Älskade familj

Att ha en familj är verkligen en ynnest och jag är så himla tacksam över att ha en. Vi ses ibland alldeles för sällan men vi har alltid kontakt och vi ställer alltid upp för varandra. Ett undantag är min äldsta lillebror som av någon anledning brutit med de flesta av oss, ffa mig, och det är en stor sorg. Men jag tänker att det är hans val och jag har ju alla mina andra hel-halv- och extrasyskon!

En av dem, Daniel, är minst lika träningstokig som mig och vi har kört oräkneliga gympass ihop. Löppassen är dock lätträkneliga men i dag hände det igen och vilken runda vi fick! Galgberget och Furuskogen är verkligen som allra finast just nu.

Båda hade sjuk träningsvärk i benen sen gårdagens träningspass, vi hade dock inte kört samma, så 90 minuter senare var vi nöjda. Och hungriga! Nu var det ju så himla bra att vi även hade Mors Dag att “skylla på” när vi lite senare krängde i oss de goda mackorna fortare än fort. Jag skäms nästan för hur glupsk jag var och kan vara. men bara nästan för samtidigt är jag tacksam över att ha aptit för det är ingen självklarhet. Tänk att aldrig känna sån där riktig hunger eller längta efter något särskilt men vara “tvungen” att äta. Vilken mardröm!

Nu är jag simsalabim hemma i Åhus igen. Det är verkligen perfekt att bara ha några timmar mellan dessa två underbara ställen!

Kram från Ingmarie

Lördags-lyx

Av någon anledning sov jag kasst i natt och kände mig väl egentligen inte alls särskilt pigg men så träffar jag mina goa vänner Eeva och Maria och vips så blev jag det!

Intervallerna var jobbiga, som de ju ska vara, men benen var pigga och skallen fokuserad. För att helt döda benen körde vi en massa hopp&skutt-övningar efteråt. Du vet så där mycket så benen blir alldeles lustiga och stilpoängen på hemjoggen typ minus tre. Haha! Vi var såklart grymt nöjda men det där med att synka ett hopp behöver vi visst öva på…

Trots att solen sken ute så begav jag mig till gymet. Annars hade det kanske inte hunnits med nämligen och så roligt och viktigt tycker jag faktiskt att det är att jag “offrade” den soltiden.

Mellan pappa-besök, syskon- och syskonbarns-häng, cykel-letande (ska alltså köpa en) och annat pyssel för att få ordning här så tog jag en paus för ett bad. Vore omöjligt att inte göra det faktiskt och nu är jag långt ifrån ensam om att ha samma längtan. Har du inte badat ännu i år är det hög tid!

Det finns tydligen de som tycker träning (och bad) är ett straff men för mig har detta varit en riktig lyxdag!

Kram från Ingmarie

På en annan sida

På något vis har jag lyckats få fyra dagars ledigt på raken och det firade jag med att först sova i över nio timmar! Jag var tydligen trött… Det hjälpte definitivt att asfaltsläggarna tydligen turligt nog också hade ledigt för i dag var första gången på flera veckor (!!) som de inte började med sitt hackande, bankande, bullrande och köra fram och tillbaka med lastbilar- race redan klockan 06.15. Vid 8.30 tar de dock oftast paus och syns sen inte till mer den dagen. Med andra ord inte konstigt jag behövde sova. Att det finns de som inte vill vakna kl 06.15 pga sent jobbskift kvällen innan verkar de inte ha någon som helst förståelse för. Inte heller att de borde jobba på lite så det blir klart. (Jag har t o m frågat men de bryr sig verkligen inte…)

Om det var sömnen eller medvinden som gjorde att benen var pigga vet jag inte men så var det! Och jo, det var motvind också men även då trummade de på. Simningen gick också bra! Jag börjar inbilla mig att jag simmar bättre om jag inte simmar för ofta. Kan det vara så?

Får se hur många mer innesim det blir för nu längtar vi alla ut till OW-sim!

