Borttappad känsla

Något jag märkt att jag “tappat” är att hålla hög jämn fart en längre sträcka. jag är liksom inte beredd på vad som ska komma för jag har på något märkligt vis glömt hur just den känslan är. Intervaller är jobbigt men då får jag ju vila emellanåt. Mycket enklare! Det funkar i 3-4 km sen börjar det svida lite i benen och då kommer de där tankarna om att “oj, nu kommer jag snart att helt krokna och oj vad jobbigt det är”. Ännu har det inte hänt så det är ju jättelöjliga tankar och känslor men de är lik förbenat där. Men så där är tankar och känslor. Ofta väldigt osanna och oresonliga. Därför gäller det att inte dras med i dem allt för mycket. Åtminstone inte de som är negativa och osanna.

Bästa sättet att bli bättre på något, även sånt man en gång kunnat, är såklart att öva. Därför “utsatte” jag mig ännu en gång för det jag tycker är svårt. 4 km uppvärmning, 6 km snabbdistans, 4 km nedjogg.
Jag. Blev. Jättetrött! 

Men jag var såklart också jättenöjd! När jag kom hem var dessutom bilen städad och fin! Himla käck arbetsfördelning! haha

Styrketräningen gick riktigt bra och jag blev ännu tröttare. Men trött när man gjort något är bara härligt!

Belöningen var en tom brygga och en härlig liten simtur i havet innan jag cyklade hem för att äta en jättegod middag som ju också är en slags belöning!

Har du något träningspass du tycker är extra tufft?

Kram från Ingmarie

Dubbelt flow

Har du löppass där du nästan inte ens minns var du sprang? Knappt ens att du sprang.🤪

Så hade jag det i dag och även om det är jättehärligt med såna här flow-pass så är det ju lite synd att missa allt det vackra! Eller såg jag det utan att vara medveten om det? Gick det liksom  in i det omedvetna och att jag njöt utan att vara medveten?😄

På jobbet har jag också haft flyt men där är jag i högsta grad medveten.I alla fall med det jag gör. Vad som händer runt omkring kan  jag däremot vara ytterst omedvetet om.😀

Kram från Ingmarie 

 

 

Lyx(jobb)dag

Två av två bra föreläsningar har jag fått vara med om i dag! På arbetstid inkl. gratis mat. Vissa har det lyxigt värre!

Den första var med  Igor Ardoris.
Igor Ardoris är fil kand i pedagogik, idrottspsykologisk rådgivare, lic. mental tränare och dipl. mindfulnessinstruktör. Han är också grundare av Budo Mental Träning – mental träning för hantering av svåra situationer.
Sedan 2007 har Igor bland annat utbildat elitidrottare, lärare, blåljuspersonal och företagsledare att agera utifrån lugn och balans i pressade situationer.

Temat var “Självledarskap” och kort sammanfattat handlade det om hur våra hjärnor fungerar, skillnaden mellan kunskap och kompetens, betydelsen av att känna trygghet och vårt eget ansvar för våra känslor och handlingar. Väldigt, väldigt, väldigt bra!

Den andra var med Marika Carlsson. Att det blev vansinnigt många skratt kan du nog förstå men temat var “fördomsmedvetenhet”  så det var även mycket tänkvärdheter om våra fördomar för oavsett vad man tror och säger så har alla det. Inte så mycket nytt egentligen men viktigt att fundera på och att få skratta så det gör ont i magen är aldrig fel!

Tanken var att jagskulle simma i Levrasjön efteråt men även om det var ljuvligt varmt och skönt så blåste det ganska rejält och jag var inte alls sugen på en massa våg-kallsupar så det blev cykel inomhus. Ibland fattar inte ens jag hur (korkat) jag tänker…

Men jag cyklade dit och hem utomhus plus att jag fick ett härligt bad i havet så det har verkligen inte gått någon nöd på mig! Allt har ju dessutom varit helt självvalt.

Kram från Ingmarie

Tre olika på tre dagar

Bloggen blev visst lite trött (läs något slags systemfel) så därför det varit klent med uppdateringar.
Men nu så!

På tre dagar har jag lyckats göra tre helt olika löppass på tre helt olika ställen och med helt olika upplägg. Vem sa att löpning är enformigt?

I lördags blev det en lugn runda innan jobbet i Hornaskogen och bort mot golfbanan. En sån där som var varken jobbig eller lätt, tråkig eller rolig. den var liksom lagom av allt.

