Vänner

Jag varken kan eller vill föreställa mig hur livet hade varit utan vänner. Antagligen väldigt tomt, tråkigt, innehållslöst, sorgligt och meningslöst.
Jag har turen och privilegier att ha vänner i alla möjliga åldrar med olika bakgrunder och liv mot mig själv.
En del har funnits där i oräkneliga år. En del är ganska ”nyfunna”. En del träffar jag ofta. Andra med långa mellanrum. Men de är alla mina vänner!

En som jag hoppas alltid kommer vara min vän är denna bönan.

Jag fullkomligt älskar att hänga med Yvonne  oavsett vad vi hittar på. Det blir i och för sig alltid sånt vi båda gillar. Som t.ex att träna och käka.

Vi träffades förresten via Team Snabbare men det var lilla  Demi som förde oss samman “på riktigt”. Fyrbenta vänner är verkligen fantastiska på flera sätt!

Att träffa TS-vännerna är också alltid en höjdpunkt! Jag blir lika glad varje gång även om det är snortidigt och även om jag kan bli så trött, så trött så trött att jag (nästan) inte orkar prata.

Och (nästan) inte orkar ta mig upp.

Men jag är en rackare på att repa mig, även efter mjölksyra upp i hårfästet, så redan på väg till omklädningsrummet är jag mitt vanliga jag igen. Och längtar till nästa gång. Jag har nämligen ett väldigt, väldigt kort minne också…

Kram från Ingmarie

Undviknings-strategier

Mycket orkar, klarar och står jag ut med men minsta lilla sömnbrist så är det som om allt raseras och det där svarta hålet är ruskigt nära att sluka mig.

Jag går aldrig säker men en stor skillnad mot förr är att jag numera känner igen både symtomen och varningssignalerna. Just nu är båda de där väldigt starka och jobbet är utan tvekan orsaken och den utlösande faktorn. Så nu gör jag mitt bästa för att bromsa och undvika att så att säga ”trilla dit”.

Mest vill jag egentligen ingenting hellre än att isolera mig, dra täcket över huvudet, sova och sen mirakulöst vakna och vara glad som vanligt igen. Men det funkar ju inte riktigt så. Jag måste liksom häva, bromsa och ta mig igenom det här på egen hand. Tack och lov orkar jag det ännu så länge vilket jag är obeskrivbart tacksam över såklart. Visst, det finns piller, men helt ärligt så hjälper de bara för stunden och förr eller senare måste man sluta och konfrontera eländet ändå. Dessutom är  biverkningarna en flera kilometer lång lista….

Mina “piller” är absolut biverkningsfria men kanske en smula jobbigare och krångligare än att bara behöva svälja. (?)

Yoga och meditation är alltid bra både som förebyggande och när det krisar. Det vet man ju numera. I dag körde jag både eget (som alltid) och ett Hot Vinyasa pass. Så himla skönt att slippa tänka och bara låta sig ledas av instruktören! Att löpning är bra även för själen vet man också numera. Så tur för mig att jag gillar det. var tveksam till min ursprungliga plan på 3 x 10 min. tröskel men jag bestämde mig för att testa och det gick helt ok!  Avslutade det hela med det jag tror har absolut allra bäst effekt på mig och många, många fler. (Alla varken kan eller vill ju kuta eller yoga.)
Ja du vet säkert redan.

Sprada, coldswim, iceswim. Kärt barn har många namn du vet men när jag går i på vägen hem under ett löppass då är det utan tvekan en sprada!

 

Så tack kroppen och tack Söderbysjön. Utan er hade livet varit väldigt tungt och olustigt just nu.

Kram från Ingmarie

Återhämtad

I skrivande stund är klockan ca 20 på kvällen och jag sitter hemma  i soffan och mår ganska väl igen. Det är som sagt var “tur” jag har bra sätt att reboosta mig på efter jobb-helger som den som varit. De är ju tyvärr inte ovanliga… För att göra en lång story kort ang. just det så har jag, förutom att ha skrivit ännu en avvikelserapport och mailat cheferna, även pratat med min närmsta chef i telefon i dag. Jag var inte bara galet trött i går. Jag var även arg, frustrerad och förtvivlad. Innan har jag hållit igen lite på ilsk-krutet men i dag struntade jag i det. Det är inte ok att ha det så här på jobbet och det är inte mig det är fel på. Jag jobbar på som fasen och jag gör det bra!

