Dunbarn, sim och plikt

Just nu känner jag mig mer som en simmare än en löpare. Landdjuret har liksom blivit ett vattendjur. Som det kan bli va? Men attans vad jag är tacksam över att inte ha lagt alla sport-ägg i samma korg! Då hade livet varit ganska miserabelt nu…

Och tänk att jag, som inte gillar tidiga morgnar, plättlätt går upp innan tuppen för att cykla till Hellas och simma med TS-gänget. Bara det är ju anmärkningsvärt.

Jag fick äran att köra lite uppvärmningsyoga.

Med sällskap av söta dunbarn och en boxer som mest var intresserad av sin boll.

Tomas var dagens simcoach. Superbra som alltid!

Temat var distans och vi simmade runt nästan hela Källtorpssjön. Vattnet var ljuvligt, solen strålade, vindarna ljumna och jag fick jättebra tips av Tomas. Helt klart en av de där (sim)morgnarna som kommer vara kvar i minnet for ever.

Gissa om jag var osugen på att jobba sen! Men vad gör man? Det är bara att gilla läget och jobba på.

Nu blev det förvisso en ovanligt lugn kväll men känslan att få gå ut från “vita huset” är ändå alltid oslagbar!

I morgon kommer jag (förhoppningsvis) köra en slags repris av detta.

Kram från Ingmarie

Laddar med bubbel

Ännu en jobbhelg vankas (men jag är ledig både midsommarafton och midsommardagen minsann) och jag har laddat så gott jag kunnat. Fredagsmys och fredagsbubbel på en och samma gång tillsammans med Ulrika är ett exempel på väldans bra laddning.

Ulrika höll mig sällskap under hela simpasset, lika kul som alltid, men vattenlöpningen spenderade jag tillsammans med mig själv. Funkade fint det också såklart även om jag älskar hennes sällskap! Och låt dig inte luras av de grå molnen för de försvann!

Perfekt för utelunch, göra en ny låtlista till yogan, läsa och ta en minisiesta.

Innan jag åkte hem var jag även hos Kiropraktor-Micke. Inte mycket mys och bubbel där men gott om fix, nålar, laser och pepp! Även om besöken där är osköna blir jag alltid glad av dem!

Jobbhelg betyder också fredags-städ. Inte för att jag tycker det är särskilt festligt (jag tycker faktiskt det är skittråkigt) men jag gillar att ha fint och att slippa göra det under en (jobb)helg. Så då är det bara att göra.

Som belöning tog jag hojen till Söderbysjön för detta! Kvällsdopp alltså! Svensk sommar när den är som bäst.

Är otroligt tacksam för att jag har detta så nära och att jag får chansen att uppleva ännu en svensk sommar. Det är ju som bekant inte alla förunnat…

Kram från Ingmarie

Simsafari 2019

Precis som förra året var vädret långt från något Ingmarie-väder men det spelar egentligen ingen roll när det är Simsafari med Team Snabbare. Man blir liksom glad och lycklig in i märgen även om det snöar när man är med dem!

Foto: Ulf Hausmann

Första simningen var den längsta, ca 1 km, och det gick så himla bra! Vattnet var varmare än luften och vinden så jag hade nästan hellre varit i plurret hela safarin. Nästan. För även det blir såklart svalt till slut. Allt mitt kallsimmande/badande verkar inte ha gjort mig ett skvatt kyltåligare. Jag frös som en nakenhund redan halvvägs. Dvs jag är precis lika klen som alltid när det gäller att hålla värmen. Men det jag ändå märker är att jag hanterar kylan bättre nu. Jag fryser så jag skakar men jag stressar inte alls upp mig lika lätt längre och jag klarar av att fortsätta andas lugnt. Så någon nytta har jag nog ändå av allt huttrande jag gått igenom.

