Klenis

Minns inte när jag var sjuk-sjuk sist. Tror det var på den där terräng-SM tävlingen i oktober 2013. Liksom då är jag antingen matförgiftad eller har “vanlig” magsjuka men liksom då tror jag mer på det förstnämnda helt enkelt för att symtomen stämmer mest på det.

Det kom i tisdags natt. Skitont i magen, spydde, spydde, spydde och sen låg jag totalt utslagen i soffan hela dagen i går och hela natten till i dag. Var inte ens utanför för dörren och det har, som även Anders påpekade, typ aldrig hänt. Inte ens t.ex när jag var nyopererad sist. Då är jag sjuk på riktigt.😳

I dag har jag lyckats hålla mig vaken nästan hela dagen och magen har inte fullt så många knivar och taggtrådsstängsel i sig. Har t.o.m varit ute på två korta (med betoning på väldigt korta) promenader. Den ena blev till vår unika lilla Japanska trädgård här i Bagis. Ännu är det inte så mycket liv i den men ändå väl värt ett besök. Särskilt för en klenis.



På den andra lilla promenixen såg jag minsann en liten humla!💕


Nu vill jag väldigt gärna bli pigg som vanligt igen. Och hungrig!

Kram från Ingmarie

Svettfabrik

Jag må vara en fryslort men jag är också en rackare på att svettas. När jag väl är i gång vill säga. Då både rinner och stänker jag. 😜Verkar som om personalen fattat det med för hur ska jag annars tolka att de samtidigt  som jag kör cykelintervaller plockar fram skurhinken och ställer den max en meter från mig…🙄




Lite därför, pga det svettproffs jag är, som jag la mestadels av cykelintervallerna efter det där Grit strength-passet för annars hade  jag garanterat halkat och slagit ut tänderna på skivstången. Eller något ännu värre…😳


Det där passet är förresten tokskoj! 30 min. på absolut maxfart. Den som inte är svettig och har darr i benen efteråt har fuskat!

Kram från Ingmarie

Varierande måndag

SMHI varnade för blajväder framåt eftermiddagen så jag utnyttjade morgonen till att använda fina utegymet. Hade en vansinnigt skoj, och svettig, stund bland stockar, stenar och den bara marken. TRX-bandet var förresten också med.






Resten av dagen, och kvällen, har ägnats åt massor av (kul) jobb. Då behövdes både många lager kläder och paraply för att inte förvandlas till en blöt och frusen trasa. Vad hände med vårvärmen? Och paraplyet kommer aldrig mer bli sig likt för någon hade även satt fläkten på max.😳😱

Men oavsett (bus)väder så har jag ännu en gång konstaterat att jag verkligen gillar mitt liv! Även på måndagar.😍


Kram från Ingmarie

Halmstad dag 3

Jag vet inte hur många gånger jag sprungit på Prins Bertil-stigen men de är snudd på oräkneliga. Ändå tröttnar jag aldrig! Mer än möjligtvis på den där asfaltsrakan vid Grötvik om det regnar och är motvind. Eller haglar/snöar. Då får man plocka fram de allra fetaste hornen.😜

Totalt är den ca. 18 km. Start vid slottet inne i Halmstad och “mål” vid Tylösand men man kan bygga på och göra den i princip hur lång som helst. Eller springa bara en del av den om man som jag vänder efter ett tag. 🤗



Den är otroligt vacker och varierande. Platt, backig, djup skog, öppna fält, havsvyer, sanddyner, bebyggelse, öde och stig/grusväg i princip hela vägen.











Ryggen var med mig i dag också. Drygt 90 min. sprang jag + lite gåpauser där det var asfalt. Så jäkla glad och tacksam!


Det har varit härliga Halmstad-dagar men nu är det slut på hotellfrukostar, bäddad säng och magisk balkongvy. I alla fall för denna gången.


Som för det allra mesta åker jag tåg, Gillar ju det. Hinner en massa utan att behöva varken få rumpskav eller avbrott. Jag behöver egentligen inte göra ett skvatt om jag inte vill.😍Dessutom får jag fika gratis.😁


Tack för denna gången Halmstad! Ses snart igen!💕

Kram från Ingmarie

Halmstad dag 2

Du som är/ har varit i Halmstad vet. Ni andra stackare får trösta er med att ni har något att se fram emot för ett besök här är något alla borde ha på sin bucket list. Särskilt på våren och sommaren. Det är smärtsamt vackert och mina gamla löprundor är om möjligt ännu mer magiska. Kanske därför det trots allt blev så bra löppass. De första 20 minuterna var nämligen trögare än en gammal enväxlad tantcykel i uppförsbacke. Men sen bara vände det! Och jag fattade som vanligt ingenting. Det går löjligt långsamt men vem bryr sig liksom? Jag springer ju!😃








Inte konstigt man får kraftiga vårfeelings! Det märks på hästarna med för jösses vad de fäller! Jag var med mamma ute i finaste stallet för att mysa. Och för att jag skulle få “hästa ner mig” lite.😍 Nu är abstinensen åtminstone tillfälligt stillad.


Att vara “hemma” innebär inte bara att man hittar överallt, vet var guldkornen finns och kan träffa familjen nästan hur ofta dom helst. Det innebär ju även att man har ett uppbyggt nätverk för diverse behov och härliga klubbisar att leka med.

