När ondskan, och skräcken, kommer på besök

Min plan var att skriva något om hur fantastisk denna tid är. Den när naturen åter igen vaknar till liv och ännu en gång ger av allt det vackra och spirande till oss människoknytt.


Och kanske skulle jag skrivit något helt meningslöst om hur in i bängen kissnödig jag blev efter de där timmarna i bassängen med mina leksaker.


Men i stället upptas alla mina tankar av attentatet mitt i 08a land och vad som kunde hänt med mig om mitt möte inte hade blivit en halvtimme senare som det nu blev. Då kanske jag hade varit en av de som blivit påkörd, en av de som fick uppleva dödens och skräckens närhet och en av de vars liv troligtvis aldrig blir riktigt detsamma. Som det var nu var jag så pass långt ifrån att jag var trygg. Men ingen som var i stan gick egentligen “fri”. Överallt fanns rädda, upprörda och förskräckta människor. Polis, vakter och räddningspersonal jobbade stenhårt med att få bort alla från själva city. Jag har aldrig i hela mitt 51-åriga liv sett så många poliser, militärer, vakter och brandmän på en och samma plats eller hört så många sirener ljuda på samma gång. Och jag har aldrig varit så nära något som, enl. Statsministern, verkar likna ett terrordåd.


Jag ville bara därifrån men det var inte helt enkelt. Alla tublinjer stängdes av, alla stationer evakuerades, inga bilar eller bussar fick åka genom stan och de taxibilar som fanns blev snabbt upptagna. Så det var bara att traska. Och jag var ju inte direkt ensam. Vi var tusentals som fick oväntad och oplanerad, kanske t.o.m ofrivillig, motion.


Så i stället för en skön Yogatimme i värmesal blev det 2 timmars promenad. Men vad gjorde väl det? Det regnade ju inte ens. Och när jag gick där, kånkandes på min fullpackade rygga, så tänkte jag på alla de 100 000-tals människor som har det så här varje dag och dessutom ännu värre. Människor som inte har ett hem att traska till, en ryggsäck att kånka på eller ens tillräckligt med mat för att känna en stunds mättnad. Och jag tänkte på alla de ungdomar som Sverige skickar tillbaka till det som kallas deras hemland trots att de etablerat sig här och inte har någonting eller någon att komma tillbaka till. Och jag tänkte  på alla de som dagligen måste tigga för att få pengar till mat och husrum för att överleva åtminstone ett dygn till.

Hur har det kunnat bli så här? Hur kan liv bli så orättvisa? Hur har vi människor börjat hata varandra så? Och hur kan vi fortsätta hata så? Oftast pga religion, kön eller hudfärg. Eller i alla fall verkar de flesta tro det är så. Personligen tror jag att i grunden handlar allt om makt och pengar. Kanske t.o.m enbart pengar för har du dem så har du även makt…

Må alla de som drabbats av elakheter denna dag, oavsett var i världen, få kraft och mod att kämpa vidare utan att själva förgöras av ondskans kraft… Må i stället vänskap, omtanke och kärlek vara det som är ledorden i livet.❤

Kram från Ingmarie

Turdag!

I morse när klockan ringde ville jag helst sova lite till men det var en himla tur jag masade mig upp och tog tag i livet för jösses så bra den blev!

Ett helt eget utegym under en klarblå himmel. Hur fint och bra är inte det?


Var i god tid till tågresan som skulle ta mig till Västerås och hann lugnt med både lite jobb och en (gratis) kopp kaffe i SJ Loungen. Gott!


Både jobbet, och SJ, flöt på absolut guppfritt och jag var tillbaka i 08a land långt före jag beräknat. Så helt plötsligt fanns det tid för mig, i egenskap som Allt om Swimrun-skribent, att gå på Husky AW med Mandel & friends.


Ett stort showroom med massor av coola grejer för tränings- och outdoornördar, god mat och härligt mingel. Ofattbart så mycket smarta och funktionella prylar det finns! Bye bye tunga, klumpiga, fula, onaturliga, omiljövänliga och opraktiska tingestar!


Fick med mig en ruskigt fin goodiebag.


Och en jättefin Hydroflask. Perfekt att ha varm dryck i när swimrunsäsongen drar i gång för vi vet ju alla hur in i bängens mycket jag kan frysa…😱


Men inte nog med det. Mot (nästan) alla odds (väntelistan var nämligen kilometerlång) så kom jag med på Yin yogan. 70 minuter investering i mig själv.💕


Så med tanke på all denna tur i dag så kunde jag inte låta bli. Skulle bli väldigt förvånad om det inte blev vinst på någon av de här.😄


Kram från Ingmarie

Några saker jag inte begriper…

…och som någon gärna får förklara för mig.😀

1: Hur kan man tro att vegomat inte är både gott och mättande? Särskilt om den kommer från The Plant och särskilt braigt blir det när den kan ätas ute i solen och man har finsällskap av  bästa Thomas. 😍 Snacka om multilycka för som jag längtat!





