Skepp och mys

I dag lämnade alla segel-fartygen i Tall ship race Halmstad för att fara vidare mot nästa stopp i Finland och vidare till Litauen och Polen. Är du i de krokarna rekommenderar jag dig verkligen att kolla in dem.

 Om jag fattat detta rätt så är själva grejen inte ett race som i tävling utan ett sätt att lära upp unga människor hur man seglar och sköter en båt. Ett annat syfte är att man genom seglingen skapar gemenskap, samhörighet och förståelse mellan människor. Plus att det ger både fysisk och psykisk styrka, sinne för ordning och reda och ett sätt att få ökad självkänsla och självförtroende. På varje fartyg måste en viss andel ungdomar mönstra på och vara med. Tänker att det är lite som lumpen men på ett fartyg. 

Hur som helst var vi väldigt många som ville följa och se detta häftiga “tåg”. Utmed hela kusten stod och satt hundratals människor. En del följde dem t.o.m ute på havet i egna (små) båtar. Går inte riktigt fånga känslan och vyn med mobilen men du får fantisera.😀


Mamma, Ulf och jag njöt av utsikten, solen och fika. Supermysigt!




Faktum är att hela dagen varit en njutar- och mysdag. Gym + vattenlöpning efter lite jobb på förmiddagen.


Och härlig hot yoga på kvällen.


I morgon blir det helt annat mys!

Kram från Ingmarie

Bocksten Swimrun 2017 (med xtrabonus)

Nej, det var ingen superbra idé att ladda med Triathlon-arrangemang. Trots att jag somnade toktidigt i går av ren utmattning så var jag helt utslagen när klockan ringde strax efter 06 i morse. Det är tidigt alla veckans dagar för mig och särskilt en söndag! Men vill man vara med och leka får man också följa reglerna. Starten för Bocksten Swimrun var kl 10 så det var liksom bara att gilla läget. 

Karin kom och hämtade mig (lyxigt) och vi for norrut till Öströö fårfarm utanför Åkulla i norra Halland. Det är vansinnigt vackert där uppe med sina berg och dalar, vattendrag, gulliga byar och snudd på oändliga bokskogar.



Någonstans där kvicknade jag till så pass mycket att jag i alla fall kunde fundera på att ta i lite men i stället blev jag skitnervös. Att kuta lopp ensam går ju an trots seg kropp. Då är det ju bara jag som blir lidande. Kuta i par med seg kropp är däremot något helt annat. Kallt var det med. Riktigt skönt få klä sig i neopren. Klenisen jag  garderade mig med både heatseekern och neoprenpannband. Men jag frös heller inte en sekund sen!😄

Vårt tjusiga omklädningsrum. Det är oftast så här det är. Duschar efteråt gör man hemma. Om man inte vill i någon sjö en gång till.😜



Min överdrivna nervositet var (som nästan alltid) onödig. Dels för att Karin är en klippa att köra med och dels för att det kändes faktiskt helt ok. Simningen gick superduperbra! Löpningen var hyfsad. Åtminstone så länge det var  fast mark under fötterna. Det där med gyttja, rötter, stora stenar man måste klättra över, galna uppförsbackar och sumpmark kommer nog aldrig bli min grej. Men när det var grusvägar, nedför, eller mjuka fina stigar utan jox under boklöven, då var det nära på att jag började sjunga en lyckotrudelutt!

Totalt var det ca 16 km löpning (8 sträckor) och 3 km sim (6 sträckor). En sjö var utsatt för en ganska hård vind så det blev guppigt värre. Var himla glad jag lärt mig tvåtakts-andning om jag säger så… Två sjöar hade riktigt grisiga i och ur-stigningar där man var allt annat än ren när man kom upp. En av dem var den sista… Och det var ju det där med den ickebefintliga duschen.😜


Men det fanns en slang att spola av sig med och eftersom alla andra hade gått igenom samma dy så spelade det inte så stor roll när det serverades mat efteråt. Dessutom satt vi ute. Så himla mysigt!

