Lättpåverkad

Jag har kommit på varför jag mått som jag gjort de senaste dagarna. Matt, trött, “korkad”, ännu mer trött och liksom avdomnad och avstannad i hela kroppen.

Jätteläskigt!

Att det skulle varit en infektion efter operationen avskrev både jag och tandis direkt helt enkelt för att inga sådana tecken finns. Inte heller att jag skulle vara i någon slags fortsatt “chocktillstånd”. (Det där att gå till tandis och bli opererad, särskilt inte när det handlar om att borra i själva kindbenet, är ju liksom inte min favvo-syssla…) Inte hade jag ont heller för jag tog ju painkillers.

Det var när en vän frågade om jag kände igen känslan som jag efter en stunds funderande kom på att jag faktiskt gjorde det. Det är ju exakt så här jag blir när jag tar painkillers! Jag tar bara smärtstillande tabletter i yttersta nödfall, sist var i januari när axeln slogs ur led, men skillnaden är att då har jag ju kunnat sova och jag har alltid tagit det skitlugnt. Det finns ju liksom en anledning till att man tar de där pillrena… Jag har aldrig jobbat och stressat med det där i kroppen. Förrän nu då. Vilket alltså inte var varken bra eller smart. Nu var det inga jättestarka grejer jag tagit, “bara” Panodil och Ipren, men det är potenta läkemedel och jag är dessutom vansinnigt lättpåverkad.

Jag vet att jag har rätt för jag har slutat ta och nu är jag i princip som vanligt. Dvs inte mer vimsig än jag brukar vara.🤪 Och kroppen känns liksom “påslagen” igen. Så oss mycket att jag kunnat träna både löpning, styrka och hot yoga!🙏🏻

Och fixa en massa hemma! Bl.a är mitt lilla målarrum nu helt klart!😍

Det som slagit mig ännu en gång är det här med hur lättvindigt en del tar på just ex. Panodil och Ipren. En del kan knapra i tid och otid men det är inget godis! Och ingen av dem är utan minst en biverkan. Precis som alla läkemedel förresten. Men det är förstås tur de finns. Åtminstone en del av dem.

Kram från Ingmarie

Hej från klenisen

Det där att ha träningsförbud brukar ju normalt sett vara värsta tänkbara straffet. Men inte nu. Hade inte ens orkat byta om till träningskläder om jag så fått betalt. Ja du fattar, då är det illa

Jag tog mig till jobbet i alla fall. Och jobbade typ 4 timmar sen sa både kropp och knopp tack och goodbye. Jag liksom rasade ihop. Kallsvettig, yr och med minimalt blodtryck. (Det positiva är att jag i alla fall gjorde det på “rätt” ställe…)

För att göra en lång story kort (har haft kontakt och hjälp av både läkare och tandis) så är det helt enkelt en reaktion från gårdagen. Hade jag haft ett lugnt och stressfritt jobb där man hinner både dricka vatten och tänka klart så hade det nog funkat men nu är ju inte mitt jobb sånt…. Det är ofta turbofart, oräkneliga saker att hålla reda på samtidigt och där det krävs snabba beslut.

Hjärnan sa helt enkelt stopp.

Så det blev till slut taxi hem och ryggläge i soffan. Med hamsterkinden som sällskap.

Vi får se vad det blir av detta för jag tror även det kan vara en annan liten varningssignal. Stress och ansvar tär när det blir för mycket…

Kram från Ingmarie

Nyopererad

Förhoppningsvis är sista tand-operationen på väldigt länge (gärna forever) gjord nu. Skruven till implantatet sitter äntligen fast i käkbenet så nu ska det “bara” läka.

Ärligt talat var det ganska brutalt och jag är rejält knockad av både anspänningen och alla painkillers. Men det är tur det finns! Tänk för längesedan när det var sprit och tandutdragning hos smeden som gällde.😱 Jag hade dött direkt. Om inte av blodförgiftning/blodförlust så av smärta.

Tur är det också att jag har jordens bästa tandis och tandsköterska. Jag vet liksom att de är proffs och att det kommer bli bra så småningom. Dessutom får man alltid en liten “Goodiebag” med sig när man gapat extra länge.🤪

Kram från Ingmarie

Vackert och smart

När jag kom till jobbet i dag kändes det som att jag kom för sent trots att jag var ovanligt tidig. Det blir ju lätt den känslan när man redan hunnit med en massa innan uret ens visar instämplingsdax. (Vilket för mig är kl 12.50.)

