Landstingsgödd

Vi må jobba häcken av oss mellan varven men jag får ju lov att säga att SÖS även är ruskigt bra på att göda oss!

Härom dagen blev vi bjudna på smörgåstårta (pengarna kom från särskild “kompetens-kassa”) och utan att jag ens sagt till hade cheferna fixat en fantastisk specialare till mig! Jättegod!

I dag blev vi bjudna på julbord minsann! Med extra vego till mig. 😍 Marinerad tofu, Oumph, morotslåda, falafel, vegokorvar, olika slags grillade grönsaker och jag vet inte allt. Vi har ju lite snålt med rast, plus att jag hade egen matlåda med mig, så jag fyllde på alla hämtlådorna vi fick till max. Det kommer ju en morgondag också tänker jag. Gratis är gott eller vad det nu är man brukar säga…🤪

Nu bryr jag mig inte så mycket om det där med antal kalorier in och ut men jag det kändes väldigt skönt att ha AW:n här.😄

Kram från Ingmarie

Simhomework och gymwork

Efter varje måndagsdrill med coach Anna så får vi även en läxa av henne. Homework alltså. Tufft som attan men jag tänker att hon skulle inte ge mig en större utmaning än att jag klarar av den. Så jag gav mig an punkt efter punkt. Serie efter serie. Till min hjälp hade jag den där slavdrivaren Mr TT. Man kan bl.a ställa in en uträknad tid som piper så man vet att man håller sin fart på 25:e eller 50:e meter. Själva huvudserien var 5 x 300m i stegrande fart och jag slet hårt på slutet för att hänga med Mr TT. Men jag gjorde det! Totalt 2300m in på simkontot.

Det kändes ju lite knasigt att jag lyckades med konststycket att ha mestadels inneaktiviteter en dag när solen äntligen visade sig en liten, liten stund men så är det ju ibland. Jag har nog ändå varit mer ute i dagsljuset än de flesta som jobbar kontorstider “tack vare” allt fraktande av mig själv hit och dit. Tuben tar mig förvisso de längsta sträckorna men jag bor ju inte precis jämte den, inte dit jag ska heller, så varje liten resa innebär antingen traskande eller cyklande. Väldigt bra en dag som i dag!

När jag kom till gymet så var det dock redan mörkt. Man får inte många chanser till dagsljus just nu men snart vänder det! Håll i och håll ut bara. På gymet är det i alla fall alltid ljust och Rafaels PT-pass med mig var lika roligt, svettigt och tufft som alltid. Nya övningar och milde himmel vad jag blev trött! Så där spagettiarmarben-trött! Och jag gjorde mitt bästa för att han skulle få slita lite han också när det var “hamstring-press”. Vet i fasiken om jag lyckades så bra. Den mannen är gjord av stål och väldigt mycket starkare än vad man kan tro. V-ä-l-d-i-g-t mycket. Du kan förresten följa honom på Insta under @halsokonsulten och @team_runimals. Den första är hans privata (många söta kissekatter ingår!) och den sista är han och hans syster på väg mot Idre fjällmarathon samtidigt som de stödjer Djurens rätt på olika sätt. Väl värt att kolla in för inspiration och pepp!

Avslutade denna dag direkt efter det där mördarpasset med det vanliga svett-drillandet på hamsterbandet. Märkligt nog på pigga ben. De var kanske i chock-tillstånd…

Kram från Ingmarie

 

Ett av livets mysterium

Att mina ben förvandlats till två betongklumpar över natten trots att de var fjäderlätta så sent som i går kväll kan jag både förstå och acceptera. De har jobbat på riktigt, riktigt bra på sistone och jag är verkligen så himla tacksam! De var faktiskt så trötta och tunga att jag var tvungen korta ner morgonens löptur för att hinna till jobbet i tid. 🤪

Men vem/vad/vilka har fixat detta feteblåmärke på mitt lår?😱😳

Jag har absolut ingen aning om varken när eller hur det hamnade där men det känns rejält när jag trycker på det. Inte annars.

