Tips

Målningsretreat i Skaparladan dag 2

Denna dagen har varit i tystnadens tecken. Från första meditationen på morgonen till den sista ute vid ännu en vackert sprakande brasa så har ingen av oss pratat.

Inte ens när vi åt den fantastiskt goda lunchen Weronica bjöd på. (Jag höll däremot på att föräta mig av soppan för himmel så god den var!)

För en del är det jättetufft att behöva vara tyst så många timmar. Jag tycker det är jätteskönt trots att jag gillar att prata. Eller kanske just därför… 🙄

Och jag har målat massor! När jag börjar vet jag aldrig hur det slutar. Jag bara målar. Kravlöst, lustfyllt, nyfiket och utan stress. Ibland blir det ingenting. Ibland blir det någonting. Oftast kommer det som ska bli liksom till mig. Som den gåtfulla kvinnan i lång klänning. Jag vet inte vad hon symboliserar inom mig men hon dyker upp allt som oftast på de mest olika vis.

Oavsett är det jäkligt coolt! Och spännande! Om någon annan tycker det är “fint” eller inte bryr jag mig faktiskt inte om. Lika lite som jag bryr mig om i fall någon tycker jag har en “snygg” kropp eller inte eller springer/simmar tillräckligt bra för att s.a.s duga. Så länge känslan är rätt och jag är glad så är jag nöjd. Att sträva efter att vara glad och nöjd borde förresten vara det som är viktigast för alla oavsett vad andra tycker och tänker. Eller hur?

Magin och det vackra finns överallt bara vi är tillräckligt uppmärksamma. Jag testade en ny runda i dag och jag behövde inte ens anstränga mig för att se det!

Jag lyckades även hitta det (troligtvis) enda isfria stället runt ön.😍Sånt kan ju inte slarvas bort!

Det är verkligen, verkligen en ynnest att få och kunna vara här.🙏🏻❤️

Kram från Ingmarie

Dan före dopparedan

Jag inbillar mig att julen nog är en av de högtider som många håller stenhårt i traditionerna när det gäller mat, vad man gör och i vilken ordning man gör det. Allt från vilken slags frukost, var julklapparna ska förvaras och vem som gör vad till var man är, Kalle Anka, matordning och julklappsutdelning.  Jag har absolut inga traditioner när det gäller jul. Den har firats såväl med Kalle, paket, juldekorationer och julmat tillsammans med familjen i det svenska mörkret (och kylan) som utan. Många gånger har det blivit picknick på stranden utan en enda julpryl eller julmaträtt och jag har tappat räkningen på hur många jular jag tillbringat rännandes på sjukhusgolvet iklädd landstingspyjamasen. I år blir det ännu en gång till. Allt funkar men en grej gör jag i alla fall alltid. Precis som 99% av alla årets dagar. Helt rätt. Jag tränar! Varför inte liksom? Särskilt inte när det är söndag och jag är ledig!
Gillade förresten den lille tomtefiluren extra mycket.

Passade även på att köra sista simmet innan jul för nu stänger Eriksdalsbadet i två dagar. Förr stängde de redan när det luktade röd dag så jag är tacksam det inte är stängt längre. Bästa sällskapet av Yvonne hade jag också. Och en massa leksaker!

Något jag också alltid gör, liksom 100% av alla dagar i över 37 år tillbaks, är att välja vegomat. Just i dag testade jag lite ny julmat också. Mest eget hitte-på men även Anammas vegoprins och  Coops Vego-sill. Jättegott samtidigt som det är snällt både mot djuren och vår jord. Och det är väl det hela julgrejen handlar om? Att vara snäll och minska på lidande.

Har du några jultraditioner du håller hårt i?

Kram från Ingmarie

Hemstaden dag 3

Det är verkligen skönt att ha i princip allt och alla inom räckhåll så som det är här “hemma”. Livet är allt lite enklare i en mindre stad där man inte behöver frakta sig själv i halva evigheter för att kunna träffas, handla, träna eller vad det nu är man ska göra. Om man har dem man vill träffa och det man vill göra här vill säga. Och det gör det. Det är ju därför jag är här och älskar att vara det!

