Hängt med proffs

För att ens ha en chans att klara reptiderna och överleva det där loppet med kroppen i hyfsat behåll så tänker jag att jag ska omge mig med proffs så mycket det bara är möjligt. Har jag tur smittar deras kunskap, erfarenhet och styrka över till mig.🤪

Joanna träffade jag på Trispot första gången för typ åtta evigheter sedan och redan då pratade vi om vi skulle träna ihop för vi bor nästan grannar. Ändå blev det inte förrän i dag! Jag tror helt ärligt inte det enbart berott på osynkade liv. Jag har varit lite feg helt enkelt! Joanna är en superwoman som trots insulinbehandlad diabetes varit elitsimmare, kört galna swimrunrace (inkl ÖtillÖ), pluggar avancerade grejer, jobbar heltid och jag vet inte allt. En sån som simmar min veckodos på en av sina morgonsim och kan kuta trots både högt och lågt socker. Men mest är hon cool, härlig, ödmjuk och extremt pedagogisk. När vi simmade nu i kväll (för henne blev det väääääldigt mycket vila när hon skulle vänta in mig) fick jag massor av bra tips på vad jag bör tänka på.

Superbra såklart och jag är henne evigt tacksam! Armbåge, armbåge, glid, glid, glid är mina nya mantra. Dessutom var det tokhärligt.

Men det där var bara den “korta” grejen nu i kväll. Vi har kutat också. 3 mil. I 32-gradig värme. Jag blir förstås också varm och svettas floder men jag kan hantera det miljarder gånger bättre än kyla. Joanna är tvärtom men tack och lov kan jag var vattenhålen finns så det gick hur bra som helst! Inte ens hennes blodsocker svajade men jag tror jag pratade så mycket att det var i chocktillstånd.😀

Det var inte många (fisljumna) droppar kvar när jag väl var hemma igen men de nyttjades in i det sista!

Lunchen hade jag gjort i förväg så när jag väl bäljat i mig en liter kolsyrat vatten behövde jag bara (nåja) cykla till Flaten och parkera mig. Snacka om lyxdag i kubik!

Kram från Ingmarie

Och en sån där vanlig

Om i går var en verklig superdag så var i dag verkligen en helt vanlig vardag.

Vakna och gå upp, yoga och meditation, frukost, göra matlådor, packa jobbväskan, springa, duscha, cykla till tuben, jobba i kubik, buss och tub hem, nedtaggning, sova.

Ja typ så.

Vissa dagar är absolut helt odramatiska och totalt befriade från något utöver det vanliga. Och det är fantastisk tycker jag! En helt vanlig vardag som just nu funkar jättebra i mitt liv! Jag är priviligerad som attan och jag ser till att påminna mig om det varje dag. Särskilt om jag märker att jag gnäller inombords. Och särskilt om det är över struntsaker. Vilket det ju för det mesta faktiskt är. Som att folk går för långsamt, tuben är som en bastu eller att det är trångt i cykelrummet. Det är ju faktiskt inte ens värt att gnälla över!

Kram från Ingmarie

Hemmaläger dag 2

Medan tusentals människor roade sig inne i stadens brus med att kolla på eller själv vara med i Stockholm marathon så har jag och en bunt likasinnade roat oss i och runt Hellasgården i stället. Det var ju också dag två på mitt pyttelilla hemmaläger. Dag ett var i går om du missat.😀

Faktum är att jag troligtvis började min dag långt före de flesta mara-löparna. Klockan 08 hade jag ätit frukost, packat två trunkar, cyklat genom skogen till Hellas och fått på mig våtdräkten. Man skulle kunna tro att jag skulle vara ensam där men icke. Bara i vår Team Snabbare simträning Deluxe-grupp var vi nog 30 pers! Plus alla andra som var där. Coolt!

Och kolla in detta! Man blir ju nära på religiös på kuppen!

Coach Ulf lät oss testa en massa roliga och nyttiga övningar. Bl.a en där vi skulle simma och blunda för att testa hur rakt, eller orakt, man egentligen simmar. En del lyckades väl bättre än andra om jag säger så och faktum är att jag var åtminstone inte sämst!

Vi simmade även ut en längre bit till en klippa för att fika! Hur mysigt var inte det?

