Ledig onsdag

Som jag längtat efter denna (lediga) onsdag! Dels för att då visste jag att jag verkligen var ledig från alla plikter och studier och dels för att den enda tiden jag hade att passa var till crosstraining-passet. Såna dagar är perfekta tycker jag! På något underligt vis är det också på de som jag hinner göra en massa utan att känna en uns av stress. Visst är det ändå märkligt? Eller inte. En terapeut jag en gång gick hos konstaterade och sa mer än en gång att jag hade “klock-allergi” och jag kan bara hålla med. Ju mindre tider jag har att passa ju bättre mår jag och ju effektivare blir jag.

För att skoja till allt lite extra mycket körde jag snabbdistans-passet på fina Äspet. Det är lite mer backar där så jag skyller på dem för att det inte blev så mycket med det där “snabbt”.

Crosstraining-passet var superskoj! Det var tydligen väldigt längesedan jag var på denna instruktörens pass för hon var plötsligt höggravid! Hoppas verkligen jag kan få till fler innan hon försvinner för passen är alltid väldigt skoj!

Eftersom jag vet att jag inte kommer kunna bada på några dagar så passade jag på i dag också. Visst är det kallt i vattnet men det är vinden som är kallast och ffa besvärligast. Det blir ju liksom lite extra utmanande om kläderna blåser i väg…

Har även hunnit handla, göra matlådor, haft siesta, köpt en liten, liten, PYTTEliten jul-en och målat.

Hade bra gärna haft en sån här dag till men den var bättre än ingen och den var absolut både välförtjänt och behövd!

Kram från Ingmarie

Tenta

Jag har verkligen varit sjukt nervös över TNCC-utbildningen och exeminationerna. Boken är tegelstenstung och tjockare än bibeln, förtestet var ruskigt knepigt och det är typ en miljard grejer att hålla reda på och stegen måste göras i rätt ordning.

Sedan 1986 har TNCC utgjort en standardiserad handlingsplan för omvårdnad av patienter som utsatts för skador. Trauma, orsakade av mekanismer som t.ex. trafikskadehändelser, självmord, mord och förgiftningar, fortsätter att vara den ledande dödsorsaken bland barn och vuxna under 45 år. Denna statistik bekräftar behovet av en vetenskapligt baserad kunskap som är specifikt fokuserad på akutsjuksköterskans insats i traumateamet. Med ett systematiskt och standardiserat arbetssätt minskas såväl mortalitet som morbiditet efter traumahändelser.

Detta är alltså ett arbetssätt och en metod som används i hela världen och hur galet det än kan verka så tycker jag det är jätteskoj! Man vet aldrig riktigt vad som väntar eller kommer att hända, man måste vara metodisk samtidigt som man är flexibel och kan tänka om. Vi har drillats med föreläsningar och praktiska övningar, frågesport och diskussioner. Otroligt roligt och lärorikt så jag tänkte att oavsett hur slut-testerna skulle gå så skulle jag ha lärt mig en massa.
Jag fick börja med det praktiska provet och sen det teoretiska. Att göra ett praktiskt prov när någon står och kollar precis allt man gör och tänker högt om är en utmaning i sig. Allt det där tog några timmar och sen fick vi vänta en stund på resultaten. Nervöst var bara förnamnet! Vi var alla dessutom bra trötta och hade tomma skallar…

Jag klarade mig! Riktigt bra t o m! Jag är så himla, himla glad!

Hur trött jag än var när jag kom hem så fick jag från någonstans ändå energi till att gyma.

Belöningen blev ett härligt bad i lampornas sken.

Kram från Ingmarie

Lång dag

Det var längesedan sist helt enkelt för att jag undviker det men i dag hände det igen.
Mörkerlöpning i snorottan.
Eller jag vet inte ens om jag kan kalla det löpning. Hela kroppen protesterade men jag tänker ändå att det var bättre än ingenting.

Anledningen var dels för att jag ville få tag på tandis så tidigt som möjligt och få tanden fixad (vilket den är nu!) och för TNCC-utbildningen. Fattar inte hur jag ska palla en sån här dag till redan i morgon för min skalle är redan överfylld…

Något som dock verkar vara uppiggande på en mosig hjärna är ett paket med allt detta! Julen kom tidigt till Åhus i år!

Kram från Ingmarie

Andra advent

Trots att det var jobb i går hann jag med både att städa, cykla och julpynta lite! Det är så himla konstigt men de sista åren har jag börjat att mer och mer gilla den här pysseldelen. Förr var det liksom mer ett “måste” men nu tycker jag det är superskoj!

Cyklingen var med Glenn och några av hans nya (?) kompisar. RPM nr 99. – superskoj! Önskar bara att det fanns längre än 45 minuter så jag slapp trampa så mycket själv. hehe

I dag har jag varit ledig och vi har njutit av en del av allt det Åhus har att erbjuda.

