Moose2Goose

Cirka 16 kilometer, närmsta vägen genom fina Nackareservat-skogen och förbi Solsidan, ligger Älgö. En skärgårdsidyll så fin att man nästan får tårar i ögonen. Och “värre” skulle det bli men det visste vi inte då. Jag och bästa Fredda skulle köra swimrunloppet Moose2Goose och eftersom SL inte  verkar ha prioriterat sina turer dit så tog vi hojarna. Anders hängde på men skippade den där swimrundelen. 


Stackars Fredda hade nog inte fattat hur slö cyklist jag är men vi hann fram i tid även om uppvärmningen blev en smula skral. Å andra sidan är påklädningen som en halv uppvärmning.?


M2G är inget storlopp men det var fler än jag hade förväntat mig. Och som alltid ser de flesta ut som superproffs och jag känner mig mest som en lantis i storstan. Men jag är utan tvekan en av de mest entusiastiska.? M2G  är även rena sprintloppet. Totalt “bara” 11 km men vilka kilometer!

Starten var direkt uppför en backe på en cykelbana.



Före start hade vi fått veta att banan var ändrad och tuffare än tidigare. Dvs mer backar, mer trail och mer obanat. Den första biten av de 5,5 km vi skulle börja med var förvisso kuperade men det var ju åtminstone fast mark under fötterna. Sen började det. Trailpartiet. Rötter, stenar, stenpartier och en jäkla massa backar. Fredda som är en trailspecialist av rang fick rena promenadfarten medan jag slet som en stackars packåsna. Tack och lov var det torrt i marken så jag slapp slira.? Varmt var det med. T o m jag tyckte det och då är det varmt. På riktigt.?


På något vis tog jag mig till första simningen utan att stå på näsan en enda gång. Trots att det bara var 14 grader i havsvattnet så var det ljuvligt att äntligen få komma i. 


Men det höll på att bli slut på mitt race där. Nästan direkt fick jag problem med andningen. Paniken låg på lur hela tiden och jag var tvungen att pausa. Tanken på att bryta flög genom hjärnan om och om igen. Men så bestämde jag mig. Jag skulle ut till Gåsö även om det hade krävts ryggsim. Eller draghjälp. Så jag började om. Lugnt lugnt. Och sen kom det! Flytet. Frihetskänslan. Styrkan. Mata, mata, mata.. Förbi, förbi, förbi.Och plötsligt var jag framme. Kort väntan på Fredda och iväg igen. Vi hann inte många meter innan vi började med våra “åh”, “kolla”  och “wow” för vilken ö det är! Magiskt och ofattbart vackert. Ännu en gång önskar jag att jag haft en kamera med mig. Gåsö är en privat ö som i vanliga fall bara är “öppen” för de som bor där så allt kändes liksom extra speciellt. Ärofyllt på något vis!  Löpningen där var betydligt “lättare”. Rena autostradan i jämförelse mot Älgö även om det var en och annan backe även där. Sista simningen gick hur bra som helst. Hade kunnat fortsätta ett bra tag till men 350m är inte längre än 350 m hur ljuvligt det än är. Fredda vevade på bra och sen var det bara att spurta in i mål tillsammans som det team vi är.


Direkt fick vi medalj, dricka och fin choklad. Plus att vi innan fått en välfylld goodiebag! Och då ska man veta att det här var ett ovanligt “billigt” swimrunrace. De flesta är annars nämligen hutlöst dyra.

Men inte nog med det. Vi lyckades komma tvåa och vann jättefina priser.


 Plus att vi vann på utlottningen! Hojen var överfull med allt när vi cyklade tillbaks hem igen. Helt ofattbart! Om jag ska vinna på utlottning så är det Fredda jag ska ha med mig för det var ju samma sak förra gången.


Tack Fredda för ännu ett härligt race tillsammans! Du är fantastisk på alla sätt och vis! ? Tack världens bästa sambo Anders för support och fina foto. ? Tack M2G för ett otroligt fint arrangemang. Längtar redan till nästa år. Tack Mighty sport för bästa produkterna. Oslagbara!  Och tack än en gång Nicholas för din coachning. Utan dig hade jag aldrig varit där jag är.

Kram från Ingmarie.

Lyckorusig

På tåget igen. Det är nästan så jag kan höra hur poängen rasslar in på SJ Prio-kortet.?

