Utskälld

Det här med lösa hundar i skogen trots att det inte är tillåtet i bl.a Naturreservat i allmänhet, och just nu i synnerhet, verkar vara ett evigt bekymmer. Oräkneliga är de gånger jag hållit på att springa på/snubbla över en lös hund som kommit från “ingenstans”, blivit jagad av hund, träffat på lösa hundar utan ägare i närheten och t.o.m blivit biten.

I dag när jag sprang på ett av våra elljusspår möter jag en kvinna och en man med två lösa hundar. (Den ena hunden 10 år och den andra en valp fick jag veta sen.) Den yngre hunden sprang iväg från ägarna och mot/med mig tills jag stannade. Då sprang den upp i skogen och lyssnade inte när de ropade. När jag sprang förbi sa jag att hundarna ska hållas kopplade och jag upprepade detta vänligt men bestämt när jag stannat varpå kvinnan blev skogstokig. ”Valpen” hade blivit rädd när jag kom springandes. Jag försökte påpeka att det brukar vara människor som springer på elljusspår så kanske de borde valt annat ställe att gå på? Och ffa borde de ha hundarna kopplade. Då blev hon ännu argare och började gasta om ”hur tror du det känns att ha ett koppel runt halsen” (att det finns ex selar verkar ha förbigått henne) och hon fortsatte sen med att ”hunden blev rädd när det kom en medelålders kvinna i kjol springandes”. (😲Vad min ålder och klädsel hade med det hela att göra förstår jag dock inte..)
Hon erkände att de gjort fel (!!!) men de hade minsann kontroll på sina hundar (detta då mannen samtidigt var inne i skogen och försökte fånga den yngre hunden) och hon visste dessutom att det var pga att det finns rådjurskid men deras hundar jagade inte. (Att det finns massor av andra djurnamn och att hundarna kunde skrämmas verkade hon inte ens ha tänkt på.) När jag äntligen fick prata (hon skrek flera gånger ”avbryt mig inte!” trots att jag var tyst) och sa att det kunde ju även vara som så att jag är hundrädd så svarade hon ”då ska du gå till psykolog”.
Jösses liksom.
Någonstans där brast mitt tålamod och jag svarade ganska argt att det är just såna som hon som gör att folk inte gillar varken hundar eller hundägare. Hennes svar: ”spring iväg igen i din lilla kjol”(!!!!! )

Man baxnar…

Men intervallerna och de efterföljande hopp&skutt-övningarna gick bra (blev förstås väldans trött) och jag fick till en kilometer sim i Flaten utan våtdräkt. Underbart! 18.5 grader några meter ut så säkert minst 17 där ute.

Att sen ha tid att bara vara, det är bra fint det. Livskvalite´till max.

Fördelen

Jobba skift har åtminstone en fördel. Den att man har förmiddagen ledig och kan njuta av lugnet i naturen och att det är gott om plats på utegymet.

Det är väl å andra sidan den enda fördelen… Komma hem, och somna, sent är Inte lattjolajbans-skoj och ganska säkert inte heller särskilt hälsosamt. Men så länge jag får mina sovtimmar och återhämtnings-dagar så tror jag det ändå är ok. Eller så här; jag tänker att det är ok. Att oroa sig gör absolut inget bättre.

Och jodå. Jag vet att jag missar de fina sommarkvällarna men inte helt för nu är det ljust även när jag slutar!

Kram från Ingmarie

Sköna söndag

Visst fanns det ett tv-program för längesedan som hette just så? “Sköna söndag”. Om jag inte minns helt fel så handlade det dock mest om skönhetskrämer, kläder, heminredning och växter. Typ i alla fall.

Min sköna söndag har inte innehållit något av det men skön har den varit! Så in i bängen. Och äventyrlig.

Klockan ringde tidigt och innan den var 9 hade jag kutat bort till Hammarbybacken i full swimrun-mundering för att möta upp ett gäng lika-klädda från Team Snabbare.

Det fanns en slags grundplan på vart vi skulle men planer är till för att ändras, eller hur? Särskilt när man är ett extremt glatt gäng, solen skiner, vattnet är minst sagt ljuvligt behagligt och bedårande vackert, skogen sagolik, fåglarna kvittrar och det luktar så där som bara svensk sommar-natur kan.

Pål var vår guide och tillsammans tog vi oss genom skogarna , på stigar och grusvägar, över stock och sten, genom fyra olika sjöar varav en innehöll mer näckrosor än en anlagd näckros-damm, upp och ner för branta backar, genom snår, över ängar och t.o.m genom två privata gårdar med stora varningförhunden-skyltar. Men vi klarade oss. Såg inte ens en nos på någon vovve. Phju liksom!

Efter ett par timmar hamnade vi på en äng där Påls fru Marika dukat upp med gofika till oss. Gissa om det var gott?

Fick ihop lite över 3 aktiva timmar innan jag var tillbaks hemma igen. Underbart! (Totalt var det 4 timmar men paus är paus även på klockan så fika och fotostopp räknas inte in.)