I skrivande stund har jag nu hamnat där jag önskade i går kväll när jag skrev. På Hallandskusten. Via vackra vägar och massor av dessa gula vackra rapsfält. Jag bara älskar dem! Var absolut tvungen att stanna för att föreviga några.

Har även hunnit träffa halva familjen en stund så det här att ha sitt fritids-jobb-extra-ställe bara några timmar bort är bra fint alltså!

Kram från Ingmarie

Äventyrsdag de Lux

Okej, håll i hatten nu för denna dagen kräver det.

Klockan sex ringde klockan. Yoga, meditation, frukost och sen bilfärd till Skrylle naturreservat utanför Lund. Jag har varit här för längesedan när jag var ung (yngre) och hade snabba ben. Då sprang man Skrylleloppet och fajtades om pallplats. I dag handlade det om helt andra grejer. Vännerna Anna-Karin och Per ordnade nämligen en slags lightversion av en Backyard Ultra.. På den springer man 6,7 km med start varje timme och den som slutar sist vinner. I dag var varje varv 3 km med start var 30:e minut och efter 10 varv var det slut. Helt perfekt just nu för mig!

Banan började förrädiskt lätt utför innan den blev lite böljande. Efter drygt halva kom en uppförsbacke som verkade bli brantare och brantare för varje varv och den efterföljande svagt sluttande uppför längre och längre. Sista biten var dock nedför och eftersom det var start och mål på samma ställe så borde det vara lika mycket upp som ner. En jättevacker runda med både lövskog och magisk trollskog.

Per startade oss på pricken varje hel- och halvtimme och mina varv var snudd på exakta förutom det sista som var snabbast. (!)
I varje paus fanns det gott om dricka och snacks för att fylla på med energi. Verkligen ett oerhört generösa “gottebord”! särskilt med tanke på den extremt låga startavgiften. Lite annat än det där loppet i vintras…

Per med startklockan

Ibland sprang jag helt själv utan att prata med någon, ibland babblade jag hela varvet och ibland var det lite av varje. Helt perfekt! Och vädret var som gjort för mig! (Jag hade faktiskt beställt det så snacka om att de levererade!) Jag sprang alla varven och Anders grejade fem med lite extra paus mellan några.

Superarrangörerna Anna-Karin och Per

Jag har lite svårt att äta “mycket” under såna här långlopp utan det blir mest småtuggor. Det blir ju också mycket sött så den där vego-burgaren på caféet efteråt satt verkligen perfekt även om det inte var den godaste jag ätit.

Nu var inte det roliga slut här. Direkt efter for vi till Dalby stenbrott för att bada. Gissa om det var ljuvligt? Att det är en vacker plats förstår du antagligen.

Lite svalare for vi vidare till det jag verkligen längtat efter att se.
Körsbärsdalen!
Under någon vecka varje år blommar alla träden och folk vallfärdar dit. Nu förstår jag varför. Det var som en sagobok och trots mycket folk var det ofattbart tyst och stillsamt. Är du i krokarna vid rätt tid så bara måste du åka dit. Jag dog vacker-och lyckodöden fler gånger än jag kan räkna till. Anders också!

Vi var även inom Skånes (antagligen) enda tempel.

Vilken grej!!! Stillheten och friden låg som en kokong runt omkring alltihop.

Naturligtvis var jag ju bara tvungen att ha några rapsfälts-bilder. Jag har ju toklängtat sen förra året! Kan man bli annat än lycklig av dem?

Sen var det hem via affären, vattna alla blommor inklusive grannarnas,  packa upp, tvätta, duscha laga mat inklusive matlådor för från i morgon är min (inarbetade) ledighet tyvärr slut, äta och till slut landa i fåtöljen med fötterna i högläge.

Summasumarum – detta har varit en superduperdag som ska bevaras i minnet för alltid!

Kram från Ingmarie

 

Hemma!

