Ny sporre

Livet är fullt av utmaningar och de kommer nog vare sig man vill eller ej.

Sen kan man ju krydda det hela och skapa sina egna små challenges. Som att anmäla sig till simträning i en helt ny totalt okänd grupp för en Coach man inte vet mycket mer om än att han ska vara “bra”.

Hur många skulle vi vara? Hur tufft skulle det bli och hur mycket sämst skulle jag vara?

Jag visste nästan inte ens var Högdalens simhall låg. Eller hur jag skulle ta mig dit.

Men nu vet jag!

Jag tog bussen och tuben dit. Riktigt smidigt. Och Högdalens simhall var helt klart en positiv överraskning. Särskilt vattentemperaturen. Inte ens jag frös.

Vi var totalt fem i gruppen i kväll och jag var absolut “sämst” men vet du, det spelar mig absolut ingen roll. Det går ändå utmärkt att köra i grupp. Dessutom slår jag ju i underläge och det kan bara bli bättre.

Jag kommer kanske chocka dem alla om några veckor…

Coach Ulf visade sig vara en pärla och guldklimp på samma gång. Han anpassade passet allt eftersom för oss alla och gav hela tiden feedback och tips. Superbra!

Teknikövningarna är ju inga problem för där hinner man (läs Ingmarie) aldrig bli jätteavhängd och på intervallerna körde jag bara lite färre än racersimmarna. Trött blir jag oavsett.

Jag märkte redan efter detta första pass vilka bra tips jag fick. Det kommer bli superbra det här! Och skoj!

Och benen funkar fortfarande. Inte för att jag väl egentligen trodde något annat. Höll mig i alla fall i skinnet och sprang bara en kort, lugn runda i skogen. Så himla härligt!

Kram från Ingmarie

TGIF!

Det händer inte ofta men just i dag säger jag faktiskt tack och lov för att det är fredag!

Veckan har varit precis lika lång, eller kort, som alltid (förstås) men den har varit ovanligt intensiv och jag känner mig faktiskt en smula sliten och trött.😳

Mycket “vanligt” jobb plus att jag lyckades boka in extra pass på Sats. (Just när jag gjorde det så var kalendern nämligen ganska tom…)

Men på något vis tar man ju sig igenom och det blir helg igen oavsett. 😜

Ett av mina jobb i dag var väldigt nära min favvobutik och kolla skylten! Vem kan liksom låta bli att gå in då och super-fynda? Inte jag i alla fall…

Eriksdalsbadet ligger i princip alltid “på vägen” för mig och ännu en gång kunde jag vara där på en tid när det var lugnt och gott om plats både för poolrun och simning. Blev ett riktigt bra (och långt) kombopass.😍

Trött eller inte. Nu måste jag turboladda mig för oavsett hur veckan varit så kommer helgen bli… intressant

Kram från Ingmarie

Turligt x flera

Och där kom hösten! Himla tur jag inte är en av de som”måste” ha hatt, paraply, högklackat eller kjol för då hade det varit kämpigt värre i dag när det blåst och regnat från precis alla håll och kanter. Jodå, underifrån också.

Så det var ju även en himla tur att min yoga-klass var inomhus och att jag tog mig upp i ottan, när det fortfarande bara var lite höst, för ett cykelpass. Måste ju behålla min solskenscyklist-image. Och inte bli för blötskrynklig…

Kram från Ingmarie

Den där dagen igen

För exakt ett år sedan skrev jag om hur märklig just denna dagen är och hur kluven jag känner mig till den. Nu har det gått 26 år sedan ett alldeles för ungt liv tog slut och mitt kastades om totalt. Jag tror döden har den effekten. Inget blir liksom någonsin detsamma igen.

Och jag tror inte heller den vansinniga smärta man kan uppleva när någon går bort någonsin “går över”. Den ändrar bara form och intensitet och man lär sig leva med den. För att man måste.

Jag minns hur ofattbart smärtsamt det var den första tiden att besöka graven. Sorg gör så fruktansvärt ont och går ju inte att vila sig fri från. Inte ens painkillers funkar. Man får bara uthärda.

Och jag tror faktiskt att man kan dö av brustet hjärta. Mitt var ungt och starkt då så kanske det var det som gjorde att det inte brast. Jag visste också att det inte skulle hjälpa om även jag dog och jag visste att om det varit tvärtom hade han sett till att leva ännu lite mer. För att han kunde. Det var nog den vetskapen, plus löpningen och all stöttning jag fick, som gjorde att jag härdade ut.

