Lyllos mig!

Som har Guru-Danne. Han som ger hopp och hjälp till hela mig. Gårdagens besök = ännu ett steg mot en springbar rygg.?

Helt begripligt när man fattar.?


Sakta men säkert testar jag vidare. Det tar tid men det är helt ok så länge det går framåt. Kan man bara springa minsta lilla är det t o m ok att vara “tvungen” att kuta runt, runt på Nytorps gärde för att få mjuk barmark.



Och lyllos mig som kan och får åka hem till Halmstad på en långweekend!


Det är här solen finns!


Här som min fina klubb finns och just denna kväll fick vi till ett litet spontant tävlingsmöte inför en av landets finaste Triathlontävlingar. Don’t miss it. Kommer bli en folkfest utan dess like! Jag lovar för jag har all inside-information.


Och det är här jag får simsällskap av bästa Micke.Nedtonad belysning och egna banor. Det är fredagsmys det!


Och kolla in hotellrummet jag lyckats få! Det här är banne mig myslyx oavsett veckodag! Undra i fall de märker om jag aldrig checkar ut…




Har t o m egen balkong med coolaste vyn ever!


Vore konstigt om jag inte sov gott trots fetmånen och att jag längtar som en tok till i morgon.

Kram från Ingmarie

Och här slutade den

Roadtrippen alltså.? I ett slirigt och skitigt 08a land. Inte lätt att vara bil här. Om den vill vara fin menar jag. Eller har brådis.


Men jag började i Västerås. Med lång, gigantisk hotellfrukost.?Och ja, jag sov superbra i natt!

Sen var det plättlätt att svettas ner ännu en cykel. Herregud vad snuskigt egentligen. Hur jag/vi sprider svett överallt. Men kul och härligt är det!



Och utsikten var lika fin som i går trots snöyra. Vilken lyx!


Någonstans mellan Västerås och 08a land ligger Enköping som jag även besökte. (Hela denna trippen är jobbrelaterad om du undrar.) Enköping är säkert jättefint. En annan dag. Ville ju nästan inte gå ur bilen. ?



Tja, det är vad jag pysslat med i dag. Hur har du haft det?

Kram från Ingmarie

Uppiggande roadtrip 

Det händer tack och lov inte särskilt ofta att jag sover så där uselt att man känner sig både full, bakis och jetlagad samtidigt men i natt skedde det. Ingen aning om varför. Det är ju mycket vi människoknytt inte begriper här i livet och det där med en plötslig släng av insomnia är verkligen en av dem.

Men man får göra det bästa av situationen och inte fundera och känna efter för mycket tänker jag. I alla fall inte när det är tillfälligt. Dessutom har jag haft fullt upp med annat. Som att besöka icke-metropolen Strängnäs.



Och Köping.



För att till slut landa i Västerås som visade sig bl. a ha en av de schysstaste gym-vyerna jag nog någonsin besökt.




Liksom en magiskt vacker solnedgång!


I natt kommer jag garanterat sova 5 kvartar i timmen. Frågan är vilken säng som är skönast… Fast varför välja när jag inte behöver ?!?

Kram från Ingmarie

Tur-tur

Jag hade tur. Det blev en löptur även i Njurunda! Eller kanske snarare en kombo av gå-jogg.

Och det funkade riktigt fint! Jag litar på känslan och sprang så långa, eller snarare superkorta, sträckor som kändes ok. Tror ingen joggsträcka var längre än två minuter faktiskt men det blev å andra sidan ganska många under den där 2-timmars rundan. Framförallt är det bättre än inget. ? Dessutom var vädret magiskt! Fick vårkänslor i hela kroppen.?☀



Går inte att smygspringa med Newtonskor…



Stötte på Anders också.


Och tog mig förbi vackra Juniskär. Just här går ett Swimrunrace i augusti men det krockar med bl.a Stora stöten så det får antingen bli ett annat år eller så får jag köra eget där när isen försvunnit. Om jag inte kommer på ett sätt att klona mig innan vill säga…


En helg går rasande fort. Nu är vi på väg tillbaka till 08a land igen. Tur jag gillar att åka tåg.?

Kram från Ingmarie

Håller det på att vända nu?

Kanske man aldrig ska ropa “hej” oavsett om man är över den där bäcken eller ej. Eller så är det precis det man ska för att få fira oavsett. Har man tur kan det ju på så vis bli minst två gånger.

Våren är ganska säkert inte här ännu men jag har bestämt att den i alla fall är på god väg för i dag både lät och luktade det vår hos mig!



Och något har verkligen hänt med min lilla rygg efter besöket hos Guru-Danne i tisdags. På hans inrådan provade jag jogga lite i dag. Bara några minuter åt gången på fina mjuka grusvägar. Efter flera veckors uppehåll var det onekligen både ovant och pirrigt.


Det är inte “bra” men det känns ändå stor skillnad. Borta är huggen som kom varje gång jag hoppade/studsade innan och borta är den där extrema trögheten och låsningen som gjort att det känts som om jag kutat i uppförsbacke och motvind mest hela tiden. Och som gjort att jag liksom inte kunnat kuta “som vanligt”. 

Tänk om det har vänt. Tänk om jag sakta men säkert kan komma tillbaka till löparlivet nu. Hoppas, hoppas, hoppas.

