarligen.

Avslutade med hopp&skutt & lite burpees. Såg nästan inte var jag satte händerna till slut för svetten förblindade mig. Och jag älskar det!

På tal om passion och kärlek förresten. Du som hängt med här ett tag vet ju att från att ha varit skitskraj för att doppa huvudet i vatten och inte kunnat crawla ett armtag har jag “förvandlats” till att crawla i princip hur länge som helst i (nästan) vilket vatten som helst. Vem sa att det inte går att tänka om och lära nytt? Finns längtan så finns också kraften tänker jag.😍🙏🏻🏊🏻☀

Och nu har jag precis gjort något väldigt galet. Igen. Stay tuned…

Kram från Ingmarie

Baksidans fördelar

Det här med att gå upp strax efter kl 05 för att hinna vara på jobbet ombytt och redo kl 07 är inte riktigt min grej.

Ibland blir det ändå så här och då får man försöka plocka nötterna ur kakan. (Jag gillar nämligen inte russin…) Men är det en sån här dag, när man kan cykla i t-shirt redan kl 06 och får se 08a land från sin absolut bästa sida, så är det faktiskt ganska enkelt att få bort sovlängtan ur kroppen.

Fördel med ett jobb på höjden är att det blir backträning vare sig man vill eller ej.

 

Och det blir inte direkt svårare att hålla sig pigg och vaken när man blir entledigad när det fortfarande är så där underbart varmt ute att det kändes som att vara i hot salen fastän det var på utegymet. Jag älskar det!

Jag simmade även i fina Sicklasjön. Vet du, det är 21 grader i plurret! Tjugoen! Inte konstigt det kändes varmt med våtdräkten.🤪

Fatta mig rätt, det är jätteskönt att det är så här varmt i vattnet, men samtidigt känns det ändå lite “fel” och märkligt på något vis. Det är väl liksom inte riktigt normalt för det är ju trots allt bara mitten på maj….

Å andra sidan kanske det blir världens bakslag med ruskväder och ensiffrig temperatur från juni så jag tänker minsann passa på att njuta av varenda sån här liten stund jag får. Normalt eller ej.

Kram från Ingmarie

Omladdning

Den behövdes den här lediga måndagen. Jag är kanske ovanligt klen men jag är skittrött efter att ha jobbat många kvällar i rad. Både fysiskt och mentalt. Det tar liksom på alla krafterna att behöva ha hjärnan på helspänn mest hela tiden. Och komma i säng oönskat sent.

Men jag vet ju numera att det är så jag funkar. Jag är, och kommer aldrig bli, en av de där supermänniskorna som jobbar heltid och samtidigt är megasociala och tränar för Ironman/ultra/marathon/whatever. Jag behöver massor av egentid, dötid och slötid för att ladda om batterierna och det har jag gjort riktigt duktigt i dag tycker jag. Har bl.a sprungit min favvorunda runt Flaten. Inte ens om jag försöker kan jag beskriva hur fint där är nu. Och lukterna! Olalaaaa. Man blir ju helt dopad av all denna skog-sol-häggdoft!

Cyklade tillbaka till Flaten när jag kutat klart för jag vet ju att det är ett idiotsäkert ställe att vila upp sig på och njuta av (sommar)livet.

Mitt i denna härliga eftermiddagen fick jag simsällskap av Inger och Sofia. Alltså det är totalt ofattbart hur fint och skönt vattnet är! Makalöst!

Måtte det bli många, många sådana här dagar sommaren 2018!

Kram från Ingmarie

Utelängtan

Det var inte utan att det tog emot att behöva gå in för att simma. Särskilt inte när utebassängen var fylld med vatten!

Men jag vet också att det vattnet inte är simvänligt ännu på ett tag. Men om bara 10 dagar är jag i där!😍

Och det var inte så illa inne heller faktiskt. Blev ett riktigt bra pass innan jobbet med olika intervaller från 400-50 meter. Skitnöjd!

Sen har det mest bara jobbats i intervallfart.🤪

Kram från Ingmarie

Halmstad (trainingcamp) dag 3

En stor fördel med att ha trainingcamp i sin forna hemstad är att man hittar och vet var guldkornen finns. Som t.ex Prins Bertil stigen. Den börjar vid slottet inne i stan, går utmed kusten till Tylösand och sen genom skogen till Möllegård.

Grötvik

Betydligt busigare vatten i Tjuvahålan i dag mot i går. Men lika vackert!

Tylösand och dess välkända livräddartorn

Från a till b är den ca 18 km men med extra knorr genom att fortsätta springa in till stan igen och lite kringelikrok fick jag många extra km. Osäker på hur många men 160 minuter i alla fall. I strålande sol! Kanske inte så konstigt att jag var pigg hela vägen när det är sånt här Ingmarie-väder.

Enda som störde var skav på min hallux-fotknölar. De verkar vara inne i någon slags kass fas. Hoppas de blir glada snart för jag vill verkligen undvika operation så länge det går! Helst resten av livet…

Men strunt i det nu. Det blev ännu en ljuvlig eftermiddag på playan! Det är lätt att vara människa när det är så här.😍

Söderpiren

Och eftersom jag hade chans till ännu ett simpass med klubben och grymma coach Pedda så tog jag förstås den. Är det mini-trainingcamp så är det. Efter 90 min hårdkörning kan man verkligen säga att jag kört in i kaklet….🤪 Men jädrans vad kul det var! Och ja, vi höll på till sent.

Bästa coach Pedda!

Kram från Ingmarie

Halmstad (training-camp) dag 1

Det är verkligen plättlätt att både roa sig i och älska Halmstad. Och att ordna sitt egna lilla mini-trainingcamp här.

Kutade till Sperlingsholms gods, förbi stallarna, genom bokskogarna och bort till det lilla kapellet i morse. Där har jag förresten gift mig en gång för längesedan men det hjälpte inte att det är så makalöst vackert. Äktenskapet kraschade ändå.🤪 Jag älskar bokskog!

Bron över Nissan och sen stigen jämte ån hela vägen tillbaka till stan = ca 70-80 min i lugn fart.

Väl där, i stan alltså, så slirade jag inom gymet och lekte lite.

Och sen är det ju bara att fortsätta i samma camp-anda .Tog (låne)hojjen till mysiga Söderpiren för att käka lunch med älskade mamma och hänga på stranden. Över 25 grader! Sommar-feelingen var total!

En eftermiddag går dock blixtsnabbt, särskilt en sån här, och plötsligt var det dax för coachning av några av mina goa klubbisar. Jösses vilka kämpar! Jag var nämligen på extra bra hårddrillnings-humör. 🤪Men de var glada ändå. Eller just därför. 😍

Direkt efter var det simträning med coach Pedda. Då jag blev drillad. Rejält! Ett under att jag orkade cykla därifrån för egen maskin. Men vi vet ju att endorfiner kan göra underverk med även den mest slutkörda kropp.

Kram från Ingmarie