Supergod vegolunch! Ännu en fördel med Swimrun för det ingår i princip alltid mat efteråt.😊


Våra två klubbisar Micke och Magnus var urstarka och kom 3a bland herrarna! Jag och Karin kom 7a av damerna vilket inte var fy skam för vi var största klassen!


Öströö fårfarm är förresten verkligen värt ett besök. Supermysigt och det finns förstås många (lyckliga) får där.




Några som verkligen är lyckliga är grisarna hemma hos Karin och hennes familj. Jag blev helt kär i dem!


Karin bjöd både på kaffe i solen och en massa godsaker från sitt fina grönsaksland. Lyllos mig!



Fatta att jag är lycklig i magen efter en sån här dag!❤️

Kram från Ingmarie

Halmstad Triathlon 2017

Just nu begriper jag inte ens hur jag ska orka få på våtdräkten i morgon. Ännu mindre begriper jag hur jag ska orka simma och springa. I minst 19 km. Jag hoppas en natts sömn ska göra underverk…

Men jag är tacksam, glad och jättenöjda över dagen. Precis som förra året blev Halmstad triathlon en succé! Helt utsålt och alla jag snackade med (och de var en del) var supernöjda! Vädret hade stillat sig och det var absolut perfekt för fysiska aktiviteter. T.o.m Nissan höll sig väldigt stilla.


Det är många intensiva timmar men allt flöt verkligen på superbra!



Förste man ut på 11.3 löpningen. Fyra varv på vår fina bana.😀

Och han fortsatte leda hela loppet och vann precis som förra året.

Tvåan och ettan på damernas 11.3

 

Men för att det ska bli bra gäller det att hela tiden ligga minst åtta steg före. Jag och Micke möttes tidigt, tidigt i morse och fortsatte vårt löpbane-byggande.

Hann t.o.m plåstra om en hemlös stackare innan det var dax för funktionärssamlingen. Faktiskt en av de mest kritiska delarna vid såna här arrangemang för man kan aldrig vara helt säker på att alla kommer. Vilket de inte gjorde heller men det löste sig hyfsat bra ändå för vi hade både en plan B och C. Och en D och E.

Ulf och Staffan var förcyklister. En för herrarnas sprint och 11.3 och en för damernas samma klasser. Rättvisast tycker vi.


Under själva tävlingen var det hyfsat lugnt och vi jobbade på bra även efter för allt som satts upp ska ju liksom plockas in också. Inte en snitsel får finnas kvar! Och ingen stackars funkis eller tävlande får glömmas bort någonstans. 

Det är som jag skrivit många gånger förut otroligt nyttigt och lärorikt att vara på den “andra sidan”.  Man uppskattar tävlingar man är med på själv på ett helt annat vis när man vet vilket otroligt slit som ligger bakom. Bakom varenda liten detalj från vatten att dricka, bajamajor och ordentliga banmarkeringar till hejarop, medalj och after race-service ligger massor av planering och arbete.


Funktionärerna utmed banan var fantastiska och ska ha jordens största medalj! Och tack alla ni som hjälpt till både före och efter. Guld värt och allt vore omöjligt utan er! Extra tack till Micke. Det är en ära att få jobba med dig.🙏🏻

Hur kul det här än har varit så är jag som sagt var tveksam till om det är en vidare smart laddning inför morgondagen… Men det är som det är och jag kommer absolut göra mitt bästa och se till att ha skoj! Leka själv är trots allt roligare än att titta på när andra gör det.😀

Kram från Ingmarie

Bråda dagar

Det här att arrangera race är ett never-ending jobb känns det som. Det är en ruskig tur jag inte är ensam om att fixa allt inför Halmstad Triathlon för då hade jag varit rökt långt före nyår. Mycket går ju heller inte att fixa förrän nu på slutet så vi jobbar som tokar allihop. Jag och Micke har hand om själva löpbanan med allt vad det innebär. T.ex fixa över 35 funktionärer och hitta förcyklister som sen måste lära sig banan ordentligt. Kan ju bli lite sura miner annars. Min (supersnabba) extrapappa Ulf är en av de säkra korten. Gäller bara att hans egna tävlingshorn inte växer ut. 😜


Banan ska förstås markeras med pilar, staket, avspärrningar och miljarder (nåja) meter snitslar. De fläktar åtminstone väldigt fint i blåsten…


Nu ber vi en stilla bön att ingen buse tycker det är festligt och ball att plocka ner allt en fredagskväll så vi får börja om igen. kul är det liksom inte.