Det är så himla mysigt att kunna hänga med mamma, Ulf och Morgan (inkl “Helge” i Morgans mun). Vi har setts varje dag och det är så härligt! Försöker liksom bunkra upp mig för jag vet det kommer dröja till nästa gång…

Jag har också träffat min goa lillebror Markus. Tog med honom till Cortado cooffe trots att jag ju var där i förrgår. Så bra är det helt enkelt!

 

Markus, och resten av hans familj, får jag förhoppningsvis träffa väldigt snart igen. Fast utan Cortado- haket.

Förutom att jag ser till att träffa så många som möjligt så mycket som möjligt nu när jag är “hemma” så passar jag på att träna så mycket som möjligt. Vad kan väl vara bättre än att ha sitt eget lilla training-camp när precis allt är serverat på gång/springavstånd?

Fina Galgbeget ligger precis i stan och är perfekt för intervaller. Det är kuperat och skitjobbigt men också platt och plättlätt. Bokskog är förresten vackert även när det inte är grönt.

Jag körde 5 x 6 min + hopp&skutt i backe. Efteråt var jag tacksam det var nedför till där jag bor just nu.

 

Sats i Halmstad är hyfsat nyombyggt och typ 13 miljarder gånger bättre än det gamla. Det gamla var förresten ett av Halmstads första, nu snackar vi 1990-tal, och jag minns att jag tyckte det var sååååå coolt! Nu finns det minst 12 olika slags gym att välja på + Cross-fit, PT-gym och jag vet inte allt. Tiderna förändras minsann. Jag har bara varit där en gång i somras och jag hade lika kul denna gången. Ja det har jag ju förresten alltid för man får ju så skoj som man gör det, eller hur?

På fredagar har klubben en av sina tre simtider vilket betyder att vi har bokade banor. Helt klart hade det inte behövts i dag. Det var ingen där! Varken klubbisar, “vanligt” folk eller andra klubbar/föreningar. Noll, narda, zero. Men hallå! Jag fick ju för sjuttsingen beslutsångest!

Jag hade lite sett fram emot att bli servad ett färdigt pass men det sket sig alltså. Tur jag är påhittig och inte ger upp så lätt. Plötsligt hade jag drillat mig själv en hel timme och ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt hur det gick till. Jag plockade ihop övningar allt eftersom de ploppade upp i min skalle. Snacka om att vara in the moment.

Kram från Ingmarie

 

Hemstaden dag 1

Snö är som sagt var vackert och fint på alla möjliga sätt och vis men när det kommer till löpning så föredrar jag barmark alla veckans dagar. Även om det är megagrått.

Sprang fina Sperlingsholmsrundan förbi stora fält, hästhagar och det vackra godset. Tror faktiskt aldrig jag kommer att tröttna på att springa just där.

 

Men även på en av mina favvostigar som börjar typ här.

När man är på hembesök under bara några få ynka dagar gäller det minsann att maxa allt. Men utan att stressa. Då blir det aldrig bra. I går kväll passade jag på att hänga hemma hos mamma och Ulf. I dag har jag käkat lunch med Sara och fikat med pappa. Cortado coffee gör btw (bl.a) ruskigt goda sallader.

Har också sett coolaste jul-simmössan! Trots att jag har en halv miljard simmössor redan så skulle jag lätt få plats med även en sån här!

Ägaren var klubbisen Jerker som jag tillsammans med Peter, Rickard och Jonas körde ett “mini-hjältepass” med. Helt kort går det ut på att köra så många 100-metersintervaler som möjligt under de 90 min vi hade till förfogande. Varje halvtimme försvann dock 2 min för kiss- och drick paus. Även om grabbarna hann med en himla massa fler vändor än mig så är jag förbenat glad över alla de jag gjorde. Sista halvtimmen “fuskade” jag med paddlarna men å andra sidan är det också tyngre för armarna så det kanske går jämt ut oavsett på något vis. Det allra bästa, förutom att det var jätteskoj, var att jag märkte att ju längre vi höll på ju starkare och piggare blev jag medan det blev tvärtom för boysen. Antagligen för att de öste på redan från början. Och simmar snabbare förstås. Ibland är det ändå lite bra att vara en långsam starter.

