Mental Health Run 2016

Ska jag vara helt ärlig så var jag inte ett dugg sugen på lopp i dag. Egentligen var det väl ingen särskild anledning. Jag var bara osugen. Eller kanske det finns en anledning när jag tänker efter. Min ”säsong” har varit lång, typ hela året, och jag var nog i grunden ganska ”färdigtävlad” redan innan Lidingöloppet men ibland blir det ju inte riktigt som man planerat du vet.

Anledningen till att jag ändå tog mig ända bort till Sjöhistoriska muséet på Djurgården för att kuta Mental Health Run var dels p.g.a ett jobb om det hela och dels för att jag tycker syftet med loppet är enastående bra. Psykisk ohälsa är fortfarande, trots att vi skriver 2016, tabubelagt, skämmigt och ofta förenat med stor okunskap. Även inom vården. Jag har ju själv haft perioder med bl.a djup och svår depression så jag kan nog säga att jag vet.

Psykiatriläkaren Anna Malmqvist ville ändra på detta och drog därför igång det hela förra året. Dels för att skapa en mötesplats för drabbade och dels för att anordna en plattform för att nå ut till fler. Loppet kommer gå nästa år också och både Malmö och Storfors (!) har sina egna Mental Health race.

Start och mål var utanför Sjöhistoriska och banan (5 km.) gick runt Djurgårdsbrunnsviken. Det var väldigt många fler löpare än jag hade trott och köerna till nummerlappsutdelningen var lång och ganska seg.

img_6984
img_6986
Kallt var det med. Så in i bängen. Tröja, tre jackor, vantar, mössa, luva och fetbyxor. Ändå frös jag. Hur ska det här gå? Det är ju bara oktober!

img_6982
Tacksamt nog var de på museet supersnälla och lät oss klenisar komma in för att värma oss och nåla på nummerlappen. Det är nämligen inte så enkelt med stelfrusna fingrar och huttrande kropp att hantera säkerhetsnålar. Jag hade tänkt kuta barbent men insåg ganska snart att det skulle inte bli så bra. Isben har liksom en tendens att inte funka så bra om man vill kuta. Inte till något annat heller förresten. Eftersom toaletterna var gemensamma, och jag behövde svira om, så smet jag in här för att inte chocka de andra gästerna. Ett sånt rum borde väl kanske inte behövas men just där och då tyckte jag det var väldans bra. 🙂

img_6985
Det blev långbrallor under kjolen. Plus långärmat, vantar och mössa. Helt rätt beslut.
Mina tår var inte upptinade förrän jag kom i mål.

img_6987
Loppet är inte så mycket att berätta om mer än att det är en otroligt fin bana och jag var skittrött fastän jag sprang skitlångsamt.
Men det blev ett bra pass och man fick en stor påse med både det ena och det andra när man kom i mål.
img_6995
På plats fanns flera olika organisationer och företag som berättade och informerade om psykisk ohälsa och jag lärde mig massor av nya grejer! Med mig fick jag även en hel bunt med läsvärt material.

img_6998
Det blev inte mycket svettande på det där loppet så det fixade jag på gymet i stället. Inomhus. Fortfarande med långbrallor och kjol på. 🙂

img_6997
Du kommer förresten kunna läsa en mycket utförligare artikel om loppet i nr. 3 av Magasin Spring. Don´t miss it!

Kram från Ingmarie

Hemmakontor

Det här med hemmakontor är inte så flådigt som det låter. Inte om man tänker flådigt=tjusigt. På mitt hemmakontor finns inga panoramafönster med utsikt över takåsarna eller glittriga vatten. Inga vackra ljuskronor, ingen gratis fika-vagn, ingen cool kaffeautomat med 19 olika kaffesorter, ingen kollega att snicksnacka med IRL  eller något höj- och sänkbart bord. Faktum är att det inte ens finns ett skrivbord. Det är köksbordet som gäller. Med utsikt (genom skitiga fönster) mot grannhusets fasad. 