90 min senare var vi klara och, om möjligt, ännu lyckligare! Vilken morgon! Om det alltid vore så här hade jag lätt kunnat bli morgonmänniska! Jag hade dock planerat mer, annars hade det ju liksom inte varit någon trainingcamp, och som den turflicka jag är så hade jag fått med mig både Ulf och Tomas på Swimrun-träning. I verkligheten var det väl egentligen tvärtom. Dvs jag fick haka på dem för de skulle köra genrep inför Stockholm Swimrun på lördag. Snacka om att få hänga med proffs! Ulf med sitt förflutna i tyska simlandslaget och Tomas som är en grym traillöpare och 4a i ÖtillÖ-rankningen 2017. När de satte av hade jag inte en chans! Som två bergsgetter for de över stock och sten och det var som om de hade en propeller med sig i vattnet. Makalöst! Såklart även jäkligt roligt för mig att få både se och ta del av! Och de var snälla och väntade in mig när det behövdes.

Det är tydligen där i skogen många av de allra bästa hänger. Eller nej det där blev fel. Det är där de tränar järnet så de blir så där ruskigt bra. En är Daniel Hansson. Han är världsmästare i Swimrun och har även klarat sub 8 timmar på ÖtillÖ tillsammans med dels Lelle Moberg och dels Jesper Svensson Dvs sub 8 timmar på 65 km löpning i rejält tuff terräng plus 10 km sim i havet. Jag hade inte klarat den tiden ens om det vore enbart löpning på platt väg.😱

Så förstå att jag blev ruskigt starstruck när han plötsligt dök upp! Men jag hade huvud nog att passa på och fråga en massa. Och såklart gratulera! What a man!

Men man ska bara jämföra med sig själv tänker jag. Tror jag fick ihop 4 km sim i dag och x antal löpkilometer i skogen. Inte så illa ändå för en gammal asfalts-och banlöpare som för bara några år sedan inte gillade att doppa huvudet i vattnet. Eller hur? 😀

Jag har även svettats en stund på utegymet inkl lite yoga. (Och ja, det är min stackars överpackade hoj i bakgrunden. )

Mediterat i solens sken.

Och ätit en av de dyraste vego-mackorna ever! Men den hette också “Supermacka”, var väldans god och vansinnigt mättande. Dessutom tyckte jag faktiskt jag var värd den. 😍

Kram från Ingmarie

Hemma-läger

Tre dagars ledighet och samtidigt detta:

För mig innebär det tre dagars trainingcamp i perfekt Ingmarie-väder på hemmaplan. No need to travel här inte! Tycker faktiskt lite synd om de som köpt (dyr) utlandsresa till värmen när den finns på hemmaplan. Men vem kunde väl ens i sin vildaste fantasi ha anat att det skulle bli sånt här extremfint väder? Inte jag i alla fall. Minns de senaste frys-somrarna allt för väl.😱

Men training-camp var det!

Dag ett har jag yogat och mediterat precis som vanligt plus:

Löpning 80 min i riktigt hyfsad fart.

Cykeltur till Eriksdalsbadet för simträning och direkt efter vattenlöpning med allra bästa Lisa. Jag var alldeles (vatten)skrynklig efter det där men solhäng fixar till det mesta!

Innan jag hojade hem blev det minsann ett simpass till! Och det var inte ens trångt trots finvädret!

Nu laddar jag om för training-camp dag två! Och passar på att önska alla Stockholm marathon-löpare stort lycka till!! Det kommer bli episkt men jag väljer att avstå som jag förklarade här. Fast helt ärligt så är det nästan så jag ändå vill just pga av detta perfekta väder. När händer liksom det nästa gång?

Kram från Ingmarie

Ledig dag

Ledig dag och Ingmarie-väder. Kan ju inte bli mycket bättre! Enda gången jag väl egentligen hållit mig stilla, och varit inne, någon längre stund var på målarkursen. 😍

Resten av den vakna tiden har jag (förstås) spenderat ute. I rörelse. Två-minutersintervaller på grusvägen runt Nytorps gärde så gruset sprätte i förmiddags.

Det var såklart jobbigt, intervaller är ju liksom det, men det var ändå helt ok. Jag är mest tacksam över att jag kan och får springa mig trött för hur det än är så är det en extrem lyxtillvaro. Särskilt nu när hela världen lyser!

Direkt efter de där grusintervallerna joggade jag bort till IP och körde 10 x 100 m + hopp & skutt- övningar. Sen var jag nöjd. Hade bara exakt så mycket ork kvar så jag tog mig hem också.