Kram från Ingnarie

 

Vissa helger alltså

De där då man nästan kan tro att den bjudit på massor av extra timmar. Men jag lovar det har bara varit 24/ dygn.

Jag har kutat intervaller så både snor och svett rann över. Inte fort men ändock. Det var intervaller!

Jag har Spradat. Det var bara någon vecka sedan isen låg här så det var härligt uppfriskande! Tippar på 3-4 grader.

Jag har kutat en lugn härlig snackerunda med min goa vän Ulrika. Det kan verka motsägelsefullt, med tanke på vilken soldyrkare jag är,  men jag älskar det här grådisiga! Tycker det blir som att vara i en mjuk sagobubbla!

Tack vare en liten hyrbil har jag och Anders kunnat besöka Rådmansö bageri. Jag förstår att de än en gång blivit framröstade som “årets bageri” och att folk kör omvägar för att besöka det. Där finns verkligen mumsmums to die for!

Nästan precis jämte ligger ju sen underbara Skaparladan som jag hittade av en slump för drygt 1,5 år sedan. Det var läskigt där och då men nu är jag extra glad och tacksam över att jag vågade våga anmäla mig till den där första kursen.. För förutom att kolla på den fina adventsutställningen hämtade jag hem sex av mina dukar som nu “förvandlats” till riktiga tavlor efter att Peppe spänt upp dem. Känns faktiskt stort. Och väldigt häftigt!

På hemvägen passade vi på att testa ett (för oss) nytt Sats. Och jodå, det gick utmärkt att bli trött även där!

Och just det ja! Jag har ju jobbat också! Till sent. Men med både rast, toabesök och inget överbeläggnings-kaos utan enbart öppet där borta vid ljuset precis som det ska vara på helgerna när det “bara” är akutoperationer.

Hoppas du också haft en fin andra adventshelg!

Kram från Ingmarie

Första Advent – på mitt vis

Jag säger och undrar precis som Malin var i all sin dar november tog vägen? Den liksom bara kom och försvann lika snabbt som mina sockar hinner bli skitiga när jag kutar i gegga. Första advent i dag och jag vet egentligen inte om jag var förberedd men firat har jag oavsett. Eller vad det nu är man gör på just första advent.

Så här gjorde i alla fall jag.

Tillsammans med Yvonne sprang jag en fin liten runda som avslutades med ett lika ljuvligt dopp. Med andra ord decembers första sprada!
(Och ja, jag har skorna kvar på dels för att det var stenar och annat bröte på botten och dels för att de behövde bli renare sen gårdagen.)

Det finns nog de som kan tycka det är märkligt att jag spradar över huvudtaget men kanske ännu märkligare när jag direkt efter hoppade i Eriksdalsbadets uppvärmda 50-meters bassäng. Jag och Yvonne fick sällskap av hennes Finn och även om de är typ 18 000 gånger snabbare än mig så funkar det finfint att simma tillsammans. Det är en av de grejer som är så bra med simning. Jag och Yvonne har lite plans for the future så jag måste verkligen lägga på några växlar för att hon inte ska behöva slita ut sig för min skull.

Såna här aktiviteter blir man såklart hungrig av och bara några stenkast från badet ligger ju The Plant. Ett av mina absoluta favvohak. Vego såklart. All plantbased. Burgarna satt som en smäck i våra magar kan jag lova! Anders också.