Så nu hoppas jag det blir som hon lovat. Mer personal på helgerna.Antalet svårt sjuka och belastningen är nämligen inte mycket vi kan göra något åt.

Jag har i alla fall varit ledig i dag. Och laddat om.

Började med ett simpass. Totalt omotiverad innan, och det har nog aldrig tagit så lång tid innan jag ens var ute ur duschrummet., men efter bara 100 meters insim blev och kändes allt riktigt bra! Det var som om allt negativt rann av mig där och då. Och efteråt. Ja du som vet känslan du vet.

 

Efter ett riktigt spännande möte (jobbrelaterat med en “fortsättning följer) så blev det gymet. Också ett väldans bra ställe för att bli av med frustration om du frågar mig.

 

 

Kram från Ingmarie

Älskar isfritt

Om man är en vintermänniska som vill ha snö och kyla så förstår jag att det är trist just nu. I alla fall om man bor i 08a land. Av den snön som fanns i tisdags finns inte en flinga kvar. Allt har smält och regnat bort.
Jag tycker förvisso om ljuset och tystnaden snön ger men ändå föredrar jag detta blöta grå mångfalt alla veckans dagar för det betyder modd- och isfritt!

Det betyder att det går att kuta överallt utan att riskera att man driftar omkull. Att jag blir genomblöt bryr jag mig inte så mycket. Körde intervaller i går som kändes helt ok!

Och skön lugn distans i dag. Såg du den förresten? Solen! Det gjorde jag!

Töväder innebär även att isen på ”min” sjö har smält bort igen. Gissa om det gör mig glad! Tror änderna också gillar det.

Jag är väldigt glad och tacksam över att jag har dessa energi-påfyllare för annars hade jag inte pallat med jobbet över huvudtaget. Nästan  så jag inte gör det ändå.

Denna helgens två eftermiddags/kvällspass har inneburit:

En halv rast ena passet. Noll det andra.

Ett toabesök ena passet. Noll det andra.

Två glas vatten ena passet.  Ett det andra.

Övertid på ena passet. Övertid på det andra passet.

En halv matlåda som hann ätas ena passet. 10 % på det andra. (Typ tre tuggor.)

Ändå ska vi göra mer, oftare och bättre. Jag undrar fortfarande hur? Och ffa hur jag och mina kollegor ska orka? Eller fel, det gör vi inte men vi är professionella i vår yrkesroll och det kanske inte alltid är så bra?

Kram från Ingmarie

Fredagen den 13e

Jag vet att det bara är skrock och en myt men nog är det lite mer spännande att vakna upp till fredagen den 13e kontra fredagen vilket  annat   datum som helst? För tänk om det verkligen är en “otursdag!

Rent statistiskt har inte mina (hittills) levda fredagen den 13e varit otursföljda. Inte för att jag minns dem alla men om det hade varit så hade jag garanterat kommit ihåg det.

I dag har absolut inte varit någon otursdag. Tvärtom! (Bara jag nu inte är dumdristigt modig som vågar skriva så trots att dagen inte är slut ännu…)

Jag har inte bara varit ledig från sjukan och haft tid för både ett superbra simpass och ett lika superbra gympass. Jag har även Indoor Running-coachat ett härligt gäng på Sportpalatset. (F.ö ett av mina favvo-gym.)

Svettigt såklart och det märks att mörkret, kylan och regnet gör att många vill vara med. Men alla fick inte plats så de hade ju faktiskt lite otur…

 

Bäst av allt är nog ändå att min nya (fram)tand kom redan i dag så jag slapp vänta till måndag. Det är tur! Den provisoriska trillade dessutom ut i går igen. Tack och lov efter jobb-passet men även om jag fått den påsatt igen så hade den nog inte klarat av en hel (jobb)helg och inte ens världens bästa tandis kan ju ha öppet veckans alla dagar och timmar.

Dyrt som attan (som i princip all tandvård är i vårt land) men nu kommer den förhoppningsvis sitta där resten av mitt liv. Fin är den också.

Jag firade allt detta med lite extra gott köpe-kaffe. Bara att det fanns just där är ju tur!

Egentligen är ju alla dagar jag vaknar och kan kliva upp ur sängen för att göra det jag kan och vill “turdagar” när man tänker efter. Det är ju faktiskt inte någon självklarhet…

Och jodå, jag vet att det är ju Lucia-dagen också men jag har inte sett, eller hört, en enda Lucia, tärna eller stjärngosse på hela dagen. Förutom dessa fina.

Hur har din fredag den 13e varit?

