Gott och blandat fredag

Jag är nog en av de mest lättroade jag vet. Ett nytt gym och jag är glad hela dagen.


Även om detta inte är särskilt fancy så är det trevligt och det funkade hur bra som helst för att svetta ner sig på och bli trött i kroppen av.




Förresten om du undrar över tejpbiten i nunan så är det för att jag vill skydda huden efter operationen. ?Borde kanske ha en på andra sidan också så det blir likt… 

Kul tycker jag med att det är att simma fastän man inte ser mycket mer än antingen kakel, sand eller ingenting alls. Det är känslan som är själva grejen. Flytet, lättheten, kraften och upplevelsen av att vara ett med ett stort kraftfullt naturelement. Simma OW är en av de bästa grejer jag lärt mig i livet. På riktigt! Och även om man inte kan snacka så mycket under tiden så är det extra skoj med sällskap. Mattias (det var hans familjs hus vi passade innan) lät mig hänga med på hans träning inför Busselton jettyswim. Åh vad jag hade velat vara med! Kanske nästa år! Det blev ett jättebra pass. Vi körde med våtdräkt dels för att öva på det och dels för att hur skönt det än är i vattnet så blir det lite för kallt efter 20 min. Och börjar jag frysa blir det ju liksom inte lika kul längre.




Avslutade denna träningsdag med ett skönt Vinyasapass. Verkligen lyxigt att bara placera sig på mattan, göra som läraren instruerar och inte tänka på något annat än att andas.???


Kram från Ingmarie

Den där ryggen…

Jag hade velat skriva att diskbråcksryggen är helt frisk, att det känns bra att kuta och att jag kan sova på mage utan smärta. Men det är alltså inte riktigt så. Diskbråck tar tid att läka och disken blir aldrig som den har varit oavsett. Ibland känns det helt ok och jag tror det vänt. I går kändes det ju t.ex ganska ok men i dag var det som att springa i gyttja, uppför i hård motvind. Ja du fattar. Då hjälper det inte ens att energin är på topp, solen skiner och rundan är fin. Men helt klart underlättar det…❤️





Egentligen är det bara löpningen som liksom inte funkar när det gäller träning. Var på gymet i dag igen (gratisveckan tog slut i dag så det gäller att passa på?) och det gick superduperbra. Vattenlöpa, simma, yoga och cykla funkar också så jag borde ju verkligen inte gnälla. Ändå kan jag inte låta bli att önska att jag kunde kuta för fullt. Konstig man är… Jag borde antagligen skämmas men jag gör faktiskt inte det.? Inte så mycket i alla fall… Löpning är trots allt en stor och viktig del av mitt liv. Kiropraktorn  jobbar på med mig och även om han inte ger mig löpförbud så säger han ju inte heller direkt att jag borde springa. Det känns inte helt enkelt för åsikterna om hur man bör behandla går isär har jag märkt.

“Problemen” är egentligen flera. Det går ju an att köra annan träning här där det är enkelt men jag vet vilken tid och kraft allt flängande till den där “andra” träningen tar i 08a land. Jag känner också att jag inte är helt återhämtad efter den tuffa hösten med för mycket av det mesta plus Elviras död. Det behövs liksom inte så mycket för att jag ska tippa över på fel sida märker jag. Allt sitter i skallen på mig, det vet jag med,  men ibland orkar jag liksom inte med ens den vetskapen.

Ännu är vi dock här, i enkelhetens liv och land, och det är jag evigt tacksam över.



Kram från Ingmarie

Från ett till ett annat

Vi har flyttat. Inte så långt, vi är fortfarande i Bunbury, men adressen är en ny. 

Vi har fixat och donat mest hela dagen för att flytta från här.


Till här.

Jag kan tack och lov fortfarande hälsa på lilla Dorothy. Kommer sakna henne alldeles förskräckligt mycket. Lilla vännen… Vem ska vi nu hänga med i soffan, sussa med i sängen,  trängas med på stolen, förundras över och dö sötdöden av mest hela tiden?






Och vem ska nu kolla på mig så jag gör mina diskbråcks-övningar ordentligt och vem ska jag nu yoga med?



Fast kanske vi råkade få med henne i någon väska…? 