Om Sara var lite svårövertalad till att haka med på sitt första riktiga yogapass i går så är hon desto enklare att övertala till i princip vilket träningspass som helst. Det är inte utan anledning hon klarat flera Ironman om jag säger så… Så det blev först gymet och sen bassängen. Igen! Mitt 5:e simpass denna veckan kom jag på. Och det gick bra! Kanske kan bli simfolk av mig med en dag. 😁 Micke Morin var också med men körde sitt eget lilla pass medan jag och Sara körde skojiga drills. Jag lärde mig massor av nya saker och vi var i tills vi blev mer eller mindre utkastade.😜




 Finns absolut inget att klaga på för så bra är det här.💕


Kram från Ingmarie

Halmstad dag 1

Vara hemma i Halmstad är som att vara på ett mini-trainingcamp. Här finns ju allt på nära håll plus att jag har massor av härliga lekkamrater. 😀

Vattenlöpningen körde jag dock själv. Men inte ensam för det var tokmycket folk i Actic-bassängen. Det är superbra där för man behöver inte ens ha med eget bälte. Det finns en hel bunt på plats att välja mellan.


Simningen hade jag toppsällskap av Micke på. Fick till ett ruskigt bra pass. Mycket teknik och jag inbillar mig att jag simmade lite bättre på slutet. Kul var det i alla fall! 

Men efter en väldig massa timmar i (klor)plurret var jag ganska nöjd, det finns ju liksom en gräns till hur skrynklig man vill bli menar jag, så då var det perfekt med ett hot-yogapass på bästa Yogainstitutet. Sara tog mod till sig och hakade på (det har krävts en del övertalning om jag säger så) men nu är jag säker på att det inte kommer krävas fler mutor för att få dit henne.. 😍


En bra sak med att träna mycket är att man blir hungrig så man orkar och kan äta mycket. Käkade bl.a lunch med fina pappa på Spis&deli


Kikärtsbullar med grönt. Vansinnigt gott men helt ärligt är det hutlöst dyrt med tanke på att man inte får mer mat…


I kväll blev det Thai-hämtmat hemma hos bästa mamma och Ulf tillsammans med lillebror Markus, lilla Juni och Silverkatten.



Och vi kan väl säga som så att det var fler än jag som var hungriga för det fanns nästan inte ett riskorn kvar när vi var klara.😜


I morgon ska jag trötta ut mig med andra härliga äventyr. Och lyckas bli hungrig igen. 😃

Kram från Ingmarie

Hur man vet att det går framåt trots att det går bakåt

Ja, det är en motsägelsefull rubrik men så här tänker jag. 😄

Om det inte går framåt, eller om det bara är same same, så märker man inte heller någon större skillnad varken åt det ena eller andra hållet. Saker och ting liksom bara är. Men om något blir (tillfälligt) sämre så inbillar jag mig att då har det föregåtts av en (långvarig) förbättring. Mycket möjligt att det är inbillning men visst är det roligare att tänka på mitt sätt?

Ta löpningen t.ex. Länge har jag haft max två växlar att ta mig fram med, jogg och ännu långsammare jogg, men de senaste veckorna har upplevt det som att det funnits några små växlar till igen. Tills i dag… Då fanns det max 2,5 växlar i kroppen. Men det är ändå bättre än endast 2, eller hur? Dessutom var vårvädret ljuvligt!


Samma med simningen. Har haft en lång sammanhängande period då det känns bra. I går funkade det helt plötsligt inte alls. Som att simma uppför motströms precis hela tiden Trots fantastiskt sällskap av bästa Fredda. Märkligt va?

Och ännu märkligare är det att dagens simpass gick som tjohejsan! Trots att John Blund hade slagit klorna i mig. Men det kan kanske också bero på att jag är “hemma” på bästkusten och fick både simpasset serverat och sällskap av några av mina härliga klubbisar.




Nu ska jag mysa här ända till söndag. Tjohooo! Och låta bakstegen bli framsteg.😀

Kram från Ingmarie

Även en helt vanlig dag kan vara ovanlig 

Vissa dagar händer det verkligen inte särskilt mycket. Ja du vet. Man jobbar och det rullar liksom bara på. Har i och för sig även yogat på Sats och utegymat här men hur spännande är det på en skala?😜


Men mitt i allt detta “vanliga” kom ändå det andra in. Det som påminner om livets skörhet, som visar hur det vi upplever som vanligt och omärkvärdigt kan raseras på en millisekund och hur otroligt fort allt kan bli annorlunda för evigt. Efter 7/4 tror jag vi alla förändrades en smula och jag är helt säker på att Stockholm, och vi som bor här, gjort det. För även när blommorna vissnat, de skrivna orden blekts och tagits bort och när allt skadat reparerats, så kommer minnena och ärren finnas kvar.



Jag hoppas dock detta fortsätter påminner oss om att ta vara på våra liv och inte låta varken ondskan eller rädslan styra det eller ta över. Det hjälper ju liksom inte. Jag hoppas också vår fina huvudstad fortsätter vara just St❤️ocholm för hela världen.

Kram från Ingmarie