Det har varit fullmatade dagar och min hjärna känns snudd på sprängfylld av allt jag har och ska lära mig. Nästa vecka lär den vara ännu mer full. Tänk om den sprängs! “Akut överfylld hårddisk” liksom. Även om det aldrig hänt innan så kanske jag blir den första.?

Hur som helst har det varit skitskoj så dör jag nu så dör jag åtminstone lycklig.?

Bo på hotell är superlyxigt för när man inte behöver varken laga mat, diska eller ens bädda blir det ju tid över till annat. Som att träna. (Vilket jag i och för sig ändå hinner men du fattar nog vad jag menar.) I dag blev det ännu ett härligt pass i fina Skatås. Sprang bl.a den klassiska “åttan”. Undra just hur många tusenmeters-intervaller jag gjort där genom åren. Det lustiga är att jag minns än i dag nästan exakt var km. markeringarna är trots att det ju är 15-20 år sedan! Vissa grejer etsar sig verkligen fast i skallen. Trots mjölksyra.


Gjorde en gammal goding a la Bengt, som var min fantastiske coach på den tiden, i går. Precis som Malin beskrivit om sin seghetskänsla i benen har jag känt sen lördagens härliga äventyr. Benen har liksom ingen kick trots att jag känt mig hyfsat pigg. Då är “Bengt-passet” snorbra! Man letar helt enkelt upp en fotbollsgrusplan och kör fullt ös på diagonalen, joggvilar på kortsidan, ny fulltös-diagonal, joggvila o.s.v. 10 ggr. Vila stillastående 1-2 min. Repeat så många gånger du mäktar med. På pappret låter det kanske simpelt men gör du “rätt” är det allt utom lätt. Jag körde 4 set. Sen sa benen stopp. Självklart är upp- och nedjogg lika viktigt som alltid.



Det där är ett jätteroligt pass kan jag lova och trots att klockan var före nio var det riktigt varmt och skönt. Ett tag inbillade jag mig att jag befann mig vid Söderhavet någonstans för var hittar man annars en halv kokosnöt mitt på en grusplan?


Kanske endorfinruset fortfarande satt kvar på kvällen, kanske var det den inspirerande miljön på Kompassen, kanske var det för att dagen varit så skoj, kanske var det för att månen stod i en viss vinkel från jorden eller kanske det bara var en av de där dunderdagarna när kroppen är helt med.  Oavsett blev gympasset många timmar senare grymt bra! Och långt. Men turligt nog kan man använda vikter till annat än att lyfta för att orka ta ännu en (fjantig) selfie.?


Det har verkligen varit makalöst skojiga Göteborgsdagar så hur trött jag än är just nu så är jag också väldigt tacksam och glad för allt! Och för att jag ska av vid tågets slutstation så jag inte riskerar vakna upp i typ Haparanda.?

Kram från Ingmarie.

One life. Make impossible real.

Jag har varit på ett helt makalöst fint VIP-event i kväll och är så tagen att jag nästan inte finner ord. Min lillebror Daniel och hans vän Aviad Arik har tillsammans genomfört projektet One Life. Make impossible real.


Mycket kort beskrivet så har det gått ut på att hjälpa ett barn att förverkliga sin dröm och sen dokumentera det med bilder. Det har varit allt från att vara prinsessa, hårfrisörska och designer till att få utbildning, rent vatten och möjlighet till att ö.h.t få leva. Det gemensamma för dem alla är just att få ett barns dröm att bli verklighet och på så vis även få den att finnas kvar och skapa nya idéer och drömmar.

I dag var det stor release av hela projektet i samband med Göteborgs Kulturkalas och det var många där som blev märkbart berörda…


Alla bilder och berättelser finns att läsa på  hemsidan Och jag ber dig att göra det. De ger verkligen perspektiv…

Alla bilder har sedan Aviad använt när han designade en av de klänningar Sveriges representant kommer ha på Miss Universum-finalen. Hur coolt som helst! Och den är obeskrivbart vacker!


Killarna har gjort allt detta helt volontärt så det finns ingen som helst ekonomisk vinst i det hela. De tyckte helt enkelt projektet var så otroligt bra att de ville vara en del av det. Visst är det fint gjort?