Vår egen fika-korg här hemma var redan fixad så efter snabb-dusch cyklade jag och Anders iväg till Flaten. Visst har jag sagt att jag älskar det stället? Och visst är det tur att man aldrig kan fika för mycket?

Anders passade på att cykla en extra sväng. i och runt Flatenskogen

Och jag, tja jag kunde bara inte låta bli… Hur skulle jag ha kunnat…?

Kram från Ingmarie

 

 

Engelska kanalen-sim

Man får säga vad man vill om covid-19 men den har åtminstone satt människors fantasi och uppfinningsrikedom på högvarv! Oräkneliga är alla de “virtuella lopp” och sociala grupper som skapats. Faktum är att jag tycker det är jättebra! (Särskilt bra tyckte jag det var när motorsporten körde virtuellt. Extra plus både för miljön och för att det blev  noll skaderisk. Tydligen tyckte inte förarna det för nu verkar det vara som innan men utan publik,,,)

En av alla dessa utmaningar är The Conqueror som har en massa olika “lopp” att välja på och när man är klar får man en riktig bling-bling medalj.

Man kan t.ex utmana Engelska kanalen eller ta sig fram på Inca-leden, Route 66 eller Appalachian Trail. Hur man tar sig fram spelar ingen roll bara det är för egen maskin. (Simma, cykla, gå, cykla, skidor/rullskidor t ex.)

I dag har jag påbörjat simma Engelska kanalen. 21 miles (33.8 km) och jag gjorde en sån rafflande (!) start att jag fick en “Flying start award”. (Fast hur de fick det till 5% vet i sjuttsingen. På appen står det däremot korrekt 15% av totalen.)

Faktum är att jag tror det är distans-Pb inomhus!

Med 40 minuter vattenlöpning på det så känner jag att jag fått tillräckligt med klor för denna veckan..

Gör du någon sån här virtuell utmaning?

Kram från Ingmarie

 

Sommarkänsla

Dofterna nu alltså! De är bedövande! Från blommorna, gräset, jorden, solen och vattnet. Så underbara att jag liksom nästan andas ihjäl mig. Tänk om man kunde spara det på burk. Hur härligt hade inte det varit att ha i gråaste november? Samma med ljuset. Men nu funkar det ju inte så därför är det extra viktigt att njuta så mycket som möjligt nu när chansen ges. Har man tur kommer många fler men det är ju ingen garanti oavsett ålder.

En halvmara med sprada är i och för sig alltid fint men just nu njuter jag ännu mer. Både för att jag kan och för allt det vackra. Jag har rest mycket i världen men det finns ingen plats jag hellre vill vara på än Sverige under sommaren.

Det är minst 18 grader i Söderbysjön nu.

Gymet har väl i och för sig aldrig någon sommarkänsla, eller någon väderlekskänsla ö h t faktiskt, men jag gillar att vara där oavsett. På riktigt tycker jag det är skitskoj och jag älskar känslan av att känna mig stark!

Kanske var det just sommargrönskan som gjorde att just denna tavlans färger blev som de blev. Dock vet jag inte om jag är klar med den ännu. Eller den med mig. Så är det ibland. Då får man ta en paus och låta oss vila från varandra. Sen vet jag förhoppningsvis.

Kram från Ingmarie

Torsdags-modig

Träna i grupp är väl i princip alltid lite speciellt. Särskilt när det är en träningsform där man verkligen märker vem som är långsammast. Typ löpning, simning och cykling. Inte för att det egentligen spelar någon roll om man är snabbast eller långsammast men man vill ju liksom inte att resten av gänget ska behöva vänta för att just jag är sist. Troligtvis är det ingen som ens tänker på det, jag gör inte det när det gäller andra, men ja du fattar…

Att vara ny i en grupp är, åtminstone för mig, alltid lite småläskigt men ibland får man våga för att vinna. En gång för längesedan har jag kört med Race & Shine och då var jag absolut långsammast. Sen blev det inte mer av den enda anledningen att de har kört sent på kvällarna och när jag är ledig vill jag inte ha ännu en sen bortakväll. Men nu har de ändrat lite och kör tidiga torsdagsmorgnar ett tag så då passade jag på. Kände mig modig som attan ska du veta! Å andra sidan vet jag att coach Mattias är en snäll prick så jag var inte jätteorolig. Men ändå en smula nervös.

Åtta pers på två banor och jag var faktiskt inte långsammast! Ruskigt roligt och ett superbra (och skitjobbigt) pass. Det där att köra intervaller i snorottan det är ingen barnlek precis men jämrans vad man är nöjd efteråt! T o m jobbkaffet smakar bra!

Kram från Ingmarie

Intervalldag (och ett steg närmre)

När jag drömmer om passet jag ska köra dagen efter då vet jag 1: att det är tufft och 2: att jag är fokuserad och taggad.

Så var det med dagens löppass.