Men sen hade jag ju den där målarpausen, inkl. ett stort lass (vego)mat, och vips var kroppen pigg igen! Och tur var väl det för jag hakade på Inger och Richard på ett av 08a lands alla Swimrun-träningspass. Just detta är det Wolff Wear som fixar i Brunnsviken. För 100 ynka kronor får man både ett galet bra träningspass med coachning och bra tips plus mat. Trevligt sällskap ingår alltid verkar det som.

Tänk om jag inte fått för mig att jag ville kunna crawla då för fyra år sen eller när det nu var. Då hade jag missat allt detta! Hemska tanke.😱 Men jag är övertygad om att livet vill mig väl och ingen är gladare än jag att jag var just här idag!

Kram från Ingmarie

Solhög

Det bra med att jobba helgkväll är att vi inte börjar förrän kl 14. För även om det bara är en timme senare mot en vanlig jobbkväll så känns det superlyxigt! Lite (med viss betoning på lite) som att man är ledig halva dagen.

Nu kom jag i och för sig upp ganska sent i morse (blir det när man slutar jobba sent och därmed somnar sent) men tycker ändå jag hann med massor utan stress.

Vanliga härliga morgonyogan och meditationen. Långfrukost med SvD och matlådefix. Sen begav jag mig ut. Sprang bort till Hammarbybacken och kutade upp och ner tre varv vilket i praktiken är sex gånger upp och ner vilket i sin tur blir totalt ca 3 km upp och 3 km ner. Kom på både hur kul och jobbig den där kullen är!

Den här tidiga sommarvärmen gör underverk med hela mig. Som om jag är odödlig mest varje dag. Eller dopad. Men jag är helt enkelt bara hög på, och av, solen! Eller kanske det är en slags doping det med…? Jag bara matade på och hade det inte varit för den där tiden jag hade att passa så hade jag lätt (nåja) kunnat köra dubbla antalet.

Sen ville jag ju hinna Sprada också. Och njuta av att äta lunchen ute. Hann båda utan problem!😍

Och det är faktiskt helt ok att sluta sent när det fortfarande är så här ljust och fint fastän kl är 22 och man är ledig igen.😀🙏🏻

Kram från Ingmarie

Halmstad (trainingcamp) dag 2

Jag minns att det fanns en gång i tiden då jag tyckte Galgberget var pest och pina. Plus tråkigt och fult.

Jag vet inte hur jag tänkte. Antagligen inte alls. Annars måste det ha varit i ett annat liv. Eller i alla fall för väldigt längesedan när jag var yngre och inte så klok.🤪 För Galgberget är magiskt vackert! Särskilt nu när bokskogen breder ut sig. Det blir som att kuta i ett grönt rum.

Inte ens mina ganska trötta ben kunde förbli trötta. De pinnade på som attan under intervallerna och det var egentligen inte förrän sista setet som de blev lite tjuriga. (Körde 5 x 3-2-1 min.) Så himla tacksam att jag fortfarande tycker det är skoj och för att kroppen fortfarande är med på det min skalle vill.

Gjorde mina hopp&skutt-övningar i Norre Katts park. Sämre ställe kan man ju liksom hitta…

Och sen kom bonusbelöningen. Jag och mamma åkte ut till Tjuvahålan med picknick-korgen. (Som i verkligheten var en liten plastpåse men det låter ju si sådär mysigt…) Tro det eller ej men det var så varmt att sanden brände! Och jag fick minsann med mamma ner i plurret inte bara en utan två gånger! Men allvarligt. Hur skulle vi kunnat låta bli? Det är extremt sällsynt att havet är så här stilla, spegelblankt och klart som i dag. Och det var minst 15-16 grader i vattnet. Minst.

Jag var allt lite harm att jag inte hade våtdräkten med. Men det kommer (förhoppningsvis) fler chanser. Och njöt gjorde vi så vi nära på dog njutardöden. Måtte detta bara inte vara den enda “riktiga” sommaren vi får…

Simträningen var spikad till kvällen och hur jag än försökte locka min team-mate Peter med OW-sim så blev det innebassängen. Och det var i ärlighetens namn inte så illa det heller.

Blev ett oväntat ok pass trots gårdagens drill. Det börjar ta sig! Nu längtar jag tokmycket efter mina och Peters sommar-(swimrun)äventyr. Och alla andra äventyr förstås. Det svåraste är att välja. Och att hitta en partner. Peter har ju ett annat liv också liksom. Men jag är säker på att det blir precis så som det är menat att bli till slut.

