Halmstad (trainingcamp) dag 2

Jag minns att det fanns en gång i tiden då jag tyckte Galgberget var pest och pina. Plus tråkigt och fult.

Jag vet inte hur jag tänkte. Antagligen inte alls. Annars måste det ha varit i ett annat liv. Eller i alla fall för väldigt längesedan när jag var yngre och inte så klok.🤪 För Galgberget är magiskt vackert! Särskilt nu när bokskogen breder ut sig. Det blir som att kuta i ett grönt rum.

Inte ens mina ganska trötta ben kunde förbli trötta. De pinnade på som attan under intervallerna och det var egentligen inte förrän sista setet som de blev lite tjuriga. (Körde 5 x 3-2-1 min.) Så himla tacksam att jag fortfarande tycker det är skoj och för att kroppen fortfarande är med på det min skalle vill.

Gjorde mina hopp&skutt-övningar i Norre Katts park. Sämre ställe kan man ju liksom hitta…

Och sen kom bonusbelöningen. Jag och mamma åkte ut till Tjuvahålan med picknick-korgen. (Som i verkligheten var en liten plastpåse men det låter ju si sådär mysigt…) Tro det eller ej men det var så varmt att sanden brände! Och jag fick minsann med mamma ner i plurret inte bara en utan två gånger! Men allvarligt. Hur skulle vi kunnat låta bli? Det är extremt sällsynt att havet är så här stilla, spegelblankt och klart som i dag. Och det var minst 15-16 grader i vattnet. Minst.

Jag var allt lite harm att jag inte hade våtdräkten med. Men det kommer (förhoppningsvis) fler chanser. Och njöt gjorde vi så vi nära på dog njutardöden. Måtte detta bara inte vara den enda “riktiga” sommaren vi får…

Simträningen var spikad till kvällen och hur jag än försökte locka min team-mate Peter med OW-sim så blev det innebassängen. Och det var i ärlighetens namn inte så illa det heller.

Blev ett oväntat ok pass trots gårdagens drill. Det börjar ta sig! Nu längtar jag tokmycket efter mina och Peters sommar-(swimrun)äventyr. Och alla andra äventyr förstås. Det svåraste är att välja. Och att hitta en partner. Peter har ju ett annat liv också liksom. Men jag är säker på att det blir precis så som det är menat att bli till slut.

Kanske kan jag övertala min klubbis Sara att swimrunna lite mer med mig. När vi simmade cyklade hon och sen fixade vi till lite mat och hade äntligen tid att babbla massor! Och länge! Kvalitetstid på riktigt.😍

Kram från Ingmarie

Från där till här

I förmiddags sprang jag en ljuvlig 2-timmarstur i Nackareservatet fina skogar.

Plus Sprada såklart! Halle min dar så härligt!

Träffade även på herr och fru Schemweta (ja den herr Alfred S) men vi sprang åt olika håll så det blev inget sällskap där inte.

Tveksamt om jag hängt med dem om vi nu haft näsan åt samma håll. Benen var trötta som attan samtidigt som jag ändå liksom kände mig pigg i kroppen. Märklig känsla…🙄 Simträningen gick i alla fall som tjohejsan så armarna var åtminstone pigga!

Den gjorde jag förresten i Halmstad för simsalabim det är där jag är nu! Älskade hemstad! Men att spontanresa med SJ är groteskt dyrt så trots att mitt miljöhjärta svider så tog jag flyget… Hade jag tagit tåget hade det tagit minst 3 timmar extra restid one way plus kostat nästan dubbelt så mycket som flyget. Det är banne mig inte klokt!

Men min hemlängtan blev för stark, har ju inte varit här sen november förra året, så när jag fick några extra lediga dagar så slog jag till. Jag orkade helt enkelt inte vänta längre. Kalla mig gärna egoist men så är det…. Ibland går man emot sina principer fastän man vet att det är tokigt. Men att få vara här några dagar och träffa nära och kära är värt allt dåligt samvete i världen.❤️

Kram från Ingmarie

Sommarfeeling och tankeknep

Åtminstone en gång i veckan försöker jag pressa mig ordentligt på löpningen. Under förutsättning att kroppen är med vill säga. I dag var en sån dag.

16 x 2 min med 1 min gå-joggvila på kuperad runda. De sista 5-6 var en utmaning men jag har massor av små tankeknep att ta till när det känns som att benen ska vika sig och hjärtat hoppa ur bröstkorgen.

• Jag tänker att det är högst frivilligt. Ingen “tvingar” mig mer än jag själv. Alltså har jag valt det själv och har faktiskt ingen anledning att gnälla. Att kunna kuta så man blir trött är trots allt både en gåva och ett privilegium. Lätt att glömma och lätt att ta för givet.