12+10+8+6+4+2+1 min. Spåret jag kör på är inte platt många meter så det är inget glidarpass precis. Hur man än kör på nerför är det svårt att ”hämta upp” det man förlorat uppför. Samma med med- och mot-vinden tydligen. (Det finns nämligen smarta uträkningar på det där men fråga mig inte hur.)
Men hur som helst så gick det riktigt bra med mina mått mätt. Farten är som den är men eftersom känslan är den viktigaste så är jag supernöjd! Både före, under och efter.

Den där efter är väl förresten en av de bästa som finns?

 

Simpasset var däremot helt utan plan. En gång i veckan har jag nämligen ett sånt. Enda målet är att jag ska i och skapa mer vattenvana. Vad det blir får känsla och dagsform avgöra. Tydligen var det en bra dag för det blev ett intervallpass till! 🥳🥳🥳

I dag är jag också ett steg närmre den där förändringen som kommer att bli i september. Kläder är utprovade på huvudkontoret och jag är om möjligt ännu mer nervös. Men också förväntansfull och pirrigt taggad!

Kram från Ingmarie

 

 

Solskensdag

Jag är en obotlig optimist och kommer därför stenhårt att tro och hoppas på att det blir en kalas-sommar i år. Dvs en Ingmarie-sommar med massor av sol och värme. (Regnar gör det på nätterna så naturen håller sig glad.) Maj har väl lyckats si så där med att införliva mina förhoppningar men i dag var det åtminstone ett hyfsat försök. Det var minst sagt ljuvligt att kuta i förmiddags. Det är liksom som om jag inte kan få nog av att varken se, känna eller lukta på allt som naturen erbjuder nu. Tydligen är jag inte ensam för det är väldigt mycket folk ute och rör på sig och vid Söderbysjön är det extremt mycket människor. Även i vattnet. Mest var det “plaskare” vid kanten men jag var faktiskt inte ensam om att simma i dag. På andra sidan var det någon snubbe som simmade fram och tillbaka utan våtdräkt. Precis som jag! I´m not alone!

Nu är det förvisso kallare ju längre ut man kommer men ca 10 meter ut var det hela 17 grader i dag! Sjutton! Hade det inte blåst så förbenat hade jag nog varit i fortfarande.

Lite har jag dock varit inne i dag för det har varit PT-dax igen och det vill jag inte missa! Inte ens fastän solen skiner. Så kul och bra är det nämligen!

Kram från Ingmarie

 

Vissa dagar….

Det är verkligen inte alltid lattjolajbans att (sim)träna. Ibland är det som att röra sig i tjock sirap och och precis allt känns segt. Men ändå vill jag inte vara utan de där passen. Det är ju trots allt de som gör att det känns extra lätt och bra när kroppen är på det humöret. Du vet de där dagarna man är odödlig och energin obegränsad. Sen tänker jag att det är kontinuiteten som är basen till all utveckling och att de där segpassen är otroligt karaktärsdanande för jag gör dem ju trots allt. Och jag ångrar mig aldrig!

Mitt motto är att alltid testa minst 20 minuter. Har det inte vänt då så är det ok att lägga ner. Hittills har det dock aldrig hänt för hur segt och tråkigt det än må vara ibland så väcks både motivation och lust under de där minutrarna.

Hur tänker och gör du?

 

Kram från Ingmarie

Allt kan vända så fort så fort

Livet kan verkligen förändras fortare än man både vill och anar. Åt alla håll. Från mörker till ljus och från ljus till mörker. Vissa händelser skapar en tillfällig förändring. Andra en evig.

I går var allt som vanligt här. Jag hann med både ett tröskelpass och gym innan jobbet. Kroppen var glad och pigg. Våra nära och kära levde på med sitt och naturen fortsatte att växa och sprida sin skönhet och kraft.

Även i morse var det som vanligt. Eller inte riktigt. Det var ju Openwater premiär med Team Snabbare! Totalt var vi nog 30 pers som samlades vid Hellas badstrand i morgonsolen. Som vi längtat!!!

Coach Ulf berättar lite om det speciella med att simma OW.

12.7 grader i vattnet (kontrollerade med två termometrar) och ungefär samma i luften.

Foto:Lena Grundin

Vi körde lite olika teknikgrejer och sen en “kort distans”. Ingen långsim ännu men nu ÄR verkligen sommaren officiellt invigd!

Foto:Lena Grundin

Visst är det en snyggt synkad simning jag och Veronica fick ihop? 🙂

Foto:Lena Grundin

Men efter detta var dock inget som det brukar. Det blir nämligen aldrig som vanligt när döden kommer på besök. Det blir ett för alltid slut vare sig man vill eller ej och oavsett vad man gör. För mig är den bästa medicinen mot det mesta att vara ute i naturen. Det finns få, om ens några, saker och händelser som inte blir åtminstone lite bättre för mig än av en löptur och meditation.

Så du, lev medan du kan. Det kan vara för sent redan i morgon…

Kram från Ingmarie