I går var det upplevelse- och sociallöpning av den absolut bästa sorten. jag är banne mig fortfarande hög på den så det var nog bl.a därför dagens pass gick över förväntan. Jag mötte Anna B och Anna N.  vid Alunbruket. På något vis hade vi lyckats synka oss trots bara några dagars förberedelser! Plötsligt händer det även om det aldrig händer med mina Triss-lotter…
Det var både enkelt och svårt med två Annor för båda svarade men alltså vilka pinglor dessa två är! Anna B:s man (som dessutom är en superduktig ultra-löpare) hade fixat en runda som var så fin att det aldrig går att beskriva. Skog, stigar, grusvägar, asfalt, backar, platt, bäckar , stegar att klättra över och vackra utsikter. För en gång skull är det väldigt lite foto tagna för vi hade så vansinnigt mycket att prata om att vi liksom glömde bort det.

26 km senare kommer vi tillbaka och även om mackan på Kaffestugan var på tok för liten för att mätta så var den väldans god.

Under dessa timmar hann vi prata om allt mellan tonåringar, gamla föräldrar och jobb till klimakteriet, ultralopp, resor, bilar, ekonomi och ätstörningar. Ja du fattar va? Vem behöver en (dyr) terapeut när man kan springa och prata öppet om allt möjligt med så här fina vänner? Min tacksamhet finner inga ord och det extra roliga är att den enda anledningen till att vi känner varandra från början är egentligen för att vi alla bloggade då när det var poppis en gång för längesedan. Två av oss håller fortfarande på och antingen är vi bara korkade som inte fattar att det är ute eller så gör vi det för att vi faktiskt gillar det!

På vägen hem åkte jag inom Verkasjön för lite sim. Jag har varit i den en gång innan för längesedan när jag och Anders var på Österlen för första gången. Då körde jag vattenlöpning där men fattar inte riktigt hur det gick till för sjön kändes väldigt grund.  Den är inte heller så stor och inte den finaste sjön man kan hitta men den dög bra just då! Svanen på andra sidan höll sig dessutom lugn… Jag har ju en enorm respekt för dem efter att ha blivit jagad både en och tio gånger. (Inte trevligt!)

Sen var det då i dag också.
4 km uppvärming + 12 x 2 minuter med 1 minutes joggvila + 4 km nedjogg. Trodde aldrig det skulle gå men tji fick jag för det gjorde det visst! Inte de snabbaste 2-minutarna jag gjort men helt ok känsla.

Tanken är ffa att vänja sig springa med trötta ben. Och tröttare blev de för sen var det gymdax! 50 minuter med extra allt.

Dock ska man veta att mellan dessa sista pass gjorde jag inte många knop. Typ det här.

Visst har jag sagt att jag älskar lediga måndagar?

Kram från Ingmarie

Pannbensträning

Coachen skrev 90 min cykel. Tanken var väl kanske att det skulle ske lugnt och fint ute men eftersom min hoj endast duger för transportfraktning av mig och ev (tränings/mat)prylar, plus att jag är en så dålig (ute)cyklist så tolkade jag det på mitt lilla vis.

Två klasser à 30 min. + egna intervaller = 90 min totalt och heldöda ben. Det här är verkligen inte det roligaste jag vet, snarare tvärtom, men jösses vilket pannben jag just därför byggde upp där inne i min ensamhet!

Kram från Ingmarie

 

Tvättäkta hatkärlek

Intervaller och fartpass. Jag både älskar och hatar dem. Före kan jag t o m ha lite ångest. Under tiden, åtminstone på slutet, kan jag tro jag ska kollapsa. (Har hittills dock aldrig hänt…)
Efteråt känner jag mig hög och vill göra om det så fort som möjligt.
Konstigt det där.
Antar att det liksom är en del av hela grejen. Att våndas, kämpa, överleva och segra över skallen. Det är ju trots allt oftast den som hittar på alla dessa känslor och tankar. Vad tror du?

För mig blev det 4 km uppvärmning, 5 km så hårt jag förmådde och 4 km nedjogg i dag och jag blev ruskigt trött. Sista kilometrarna på nedjoggen var garanterat ingen vacker syn. haha.

Men rackarns vad nöjd jag var när jag fick slå mig ner på stranden, äta lite och slappa en stund.

På gymet kan jag också bli ruskigt trött men det är på ett annat vis. Att ta i så mycket musklerna klarar av kan ibland ge mig lätt illamående och en känsla av att huvudet ska sprängas. Pulsen kan bli skyhög där också. Särskilt om det är hopp och “superset” jag kör.
Skoj är det i alla fall och jag är säker på att det är snudd på (livs)nödvändigt också. I alla fall om man som jag har som mål att kunna resa sig från golvet utan att ta i med händerna, sitta hukande, lyfta och bära tungt även när jag är 80+.

 

Kram från Ingmarie

Som vanligt

Tillbaka på jobbet och allt känns som vanligt igen. Hade jag semester alldeles nyss?

Sprang en runda innan och önskade att jag fick vara ledig och kunnat njuta på stranden i dag för åh vilket väder!