Å andra sidan kan jag sitta i pyjamas eller svettiga löparkläder utan att någon bryr sig ett skvatt. Jag kan sörpla hur mycket jag vill på kaffet (dock bara en sort), sprida ut mig hur mycket jag vill, sjunga högt och knapra på både knäckebröd och morötter utan att få argablicken på mig.

Undra just om detta inte är bästa kontoret ändå. Måste bara putsa fönstren så jag kan se ut lite bättre. Det kanske händer superspännande grejer på gatan som jag missar p.g.a smutsränderna. ? Och vem vill egentligen ha 19 olika kaffesorter att välja mellan? Det luktar ju beslutsångest lång väg.?

Kram från Ingmarie

Gör jag det omöjliga?

Vet inte hur många gånger jag har hört kommentarer som att ”man kan och ska inte springa efter man fyllt 40”, ”det går inte att träna hårt när man blir äldre” eller ”det går absolut inte att träna varje dag”.

Var de här människorna har fått de där påståendena från vet jag inte. Jag vet många som långt efter pensionen kör hårdare än de flesta 25-åringar och lika många som sprungit varje dag  i massor av år och gör fortfarande.

Jo förresten. En gång hörde jag att någons läkare sagt att det är farligt för kvinnor över 40 år att springa. Knäna ”kunde gå sönder”. ? Var den läkaren fått det ifrån skulle jag bra gärna vilja veta för hittills finns det ingen varken forskning eller studie som visar något sådant vad jag vet. Tvärtom!

Det vi däremot vet är att sitta still är snudd på livsfarligt. Liksom röka, äta för mycket, äta näringsfattig mat, miljögifter, stressa och sova för lite. Och om påståendena ovan stämmer gör jag något man inte kan och ska mest varje dag. Undra vad kvinnorna som jag hörde säga att det inte är möjligt att träna varje dag, det var f-a-r-l-i-g-t och t-r-å-k-i-g-t, skulle säga om de hörde att jag tränar minst en gång om dagen i princip året runt och springer snudd på varje dag. Och har gjort i himla massa år nu. Utan ens en sekunds smärta i knäna. ( Peppar peppar…)

Jag säger inte att det är vanligt, eller ens ”normalt”, men omöjligt eller farligt är det inte så länge man inte tokkör för ofta, är sjuk eller gör något som gör ont-ont.

Dessutom tycker jag faktiskt det är skoj nästan alltid!


Kram från Ingmarie.

Mall of Scandinavia

Egentligen är väl Mall of Scandinavia (MoS) ingen som helst nyhet längre. Men varför vara med på överhypade invigningar med galna jippon och mer packat med folk än sardiner i en plåtburk när man kan gå dit och traska omkring precis hur som helst utan att ens behöva bromsa på farten p.g.a trängsel.


Helt sant var väl kanske inte det sista för det var ju inte direkt folktomt när jag var där. Trots en ”udda” tidpunkt. Kan inte låta bli att fundera på vad folk egentligen gör om dagarna när de har tid att gå omkring där. Det här är ju liksom bara en av en himla massa andra shoppingmalls. Samma på t.ex en flygplats. Reser alla hela tiden? ?

Eller så kanske de gör och lever som jag…? Jobbar här och där, passerar från ett ställe till ett annat och har Sats som sitt gymhak.

För det var till Sats  jag skulle.


Klämde in det mellan två jobb för jag visste det fanns ett bra pass som jag så gärna ville när jag nu äntligen var i närheten. (MoS ligger nämligen på helt fel sida av stan om du frågar mig…) Tonny som är en av mina favvoinstruktörer har varje tisdag, men bara då och bara där, ett Hot Vinyasa flow yogapass som jag hittills aldrig lyckats gå på. Det jobbiga är att nu när jag verkligen fått bekräftat att passetvar så bra som jag trodde, plus att hela gymet är riktigt fint, så kommer jag få kämpa stenhårt för att slå knut på mig själv ich hinna dit alla nästkommande tisdagar. Men det kommer det vara värt!