2: Hur kan man cykla ett helt spinningpass utan att bli svettig? Min svett regnar! Och det skvalpar i skorna efteråt.😳



3
: Hur kunde jag en gång i tiden inte gilla, eller ens vilja, simma? Nu för tiden känns en halvtimme för lite men jag gör det oavsett just för att jag numera älskar det!



4;
Hur kan man låta bli att Sprada?  I synnerhet en vårdag som i dag! Magiskt! Vilken livskick!





Kluriga undringar, I know, och jag har då inga svar hur mycket jag än klurar.😜

Kram från Ingmarie

Jobbigare än att träna…

…är att sitta ner halva dagen. Min rumpa har nämligen tillbringat största tiden med att sitta i olika tåg denna dag. Fem för att vara exakt. Plus tuben.


Hur pallar egentligen folk som lever mestadels sittande? Jag är absolut helt tvärslut efter en sån här dag! 

Turligt nog (för rumpan) så har jag dock fått traska en del mellan varven. Och vänta på ett nytt tåg ståendes då första tågets lok blev krassligt. 😳 Ännu mer turligt är att vädret varit helt makalöst fint! Då är det helt ok att behöva stå i en halv evighet och vänta även om det sker på en tågperrong.


Mest turligt (och lite skickligt) var kanske ändå att jag masade mig upp i ottan och fick ett riktigt bra pass på närmsta utegymet.


Men i morgon vet jag en som inte ska nöta rumpa…

Kram från Ingmarie

Typiskt bra start på veckan

Måndagar är fint. Även om det inte är så egentligen så känns det liksom som att det blir en slags nystart varje vecka. 😀

Jag började min v.14 år 2017 med en liten joggtur. (Jo, det är det jag sysslar med nu. Särskilt så där tidigt på morgonen.)


Lunchpasset avnjöts ute (!!!) med min vän och halv-kollega Lisa. Ljuvligt! Maten hittade vi på Paradiset. Supersmarrigt!



Efter jobbet blev det ett Hot mojo-pass innan jag tog mig till Trispot-butiken. Du vet den där jag går in i för att köpa max en pryl men kommer ut med minst tre. I dag höll jag mig dock till en liten plutt-pryl. 😁

Anledningen var nämligen främst för att få höra mer om Stockholm swimruncup som drar igång i maj. Det är ju typ jättesnart! Och det är något i princip alla kan vara med på!


Det mest finurliga, tänkvärda, coola, engagerande, vackra och smarta denna måndag var nog ändå de tre plakat som står på Medborgarplatsen. Det här borde vi alla klura på mellan varven. Jag tog till mig meningen direkt.


Vad hade du skrivit?

Kram från Ingmarie

Det finns alltid undantag från allting

Jag vet att jag för inte så längesedan skrev om att våga vara i stunden. Om det där att inte hela tiden älta det som varit eller oroa sig över det som (eventuellt) ska ske. Men det finns undantag när man verkligen ska tänka både framåt och bakåt istället för på nuet. De där tillfällena när du just i stunden tänker på hur jobbigt det är här och nu.

Som i går när klockan ringde snortidigt. (Det var ju trots allt lördag.) Jag skulle jobba hela dagen så om jag ville kuta så var det liksom enda alternativet att göra det då. I snorottan. Men du vet ju hur extra skön kudden är när klockan ringer och du vet säkert också hur otroligt enkelt det skulle vara att snooza bara för att det just då är så himla skönt i sängen. Det är då det gäller att tänka både framåt och bakåt. På hur härligt det är när man väl är i gång, känslan efteråt och på alla andra gånger man lyckats masa sig upp och aldrig ångrat sig. Så såklart jag kom upp. Och ut. Och såklart jag inte ångrade mig. 😍


Lite samma sak efter att ha jobbat hela dagen på mässa med några av mina härliga kollegor.


Superskoj men man blir ju inte direkt superpigg av det.😜 För dig som inte vet kan jag berätta att benen är som klumpar efter att ha stått och gått på betonggolv massor av timmar. Men hade jag nu släpat på träningstrunken för att gyma efteråt, tja då skulle den ju liksom användas. Jag vet ju av erfarenhet att det jobbigaste på hela gym-passet egentligen är den där pyttestunden innan jag är i gång. Så jag hoppade över den för annars hade det inte blivit något. 😁 Det gick f.ö kanonbra!