Som sagt var, livet är fullt av mysterium! Detta är definitivt ett av dem.

Kram från Ingmarie

Måndagskärleken fortsätter

Förra måndagen var så vansinnigt rolig och härlig att jag genast började längta till nästa. Egentligen vet jag inte om det är bra eller dåligt med tanke på att jag ju tycker att det bästa ändå är att leva i nuet så mycket som möjligt. Framtiden kommer ju (förhoppningsvis) oavsett, eller hur?

Men visst har jag längtat! Efter simcoach Anna och hennes osannolikt roliga pass! Jag är (nästan) alltid tvärsist men jag jämför mig bara med mig själv, kämpar på och gläds över varje litet framsteg. För det går framåt! Jag känner det!.

Den där underbara drilltimman tar i praktiken över 3,5 timmar för jag ska ju ta mig dit, byta om, duscha, köra passet och sen allt om igen fast omvänt. Men fatta mig rätt, det är värt det! Det är så där 08a livet (tyvärr) oftast är, allt tar massor av tid, och det är bara att gilla läget eller så får man skippa en del roligheter alt. flytta.

Kvällsdrillen på SoFo är betydligt enklare att ta sig till. Särskilt om jag som i kväll springer dit.

Det är egentligen väldigt smart för då är jag ju liksom redan uppvärmd och kan köra på ganska bra jag också på IR-passet. För även om det är svårt att maxa på intervallerna när jag samtidigt även pratar, håller tiderna, justerar musiken, peppar  och ser till att inte snubbla eller något annat tokigt så blir det ett bra “extra” pass som gör mig glad i magen. Och det är väl det som är själva meningen? Att ha så roligt det bara går under sin jordelivstid.

Kram från Ingmarie

Första Advent – på mitt vis

Jag säger och undrar precis som Malin var i all sin dar november tog vägen? Den liksom bara kom och försvann lika snabbt som mina sockar hinner bli skitiga när jag kutar i gegga. Första advent i dag och jag vet egentligen inte om jag var förberedd men firat har jag oavsett. Eller vad det nu är man gör på just första advent.

Så här gjorde i alla fall jag.

Tillsammans med Yvonne sprang jag en fin liten runda som avslutades med ett lika ljuvligt dopp. Med andra ord decembers första sprada!
(Och ja, jag har skorna kvar på dels för att det var stenar och annat bröte på botten och dels för att de behövde bli renare sen gårdagen.)

Det finns nog de som kan tycka det är märkligt att jag spradar över huvudtaget men kanske ännu märkligare när jag direkt efter hoppade i Eriksdalsbadets uppvärmda 50-meters bassäng. Jag och Yvonne fick sällskap av hennes Finn och även om de är typ 18 000 gånger snabbare än mig så funkar det finfint att simma tillsammans. Det är en av de grejer som är så bra med simning. Jag och Yvonne har lite plans for the future så jag måste verkligen lägga på några växlar för att hon inte ska behöva slita ut sig för min skull.

Såna här aktiviteter blir man såklart hungrig av och bara några stenkast från badet ligger ju The Plant. Ett av mina absoluta favvohak. Vego såklart. All plantbased. Burgarna satt som en smäck i våra magar kan jag lova! Anders också.

Det blev en slags dubbelfirande denna dag förresten för födelsedagspresenten jag gav till Anders i augusti nyttjades i dag. Vi har ju sett de flesta av Cirkus Cirkörs föreställningar, Wear it like a crown t.o.m två gånger, och tokälskat varenda en av dem. Epifonima är inget undantag. My gosh! Se den!
(Tycker btw att jag är oehört smart som såg till att jag själv kunde vara med på ett hörn av presenten…)

Jag kommer aldrig vara i närheten av de artisternas konster och jag fascinerades ännu en gång över hur enkelt de kunde få allt att verka. Mest satt vi och småsvettades, trodde vi såg i syne, förundrades och förvånades. Ååååade och ooooade. Det finns liksom inga vettiga ord till att beskriva någon av deras föreställningar. Man bara måste uppleva dem. Jag vet ju såklart också att allt det de gör inte är så enkelt som det verkar och ser ut. Ungefär som denna gummibands-övning som jag bl.a slet med i kväll. Den är inte alls är så enkel som den ser ut. Ungefär alltså. Typ… Nästan..