Det blev en slags dubbelfirande denna dag förresten för födelsedagspresenten jag gav till Anders i augusti nyttjades i dag. Vi har ju sett de flesta av Cirkus Cirkörs föreställningar, Wear it like a crown t.o.m två gånger, och tokälskat varenda en av dem. Epifonima är inget undantag. My gosh! Se den!
(Tycker btw att jag är oehört smart som såg till att jag själv kunde vara med på ett hörn av presenten…)

Jag kommer aldrig vara i närheten av de artisternas konster och jag fascinerades ännu en gång över hur enkelt de kunde få allt att verka. Mest satt vi och småsvettades, trodde vi såg i syne, förundrades och förvånades. Ååååade och ooooade. Det finns liksom inga vettiga ord till att beskriva någon av deras föreställningar. Man bara måste uppleva dem. Jag vet ju såklart också att allt det de gör inte är så enkelt som det verkar och ser ut. Ungefär som denna gummibands-övning som jag bl.a slet med i kväll. Den är inte alls är så enkel som den ser ut. Ungefär alltså. Typ… Nästan..

Och jodå, jag har såklart tänt ljusen också.

Hur har din första advent varit?

Kram från Ingmarie

Upptiningstips

Himmel och jord vad kallt det plötsligt blivit på mina breddgrader!😱 Och jag gillar det inte. Helst vill jag bara vara inne, sova till maj och slippa ta på mig alla dessa kläder för att kunna gå ut över huvudtaget. Jag fryser förresten ändå. Men jag vet några idiotsäkra knep för att tina upp min stackars frusna kropp. Det är fritt fram att härma! 😄

1: Kuta den backigaste vägen till Hammarbybacken, kör 4 varv på “min” 2 km-loop och spring sen hem igen. Men pausa inte mer än högst 30 sekunder för fototagning och ev kisspaus för då hinner både snoret och blodet att stelna och händerna blir absolut totalt obrukbara.

Hemåt fick jag dock välja plattaste vägen för benen började strejka. Fyra varv var mer än de två jag planerade för jag är långt ifrån där jag var när jag klarade sju i somras. Men jag kände mig oväntat stark så det kommer bli som då igen.

Om bara inte det där vita joxet ställer till det så man inte kan kuta där hur gärna man än vill och hur stark man än är vill säga. De har redan börjat med konstvarianten och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det… Det är ju “bra” på så vis att mängden är begränsad och inte stör min runda men det känns ju helt vansinnigt mot miljön när de kör lastbil efter lastbil upp (och ner) med detta jox. Är det verkligen ett måste?

2: Ett pass i en värmesal är som att få balsam i själen och få kroppen inlindad i värmefiltar. Sats nya Hot Yoga release är yin yoga i värme och precis så skönt avslappnande och värmande som det låter! Tror faktiskt jag slumrade till några minuter. Ljuvligt!

3: Och raggsockor! Det funkar alltid!

Kram från Ingmarie

Going forward

Jag tror på riktigt att kroppen har vänt tillbaka till rätt läge igen efter tvärniten. Må det aldrig hända igen och må jag ha kraft att stoppa i tid nästa gång oavsett anledning. För ja, det kommer säkerligen bli minst en “nästa gång” om jag inte bestämmer mig för att flytta ut i skogen, leva på egenodlat, sluta utsätta mig för utmaningar och i princip lever eremitliv. Sannolikheten till ett sånt liv är obefintligt. Fast man ska som bekant aldrig säga aldrig… Jag tror förresten inte ens det hjälper för livet består av någon slags påfrestningar och stress. Vi är bara olika bra på att hantera dem. Jag har t.ex inga som helst problem att prata inför folk, ta kontakt med okända eller fråga 18 gånger när det är något jag inte fattar. Saker som andra nästan hellre dör än att behöva utsätta sig för. Däremot är jag usel på att hantera långa perioder av dålig sömn, hög arbetsbelastning utan ordentliga pauser, av att känna mig otillräcklig och rädslan för att göra fel på jobbet.