Vi är i alla fall inte djurlösa där vi är nu. I stället har vi sällskap av fina lilla Amber.❤️10 år och full av bus.




Intensiv dag men jag hann ändå med både cykelintervaller, havssim och en  solsiesta.



Dagarna kanske helt enkelt är längre här? Eller så är det bara så enkelt att jag får väldigt mycket mer energi av sol och värme än mörker och kyla.?

Kram från Ingmarie

Work, play and do Chinese

Det händer att jag gör lite nytta och jobbar mellan varven. Jag vill ju inte helt förslappas. Har man roliga uppgifter och gott kaffe så är det ju heller ingen större uppoffring.



Men mest leker jag. Ibland så hårt att t.o.m gymcykeln kroknar och vikterna svettas. Det första stämmer i alla fall för växlarna pallade inte med mitt pass. Det andra var väl mer min egen svett.


Och som den omtänksamma människa jag är så ser jag till att inte heller Anders förslappas.?


 

Jag fick t.o.m med honom på ännu ett simpass! Och jag behövde inte ens försöka övertala honom. Det enda jag slog honom i var antalet längder. Klurar på hur jag ska få honom att prova Swimrun med för hur perfekt vore inte det? Vi hade egen 50-metersbana hela passat. En sen fredags-eftermiddag. Lyx i både kvadrat och kubik och absolut otänkbart på Eriksdalsbadet.



Har man jobbat bra ska man belönas så vi testade Chinese deep tissuemassage. Kan väl inte påstå att det var alltigenom superskönt men däremot välbehövt. När min massör sagt “oh you are so stiff” för 8:e gången slutade jag räkna.? 


Kram från Ingmarie

Swim the sweat away

Om man ska köra ett hårdare pass så gäller det att börja tidigt om man inte helt vill smälta bort. Cykelintervaller och styrka är ett tufft pass åtminstone i min värld.






 Inte för att jag har så ont av värmen egentligen. Tvärtom. Jag är värmetålig som fasen. Men den som tror att jag inte svettas tror väldigt fel. Inte ens inomhusskugga hjälper.

Efter det där drog vi till Busselton ännu en gång. Jag är helt tokkär i stället! Mil efter mil med perfekt kritvit packad sand och ett vatten som är vackrare än i den flådigaste resekatalogen. Man kan liksom aldrig se sig mätt. ❤️ Anders är gångare i vår familj, jag vill ju helst springa, men när t.o.m jag gillar att där fram och tillbaka då är det verkligen something special.






Att simma i ett sånt här hav är en ynnest. Särskilt när kvicksilvret visar 37 grader och vattnet är perfekt tempererat. Anders har också fattat grejen. Han simmar väldigt mycket snabbare än mig men jag kan simma längre. ?Ännu så länge…Faktum är att han flyter fram lite som en smidig delfin!



Jag simmade ett par km och fick se både småfisk, delfiner och en stor rocka. Fantastiskt!





Det är väldigt enkelt att leva och vara glad när livet är så här. Min tacksamhet till att få uppleva allt detta just nu är obeskrivbar men jag vet att det kom i precis rätt tid.?

Kram från Ingmarie

Hotrun och svalkande hav

+34 grader. Då fryser inte ens jag.?Men jag njuter som fasen. Fastän svetten svider i ögonen. Vatten är ett måste om man kutar mer än en halvtimme. Särskilt när det är backar a la Hammarbybacken allt som oftast. Men de gör ben och lungor extra starka och utsikten på några av topparna är verkligen breathtaking.





Egentligen är uppför enklare än nerför. På vissa ställen blir rullgruset nämligen som isfläckar så passar man sig inte kan man komma ner fortare än man vill. De flesta stigarna är ändå superfina och jag hittar nya hela tiden.?





Sådana här dagar går det åt väldigt mycket kokosvatten. Vilken gåva det är! Har lyckats hitta en riktigt god.


Anders valde att skippa beachen i dag men jag tror inget hade kunnat stoppa mig från att åka dit. Och även om jag ju inte precis var ensam om idén så var det (som alltid) gott om plats. Simmade, vattenlöpte, läste, åt och sen gjorde jag alltihop en gång till. Alltså jag älskar verkligen havet! ❤️ 






Kram från Ingmarie

 

Never trust an app

Vår planerade beachdag blev inställd för trots att varenda väder-app visade att det skulle vara sol hela dagen så visade verkligheten stora askgrå moln. Lite snopet. Men det var ju faktiskt bara att planera om lite.?