Kram från Ingmarie

 

Livar upp (mig själv) lite

Milde tid vilken grå dag. Jag tror minsann alla utelampor varit tända hela dygnet. Åtminstone det jag sett. På sjukan är det ju liksom tänt 24-7-365 oavsett hur det är där ute.

Fatta mig rätt. Jag kan tycka det grå är väldigt vackert! Det finns skithäftiga nyanser om man bara tar sig tid att verkligen titta. Men hur mysigt jag än tycker det är att kuta i elljusspårens sken kl 11 så blir inte direkt pigg(are) av det. Även om jag äter d-vitamin på behöver jag den riktiga solen! ☀️
Därför bjuder jag på denna fina bild från i lördags av mig, Lisa och lille Henry.😍 Den visar ju även att vi har, och kan umgås i , annat än i landstings-dressen alt svettiga/klorinerade kläder.

Kram från Ingmarie

 

 

 

Tandlös tidig morgon

För första gången under hela mitt (snart) 54-åriga liv har jag lyckats bränna av ett sim-intervallpass innan klockan slagit 08. Bra gick det också!


Men nej, det kommer inte bli till någon vana. Enda anledningen var att min temporära tand (den ”riktiga” får jag på fredag) hade trillat ut och jag ville liksom gärna ha den på plats innan jag skulle jobba. 🤪

Så nu hoppas jag den håller sig där den ska vara i drygt 1,5 dygn till.🙏🏻

Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

Vinter-lycka och Reko-ring

I går kväll när jag tog mig hem från jobbet i halkan och en massa snöblandat jox bestämde jag mig för att det skulle bli hamsterbandet i dag.
Men det är tur man är flexibel och kan ändra sig för hur kallt och halt det än må ha varit så kunde jag omöjligtvis motivera mig till att åka tuben för att tillbringa tid med att svettas i en mörk lokal i dag. Jag tog helt enkelt till plan B, backträning, och tur var väl det för jösses så vackert det var! Sån här vinter är helt ok för mig! Precis lagom av allt! (Och minimalt med modd.)

Det gick oväntat bra med de där backarna. Eller alltså det var ju bara en men jag körde den  12 ggr upp och ner à ca 600m/varv.

Jag var dock sugen på mer. Eller snarare annat. Men inget ovanligt. Bara väldigt mycket sugen..

Just den backen ligger mellan Söderbysjön och Hellas. Söderbysjön är numera helt istäckt. Ingen  pinne i världen kan slå hål på den nu och någon yxa äger jag inte.

Men i Hellas-sjön så verkar det vara “varmare” för där var det i princip helt öppet. Och, tja du vet ju hur det blir…

Sen sprang jag hem igen. Efter att ha “fuskat” genom att knyta skorna inne på toan. Fingrarna var åtminstone lite mer samarbetsvilliga där inne.

Jag vet inte hur det hos dig men här i 08a land är det mörkt redan runt kl. 15. Då har jag inga som  helst problem med inne.aktiviteter. Det ä’r förresten nästan en förutsättning för att jag inte ska hoppa i pyjamasen och går och lägga mig redan då… Att istället tillbringa en svettig timme på gymet är perfekt! Och galet skoj som alltid.

Jag har även varit på min första Reko-utlämning.. Det finns lite här och var i vårt land och innebär att lokalproducenter ,via sin lokalaFacebook-grupp, lägger ut sina varor de säljer. Sen beställer man, betalar via swish och på en bestämd dag, tid och plats samlas alla producenter och köpare för utlämning. Hur bra och smidigt som helst!

Sen var det bara att cykla hem med grejerna i kylan och månens otroligt vackra sken.

Det här blev det förresten. Fina grejer!

Har du använt Reko-ringen?

Kram från Ingmarie

Abstinensbefriad!

Två hela veckor utan ett ordentligt (crawl)simtag. Det är minst 10 dagar för mycket. Men nu är blåsorna och sår-skorporna efter kryo-behandlingen borta och vad är då bättre än att starta måndagen och den nya veckan med att stilla abstinensen och simma tillsammans med TS-gänget? Typ inget!

Det var så härligt att jag fortsatte en stund extra efter passet. Fördel med att jobba kväll.😄

Men himmel vad jag blev trött snabbt. Simkondis är lika mycket färskvara som löpkondis. Kanske t.o.m mer. Men nu kan det bara bli bättre och jag har i alla fall fått stilla abstinensen en smula. 😍

Kram från Ingmarie