Nu när jag besöker graven gör det fortfarande ont och jag kan uppleva den där sorgen skölja över mig igen. Men jag känner framför allt en enormt stor tacksamhet och glädje över att jag själv lever och att allt ändå blivit så bra.

Jag är på riktigt lycklig 95% av min vakna tid. Visst grubblar, tvivlar, förbannar och irriterar jag mig också men jag försöker verkligen att inte fastna i dystermörkret eller älta det som hänt. Det är inget jag får “gratis” för jag är en funderare och velare av rang, så passar jag mig inte åker jag dit direkt. Men övning ger färdighet du vet.

Yoga och meditation är verkligen finfina “redskap”.

Liksom att t.ex springa i skogen. Fick ett riktigt härligt sista pass (för denna gången) i Halmstad innan det var dax att hoppa på tåget igen.

Det känns helt ok för jag vet att i 08a land väntar många roligheter och äventyr på mig!

Kram från Ingmarie

Jag har en idé!

Börjar på allvar fundera på om jag inte borde skriva en bok om allt som finns för kropp & själ, och det där emellan, i Halmstad.

Staden med tre ❤️❤️❤️.

Att det är en galet bra stad om man vill träna har väl varenda kotte som läser här förstått för längesedan. Och sånt är viktigt!

Dagens löprunda kändes tung och seg men själva turen var fantastisk! Jag kan nog komponera ihop vilken typ av runda som helst här.

Hos Sven-Bertil på 4welness får man helservice av absolut hela kroppen. Lite svårförklarligt hur (läs gärna på länken) men han och guru-Danne jobbar typ lika. Fast ändå inte… Äsch, prova vet jag!😄

Sen är det ju Yogainstitutet.The most sweet and sweaty place i detta land. Lika fantastiskt varje gång jag är där. Både för in och utsidan.

Detta är ju bara en promille av allt så nog är min idé ganska bra? 😄 Ska “bara” hitta ett förlag som tycker samma först.

Kram från Ingmarie

Intervall-onsdag med extra allt!

I skrivande stund är jag helt slut i rutan. What a day! Skitskoj men också skitintensiv.

Bl.a har jag testat ett nytt jobb i dag. Eller kanske snarare nygammalt. Jag får nog bara inse att jag är en akut-sjuksköterska in i blodet även om jag inte riktigt vill fatta det. Fortsättning följer…

Löpintervallerna gick oväntat bra. Älskar verkligen Galgberget! En unik oas.

Det jobbigaste var, som nästan alltid, upp- och nedjoggen. Uppjogg för jag dels inte kommit i gång och dels för att det bara är i princip uppför, och nedjogg för att då är jag ju helt enkelt trött! Det är ju liksom lite det som är själva grejen med intervaller. 😜

Men kul är det och jag är lika tacksam varje gång att jag kan. Faktiskt!

Springa intervaller är jobbigt och simma dem är minst lika jobbigt om än på ett helt annat vis. 90 minuters drillande av bästa Pedda och man är trött i varenda cell men också så där löjligt lycklig i absolut hela kroppen!

Tänk att det skulle ta mig över 50 levnadsår innan jag skulle begripa hur vansinnigt kul simning är och vilken höjdare det är att simma i grupp. Särskilt med min härliga klubb. Jag älskar dem av hela mitt hjärta! Spelar ingen roll att jag är långsammast och “sämst” av alla. Jag dör glädjedöden om och om och om igen! Tänk att jag gör detta liksom. För mig är det en hisnande känsla!

Kram från Ingmarie

Julafton i september?

Tomten är tidig som attan i år eller hur förklarar man annars en sån här dag?

• Har fått ett bautapaket fyllt med “godsaker” från Mighty sport. Jag kommer ha extra energi och näring låååång tid framöver nu! 😍

•Ett helt fantastiskt vattenlöp-simpass mitt på dagen. Skulle kunnat simma forever and ever and ever and ever and… ja du fattar.😍

Hot vinyasa samtidigt som regnet strilar utanför. Sjukt lyxigt! Och så sköööööönt.

• Möjlighet att gratis få köra Allgau Swimrun om 2 veckor. Jag och Peter vill förstås men plånboken skriker noooooooo. Så där var det bara en halv julklapp. 😜

 

• Besök på bästa Trispot! Igen. Denna gång var det dock även å jobbets vägnar men jag har även lånat med mig två par Hoka-skor för att testa. Rent spontant satt de som gjutna och jag hoppas verkligen, verkligen de funkar på mina krångelfötter.