• För varje intervallpass jag genomför blir jag (förhoppningsvis) lite starkare och lägstanivån lite högre.

• Ju äldre jag blir ju hårdare måste jag kämpa för att inte tappa den lilla form jag har. Så åter igen väljer jag av fri vilja för vem vill att det ska gå utför snabbare än nödvändigt?

• Det mesta sitter i skallen. Jag vet ju att jag inte kommer att dö. Det är inte ens farligt att bli så där trött. Bara  möjligtvis en smula “obehagligt”.

• Jag känner igen trötthets-känslan och vet att känslan efteråt är värt allt slit och all svett. Särskilt i dag när jag blev mångfalt belönad med sommar-sol, Sprada och picknick vid fina, fina Flaten!

Så himla härligt med en sån här lugn och skön eftermiddag! Hoppas, hoppas det blir många sådana här dagar denna sommar. Cyklade förbi ett av utegymen på hemvägen och fick till ett riktigt bra pass även där.

Och på tal om det jag skrev i onsdags om en annan slags vinst. Kolla så fint det är i Bagis nu!

Kram från Ingmarie

Ingen ledig vilodag

Vissa dagar får man lov att bara göra, och köra, utan att varken tänka eller känna efter för mycket. Till en viss gräns såklart. Jag hade ju t.ex inte gjort som jag gjort i dag om jag varit sjuk eller haft ont-ont någonstans. Då är det röd varningslampa som gäller. Alltid!

Eftersom jag ville vara ute så mycket som möjligt denna lediga söndag så sprang jag till Indoor Running-passet jag ju lovat hålla, körde det så svetten stänkte och sprang sen vidare hemåt igen.

Passade på att kuta genom Kungsan för att se de vackra körsbärsträden och även om de inte var i full blom så var de lika fina som alltid!

Springa genom stan tillhör inte mina favvovägar, jag vill ju vara i skogen, så för att få även den dosen tillfredsställd blev det en liten extratur i Nackareservatet. Och som av en händelse så råkade jag komma precis vid Söderbysjön. Ja du fattar va? Totalt omöjligt för mig att inte hoppa i…🤪

Tro det eller ej men trots att isen legat där för bara någon dryg vecka sedan så var snudd på ljummet! Vet egentligen inte om jag tycker det är helt bra för det känns liksom inte riktigt som det ska vara…

Allt det där tog sin lilla tid såklart. Typ fyra timmar. Sen skulle det ju hinnas med lite annat “nödvändigt” också. Städa, äta, göra matlådor och ta en powernap t.ex. Och testa axeln med ett simpass. Funkade ok men inte helt bra. Fast jag är ju åtminstone färgglad med mitt kinesiotejp.🤪

Är inte jätteorolig, ännu, men den får väldigt gärna bli glad fortare än fort igen. Särskilt nu när Swimrun-säsongen snart, snart drar igång. 😍 Har börjat med samma taktik som med den andra lilla stackaren. Funkade ju faktiskt strålande bra!

Kram från Ingmarie

Superladdat alla batterierna

Att ha lyckats pricka in en ledig (var)dag när det är 24-25 grader och strålande sol är nästan lika osannolikt som att vinna på Triss! Kanske skulle köpt en i dag just därför…🙄

Jag sov (för) länge mest pga att jag somnade (för) sent i natt. Allt som kan kallas normal dygnsrytm blir liksom knas av sent kvällsarbete. Hur som helst fick jag bråttom att avklara morgonbestyren för jag ville ju ut! Och ute har jag verkligen varit.

Fick en fantastiskt fin och ganska lång löptur då jag fick se både fjärilar, myror, blommande och knoppande blommor, en orm och ett bäverparty-ställe!

Och nu är äntligen alla sjöar isfria! Jag fick beslutsångest över vilken jag skulle välja men det blev till slut Flaten. Som jag längtat! Och hur skulle jag kunna låta bli?

Det var så härligt att jag cyklade dit efter kutandet och badade en gång till.

Och sen en gång till när Inger och Richard kom och Inger ville testa sin våtdräkt.

Så himla härligt att kunna torka i solen och bara vara med de där två mysmänniskorna hela eftermiddagen!

Avslutade dagen långt senare här.

Nu tror jag varenda litet batteri i mig är så välfyllt det någonsin kan bli! Och det är väldans bra för jag vet till 100% att det kommer behövas i morgon.