Betydligt roligare att köra Swimrun med bästa Karin. Det guppade på bra i Torvsjön, och var betydligt svalare än förra gången, men det känns ändå bra inför söndagens Bocksten. 


Karin ska också volontära på tävlingen i morgon så det återstår att se hur pigga vi är på söndag. Men kul blir det garanterat! För det har jag redan bestämt.

Kram från Ingmarie

Flygande vindar och beundransvärt projekt

Milde värld vad det fläktar på bästkusten. Farit som en vante än hit och än dit. Tacksam jag inte är en flugviktare för då vet i sjuttsingen var jag hade hamnat. Men jag har hållit mig på benen. Även på löpturen.


Det var t.o.m vågor i bassängen! Och flaggstängerna böjde sig oroväckande emellanåt. Men jag tänkte en hel del på Colting som just nu simmar runt Gotland som den första ever.  DET är vågigt. Och kallt! Min messimning var verkligen ingenting i jämförelse.


Coltings megasim är ett projekt för att bl.a uppmärksamma den försämrade folkhälsan och behovet av fler simhallar. Du kan läsa mer och följa allt här. Inspirerande och ofattbart på en och samma gång. Och jag hoppas du skriver på namninsamlingen för fler simhallar!

Vill du förresten läsa min korta intervju med honom efter Borås Swimrun så kan du kika in här.


Jag märker att jag blir påverkad inte bara fysiskt av all blåst utan även mentalt. Det är på något vis som om mina tankar blir lika fladdriga och ostyriga som vindarna. Det är tillräckligt turbolent i mitt hjärnkontor annars så det behövs verkligen inte mer fart där. Men jag har ju tack och lov bra knep för att stilla både tjattret och virrvarret. Som t.ex 90 min hot yoga med bästa Pernilla på Yogainstitutet. Det blir magi varenda gång i denna vackra sal. Absolut värt att åka till Halmstad för!


Påverkas du också av kraftig blåst?

Kram från Ingmarie

Svett, mat & trolleri

Konstigt att man kan sova som om man vore medvetslös efter en så adrenalinstinn dag som i går. Men så blev det. Sov så där tungt att jag nästan inte rörde mig.😳 Och mådde snorbra när jag vaknade. Och ännu bättre efter den där bauta-hotellfrukosten. Märkligt hur mycket man kan klämma in i magsäcken så där direkt på morgonen. Men jag kände ändå att det inte var läge för att kuta. Särskilt inte intervaller som var min ursprungliga plan. Benen var helt enkelt lite för slitna och jag är verkligen livrädd för att paja ryggen (eller något annat) nu när jag äntligen kan springa igen. 

Så jag agerade som en klok, mogen och förståndig 50+ are bör göra. Jag tänkte om! I stället blev det 26×60-30 på spinningcykeln och styrka på gymet. Därmed inte sagt att det är en garanti till att ryggen, och resten av kroppen, håller sig fortsatt glad men jag har i alla fall försökt. Inte heller betyder det att det var ett lätt pass. Jag slet minsann tills sista svettdroppen lämnat kroppen. Begriper verkligen inte de som lyckas köra cykel-intervaller utan att producera åtminstone en halv svettsjö.



När man är i Göteborg får man inte missa Andrum. Stans bästa (?) vegohak! Den som går där ifrån hungrig får skylla sig själv. 

Och observera min coola tröja! 😍😍😍


Och simsalabim så är jag i Halmstad igen! Älskar känsla när jag närmar mig “hemma”.