Som t ex Skåneleden runt hela byn. Jag har inte sprungit den sen i i början av augusti så det var verkligen dax igen!

Bitvis blåsigt som attan men det var nästan 100% barmark! Vilken lycka! (Förlåt alla snö- och vinterälskare.)

Efter lite fika begav vi oss in till byn och julmarknaden. Förra året frös vi för det var kallt. I år för att det regnade på tgvären. Men det var ändå väldigt mysigt och fint med massor av folk!

Regnkallt eller inte, ett adventsdopp är ändå alltid rätt! Nu är äntligen “bastu-bryggan” klar och en av stegarna på plats igen. Hurra!!!!

Enda mörka molnen denna dag är att alla bilder inte gick att ladda upp och att den tillfälliga fyllningen i tanden som håller på att fixas har lossnat vilket kommer ställa till det när jag måste vara på jobbet kl 7.30 till långt efter tandis har stängt både måndag och tisdag… Men det löser sig säkert på något vis.

Hoppas du också har haft en fin andra advent!

Kram från Ingmarie

Trapporna, gymet, glittret, badet och tåget

Det stod backe på programmet men eftersom skogsbackarna var snorhalt och jag inte vill kuta asfalt ett helt pass fick det bli ett mellanting. Trapporna på Galgberget är ett bra substitut för milde himmel vad de kan suga ut benen! Samtidigt tycker jag det där 700 meters-varvet är ruskigt skoj. Först upp, upp, upp, sen lite platt på vägen innan nedför till trapporna igen. 8 varv-50 sekunders vila + 6-7 km distans.



Bytte om till torr tröja och cyklade direkt till gymet gör att miss benen lite till.🤪

Men sen har det varit chill. Daniel och Noel kom till stan och det har varit så mysigt att hänga med dem, mamma och Ulf. Älskar verkligen min fina familj!❤️❤️❤️

En annan väldigt fin sak är hur Halmstad alltid dekorerar staden så fint. Spelar ingen roll vilken tid på året det är. Det är alltid makalöst vackert!

Min snälla bror skjutsade mig också till ett ”riktigt” bad så jag slapp vada halvvägs till Danmark för ett dopp.🙏🏻🤩 Nu har jag stillat abstinensen och badviruset en stund. ”Problemet ” med det där viruset verkar dock vara att ju mer man badar ju envisare blir det.🤣



Fram tills dess var dagen perfekt. Sen skulle jag ta tåget hem och då blir det sällan bra vare sig tågbolaget heter SJ eller Öresundståget…

Tog ett tidigare tåg för jag inte ville komma hem för sent men vad hjälpte det? Inte ett smack. Så sjukt trött på hur dåligt detta sköts och jag förstår verkligen inte varken att det är tillåtet eller ens möjligt att göra så mycket fel. ( Denna gången var det bl s gör de skulle koppla ihop två tåg men det gick inte. När de väl bestämt att strunta i det var det tågkö..😳)

Men nu är jag äntligen hemma hos mitt ❤️ igen!

Kram från Ingmarie 

Virus

Jag anade det redan i morse. Att det där “viruset” skulle sätta klorna i mig. Ja alltså inte någon covid-virus variant som var och varannan människa verkar ha nu (trots x antal sprutor) utan det där andra envisa som jag egentligen aldrig vill bli av med.

Att hitta ett bra badställe i närheten av stan är dock lite knepigt. Havet är nära men det är extremt långgrunt just där. Att cykla 10 km tur och retur hade varit både riskabelt och så pass extra kallt att det liksom hade tagit bort njutningen. jag hade fått en del tips om att det skulle finnas en stege ner i Nissan på södra sidan men om den funnits så var den inte där nu. Inte på andra sidan heller så för att inte helt trilla ihop av abstinens fick det bli ett dopp i det långgrunda havet. Benen blir åtminstone nöjda! haha

Löpvirus är typ miljarder gånger enklare att bota och stilla. I alla fall om man är springbar. Farten spelar ingen roll för mig utan det är själva rörelsen och känslan jag är ute efter. Galgberget var täckt av nysnö och det var förvånansvärt springvänligt där!

Jag hoppas deltagarna på mina klasser också fått bort sina ev spring- och yogavirus. De såg i alla fall glada ut efteråt!

Kram från Ingmarie

Från Å till H

Ojämn vecka betyder hopp mellan ställen.

I morse slirade jag runt i Åhus och försökte åstadkomma något som åtminstone skulle lika intervaller. Det gick väl si så där om jag ska vara ärlig…

Den som har kommit på det här med modd, is och slir skulle jag verkligen vilja ha ett snack med för jag begriper verkligen inte hur hen tänkte där. Ingen kan väl gilla det och exakt vad är nyttan med det?

Via tandläkaren och en 100% smidig tågresa (!!!!!!!!!!!!!) kom jag till Halmstad och hann precis lagom till onsdags-myset på Sats. Det är så himla skoj att inte ens för lite sömn, fortsatt bedövad käke (och därmed för lite mat i magen), snöyra eller väsk-kånkande kan stoppa mig.