Så mycket mer har inte hänt just denna dag. Men igår kväll var det så här fint hos oss!

Kram från Ingmarie

Sista dagen i frihet

Eller så illa är det inte men i morgon är semestern slut och den verkliga vardagen är tillbaka. Ett tag i alla fall för sen kommer ny ledighet!

Denna hösten kommer vara fullspäckad med allt möjligt skoj, nya utmaningar och många resor. Det enda “tråkiga” som jag vet är  är ytterligare två tandkirurg-besök för att få ordning på käken men det ska nog gå bra och sen slipper jag det förhoppningsvis helt resten av livet.

Det blev en bra avslutning i alla fall. Hade nästan glömt hur skönt det är att kunna sitta ute och äta på kvällen. Nej nu ljög jag igen för jag har inte alls glömt! Jag glömmer aldrig hur skön sommaren kan vara!

Havstemperaturen har gått upp flera grader och var så där prefekt att jag dog lyckodöden direkt. Ändå var det bara jag på hela bryggan! Jättemärkligt!

 

Allt det där var extra härligt efter ett tufft spinningpass (körde 2 st 30 minuters-klasser + eget och svettades så mycket att jag började frysa) och ett gympass.

Har du mer ledigt?
Kram från Ingmarie

Det bästa på två ställen

Det blev plötsligt sommar igen och jag hade turen att ha intervaller på programmet! På pappret, eller rättare sagt i telefonen, så lät det ganska mediokert.
4 km uppvärmning
16 x 1 min med 1 min joggvila
4 km nedjogg

Nu spelade det nog in att gårdagens SATS-pass satt sina spår i musklerna (läs träningsvärk de lux) men det var bra mycket jobbigare än jag trodde!

Jag vände efter exakt halva passet och kom i princip tillbaka till precis samma ställe som jag började vid. Svettig, nöjd och med mycket trötta ben. Det bästa var nog ändå att kunna stretcha och softa ute efteråt utan att frysa ihjäl.

Jag hade gott om tid att chilla och ta mig till tåget. Hann t o m med ett tidigare tåg från Lund och var 30 min tidigare i  Kristianstad. Toppen tyckte jag!

Men det finns ju andra “stopp”. Bilar! I Kristianstad var det minst sagt kaos med kilometerlånga köer, avstängda vägar och Anders som skulle möta upp mig fick snällt anpassa sig och jag fick stå och vänta. (Anledningen var ett event så detta tillhör tack och lov inte vanligheterna.)

Vi trodde det skulle lätta på E22 men även där var det trögt. Fråga mig inte varför för plötsligt bara släppte det. Så himla märkligt fenomen det där som jag så gärna skulle vilja ha en förklaring på!

Hur som helst så kom vi till fina Levrasjön och jag fick en fin simtur med några Pan-kompisar. Alltså kolla sjön!

 

Kram från Ingmarie

Recept på en lyckad Halmstad-dag

Så här ser det ut. Receptet alltså.

Börja med en löptur, eller vandring, från stan upp till Galgberget. Ta sen 5ans spår och njut av den vackra bokskogen, utsikten och backarna.

Ta sen vägen förbi I16 och ner till Furet där du tar vänster efter bron över Nissan. Du vet att du är rätt om du hamnat i den grönaste portalen du någonsin sett och med träd stora som höghus.

Fortsätt hela varvet runt Furet, över vägen in i skogen igen och sen utmed Nissan till stan igen.

Ett sånt varv blir 15 km och man har inte tråkigt en enda sekund!

Ta dig sen (helst efter en dusch) till Brunchbaren på Hallands konstmuseum. Där kan du välja mellan en massa godsaker! Allt från ett jättelass med pannkakor extra allt till omelett och (som jag valde) en supersmarrig avocado-macka. På köpet får du jättefin utsikt över Nissan och excellent service. Lika fint sällskap får du dock fixa själv.

Det där ger en massa ny energi så då är det perfekt med ett pass på Sats Halmstad. T ex ett Transformer. Extra bra just i dag när det visade sig vara både längre än det stod och ffa var det sjuuuukt mycket jobbigare än något annat Transformer jag kört innan. Du vet så där så det rinner svett utmed benen och armarna blir helt obrukbara. Dvs sånt som jag ju älskar!

Till slut cyklar man till Östra stranden, badar och fikar med en kär vän. På köpet kan det bli som i dag att man får ringa polisen för det är ett gäng idioter som envisas med att köra vattenscooter precis där folk badar. (Ja, jag både kan och är en riktigt tjur-kärring ibland! Särskilt när det är något förbjudet och/eller som kan skada.)

Eller allra sist cyklar man såklart hem igen samtidigt som man känner sig så där löjligt lycklig i hela kroppen.

Kram från Ingmarie