Har t.o.m hunnit med ett Brottet-pass.


Kram från Ingmarie

Fest i Götlaborg

Inte ens om jag försöker mitt bästa kommer jag kunna beskriva gårdagens konsert med Coldplay. Det var 100% magi, eufori och lycka. Vilket band och vilken show! Milde  himmel. Är fortfarande kvar i lyckoruset. Spelade in en massa filmer och ska klippa ihop något så småningom. Så jag kan återuppleva hur mycket och hur ofta jag vill.😍 Extra härligt få göra detta tillsammans med Anders och min “gamla” goa vän Heléne!




Över 66 000 människor ( fatta hur många det är!) som delade denna upplevelse men inte något som helst bråk eller känsla till panikträngsel trots att vi stod nere på planen. Inte före och efter heller för den delen. Eller ens när de flyttade scenen för tredje gången och var max 20 m från oss. Så sjukt häftigt! Och jag kunde helt omöjligt hålla mig still.




Trodde inte jag skulle kunna sova men det visade sig vara nemaproblemas i de här sängarna. Extra skönt att slippa bädda. Och bli serverad hotellfrukost förstås.


Dagen i dag har banne mig varit lika euforisk men på ett helt annat vis. Fina Skatås är t.ex aldrig fel och jag blir lika glad varje gång jag kan och har möjlighet att få kuta där. Har du aldrig varit där så skriv genast upp det på din bucketlist!






Den där halvlånga turen var som balsam för själen. Benen var ganska trötta och inte blev varken de eller kroppens alla skrattmuskler direkt piggare av sex timmar på skojiga Liseberg. Jösses vad jag, Anders och lillebror Daniel har skrattat, tjoat, blivit adrenalinstinna  och nära på dött svindeldöden flera gånger om. Kommer ha träningsvärk i både mage och mungipor i morgon. 




Roligast var nog Helix, AtmosFear och uppswinget så de åkte vi flera gånger.😀



Åka karusell och skratta så tårarna rinner tar och kräver en ruskig massa energi och turligt nog finns där ett finfint Vegohak på området nu för tiden. Perfekt så vi orkade roa oss lite ännu mer.




Behöver jag säga att jag kommer somna megalycklig i kväll?

Kram från Ingmarie

Turboladdar

Den här kvällen har jag längtat efter i fem evigheter. Eller i alla fall sen i början av förra hösten. Och nej det är inget spännande race jag ska göra. Det är inte ens särskilt sportigt. Inte heller är det en resa till långtbortnågonstans. (Göteborg räknas i alla fall inte som långt bort i min värld.) 

Nej det här handlar om att få uppleva världsstjärnor och snart får vi se och höra dem IRL!


Och för att väntetiden ska gå fort har jag maxroat mig.

Cykla i ösregn t.ex. Från i dag kan jag nog inte längre kalla mig för solskenscyklist. Fanns nämligen ingenting på mig som inte var regnblött, eller rent, när jag väl var klar. 



Jobba i turbofart samtidigt som vi förflyttat oss är en annan bra grej att få tiden att gå supersnabbt. Hann ju nästan inte doppa rumpan i stolen förrän vi skulle gå av. 😳 Jag vet att jag sagt det (några gånger) innan men jag älskar verkligen att åka tåg! En så otroligt smart uppfinning!


Och bästkusten kan man lita på. Här skiner minsann solen när det vankas party!


Styrketräna tror jag är en perfekt laddning. Särskilt på Kompassen.  Blir sjukt motiverad varje gång jag är där och härjar runt så svetten stänker. Anders verkar dock inte tycka mitt val av pose inför det obligatoriska bloggfotot var någon vidare bra idé…


I morgon väntar en massa skoj om jag inte dött lyckodöden innan vill säga.