Stockholm är fint och det är mycket möjligt vi flyttar dit igen men just nu känns det skönt att åter vara tillbaka i fina Åhus!
Innan jag gick på tåget hann jag med en riktig nostalgirunda i Nackareservatet inklusive Hammarbybacken och en sprada i Sickla-sjön. Vet verkligen inte varför men jag älskar den där sophögs-backen!

En annan grej jag hann med var ännu nytt besök hos tandis för att vara säker på att käken är ok och just nu är den tack och lov det! Han är verkligen världens bästa! Det är väl också därför han är hovleverantör.
Tågresan gick fint. Hann t o m ett tidigare tåg från Hässleholm. Tur förresten att jag åkte hem i dag och inte i morgon med tanke på strejkvarningen.

 

Kram från Ingmarie

Pingisboll i munnen

När jag vaknade i morse var det som jag hade en halv pingisboll under tungan. Yrkesskadad som jag är såg jag framför mig hur den svällde, jag skulle få svårt att andas, blev tvungen att åka in till akuten, blev intuberad, förd till  IVA och sen typ död….

Nu blev det, som du förstår, inte riktigt så illa.

När jag varit uppe ett tag minskade svullnaden men tandis ville kolla så det blev ett nytt besök. Troligtvis var det en inre blödning plus inflammation som orsakade det hela vilket tydligen inte var helt oväntat med tanke på hur de grävt i mitt stackars käkben i går… Jag var mest lättad över att inte behöva gå igenom mer skärande.

Efter ett sånt här ingrepp finns alltid risk för blödning så dagens löptur blev en extremt lugn historia. Tog mig bort till Årstaviken och runt den för om det hade hänt något så hade det garanterat varit någon som kunnat hjälpa mig. (Det är i princip aldrig folktomt där.)
Lite segt men ändå härligt!

När jag sprang förbi “min” brygga var det omöjligt att inte sprada. För den som undrar så är det 8-9 grader i vattnet nu.

På något vis har jag traskat/sprungit över 31 000 steg i dag och en hel del av dem blev tillsammans med Kari. När jag bodde här sprang vi alltid när vi sågs. Nu går och äter vi. Haha. Blev en fin runda runt de fantastiska kolonistugorna. Lyllos de som har en lott där för det är makalöst vackert och fridfullt.

Maten blev på Nemnem. Vietnamesiskt med massor av vego att välja på och supergott! Rekommenderas verkligen!

I morgon ska jag hem igen och det känns väldigt bra! Nästa besök hit blir i augusti men först ska jag ha en lång härlig sommar i söder!

Kram från Ingmarie

Närmare och närmare

Jag har äntligen jobbat klart denna extra intensiva period och är nu ledig en hel vecka tack vare det utan att behöva ta semester en endaste dag! Eller sjukskriva mig… På tisdag ska jag nämligen göra den där käkoperationen som bestämdes redan i september förra året efter att jag gjort den förra operationen. Minns inte hur många det har blivit totalt men nu hoppas jag verkligen det blir den sista ever!
Jag fasar för det samtidigt som jag vill ha det gjort. Försöker att inte tänka “värsta scenariot” men det är svårt nu när jag vet att det där som “aldrig ska hända” hände mig. (En implantats-skruv gick rakt av så de fick bända upp benet…)

Så från lugna ljuva Åhus och löpturerna där de senaste dagarna är jag via en riktigt behaglig tågresa åter i vår huvudstad.

Känns lika märkligt som förra gången att komma hit. 13 år bodde vi ju här och jag kan inte säga att jag inte vill bo här igen för det finns otroligt många fördelar med att ha sin adress i 08a land. Samtidigt så älskar jag närheten till havet, tallskogarna, tystnaden, lugnet och närheten till allt. Skåne är fantastiskt och jag har så otroligt mycket kvar att upptäcka där. Redan nästa lördag har vi planerat in ett rejält äventyr men det är då det. Här har jag planerat in roliga saker varje dag för att det trots allt ska bli några bra dagar. Mitt boende visade sig också vara en (dyr) tio-poängare! Själva operationen går på någon slags garanti men alla resor och boende får jag betala själv. Svider i kassan men alternativet att inte få detta gjort är trots allt sämre….