Om själva mallen är det inte mycket mer att säga än att den är skitstor och väldans flådig. Mycket blingbling och specialeffekter  så att allt ser ännu större och ännu flådigare ut. Här har det liksom inte sparats på lull-lullet!


Tycker absolut stället är värt ett besök om man är i 08a land. Även om man inte besöker Sats.?Extremt smidigt att ta pendeltåget dit (bara två stationer från centralen) och sen kort promenad över nya bron. Sats ligger direkt till höger när man kommer in och bara en liten bit bort finns en av många foodcourts. Någon har visst tänkt till där.?

Kram från Ingmarie.

Relativa betydelser

Ordet, och betydelsen av, ”vackert” är verkligen relativt. Liksom ”härligt”.

I går t.ex blev det ett (lugnt) 2-timmars i vackra skogen.


Samma vackra skog där vackra Flaten-sjön ligger. Det här håller nog alla med om att det är just vackert. 🙂


Så hur i all sin dar skulle jag inte vilja Sprada där?? Det finns ju liksom inte på livskartan att jag skulle kunna låta bli något så fantastiskt härligt! Här snackar vi Livskvalité med stort L! För mig. 🙂


Eriksdalsbadet är väl kanske inte ”vackert” som skogen och sjön men det är det ändå på sitt lilla vis. I min värld är det vackert och härligt att ha en alldeles egen bana under hela passet. Och att inte ge upp trots att det stundtals kändes en smula övermäktigt med Coachens program.


I dag var det inte lika folktomt men då hade jag å andra sidan härligt vattenlöpnings-sällskap av bästa Fredda. Roger den svikaren är på varmare breddgrader. Hur man nu kan välja det istället för detta…?


Lika svårt det är för mig att låta bli att bada i en vacker sjö lika svårt har det blivit att låta bli att simma när jag är i en bassäng just för att jag verkligen tycker det är så härligt. Vem hade väl kunnat tro att jag skulle bli en sådan passionerad kakelstirrare?  Tänk som det kan bli.


Snorigast och svettigast, men lika härligt och roligt, var utan tvekan kvällens Indoor running-pass. Att se så många kämpa utifrån sina förutsättningar och mål är vackert tycker jag. Power by passion.  Trots, eller kanske tack vare, att jag körde hårt med gänget så var det flera deltagare som efteråt tyckte det hade varit ett riktigt roligt pass. Jag som innan mest hade oroat mig över att det kanske var för tufft. Men där ser man. Fler än jag som gillar svett och mjölksyra.?

 Och precis som jag har svårt att låta bli att hoppa i en vacker sjö och simma i en bassäng  när de finns i min närhet, lika svårt har jag att låta bli gymet när jag är där. Blev så trött att jag nästan fastnade på golvet.

Kram från Ingmarie

Dagar man aldrig glömmer

I dag är en märklig dag. Jag både fasar den och hyllar den. För 25 år sedan tog ett ungt liv slut och mitt tog en tvär vändning. På ett vis känns det som flera evigheter sedan, som om det hände i ett annat liv, men på ett annat vis som om det var i går. Jag minns inte lukterna från havet, ljuden från helikoptern och båtarna eller människorna som var där. Men jag minns orden, smärtan och hur jag undrade hur i all sin dar jag skulle orka andas ens en minut till. Sorg gör vansinnigt ont och jag tror inte på det där att den går över eller att tiden läker alla sår. De ändrar bara form och man lär sig leva med dem. Smärtan och ärren. För att man måste.