Foto: Ulf Hausmann

Vi simmade med små gulliga andungar, skrattade, såg fantastiska vyer, guppade bland vågor, ålade oss, flöt fram i stilla vatten, sprang, gick, klättrade, babblade och såklart hjälpte varandra. Precis som alltid med detta fantastiska gäng!

Foto: Ulf Hausmann

Foto: Ulf Hausmann

Foto: Ulf Hausmann

Foto: Ulf Hausmann

Foto: Ulf Hausmann

Foto: Ulf Hausmann

Foto: Ulf Hausmann

Foto: Ulf Hausmann

Efter två timmar var vi tillbaka vid starten. Duktigt fikasugna!

Foto: Ulf Hausmann

Foto: Ulf Hausmann

Foto: Ulf Hausmann

Benet höll i hop men jag ljuger om jag säger att det är lyckligt. Dock är det inte heller direkt olyckligt och jag är tacksam så länge det låter mig få vara med på sådana här safari-äventyr!

Tack Ulf och hela gänget för en underbar (safari)kväll!

Kram från Ingmarie

Allt man behöver…

…för att förgylla en helt vanlig, ledig och regnig tisdag i juni är väldigt enkla saker.

Ett bra gympass t.ex. Med extra allt. Och garanterad träningsvärk inom 48 timmar.

Behandling av Micke, gott kaffe och häng med min kära vän Inger är några andra säkra kort.

Inger jobbar (bl.a) på WolffWear och förutom att det är jättekul att bara vara där så hittade jag mina favvo guld-goggles! 😍🤩 Som jag letat! Tror faktiskt dessa är bland de sista som finns.

Men jag använde ett par andra på simträningen. Som f.ö var jättehärligt För gråmulet (regn) väder betyder (oftast) gott om plats. Plus att bastun är extra skön! I dag var inget undantag till någon av dem.

Kram från Ingmarie

När slutet åter gör sig påmint

Det känns ju onekligen både knasigt och märkligt att inte kuta race när start och mål är i princip utanför husknuten. Nu har jag i och för sig aldrig kutat Bagisloppet, trots dess närhet, men orsaken har alltid stavats j-o-b-b. I dag är jag ledig! Men det blev ändå inget lopp. Så bra är mitt ben nämligen inte ens i närheten av att vara så det skulle klara något sånt. Men jag är på riktigt glad ändå! En timme med väldigt mycket mer jogg än gång är ett stort steg i rätt riktning!

Ett ont ben är heller verkligen inget att gnälla över. Det går över. Liksom faktiskt det mesta man/jag gnäller över… Men det är lätt att glömma när allt rullar på i en vansinnig fart. De flesta av oss tar för givet att vi vaknar varje morgon, kommer upp ur sängen, gör det vi ska och vill under dagen, somnar, vaknar, lever, somnar, vaknar… Osv i typ all evighet. Eller åtminstone väldigt länge till. Döden är mest något avlägset långt bort “sen”.

Men vi vet inte. Vi vet absolut ingenting om när döden kommer. Så sent som i förrgår blev jag än en gång varse och påmind över livets extrema skörhet. Och att ingen går säker.

Första gången jag träffade Terese Alvén var för många år sedan när vi pluggade journalistik tillsammans. Sen blev det på Sats, i löparspåren och på olika event. En otroligt driven, levnadsglad, inspirerande, positiv, vacker, ödmjuk och hälsosam tjej. En sån människa som berör och som man blir berörd av och som man minns med värme även om tiden mellan mötena kan bli väldigt långa.

Terese hann precis fylla 37 år innan hon dog. En elakartad cancer tog hennes liv bara några veckor efter diagnosen. Två barn, man, familj, vänner och följare sörjer. Jag tror de flesta befinner sig i samma hemska chocktillstånd som mig. Hur kan någon som älskar livet så mycket drabbas av något sånt här? Och så snabbt! Det är fasen inte rättvist! För även om vi inte var nära vänner så var hon en vän. En vän som ville gott, som gjorde gott, som hjälpte andra och som var synonymt med allt vad hälsa står för.