Förutom det vanliga jag gör på morgonen så hann jag t.ex kuta en riktigt härlig runda i skogen. Och så bedårande vacker!

Sen var det bara att direkt packa ihop och dra till Liljeholmen. Fågelvägen är det inte så långt dit men med SL tar det sin lilla tid för tuben går ju liksom inte raka vägen…

Målet var mitt företags-löpgäng där jag bjudit in Coach Ulf att föreläsa om bl.a “Träningsoptimering”.

Om jag får säga det själv så var det himla smart att fixa en föreläsning som jag själv ville lyssna på.🤪 Nu kallade ju dock den där plikten så jag hann inte lyssna färdigt på riktigt hela men nästan och allt räknas, eller hur?

Kram från Ingmarie

Gråmåndag

Jag vill inte tro det men jag inser att det är så. Hösten är på väg med sitt mörker och sin kyla.

Jag kan i och för sig tycka det är helt ok med höst. Den har sin charm med alla färger, friska luft och inneaktiviteter som börjar igen. (Däremot har jag extremt svår vinterallergi.)

Innesimningen är ju redan i full gång. Innegymandet också. Körde faktiskt båda i dag. Och jag har tänt varenda lampa i lyan!

Men trots denna mysighet, och trots den fantastiska sommar vi haft, så känner jag mig liksom snuvad. Här har jag gnetat på hela sommaren i landstingets kläder med hopp om några fina lediga veckor i mitten/slutet av augusti. Men vad händer? Ledigheten börjar med regn och efter bara någon vecka stupar jag och får en obrukbar fot. Borta var både de efterlängtade soldagarna och de långa springpassen i skogen. Kvar blev en, troligtvis två, DNS-lopp, noll dagar liggandes på en handduk i solen och noll löppass i skogen över 30 min.

Antagligen borde jag skämmas som gnäller men just nu tycker jag ändå lite synd om mig själv och har inte ens vett nog att känna någon skam.😳

Men även denna känsla av “snuvenhet” (tror inte det ordet finns i SAOL) kommer såklart gå över. Just för att det bara är en känsla och de kommer ju och går lite hur som helst beroende på hur mina tankar är. Men tankar kan man styra så jag fortsätter där och jobbar dem mot rätt väg igen. Och planerar flyktvägar.😍

Kram från Ingmarie

Viktigaste i dag

Det är nära nu! På söndag är det val och det kommer bli en rysare om du frågar mig. Tror aldrig jag varit så engagerad!
Så dagens viktigaste är inte att jag kunnat kuta hela 75 min utan smärta, att jag har köpt två par olika nya trailskor (som inte är Newton) som jag ska testa eller att jag kört ett riktigt bra gympass.

Nej, det viktigaste alla kategorier i dag är att lyssna på Svt1:s slutdebatt. (Går att lyssna på även i morgon såklart.)

Och att rösta på söndag.

Kram från Ingmarie

Tub-marodörer

Jag tycker det är bra att åka kommunalt. Man sparar ju alltid på miljön och oftast även tid och pengar. Men så finns det då de där gångerna när man ska ta sig från A till B och det är signalfel, spårfel, bråk eller som i dag några fjantar som tyckte det var ball att springa på spåret och därmed stoppa all tunnelbane-trafik. (Nu menar jag alltså inte de stackare som vill avsluta sina liv där utan de som verkligen vill förstöra för andra.) Hade lyckats få plats på ett yin yoga-pass på Sveavägen som jag skulle hinna precis lagom till efter Hot mojo-passet på Sofo men se det sket sig just pga att någon snorunge ville busa på spåret. Varför liksom?

I och för sig mest sorgligt för vad har man för liv när springa på ett tub-spår är det roligaste man kan hitta på en torsdag kväll?😳🙄

Nåja. Hot mojon var guld liksom simpasset. Egen 50-metersbana är inte vardag men plötsligt händer det!🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

Guru-hjälp

Du som följt mig ett tag vet att det finns en person som jag om och om lovordar och som ständigt hjälpt mig med allt möjligt och omöjligt. Guru-Danne. Det finns ingen som honom. Han är och förblir min Guru och jag är evigt tacksam att han äntligen är tillgänglig igen.