Men jag kommer skynda långsamt. Noga utvärdera hur det känns. Framförallt dagen efter. Tror absolut mina dubbla yogapass i dag gjorde susen för ryggen oavsett. Och resten av kroppen också förstås. Både på in- och utsidan för både Jenny och Isabella är fantastiska lärare.???


Har jag tur blir nästa lilla joggförsök i Njurunda för det är dit vi är på väg nu.


Kram från Ingmarie

Utflyktsdag

Om man går upp tidigt så kan man vara på gymet i perfekt tid efter fakirtränarna (d.v.s de som tränar före kl 07) men före förmiddagsfikatränarna ( d.v.s de som kommer vid 10).


Man hinner sen perfekt att ta förmiddagståget, tillika det mobila kontoret, till Linköping för att jobba och käka smarrig lunch med en av alla underbara kollegor jag har. Ellinor har även skrivit en jättefin bok!



Tja, sen hinner man fint med det där mobila kontoret norrut igen och kommer hem lagom till alla barnprogram är slut. Och till kvällsmaten.


Typiskt bra och produktiv onsdag! För att inte tala om utflyktsdag!

Diskbråck eller ej, jag känner mig ändå otroligt tacksam och priviligerad att ha det så här. I går fick jag dessutom superbra behandling av Guru-Danne för just ryggen, och i morgon dras suturerna så jag (förhoppningsvis) slipper bautaplåstret. Tjoho!?

Kram från Ingmarie

The end för denna gången

Det är ruskigt så fort en helg kan gå! Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen. Känns ju som jag nyss steg av det!?



Men vilken helg! Jag är verkligen lycklig djupt in i hjärtat! Så himla mysigt att ha kunnat träna, äta och sova utan (upplevd) stress. Och att hänga med lillebror. I dag tog två av mina vänner, först Ann och sedan Midde, sig tid för att träffa mig. Ann följde mig på en härlig promenad och Midde gjorde mig sällskap för lunch på Andrum. (Japp. Samma fina vegohak som i går!) Sånt tycker jag är fantastiskt! Så där så jag blir rörd till tårar. Det är ju faktiskt ingen självklarhet att någon annan vill ge av sin tid till just mig. Vänner är ett privilegium och en stor gåva! 

Två träningspass hann det bli också! Ett på hotellgymets cykel och crosstrainer. Det är lite kul där för man har utsikt mot tågperrongen och allt folk som hastar fram. Passade på att lyssna på en av mina favoritpoddar.

Var även på Valhallabadet. Hängde verkligen på låset ( de öppnar sent på söndagar) och var absolut först i! Tror aldrig det hänt! I 3-4 min. var jag absolut ensam i bassängen! Vilken grej liksom!?


Men det varade som sagt var inte så länge. Göteborg är fantastiskt men när det gäller simställe är de fattiga som kyrkråttor. Valhallabadet är därför i princip alltid knökfullt. Men det är fint! Och personalen är supertrevlig!


Kram från Ingmarie

Från sommarland till vinterland

Det är nästan lite festligt det här. Framförallt är det hisnande! För tänk här sitter jag helt plötsligt i Falun med minusgrader och snö. Jag som för mindre än två dygn sedan befann mig down under tusentals mil bort i över 25-gradig värme. Vad hände liksom??



Som sagt var inte konstigt om hjärnan blir förvirrad. Inte blev det väl bättre av att gymet var invaderat av ett gäng ryssar! Tur kroppen verkar veta vad den ska göra…


Kram från Ingmarie

Det är inte alltid att lämna som är det svåraste…

30 timmar tog resan dörr till dörr. Inklusive många timmar ihoppackade i luften, nästan lika många timmars väntande/fraktandes på land och både kaffe och mat på helt galna tider. No wonder hjärnan är mos. Men det flöt på bra och både vi och väskorna är tillbaka i 08a land igen. Sånt ska man vara glad över! 




Men för att komma in i rutinerna gäller det att under några dagar inte helt lyssna på kroppen utan lite kämpa emot den. Du vet, hålla den vaken när den vill sova och inte låta hungern styra helt för det kan betyda precis vilken galenskap som helst. ? Så det var bara att packa upp, kolla posten, tvätta, handla, packa om för i morgon väntar ny resa, fylla på SL-kortet, trotsa kylan och inta Eriksdalsbadet igen.




Men egentligen är varken jetlag, smutstvätt, vardag, gråväder, kyla och frusenhet det jobbigaste med att komma tillbaka. Inte ens att behöva lämna allt det fina och alla härliga människor down under. Eller behöva ha vanliga skor och långbrallor igen efter veckor barbent och (nästan) ständigt traskandes i flipflops.
Nej, det allra, allra värsta är att komma tillbaka, öppna ytterdörren och veta att jag aldrig någonsin mer kommer mötas av lilla Elvira. Aldrig. Det gör ont. Så in i helvetes jäkla ont…


Kram från Ingmarie

Allt har ett slut

Det känns helt ofattbart att vår tid här är slut för denna gången men så är det. I kväll väntar resan tillbaka till Sverige igen. Det känns inte skoj någonstans men jag är samtidigt såklart oerhört tacksam för denna tiden. And I’ll be back! 

Började dagen med två riktigt härliga pass. 

 



Förhoppningsvis hjälper de mig att härda ut 27-timmars resan.?

Kram från Ingmarie