Kanske kan jag övertala min klubbis Sara att swimrunna lite mer med mig. När vi simmade cyklade hon och sen fixade vi till lite mat och hade äntligen tid att babbla massor! Och länge! Kvalitetstid på riktigt.😍

Kram från Ingmarie

Halmstad (training-camp) dag 1

Det är verkligen plättlätt att både roa sig i och älska Halmstad. Och att ordna sitt egna lilla mini-trainingcamp här.

Kutade till Sperlingsholms gods, förbi stallarna, genom bokskogarna och bort till det lilla kapellet i morse. Där har jag förresten gift mig en gång för längesedan men det hjälpte inte att det är så makalöst vackert. Äktenskapet kraschade ändå.🤪 Jag älskar bokskog!

Bron över Nissan och sen stigen jämte ån hela vägen tillbaka till stan = ca 70-80 min i lugn fart.

Väl där, i stan alltså, så slirade jag inom gymet och lekte lite.

Och sen är det ju bara att fortsätta i samma camp-anda .Tog (låne)hojjen till mysiga Söderpiren för att käka lunch med älskade mamma och hänga på stranden. Över 25 grader! Sommar-feelingen var total!

En eftermiddag går dock blixtsnabbt, särskilt en sån här, och plötsligt var det dax för coachning av några av mina goa klubbisar. Jösses vilka kämpar! Jag var nämligen på extra bra hårddrillnings-humör. 🤪Men de var glada ändå. Eller just därför. 😍

Direkt efter var det simträning med coach Pedda. Då jag blev drillad. Rejält! Ett under att jag orkade cykla därifrån för egen maskin. Men vi vet ju att endorfiner kan göra underverk med även den mest slutkörda kropp.

Kram från Ingmarie

Flyt!

Det går bra nu! Löpningen känns ruskigt bra. Så där så jag nästan inte vågar tro att det är sant. Visst är det bra märkvärdigt, och tramsigt, att man när det känns så där bra så blir man nästan rädd. 😳 Eller är jag ensam om att tänka så knasigt?

Båda axlarna är glada och i dag kändes det i alla fall som om jag simmade igen och inte harvade på som en gammal skördetröska. Du vet. Flyt!

Dessutom fick jag en hel timmes (social) vattenlöpnings-bonustid med Lisa! Det var alldeles för längesedan sist men att synka två liv med landstingsschema är nämligen en ganska svårslagen utmaning… Men du vet, plötsligt händer det!

Hann också med ett hyfsat styrkepass innan min yin yoga-klass. Jodå, Sats kör på (nästan) som vanligt. Valborg eller ej. Och jag med tydligen.🤪 Och som vanligt har jag missat besöka någon brasa. Mest för att jag helt enkelt inte ville komma hem ännu en sen kväll. Och för att jag tänker på alla de små djur som (antagligen) hunnit bygga bo bland pinnarna och som därför (antagligen) bränns ihjäl… Ja sån är jag. Ömhjärtad till förbannelse. Särskilt när det gäller djur.

Men jag har njutit av de vackra körsbärsträden i Kärrtorp! Vem behöver, och vill, liksom åka hela vägen till trängseln i Kungsan när man har egna fina alldeles nära?

Kram från Ingmarie

En SÅN dag

Just denna dagens aktiviteter var planerade sen länge så den var helt frivillig. Men även frivilligt kan ju vara utmanade…🤪

Och ibland lyckas man verkligen pricka in en sån där känslaavodödlighetsdag samtidigt som man verkligen, verkligen behöver den.

Kutade till och från Marievik (45-50 min one way) för att coacha mitt favvogäng i förmiddags. Plus att jag rännde runt en hel del med dem på själva passet såklart. Det kändes plättlätt precis hela tiden och alla var glada blev så där duktigt trötta! 😄

Fixade en massa hemma, hämtade ett paket i byn, vilade lite och sen in till Stureplan (dock med tuben) för att coacha 45 min Indoor Running. Jag var beredd på både tunga ben och att behöva “fuska” (= floor coacha eller mesköra) men benen var skitpigga så det blev åka av så svetten stänkte även om mig!

Sen var det bara att leka vidare på gymet. Kände mig stark som en grizzlybjörn! Hade jag inte vetat bättre hade jag trott jag fått i mig någon slags uppåt-drog. Men nej, jag är ren som ett nyputsat fönster. Eller nåt. Äter inget konstigt om man inte tycker vegoliv med kilovis av grönsaker varje dag är det vill säga. 😄

Typiskt jättebra dag tycker jag men i morgon får det bli springfritt.🤪 För även om man ska spänna bågen emellanåt så ska man helst inte spänna den för hårt.

Kram från Ingmarie