Samtidigt som jag vet detta så är det skitsvårt att veta när “för mycket” verkligen är “för mycket”. Jag är en rackare på att kunna bita ihop och stå ut och det har hittills både hjälpt och stjälpt mig. Knepigt det där… Men jag antar att det är något alla mer eller mindre kämpar med och jag tänker att jag trots allt lärt mig en hel del hittills i livet om allt det som är just stress för mig.

Hur som helst. I dag vågade jag mig på lite korta löpintervaller igen och det var så kul! Guru-Danne tycker det är helt ok att jag tränar på så länge det bara är kort och inte gör mig  “fatigue”. Dvs tömd och utmattad. Ungefär samma sak säger PT-Rafael men han ser ändå till att jag blir trött när vi kör. Precis som han peppar mig, utmanar mig, uppmuntrar mig, ser till att jag backar när det behövs och ffa så gör han skitskojiga pass och får mig att lita på att jag visst kan! Även när jag tror det är omöjligt.

Alla, och jag menar verkligen a-l-l-a, borde ha en PT emellanåt. Det är mycket väl investerade pengar! (Om man har tur som jag och hittar den bästa vill säga. )

Kör du med PT/coach?

Kram från Ingmarie

 

En svag länk

Jag har nog i och för sig flera svaga länkar i kroppen, det har vi troligtvis alla, men två jag upptäckte i går var händerna och fingrarna! PT-Rafael klarar plättlätt att göra armhävningar på fingertopparna medan jag nästan inte kan stå på knä utan att fingrarna viker sig lite hur som helst. Särskilt tummen. Ingen kan i alla fall påstå att jag har stela fingrar.🤪.

Starka händer (och fötter) är nog något många inte prioriterar men faktum är att de är otroligt viktiga att jobba med. För precis som med allt annat så gäller “use it or lose it” även här. Så jag har börjat öva. Små steg för att kunna “stå på fingrarna”, hålla fast/hårt grepp och orka bära tyngder med dem. Det finns en rejäl utvecklingspotential om man säger så…

Det jag dock är superbra på är att fördriva tiden på en crosstrainer trots att jag tycker det är ganska trist

Och att äta! Lillebror Daniel och jag valde att frossa på Paradiset city i dag. Kanske tur i oturen att han var tvungen att åka tillbaka till sin stad för annars hade vi nog fikat-ätit-babblat-tränat ihjäl oss. Sa jag att vi är släkt?😍

Kram från Ingmarie

Inspirationsdag

Hur livet än är för tillfället, vad som än händer och har hänt, hur du än gör och vad du än planerar och vill så vet man att åtminstone två saker är absolut säkra.

Inget varar för evigt och inget är statiskt.

Så när livet känns ljust, mjukt, fint och vackert får man se till att turbonjuta och när livet känns mörkt, hårt, tråkigt och fult får man trösta sig med att veta att det kommer att vända så småningom. För att skynda på det hela kan man ju “fuska” lite. Som att t.ex åka på mini-weekend. Men det finns många fler knep! Som (kanske) är lite “enklare”.

Ett är att (sim)träna tidigt på morgonen med Coach Ulf och ett härligt TS-gäng som ger garanterad inspiration och glädje. Och tjusiga goggle-ögon som sitter kvar till långt efter lunch.

Ett annat är att hänga med min fina lillebror Daniel som alltid, alltid gör mig glad, peppad och lycklig in i märgen. Lägger man dessutom till väldans god vego-mat på Urban Deli så kan det inte bli annat än tipp-topp bra!

Ett PT-pass med Rafael är också en garanterad inspirations-boost! Han är så himla grym på alla sätt och vis och en stor förebild för mig. Han är stark, vegan, djurvän, ödmjuk, envis, pedagogisk och full av bus. Om du inte har möjlighet att så att säga nyttja honom live hittar du honom här och på Insta under @halsokonsulten.

Insta är förresten också en bra inspirationskälla tycker jag. Mig hittar du på @ingmarie_yoging.😍

Hur gör du för att “inspirera upp” dig själv?

Kram från Ingmarie