Vem vet hur mitt liv, 25 år senare, skulle blivit utan den där dagen. Kanske likadant. Kanske helt annorlunda. Så funderar nog de flesta då och då. Jag väljer dock att tänka att livet vill mig väl. Jag har också insett att livet är för kort, oavsett, för att inte göra det jag innerst inne vill. Så samtidigt som jag fasar denna dag så hyllar jag den. Helt enkelt för att jag lever. Ju mer jag tänker på det ju mer fantastiskt tycker jag det är. Livet är skört som den tunnaste tråd och jag är oerhört tacksam att jag får vara mitt i det.?

För att hedra livet denna dag har jag hittat på skojiga saker. D.v.s ungefär som vanligt.?

En bunt 2-minutersintervaller kändes som en bra ide. Följt av oktobers första Sprada! Nu börjar det bli lite sport i det hela men ännu är vattentemperaturen tvåsiffrigt.

I eftermiddag blev det ett riktigt bra pass på gymet där jag snodde några övningar från Annas härliga Tabata-pass.



Vi har alla dagar som troligtvis aldrig kommer raderas ur minnet. Härliga och roliga såväl som sorgliga och hemska. Men de är en del av det som är livet och vi får liksom bara acceptera, gilla läget och njuta. Och även om vi inte kan påverka allt som sker kan vi välja hur vi tänker om det. Kanske inte direkt men absolut efter ett tag.

Så ta vara på livet och varje sekund som ges till dig. Gör det du vill och brinner för. Skit i Jante och våga det du kanske egentligen inte vågar men ändå så gärna vill.

Follow your heart. And take your brain with you.❤️


Kram från Ingmarie

Mitt bästa  fredagsmys (igen)

Då stänger man kontoret kl. 13. Packar trunken, gör matlåda och hojjar till bassängen.

Där gör man coachens läxa och kör längd efter längd enl. programmet. Skittufft (för mig) men också skitskoj!



Sen äter man innehållet i den där matlådan, softar en minikort stund och hojar vidare till Sats Sjöstaden för ett Hot Vinyasa flow-yogapass med bästa Sami. Jag vet att jag sagt det innan men hans pass är banne mig outstanding! Du som kört med honom vet vad jag menar. Ni andra säger jag bara stackare till.?

Sen hojjar man hem över den där f.d. sophögen och hinner till garageporten precis innan det blir allt för mörkt.

Resten av kvällen är det bara att ladda inför helgen.?

Kram från Ingmarie.

Tips och inbjudan

Nu är det höst. På riktigt. Temperaturen sjunker, löven skiftar färg, naturens lukter förändras och dagarna känns kortare när mörkret sakta kryper på. En del kan känna både en slags trötthet och missmod över detta. Andra älskar det. Vi är ju olika. Jag tillhör de som lätt kan bli smådeppig av mörkret, tända ljus räcker liksom inte för mig,  men jag har märkt att sedan jag för flera år sedan började med  D-vitamin hanterar jag det hela väldigt mycket bättre. Det är ju inte för inte den kallas för solens vitamin. ☀️

Hitta på skojiga (ljus)grejer hjälper förstås också. Så nu kommer jag och Coach Nicolas att ordna 8 veckor med trail- och pannlampeträning inkl. styrka och rörlighet.


Jag ser det som ett ypperligt tillfälle att utmana mig själv ännu en gång. Är ju egentligen inte någon stor fan av mörkerlöpning. Mest för att risken att snubbla drastiskt ökar och snubbla kan göra skitont! Det är även ett supertillfälle för mig att lära mig mer om både traillöpning och att kuta med pannlampa på obanad reflexbana.  Jag är nämligen mer känd som hon som snubblar på sin egen skugga än hon som susar över stock och sten.? Som ”tack” ska jag bjuda på styrke- och rörlighetsövningar som blir en utmaning även för Nicolas the Superman. Hehe.?

Nu vet jag att inte alla som läser här bor i 08a land men kanske du känner någon som kan vara sugen. Det kommer bli tokskoj! Faktiskt helt galet skoj! Här hittar du all info. Träningsvärk ingår.?


Kram från Ingmarie.