Men som sagt var. Ingen går fri.

Jag tänkte på allt detta, på mitt eget liv och på vad som verkligen är viktigt den stund vi har här på jorden under den lilla simturen jag gjorde i dag. Det jag kom fram till, som alltid, är hur oerhört viktigt det är att verkligen leva medan man lever. Inte vänta till “sen” för då kan det mycket väl vara för sent.

Livet går upp och ner, ibland är det t.o.m platt, men det är livet. En unik gåva och det enda liv vi får. Och har. Så lev det väl och ta tacksamt emot varje dag oavsett vad den bjuder på. ❤️

Kram från Ingmarie

Natur-njut

Min helt egna hemmasnickrade teori och filosofi är att om fler tillbringade en del av sin dag i naturen så skulle vi ha både bättre hälsa och färre (kanske t.o.m inga) bråk.

Att börja sin dag med exempelvis den här vyn, eller ha den mitt i/på slutet för den delen, kan ju omöjligtvis bli eller vara fel för kropp och själ. Eller hur?

Särskilt inte när det är tillsammans med härliga TS-gänget.

Jag är så glad att detta är igång igen! Lördagarna är extra najs för då är fikabåten med.

Efter tekniksimmet drar coach Ulf med den när vi simmar ut till någon klippa för att njuta lite extra en stund innan vi drar vidare.

Lite extra tekniktips.

Coach Ulf

Jobba helgkväll innebär ju också att jag börjar lite senare så det här är verkligen helt stressbefriat eftersom jag har så gott om tid. (Vi kör igång kl 08.)

När jobbet sen väl var slut så var det fortfarande ljust och så varmt att t-shirt räcker. 🤩 Livet är enklare när det är sommar! Och varmt.

Kram från Ingmarie

Fridag

En helt ledig dag. Inte en tid att passa. Inga förpliktelser. Ingen SL att åka. Och inte ett moln på himlen.

S-å-h-i-m-l-a-h-ä-r-l-i-g-t!

Jag packade en stor väska, cyklade till fina Flaten och parkerade mig jämte i och runt den hela, hela dagen. Som jag längtat efter detta!

Började med en löp-gå tur. Funkade ok. För att inte benet ska bli ledset går jag i uppförsbackarna. Platt och nedför verkar det gilla bättre.

Sen blev det simning i finsjön. Två gånger t.o.m. Lite småguppigt och jättehärligt!

Mest har jag slöat. Raklång under solens strålar. Sovit, ätit matsäck och läst. Sämre utsikt kan man ju ha.

Mitt i allt detta ljuva kom fyra goa vänner och gjorde mig sällskap. Vilken lycka! Richard, (fyrbenta) Tage, Joakim och Inger.

Kram från Ingmarie

Nationaldagen

Man kan fira Sveriges Nationaldag på många sätt och vis och faktiskt precis hur man vill! Bara det är värt att fira! Att vi har demokrati, frihet och allemansrätt.

Jag firade ute så länge jag bara kunde innan plikten kallade. Med löpning (blandat med korta gåpauser), utegym och simning i Söderbysjön. Så obeskrivbart härligt!

http://media.yoging.se/2019/06/img_0231-1.mov

Så fantastiskt och även om jag helst skulle vilja vara ute resten av dagen så är jag tacksam för de timmarna jag fick. Liksom att även bästa Micke jobbade i dag och hans fortsatta hjälp för att få mitt ben helt lyckligt igen. Texten på skylten av Kristian Gidlund är förresten en av de vackraste och samtidigt de sorgligaste jag vet.

Sen har jag alltså jobbat, jobbat, jobbat. Mycket att göra. Som för det mesta. Men jag påminner mig alltid att jag åtminstone är frisk och får gå ut när passet väl är över.🙏🏻

Hur har du firat vårt fina lands dag?

Kram från Ingmarie