Kuta gjorde jag som planerat. Utmed Ocean drive och utsikten mot havet. Kantad med lite tingeltangel.



Sprang även några varv på Bunbury Runners clubs fina 600-meters gräsbana. Lyckades dock inte ta ett enda vettigt foto. 



Nästan precis jämte ligger ett utsiktstorn så jag sprang upp de 83 trappstegen, fotade åt alla håll, ner igen och sen vidare mot Koombana beach.


Hann precis lagom med mina yoga-stretchposes innan Anders mötte upp med bilen.



Han, Anders alltså, hade tänkt ta det easy i dag men eftersom det inte var något beachväder så lyckades jag på något vis få honom att tänka att åka till Leschenault Leisure park igen var ett superbra alternativ. Vi var där även i början av veckan och trots att själva bassängdelen är ganska liten och sliten så fick vi båda till ett magiskt bra simpass. Egen bana en hel timme och precis allt klaffade. Samma i dag. Megalyx! Undra om det är någon slags magic swimwater? Som gör att man flyter fram extra bra så t.o.m jag känner mig snabb. I så fall tycker jag alla bassänger borde ta efter receptet.?

Och nog ser Anders ut som han tyckte mitt alternativ var rackarns bra??



Kram från Ingmarie

Långtrip

Första gången jag besökte detta stora land var på 80-talet då jag backpackade mig runt och såg/gjorde typ allt.“Been there, done that”  var vad som gällde. 🙂  Andra gången var jag i Canberra för tränings- och tävlings-läger. Denna tredje gången håller jag mig i WA hela tiden. När man återvänder till ett land flera gånger då gillar man det. Mycket. Faktum är att jag älskar Australien. Här finns nästan allt jag kan önska och lite till.  På min “vill-bo-i-lista” är Australien och USA absolut högst upp. Och Halmstad. 🙂 Så jag har sänt ut min önskan till universum. Vill det sig väl slår den in. Jag tror på sånt. 🙂

Havet är en av de saker jag älskar. Och skogen. Här finns massor av båda. Lane poole reserve, som ligger ca 1,5h norr om Bunbury, täcker över 50 000 hektar av mark och är den största parken i den norra delen av Jarrah forest. Genom hela parken rinner Murray river som är den längsta floden (2520 km) i hela Jarrah forest. Parken är en oas. Här finns triljoner olika trails och vägar, otrolig natur, rikt djurliv och flera superfina dammar att bada och simma i. Som att hamna i himlen men på jorden.

  Jag hoppade av en bit före vårt mål för att springa. Kunde inte låta bli med sådana här vägar.

Men mestadels kutade vi tillsammans. Springa vilse är det inte så stor risk för, googlemaps funkar finfint offline, men man ska komma ihåg att det finns mycket annat som kan hända och i dessa marker är man väldigt liten i naturen och bland dess djur. Jag är inte rädd men jag har stor respekt. Eller som jag brukar säga. I might be crazy but I´m not stupid. Det blev en makalöst härlig runda. Upp och ner. Hit och dit. I en sagoskog!

Det bra med att vara “klen” och löpovan är att man är nöjd med så mycket mindre än när man är stark och löpvan. Tror jag gnetade ihop åtminstone 100 effektiva minuter men i benen kändes det som 3 timmar. Underbart att ha stor utvecklingspotential. 🙂 Och gissa om det var underbart att få hoppa i en av de fina flod-dammarna för att bada och simma.

Och frossa i sig lunchen med denna vyn.

Det var så skönt att bada att vi åkte bara vidare en liten bit innan vi var i en annan damm. Ännu härligare!

För att hinna med lite mer så var vi ändå tvungna att masa oss upp och åka vidare. En knapp mil norr om parken ligger Dwellingup.

En liten, liten håla men som är ett samlingsställe för massor av trails början och genomfart. Bl.a den här som jag mer och mer längtar efter att få testa.

Det finns också några små butiker, en fin park och Blue Wren café där vi passade på att pausa en stund.