Och jodå, jag har såklart tänt ljusen också.

Hur har din första advent varit?

Kram från Ingmarie

Ledig dag-ångest

En helt ledig helg och med så mycket möjligt att hitta på att jag minsann fick en släng av beslutsångest i morse. På det viset är det enklare att inte ha några val men samtidigt vet jag att jag skulle ruttna utan dem. Och känna mig extremt inlåst.

Någonstans innerst inne vet jag ju vad jag vill. Som nog de flesta av oss faktiskt gör när vi bara tar oss tid till att känna efter men ofta slits vi mellan en massa borden, “måsten” och kanske t.o.m rädsla av att missa något. Som t.ex dagens Hellas Frostbite. Swimrun som såklart vore vansinnigt häftigt att vara med på men vet du? Jag var absolut noll sugen! Inte ens en mikrosekund funderade jag på att vara med.

Jag ville nämligen gneta backe!

Nu är det ju även så turligt att ja har vänner, som exempelvis Ulrika, som är extremt lättövertalade till att haka på när jag är sällskapssugen. Så vi gnetade på i den där backen. Upp och ner, upp och ner. Slirade runt i geggan (och den där “cementen” eller vad det nu är de la på toppen förra gången),  babblade, slet i tystnad, förundrades över utsikten, över hur benen blev tröttare och tröttare och både svettades och huttrade för det är friskt där uppe på toppen! (Hunden tillhörde tyvärr ingen av oss utan fotografens.)

 

5 varv x 2 km (d.v.s 10 ggr upp och ner) + löpning dit och hem blev till slut 130 min. så jag är supernöjd. Hann precis duscha, få i mig lite mat och packa väskan för att hinna in till ett 75 minuter långt Hot Vinyasa-pass på SoFo och precis som förra passet så var Ulrika lika pigg på att hänga med. Sa jag att det är himla turligt att jag har så lättövertalade vänner?

Adventsstäd och myset är också fixat så nu ska jag enbart ägna mig åt att ladda om inför en ledig söndag! Tjolahopp!

Hur har din lördag varit?

Kram från Ingmarie

Alla dessa ljusglimtar

Du vet ju det gamla talesättet: ”det är alltid värst att stå inne och titta ut”. Och så väl det stämmer för hur illa det än såg ut när jag tittade ut genom de regnblöta (och skitiga) fönstren i morse så var det inte alls lika illa när jag väl var på den andra sidan av rutorna. Blött och blåsigt så det både räckte och blev över men jag är ju tack och lov inte gjord av socker och jag är inte en fjäder. Det grå får man försöka liva upp genom att vara sin egen lilla färgklick.

Jag är oändligt tacksam över att jag kan få dessa ”ljusstunder” för mest är jag ju ändå inomhus. Som de flesta andra antar jag. (?) Men jag är en rackare på att se till att även innelivet ger energi. På gymet är det plättlätt. Särskilt när jag kört PT-pass med Rafael! Kände mig som en grizzlybjörn efter gårdagens drill. Eller i alla fall som en pigg terrier.

Och på jobbet finns ju mina härliga kollegor. Och kaffe!! Som jag även hunnit dricka! S-i-t-t-a-n-d-e-s. Jomensåatt.😍

Nu väntar en helt ledig helg!

Kram från Ingmarie

Ännu ett år

Ännu ett år har gått sen älskade lilla Elvira lämnade oss och jordelivet. Två år då det inte gått en dag utan att jag tänkt på och saknat henne. På sätt och vis är hon ändå kvar för hon har sin plats inte bara i mitt hjärta utan även här.