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 3

Dag 3 betyder också sista dagen och precis som alla de andra gångerna jag varit här så vill jag inte att det ska ta slut. Det här livet skulle jag plättlätt kunna vänja mig vid. Att få bara vara jag, skapa, uppleva verklig tystnad, träna, sprada, äta, sova och såklart gosa med fåren och lammen. Här lever de precis som de ska långt från djurfabriker, trängsel och skräck.

De ord jag märkt att jag mest använt mig av från de sju grunder Mindfulness vilar på har varit tillit och icke strävan.

Och jag tror minsann det funkat jättebra för jag upplever verkligen det som att jag hunnit göra en massa olika grejer trots att jag tagit det skitlugnt. Och även om det emellanåt har blivit allt utom så som jag tänkt mig så har jag känt att det kommer att lösa sig så småningom. Vilket det har gjort. För det mesta i alla fall. Det andra kommer lösa sig sen. Eller inte. Vilket som blir bra tänker jag!

Jag började denna dag med en väldigt lugn och fin löptur. Hittade några nya härliga stigar och passade på att springa förbi “min stuga” och viken jag simmade i förra sommaren. Ännu kan man dock inte ens doppa en tå där pga av isen…

Vi började sen vår gemensamma dag med ett slags mjukt och meditativt yogapass.

Sen var jag gräsligt badsugen! Klart mycket härligare än att duscha! (Men jag har lovat göra det innan jag lägger mig i sängen i kväll…😄)

Är så himla glad och tacksam att jag vågade följa mitt hjärtas röst då förra sensommaren när jag hittade Skaparladan och vågade anmäla mig till första kursen. Denna gången är det Peppe som varit ensam ledare och gjort denna helgen så magiskt härlig! Tack!

Han är även en fantastisk konstnär förstås precis som Jonna och Weronica. Ett hett tips är att besöka dem på årets Konstrunda i Roslagen om du är nyfiken på allt de gör. Det kanske slutar som för mig. Har numera blivit med både staffli och en vansinnig massa målarprylar.🤪 För att inte tala om målade dukar. Kanske läge börja spänna upp några snart.😍 Men först ska jag möblera om så jag får plats med allt. Och klura ut hur i all sin dar jag ska få hem det där staffliet…

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 2

En dag här känns som en flera veckor lång resa till ett annat land. Det blir liksom omöjligt att förklara och beskriva hur gärna jag än vill. Och kanske det är så det ska vara…? Upplevelsen är unik och det här gör jag enbart för min egen skull. För att få inspiration, finna lugn, skapa, uppleva kravlöshet och bara vara jag.

Det är bl.a därför du inte kommer se mina tavlor. De är mina. Så fort man visar det man skapat eller gjort för någon annan, oavsett vad det är, så blir man bedömd. Och det är precis det jag inte vill. I alla fall inte just nu. Jag har liksom fullt upp med att begripa mig på mig själv och vad det är som visar sig i mina tavlor. För så tror jag att det är. Att själen speglar sig där på duken. Det är galet spännande men lika galet jobbigt på något vis. En sak jag kan “avslöja” är att det är många sådana här figurer som dyker upp från precis vilken målarkladd som helst. Vore intressant att få en tolkning av någon som kan det där med bildterapi.😄

Denna dagen har vi varit tysta. Inte ett pip har kommit från mig. Inte ens när jag var som tröttast på intervallerna eller när jag spradade trots att det var lika friskt i plurret i dag som i går. Ändå sprang jag i tre gånger! Bara för att jag ville!😄

Vi började vår tysta dag med en meditationspromenad i skogen och på ängarna här runt omkring.. Har du aldrig testat så gör det! Du går helt enkelt väldigt långsamt, känner dina fotsteg, lyssnar på alla ljuden, känner dofterna och verkligen tittar på det du ser. Är man ovan kan det kännas konstigt men jag lovar att det gör både kroppen och själen gott!

Kanske därför jag fick intervall-feeling förresten. Plötsligt blev liksom t.o.m lerpölarna vackra! Men helt ärligt är det inte ett skvatt svårt att få feeling för i princip vad som helst här.

Dessutom har jag avverkat årets första utelunch i denna del av världen! Hemlagad av Skaparladans underbara ägare och sååååååå god! 💕🙏🏻

Och jag har fått se en räv!