Sen drog vi vidare norrut för att ta söderut hemåt vid Pinjarra. Bara att åka bil är ett äventyr. Vägarna är ruskigt bra och trafiken flyter hur fint som helst. Jag gjorde en liten film men har ännu inte lyckats klura ut hur jag får in den här. Återkommer. 🙂

Landskapet är hela tiden skiftande. Stora och små gårdar, skog,  berg och stora ängar där det går kor, får och hästar och betar. T.o.m grisar. Varje litet samhälle har sin lilla stolthet. I Brunswick är det t.ex kor som gäller. Lyckades bara ta ett foto på deras roliga små (ko)konstverk.

Innan vi var hemma igen hann vi även med ett besök vid pampiga Harvey dam och dess amfiteater.

Dammen är en av sex statligt byggda och var klar 1916. 100 män hade då tillsammans med häst och vagn byggt en 12 m hög cementvägg som höll 512 miljoner gallons med vatten. 1931 byggde man till så numera är väggen 18 meter och håller 2275 miljoner gallons. Ofattbart mycket. Utsikten från toppen är verkligen bedövande vacker…

Nästa “långtripp” kommer troligtvis bli söderut. Men den blir inte i morgon. Rumpan måste få vila lite.

Kram från Ingmarie

Ett paradis i paradiset

Om man åker söderut från Bunbury på väg 10 kan man efter några mil ta höger och köra genom den majestätiska Tuart-skogen. En del träd är så höga som 33 m och mäter 10 m i omkrets. Det högsta trädet har visst blivit 39,6 m. Inga småbuskar med andra ord… Efter européernas ankomst och exploatering av landet är detta den enda skog med Tuart-träd som finns kvar så numera är det en nationalpark. Vägen igenom är ett Mekka för cyklister och det är lätt att förstå varför. Platt, bedövande vackert och alltid skydd från träden.


Fortsätter man sen en knapp mil till söderut efter skogens slut hamnar man i Busselton. Om det inte varit för ett tips vi av en händelse fick i en butik hade vi garanterat missat denna diamant. I’m in Love! Det är inget stort samhälle men tillräckligt stort för att inte få lappsjuka. Centrum är så gulligt att man nästan dör gullighetsdöden (tänk små butiker utmed liten gata) och husen utmed kustvägen så magnifika att vi höll på att smälla av. Men det där är bara början. Här finns gigantiska parker, milslånga kritvita stränder, turkost vatten och en pir som är 1,8km lång! Man kan åka ett litet tåg hela vägen till änden om man vill och längst ut finns ett undervattensobservatorium. Allt det där var dock stängt i dag, it’s Christmas Day you know, men vi har ju ben att gå med och ögon att se med vilket räckte mer än väl.




Vi traskade runt i flera timmar. På vissa ställen var det fullt av julfirande picknick-folk. På andra var det absolut folktomt. Och var vi än gick fanns denna magiska bländande strand inom synhåll.


Lunchvyn såg ut så här:


Med korta jämna mellanrum fanns duschar och vätskepåfyllnadsställen. Grymt bra för havsvattnet är toksalt och solen varm.


Men det bästa var ändå “bassängen”. En stor, s-t-o-r nät-inhängnad del i havet så man kan vara i utan någon som helst risk för t.ex hajar. (Observera flugan som kom med på bild 1! 🙂 )



Så gissa om jag simmat? Att få simma i turkost kristallklart vatten är en dröm jag haft i en väldans massa år och i dag blev den verklig!


Anders testade med.?


På andra sidan piren fanns inga nät men det gick lika bra att simma där. Då fick jag dessutom lite småfiskar som sällskap.❤️


Vilken jul jag haft och jag är obeskrivbart tacksam för varje sekund. Sorgen finns kvar men livet känns ljust igen.?

Kram från Ingmarie

God (30-gradig) Jul!

Morgonyoga, julgran, härligt och svettigt löp- och gympass, svalkande badaktiviteter, slapp i solen på kritvit sand, god (vego)mat, kärlek och omtanke, sinnesfrid, picknick vid havet,  Australiensiska luminaries, kattmys, solnedgång och en absolut stressbefriad dag. Vad mer kan man begära av en julafton??



















God jul och stor kram från Ingmarie