Danne hittade både det ena och det andra i min kropp när jag var där sist. Eftersom det i princip är omöjligt att förklara så sammanfattar jag det hela med att min kropp har “stängt av” och att allt hänger ihop. Plus att jag själv är en rackare på att känna min kropp och vet när något inte är som det ska hur litet det än är. Som nu. Däremot vet jag inte alltid riktigt hur jag bäst kan hjälpa den. Men det gör Danne för han kan även luska ut vad som är fel. 😄

Det kommer inte hända några revolutionerande grejer över natten men det kommer hända grejer nu. Både fysiskt och mentalt. Faktum är att det började nog redan på Hot yogan i kväll. Yogan är cool på det viset för när man är där “på riktigt”, och har släppt alla försvarsmurar man så “duktigt” byggt upp, då kan det hända häftiga grejer! Ofta märker jag det direkt, särskilt om det liksom lossnar/klickar i kroppen eller om jag upplever starka känslor, men ibland kommer det smygande lite senare. Oavsett så händer garanterat något, precis som hos Danne, och kombinationen kan bli riktigt maxad. Just nu är jag därför helt slut och vet en som kommer sova extra djupt i natt.🙏🏻

Kram från Ingmarie

Tisdags-filosoferande

En del skulle kanske kalla det tröst-shoppande. Jag kallar det investerings-shoppande. För när de gamla leksakerna börjar bli lite väl utslitna måste man ju skaffa nya, eller hur? I alla fall om man vill kunna fortsätta leka och det är väl typ det livet går ut på tänker jag.🤪 Och som i princip alltid så hittar jag de roligaste prylarna på Trispot. 😍

Om jag har något som kan kallas talang så är det väl just att jag är bra på att leka. Själv eller med andra. Efter egen-simmandet (om man bortser från alla andra som simmade vill säga) så blev det poolrun med bästa Lisa. Det där är guldstunder för vi inte bara tränar utan hinner även prata om både små och stora livsviktigheter. Jag tror faktiskt det har bearbetats, avslöjats, funderats, tjurats, filosoferats, skojats, bråkats och förenats extra mycket bakom dessa väggar.

Men jag tror också att skogen och naturen är en av de bästa ställena oavsett var och hur man är i livet. Den är ju på något vis grunden till allt och där vi enklast kommer i kapp oss själva. Det är liksom väldigt mycket svårare att stressa eller ha överspeedade tankar bland stadiga träd, tunga stenar och långsamt växande svampar. Naturen bara är. Kravlös, stabil och icke dömande. Och det smittar. Åtminstone är det så för mig.

Inte ens om jag kutar och rör mig framåt med fart kan jag undgå att tagga ner. Särskilt inte när foten är nästan, nästan, nästan som vanligt. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

En slags bakslag

Det här att gå och stå många timmar på hårda betonggolv non stop var inget min fot gillade.😱 Den blev genast bulltjock och oglad. Kände det redan i tisdags men trodde den liksom skulle vänja sig och bli glad igen av lite nattvila men icke… Nästan så den inte vill i skon…

Enl läkaren är det troligtvis inte själva stukningen som spökar utan att den blivit överansträngd och inflammerad av det där stågåpåbetonggolvutanvila. Det var ju nämligen inte så innan.

Så jag backar.och kör aktiviteter som inte belastar. Ja du vet sånt där som yoga, meditation och simning t.ex. Turligt nog är ju TS-träningen i full gång med inomhusträningen nu så trött kan jag bli även utan löparskor!

För att få tillgång till simbanor får man dock vara beredd på att både åka en bit, simma snortidigt som på måndagar alt toksent som i dag när vi började kl 20.30. Men det är värt att vänta en hel dag på detta! Snacka om uüberlyx!!!

Coach Tomas drillade oss väl under de där 90 min. När jag såg passet innan vi började så tänkte jag milde himmel hur ska det här gå men som alltid hade jag så fullt upp med att fokusera att tiden verkligen bara försvann! Och som alltid lärde jag mig (minst) ännu en ny grej! Tycker det är skitcoolt att få känna att jag utvecklas trots att jag väl inte direkt kan kallas ung och lovande längre.🤪 Age is just a number eller vad man nu brukar säga. 😄

Sen hjälper det ju till att det är 100% härliga människor som är med! Lena är en verkligen förebild som alltid gör mig glad i magen! Då gör det absolut ingenting att man kommer hem mitt i natten med blött hår och goggle-ögon.

Kram från Ingmarie