Nu är jag i Halmstad-lyan och ser med spänning fram emot träningsvärken i morgon. Plus allt annat skoj förstås!

Kram från Ingmarie

Det viktiga ljuset

Måndag igen. Ärligt talat så har jag lite svårt att hänga med just nu. Tycker dagarna och veckorna liksom bara rusar fram och jag känner mig nästan fartblind. Jobba skift hjälper ju inte heller till precis för det finns ingen riktig naturlig start/slut på en vecka. Det är tur att Anders jobbar mer “vanligt” så jag inte helt tappar tidsuppfattningen och det är ännu mer tur att jag har träningen som både ger energi och lugnar ner. Ganska häftigt när man tänker efter, eller hur?

Snön ligger kvar och någon snäll filur har kört på skogsvägarna så det var riktigt lättsprunget där! Stigarna är lite mer bökiga och knöliga men det funkar. I alla fall när benen är pigga som i dag!

En extra bra grej med att kunna kuta dagtid är att jag får min (livs)nödvändiga dos av ljus. Faktum är att det finns en hel del forskning som visar hur betydelsefullt det är med just morgon- och dagsljus. Det behöver inte ens vara sol men är det det så krävs mindre tid ute. Lampor är inte alls samma grej. Tvärtom kan de störa den circadiska rytmen som styr i princip alla kroppens celler rejält.

Så även om du bara har 10-20 minuter till övers de få timmar det är ljust nu så se till att komma ut och få ljus i ögonen. (Undvik dock att stirra på den eventuella solen!)

Gymet är inomhus så där är det lampor. I massor och antagligen av helt fel sort. (Blått lysrörsljus.) Det vore coolt om de hade kunnat ha mer infrarött ljus! Jag är ganska säker på att alla tränande skulle bli ännu piggare och friskare då!
Jag var hur som helst tacksam över att jag fick ett bra pass.

Kram från Ingmarie

Fortsättningen på SL6

I går sprang jag på välkända vägar och stigar runt byn. Tack och lov för skjutfältet så det blev åtminstone lite halkfritt! Där var det både plogat och uppskrapat. Ibland är militären bra att ha. På stranden och i skogen var det ok och jag höll mig på benen så det var ju bra. Akuten är fullproppad och ortopeden har ändå ingen säng över om man skulle behöva en. Inte IVA heller för den delen!

I dag har jag varit ledig och verkligen kunnat njuta av första advent.

En sån här dag med strålande sol, minusgrader och obetydlig vind kan jag nästan bli lite kär i vintern.
För att slippa springa genom byn, och för att Anders skulle slippa vänta allt för länge på mig, så släpptes jag av vid Äspet för att ta mig via den “gamla Skåneleden” till den “nya”. SL 6 från Åhus till Nyehusen har jag sprungit flera gånger men sen har jag fått hitta egna vägar för att ta mig vidare. Nu har man  byggt vidare på denna för att knyta ihop det hela till både Maglehem och Degeberga. Den är inte helt klar och de delar som är det är så nya att de inte ens finns på kartan ännu! Men jag har testat en bit av den och jag säger bara olalllalaaa!

Vägen till Nyehusen följde jag inte helt Skåneleden utan tog istället delvis den fina Sydkustleden.

Nästan direkt efter Nyehusen såg jag de nya skyltarna. Osäker på om leden egentligen bara fortsatte eller “började om” men hur som helst så blev det en stund med rejäla utmaningar. Om du någonsin har sprungit i sand + snö + backar + is så vet du vad jag menar. Kilometertiderna var inte mycket att hurra för om jag säger så men pulsen sköt i höjden och benen fick mjölksyra så jag maskade verkligen inte.

Det var slingrande roliga stigar upp och ner i skogen  blandat med platta partier utmed havet och förbi alla ålabodarna. Fantastiskt fint!

Precis innan parkeringen i Friseboda träffade jag på Anders. Mycket bra tajming för jag ville ändra den ursprungliga planen.

Eftersom jag ville kuta mer bestämde vi att han skulle hämta upp mig lite längre bort.  Som vanligt kändes det kristallklart var men som vanligt blev det lite tok… De sista kilometerna blev i tung blötsnö i svag uppförsbacke och mina ben tog totalslut men vad gör det? Jag var jättenöjd med 2,5 timme i detta absolut perfekta vinterväder och landskap. Skåne alltså! Man kan bara älska det!


Vid Folkestorp där jag blev upphämtad finns ingenstans att bada så det blev hemmavid på Äspet. Varmare i vattnet än luften denna dag! ( + 2-3 i vattnet och -6 i luften)

Nu är vi hemma igen och jag är både mätt och upptinad. Blir de andra advent bara hälften så bra kommer det bli en riktigt  fin december!

Kram från Ingmarie