• Förfrågan en andra gång om jag vill vara farthållare i morgon på Lidingöloppet. Jag hade faktiskt sagt nej innan, för ryggens skull, men jag är ju inte bara galet lättroad. Jag är även galet lättövertalad när det gäller sånt här. Dealen är att jag får hoppa av om jag vill och behöver.

Så jag sa ja!

Det är svårt (kanske t.o.m omöjligt) att tacka nej till långpass med service, sällskap, vacker runda och gratis mat efteråt. 😄

Efter allt detta är frågan förstås om tomten kommer på den “riktiga” julafton också…

Kram från Ingmarie

Kloka (?) val

Rent logiskt borde jag väl känna mig lite trött efter lördagen men jag känner mig tvärtom skitstark och superpigg. Löppasset i går var inte mer än drygt en timme men jag flög fram. Helt oförklarligt! Eller kanske inte.

Jag har ju faktiskt med en dåres envishet byggt upp ett “team” så jag har väldigt bra hjälp utifrån både för insidan och utsidan. Förutom det vanliga med mat, sömn, yoga, meditation och “rätt” träning förstås.

Insidan stöttas extra av Mighty sport, Alpha-plus, Sven-Bertil och Guru-Danne.

Utsidan av Micke, Camilla och Guru-Danne igen. Han är ju liksom allt i ett. 😍

Det här är ingen som helst garanti för någonting att ha dessa stöttepelare men helt klart hjälper kombinationen mig plus att jag inte är den typ av människa som sitter och väntar på bättre tider. Då kan man få vänta länge och vänta är trist. Bättre försöka göra något åt det som inte funkar är min filosofi. (Och nej, jag är inte sponsrad men får ibland en del rabatt om nu någon undrar.)

Men det var ju inte det jag skulle skriva om! Inte alltid så lätt att ha en fladdrig hjärna minsann. Jag bara kom att tänka på detta att väldigt få saker som inte är bra, t.ex en smärtande rygg eller ledset sinne, blir “bra” helt av sig själv. Ensam är inte stark. Att ta hjälp på olika vis är dessutom både lärorikt och livsberikande! Har ju även lyckats slippa förkylningar på jag vet inte hur många år och det är mest bara väldans skönt.😜 Så mitt tips är att ha ett bra rescue-team! Och välj det med stor omsorg.

Hur som helst så hade jag velat fortsätta flyga fram i löparskorna dag men ibland är jag smart som attan om jag får säga det själv. Så för att inte riskera något bakslag valde jag Hot mojo och styrka i stället.

Hot mojon innehåller förvisso en del styrka, och en vansinnig massa svett, men gymet är ändå min favvo när det gäller denna sortens muskeljobb. Tycker det är skitskoj! Särskilt när man känner sig stark som jag gör nu.

Förhoppningsvis är jag lika pigg och stark i morgon när det är (nästan)ledig onsdag.

Kram från Ingmarie

Mer anti-freezing

Att skydda sig mot kyla under ett Swimrun-race går ju bara till en viss gräns. Hur det än är måste jag ju kunna både springa och flyta. Men jag har åtminstone en bra plan till nästa helg. Om den är tillräckligt bra återstår att erfara.

Men jag har i alla fall hittat ett snudd på idiotsäkert sätt att hålla mig varm på både före och efter. En Dryrobe! Har test-lånat några gånger och älskat den så nu har jag investerat i en helt egen.

Finns massor av olika modeller och färger och jag valde en röd långärmad.

Den är varm, vattentät, vindtät och superbra att byta om i. Bye bye frysa före/efter träning/race och bye bye ståochfrysanärmanbyterom.

Kram från Ingmarie

Fem oväntade!

Det kan hända mycket en helt vanlig (jobb)tisdag minsann.

T.ex det här:

• Hitta denna superpingla ute i skogen och dessutom få hennes härliga sällskap en bit på turen. Det bästa är att det blir repris i morgon. Men då är det planerat. Och helt annorlunda.

• Skatteåterbäring! Tjohooo! Hade helt glömt bort det! Och det var så pass mycket att det är värt att tjoa för!

• Inse att den där nya Hot mojo releasen inte var så dum ändå. Det är som med det mesta. Ibland blir man kär direkt. Ibland inte alls. Och ibland efter en stund.

• Gå in i, och sen ut från, landets bästa shop utan en enda pryl! Trodde inte det var möjligt! Och det är det inte heller. Påsen ligger nämligen kvar där inne för senare avhämtning…

• Spontananmälan till ännu ett Swimrun-race. Tur jag inte är ensam utan har världens bästa Peter med mig ännu en gång. Jihaaaa!

Kram från Ingmarie