Kram från Ingmarie

Det där med lyxliv

Lyx kan vara så himla mycket och är verkligen högst individuellt. För många innebär det fint hus, flott bil, kristallkronor, juveler, märkeskläder, förstaklass flyg och hotell långt borta och besök på finrestaurang var och varannan dag.  För andra innebär det ett fast jobb, mat på bordet, tak över huvudet, hela kläder och en dag utan våld. Ja alltså egentligen är väl allt det där lyx för alla tror jag, mig med , men  jag inbillar mig att ju mer man har ju mer vill man ha och ju mer tar man för givet. Men jag hoppas på något vis att jag har fel…

En av de absolut lyxigaste sakerna i min lilla tillvaro är att jag har naturen inpå knuten. Tänk att bo i vårt lands huvudstad och ändå, på bara ett par minuter, kunna tassa fram på nästan oändliga grusvägar och stigar! Som är helt tysta från billjud och annat skrammel! Tycker det är helt fantastiskt!


Både jag och Anders har njutit av skogen denna dag. 


Jag lite mer och lite längre. Och lite blötare.. Det är banne mig inte lätt att klä sig “rätt”när  det växlar från sol och varmgrader till skyfall och kallgrader och sen allt om igen x antal gånger. Å andra sidan är det där verkligen lyx”problem”.




Samma procedur vid Hellasgården men där kvittar det för jag blir ju blöt oavsett i plurret. Och klädseln är densamma oavsett.


Hellasgården är Lyx med fetstort L för mig. Tjatade så sent som i fredags om det så missar du det när du är här får du skylla dig själv.😜 En bra grej med dess fina sjö är att även om jag drar dit ensam så är jag aldrig själv. Det finns alltid någon mer som simmar. Men självklart har jag alltid med Safer swimmern. En otroligt enkel och billig “livräddare”. 


Lyxigast av allt denna dag är ändå att kroppen pallat med både långlöp och långsim. Så himla glad och tacksam! Och förstås dunken med jordgubbar!


Perfekt till frukosten. ❤️


Kram från Ingmarie

Midsommardagen 2017

När jag var yngre upplevde jag ofta livet som komplicerat, tungt, deprimerande och t.o.m meningslöst. Jag kunde helt enkelt inte alltid förstå meningen med att vi föds bara för att dö. Vad är det för mening med det liksom? 

Ibland dyker de där tankarna upp igen men nu för tiden handlar det om minutrar. Då kunde det vara i veckor och månader. Nu har jag istället insett hur väldigt enkelt, fantastiskt, roligt och meningsfullt livet är! Om man bara gör saker man tycker är roligt, äter mat man mår bra av, umgås med människor man gillar och sover ordentligt så blir livet bra! Och är det bra blir man glad och är man glad gör man enklare bra val så man blir ännu gladare. Enkelt, eller hur?😍Och jodå, jag vet att det händer tråkiga saker också men mycket handlar om hur jag väljer att se på det. Händer det dåliga saker mest hela tiden kanske man helt enkelt bör fundera på vad man håller på med…

Jag har gjort ruskigt bra val i dag i alla fall. Som att haka på Annelie och Jonas när de skulle köra Swimrun. Underbara människor som jag vill hänga med mest hela tiden.


De började och slutade i Skrubba, jag började och slutade hos mig i Bagis,men mitt i körde vi tillsammans. Tre timmar fick jag ihop i fina skogar och i fyra av mina favvosjöar. Och inte en enda gång hade jag tråkigt så inte konstigt jag var så obeskrivligt glad när jag kom hem igen!


Egentligen hade jag både kunnat och velat köra längre men man ska sluta på topp tänker jag. Dessutom hade jag och Anders en dejt inplanerad med bästa Karin och Gunnar på superduper-Hermans. Fatta vilken dubbel-lycka! Umgås med härliga människor och käka vansinnigt god vegomat samtidigt!💕







Enda kruxet med det där haket är att man (läs jag) äter tills magen står åt åtta hörn. Nära på jag inte kunde knäppa vattenlöpningsbältet efteråt… Men det gick och det var lika ljuvligt som i går. 😍

Kram från Ingmarie