Vi sörjer alla på olika vis och sorgen går aldrig över. Den bara ändrar form. Vissa dagar tänker jag på henne med ett stort leende på läpparna, t.o.m ett skratt, men ännu oftare tänker jag på henne med tungt hjärta och tårar i ögonen. Jag har därför varit extra snäll mot mig själv i dag och gjort sånt som jag normalt sett tycker är kul och som ger mig energi och glädje. Min måndagskärlek gav mig läxa till nästa gång och om alla läxor vore så här roliga kan jag slå vad om stora summor att ingen varken skulle fuska eller skolka!

Sen vet jag ju sen gammalt att löpning alltid hjälper mot hjärtesorg så det är ju en himla tur att jag kan och får. Förmiddagspasset blev ute i (frys)kylan) och kvällspasset inne i (svett)värmen. Det första helt solo. Det andra med alla som lyckades komma med på mitt IR-pass. Ordentliga kontraster men båda gjorde mig gladare!

Queen Elisabeth II lär ha sagt dessa kloka, sanna och tänkvärda ord som jag alltid bär med mig och som gör att sorgen ändå blir lite mindre tung.

Grief is the price we pay for love.

Kram från Ingmarie

Lyx(jobb)dag

Mitt jobb må mestadels vara groteskt stressigt och tufft men jag älskar egentligen verkligen det liksom mina kollegor, mina chefer och arbetsplatsen som sådan. Södersjukhuset/SÖS är en bra arbetsplats! Det finns t.o.m något som kallas “SÖS-andan”. Den är en smula svårdefinierad men när man väl upplever den så förstår man direkt. Det är liksom en slags härlig gemenskaphetskänsla, trots att sjukhuset är så stort, och som jag enbart upplevt där. Då ska man ju även komma ihåg att jag haft en hel del olika både arbetsgivare och arbetsplatser genom åren. (Ingen chans till guldklocka här inte…)

SÖS och SÖS Intensivvårdsavdelning (IVA) är stort! Ca 850 personer/år vårdas där vilket betyder att vi är det 3-4e största i Stockholm och topp 10 i Sverige. Plus att post-op/uppvaket ingår! Dvs dit nästan alla som opererats kommer direkt efter en operation innan de är redo att åka till vårdavdelning, hemmet eller i värsta fall åter till operation eller till IVA. Det blir en väldig massa patienter totalt varje dag/månad och år som vi tar hand om. Operationerna kan vara allt från små sårskador och blindtarmsinflammationer till stora buk- och kärloperationer. Många är dessutom svårt multisjuka med allt vad det innebär. Inte konstigt man kan bli både tröttmössa och matt i pälsen…

I dag har vi haft en av årets alla olika studiedagar på fina Hufvudsta gård för halva personalgruppen. De som s.a.s jobbat på jobbet i dag får sin studiedag nästa vecka när vi andra är på jobbet. Helt rättvist alltså. Och vi har inte använt skattepengar till denna lyxdag utan det är bl.a vinstpengar för seger i ett specialarbete som spenderats.

Det har varit en kanondag med mycket skratt, föreläsningar som gett nya lärdomar och ännu fler (statistik)bevis på att vi gör ett superbra jobb. Vi har t.ex räddat alla de vi borde rädda plus några till! Något faktiskt inte alla intensivvårdsavdelningar gör. Det finns såklart skillnad på hur sjuka patienterna är på olika IVA-avdelningar men man jämför enl olika gemensamma s.k score-system som t.ex SAPS och SIR så att det blir rätt i slutänden.

Själva Hufvudsta gård är magiskt fint! Det ligger precis vid vattnet mellan Huvudsta och Västra skogen och jag skulle lätt kunna tänka mig att bo där!

Eller åtminstone åka dit igen både för miljön och maten! Vi har blivit bjudna på både frukost, två-rätterslunch (jag fick extremt god vegomat!)  och fika x 2 med allt från rawfood-bollar till pajer och tårta. Jag känner mig därför mest som en fullproppad glad boll just nu.

Såna här dagar gör att jag känner mig extra uppskattad av min arbetsgivare och arbetsplats. Jag tror det är superviktigt med avbrott av olika slag som en slags personalvård.  Hur har du det på din arbetsplats?

Kram från Ingmarie