Kram från Ingmarie

Blomhav

Att jag glömde ta med en löparjacka gjorde tack och lov inget. I dag rök dessutom både långbrallor och vantar. Underbart!

Känner du förresten som mig att det är nu det händer? Den där tiden som är så vacker att man inte kan titta tillräckligt mycket på allt det fina. Om jag blir ett träd i mitt nästa liv vill jag bli en bok och blir jag en blomma vill jag bli en vitsippa för tänk så mycket glädje de sprider! Alla gillar väl liksom just bokträd och vitsippor?

På Galgberget är det stora hav av de vita små glädjespridarna.

Jag sprang omkring med ett härligt lyckopirr i magen och njöt så jag nästan svimmade. Så vansinnigt fint!

Man hinner förresten onekligen mycket på två dagar när resvägen “bara” är två timmar. (Dock över tre om man åker kommunalt…) Fixa i lyan, besöka kyrkogården, handla, konsult med snickaren, hälsa på pappa, träffa lillebror + mamma och Ulf, slöa, laga mat som kan ätas långsamt och se till att även bilen blir sommarfin!

Nu är jag hemma i Åhus igen och det känns himla fint det också även om det vankas helgjobb igen…

Kram från Ingmarie

Får både och

Det finns faktiskt en sak jag saknar i Åhus. Eller det var fel, som jag saknar inpå knuten för det finns men en bit bort. Det ‘är dessa lövskogar där marken just nu är täckt av vitsippor och träden börjar få små små gröna musöron. I Åhus är det liksom “alltid grönt” tack vare alla ståtliga tallar.

Nu är det ju dock så himla bra att precis inpå allti-i-allo lyans husknut så finns den där skogen. Snacka om att ha lyckats få det bästa i två världar!

Nu börjar äntligen, äntligen, ä-n-t-l-i-g-e-n “min” tid. Den med ljus, grönska, liv och värme, Jag har ingen varken längtan efter, eller behov av, kyla, snö och 13 lager kläder. Flip-flops och klänning däremot! Det kan jag ha alltid.
Nu var det i ärlighetens namn ingen vidare värme i dag, åtminstone inte i motvinden, men det räcker att jag får se grönskan och att jag vet att vi går åt rätt håll för att min själ ska tina och livslusten stiga till normalnivåer.

Vilken årstid är din favvo?

Kram från Ingmarie

Huvudet under armen

Den här fina fönster-vyn har jag några dagar framöver!

Vår lilla alltiallo-lya i Halmstad ärt verkligen en guldklimp! Långt ifrån färdig-fixad men ingenting springer ju iväg så det får ta den tid det tar. Enda jag retar mig på just nu är att jag inte lyckats få in den sista skruven  på sista stolen.  Av alla miljarder jag skruvat på sistone så ska den trilskas! När fingrarna sprteade åt alla håll och kanter för att de fick kramp gav jag upp.. Sjukt irriterande!

Hela bilen var full av grejer men jag glömde ändå två superviktiga grejer.  Typ livsviktiga.

Den första är glasögonen. Jag ser bra när det är ljust och det är stora bokstäver men mörker och smått förvandlar mig till en halvblind. På jobbet är det jag som tänder varenda lampa som finns när mörkret kommer. Jobbar jag natt så är det jag som tar den starkaste ficklampan.

Den andra grejen är en löparjacka. Begriper inte hur jag kunde glömma en sån sak! Jag tänkte jag skulle packa ner den men så försvann det tydligen helt från hjärnkontyoret. Men jag har vantar och mössa med! haha! Och skorna. De är ändå allra viktigast!

Kanske jag förbrukade dagens hjärnkapacitet på ännu ett  Hitta ut-äventyr? Jag tog nämligen alla check-pints och spikade nästan varenda en! Börjar nästan få hybris…

Nu har jag inga kontroller kvar i Åhus att leta upp! Men kartan är stor och närområdena nära.

Kram från Ingmarie