Antagligen sitter du nu och undrar hur det varit att vara tyst en hel dag och kanske även hur jag, som är en rackare på att babbla, fixat det? Den som känner mig på riktigt vet dock att jag är minst lika bra på att vara tyst. Och att jag både gillar och uppskattar det. Har du inte provat så rekommenderar jag dig att testa även det. Med eller utan folk runt omkring dig.💕

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 1

Ända sedan jag satte min fot på Skaparladans gårdsplan den där lördagen förra sommaren har jag vetat att jag ville vara där så mycket som möjligt. Och jag tror på något vis det var ödet som tog mig dit för hur förklarar man annars att jag fick för mig att vi skulle åka på konstrunda just där och då? Det har ju aldrig hänt varken före eller efter…

Men nu är jag på kurs här igen! För tredje gången. Och jag har riggat upp mina prylar vid ett av de vackra fönstren.

Kursen heter som rubriken: Målningsretreat i Skaparladan. I praktiken innebär det att vi målar, yogar, chillar, mediterar och övar mindfullness. Om vi vill. Inget är nämligen egentligen obligatoriskt.

Mina tre mindfullness-ord för dagen.

Man får spilla precis hur mycket man vill på golvet!

För mig är detta himmelriket! Det lugnet som jag känner varje gång jag här är oslagbart! Faktum är att just nu känns det så där som när jag var i Australien. Jag vill helst inte sova bara för att allt är så vansinnigt härligt och skoj! Det enda jag egentligen behöver tänka på är att vara i nuet.

Det enda som är lite trist eller vad man ska säga är att jag inte kan bo i “min” stuga. Vattnet har frusit i ledningarna.😳 Så det är därför jag bor på hotell och löpturen i morse blev därför i en annan skog.

Fördel med hotellet, förutom att jag slipper diska och bädda, är att här finns även ett riktigt bra gym så det nyttjade jag i kväll.

Någon Sprada blev det dock inte i morse som jag hade tänkt (stavas i-s) men det går ju faktiskt att göra del två (dvs bada) lite senare när man hittar en (nästan) isfri liten vik!

Jag hade tagit på mig baddräkten innan för jag tänkte det kanske var fler där och nakenbad är ju inte alltid så uppskattat. Men jag var helt ensam. Märkligt…🙄

Och jo, det var svalt.🤪

Kram från Ingmarie

Det var i dag det äntligen blev

Du som har kollat FB och/eller Insta vet redan. Att jag äntligen kunnat Sprada! Men det krävdes en hel del logistik och omvägar för att få till det. Dels för att det fortfarande är väldans klent med isfritt vatten i 08a land. Åtminstone i mina hoods…. Och dels för att jag så sent som i går lovade köra ett extra IR-passSveavägen så jag började med att transportlöpa dit to do my job.

Fuskade sen med tuben några stationer (för att slippa stadstrafiken) och mötte upp allra bästa Camilla på Söder. Vi sprang runt Årstaviken för jag hade mina förhoppningar trots isflaken som flöt omkring och jag trodde rätt! Vid Tanto fanns en plätt i vattnet utan is! Vilken lycka!

Och Camilla tyckte förstås samma!

Och jo, det var svalt. 😄Och ruskigt härligt, energigivande och livslust-höjande! Fattar dock inte varför ingen av alla som glodde inte hakade på. 😳🤪

Sen sprang vi glatt vidare ända till Bagis. Det blev en del timmars kutande men min kropp var snäll i dag också och återhämtade sig finfint med hjälp av mat och en kort powernap. Sen blev det sim tillsammans med samma Camilla.

Men vi höll oss inomhus. 🤪 Helt enkelt för att det ännu inte finns några öppna utomhuspooler i denna del av världen. Eller ens tillräckligt stora isfria vatten om man nu är på det humöret.

Kram från Ingmarie

Trail, sprada och megalyx

Some have a lot of luck! Så här fint har vi det nämligen nu! Jag kan inte komma ihåg att jag har bott i en så vacker och lyxig lägenhet någonsin.

Och bilden visar bara en minidel av lyan vi hyr här i Albany far south. Det är så fint och mysigt att jag liksom nästan inte vill sova bara för att jag vill börja på allt skoj som ska upptäckas här!

Det enda vi hunnit hittills nämligen är att reka huvudgatan, handla mat och installera oss. Vi började ju i Collie. Och jag valde Collie river trail till slut. Med lite extra knorr för den var inte 10 km one way som det stod. Men drygt 18 km blev det till slut fram och tillbaka och vilka kilometrar!

Hade sällskap av Anders en bit och tja, du ser ju vad han tycker!

Men inte nog med att det var fint att springa vid floden. Den bjöd på en av de mest härliga Sprada ever! Just as God made me (or whoever det nu var) för badkläderna låg lååååångt nerpackade.

Och picknick-vyer!

Ja du fattar va? Allt detta har lätt varit värt att sitta i bilen med rumpskav en faslig massa timmar. för.

Kram från Ingmarie