I dag är det söndag och söndag betyder ju långspinning. Åtminstone ett tag till. Att sätta sig i svettsalen när vårsolen jobbar för högtryck ute är väl si så där skoj men ännu en gång gällde det att inte tänka så mycket på här och nu utan på då och sen. Väl där är jag mest bara så otroligt tacksam över att få och kunna bli både skittrött och genomsvettig och jag ångrar mig aldrig efteråt!


När min kompis Fredrik I. berättade att han skulle testa sin tempotrainer på vårt simpass tänkte jag först låtsas att min var borta. I min värld är det där nämligen en tortyrmanick som mest stressar. Men så tänkte jag att det kanske vore dax att använda den igen. Kanske jag skulle palla med den bättre nu helt enkelt? Den var lika vidrigt jobbig som innan men samtidigt kände jag att den trots allt även är en suverän träningskompis. Den blir ju heller aldrig trött!😜


Nästa gång den ska med, och jag helst vill glömma den hemma,  ska jag påminna mig om glädjen när jag pallar med den och känslan efteråt.


Kram från Ingmarie

En knepig tolkningsfråga

Jag har hört att om man är snabb löpare så är man långsam gångare och vice versa. Så frågan är hur jag ska tolka hur jag på rekordtid gick från min klass på Sats Stadion


…till Sats Spårvagnshallarna för att hinna vara med på ett Hot mojo-pass. 


Jag får väl tänka att det är ju kul att vara bra på något.😀

Att få svettas ut allt skräp på mars sista fredag var hur som helst finfint!.😍 Ja det är såklart finfint vilken dag som helst om man ska vara petig.


Mellan plikterna har jag simmat med.


Och vattenlöpt.


Så där länge att jag blev så kissnödig att jag började se u-båtar.😳 Men är det fredag så är det!🎉

Hur har din fredag varit?

Kram från Ingmarie

Konstig dag i dag…

På väg till jobbet var det totalstopp i tuben och väl av den pajade min jobb-rullväska när den stod stilla i ett skåp. (!!!)  Så jag fick ta mig till butiken där jag köpte den för bara någon månad sedan för att försöka övertala dem ge mig en ny utan kvitto. (Vem går liksom omkring med sånt?)  Missade ett tåg bara för det. Nu i kväll när jag hade skrivit klart ett (annat) blogginlägg  blev det någon slags “databasfel” (vad nu det betyder?) och allt försvann. Dessutom snöar det! Ja du hör ju.  Helt crazy!

Men det mesta löser sig. Även allt detta. Och jag har hunnit med både gympass, full arbetsdag, yoga och besök hos världens bästa Guru-Danne.


Men i morgon får det väldigt gärna flyta på som vanligt. Och sluta snöa.

Kram från Ingmarie

Minitraining-camp en helt vanlig onsdag

Har du tänkt på att när man har en (nästan) helt ledig dag mitt i veckan så kan man också ha en minitrainingcamp-dag mitt i veckan. Jättekäckt tycker jag!

Började i ottan med ett bra simpass. Bästa Fredda hakade på och även om simning är ruskigt osocialt så hann vi babbla åtminstone en liten stund mellan varven. Sånt är ju också viktigt och ingår absolut i ett trainingcamp hur litet det än är.




Frukost, lite jobb och en kort siesta på det så är man ( läs jag) redo för en gå-jogg tur. Diskbråcksryggen är som den är och jag vet liksom aldrig riktigt hur det blir när jag ger mig ut. I måndags var det mest skit, tror längsta joggbiten var max 3 minuter, medan i dag tog det 20 min. innan jag ens funderade på att pausa. Skumt va?


Totalt så blev det en hel timme jogg utan problem! Gick endast. när det blev asfalt men det var alltså “utanför” den timmen. Förklara det om du kan! Vi får väl se hur det känns i morgon men drömmen om Utö kom plötsligt tillbaka igen. Och sånt är ju värt att fira med en Sprada! Dubbelt dessutom för nu är “min” sjö så pass isfri att det går att hoppa i den.? Att det kom snöblandat joxskit uppifrån sket jag i.






Det där är en livskick utan dess like och jag har lovat mig själv att den dag jag är på väg att lämna jordelivet så ska jag i alla fall inte ångra att jag inte tog till vara på Sprada-tillfällena.?

Mer mat, lite mer jobb och sen tuben till svettrummet.


Aaron som har klassen är obeskrivbart bra och eftersom man mäter både watt, kadens och puls så är det snudd på omöjligt att fuska. Om man nu vill det vill säga. Jag vill bli skittrött och skitsvettig! Och det blev jag!



Men sen har jag faktiskt inte hunnit med fler aktiviteter. Såvida äta inte räknas som en sådan. ?

Kram från Ingmarie