Så glöm nu inte klicka vidare hit. Nästa gång ska jag se till att vara med på något vis.?

Kram från Ingmarie.

Sola i Götelaborg

Göteborg bjuder verkligen på sig själv och visar sig från sin absolut soligaste sida. Nu har jag förvisso vistats en hel del inne men att kunna luncha ute gör inte ont någonstans och det är trevligare att titta ut när man knegar, solen skiner och himlen är blå. Eller hur?  För att inte tala om hur mycket enklare livet är när man kan traska fram och tillbaks genom stan utan mer kläder på sig än att man inte skäms. T.ex till ett skönt BB-pass på samma hak som i går

Skatås är dock ett ställe som i princip aldrig är fel. Jag fullkomligt älskar det! Passar man sig inte så kan man lätt glömma bort både tid och rum vilket inte alltid är så poppis om man har en tid att passa.
Jag fick i alla fall ett par timmar av ren njutning där i morse.


Det sög väldans i simtarmen när jag kutade förbi några av de vackra sjöarna. Jag vet att det bedrivs en hel del swimrun-träning i några av dem men att ingen ännu startat ett swimrunrace där är en gåta för mig. Tror å andra sidan det bara är en tidsfråga och när det är dax vill jag verkligen vara med!


Kram från Ingmarie.

Förvandlingar

Jag är väl en av få som snart inte laddat ner Pokemon-appen och springer omkring för att fånga dem. Det är säkert jättekul och bra om man bortser från de som inte kan ta blicken från skärmen ens när de cyklar eller kör bil. Största anledningen till att jag inte börjat är helt enkelt för att jag inte har tid att bli så där hooked som de flesta verkar bli.? Det räcker med alla de andra femtielva finesserna och kulattha-apparna jag lyckats samla på mig. Som t.ex Prisma. En app där man kan förvandla sina bilder till rena konstverken. Eller skräpverken beroende på hur man ser det.

Det är sjukt kul i alla fall. Så här blev bilden från dagens simning.


Och från trappan ner till ett av dagens jobb.


Och precis som bilderna förvandlats så har jag “förvandlat” mig till andra sidan Sverige (med SJ:s hjälp) och landets näst största stad. Det är här solen finns om någon undrar. Jag kom i hel höstmundering och fick nästan stora chocken när jag klev av tåget och både såg och kände solens heta strålar. Gött!☀️


Ännu svettigare blev det på gymet. Bra styrkepass + ett härligt yogapass på nyrenoverade Kompassen.. Fint som attan!


Vilken är din favvo-app?

Kram från Ingmarie.

Stora Stöten swimrun i bilder

En sak jag lärt mig om swimrun är att det tar mer kraft och energi än man tror. Man blir inte så där stel och kantig som av att bränna av ett asfaltslopp i full kareta utan mer muskeltrött och liksom seg dagen efter. Jag kan även bli galet sovtrött. Så där så jag skulle kunna stå och sova om det knep.

Någon powernap under dagen har det inte hunnits med, även om jag lätt hade kunnat powernapa hela dagen, men en rejäl sovmorgon, superlångsam löpning, hot yoga och lätt vattenlöpning. Plus en massa annat så jag är redo för en ny resa redan i morgon. Mer om det senare.

Men mest har jag nog tänkt på gårdagens höjdare. Är fortfarande så otroligt uppfylld av allt det roliga och härliga som var. Ska se till att suga på den här karamellen ända till nästa race som visst är redan om en vecka. Swimrunsäsongen i vår del av världen är inte bara kort. Den är intensiv med!

Anders var ju med i går och fotade på en del ställen så för att du ska få se ännu lite mer av hur det var så kommer här en hel bunt med fina bilder. 🙂 Själv blir jag alldeles glad i magen och toklängtar tillbaks när jag ser dem.

Banan för den som undrar hur den gick. Vi sprang alltså nerifrån Falu koppargruva och vidare på stigar som hackades fram för flera hundra år sedan. Vi simmade bl.a i Sveriges äldsta konstgjorda sjö innan vi gick mål i centrala Falun

Banan för den som undrar hur den gick. Vi sprang alltså nerifrån Falu koppargruva och vidare på stigar som hackades fram för flera hundra år sedan. Vi simmade i sjöar, tjärnar och i en å innan vi gick mål i centrala Falun. Ca. 19-20 km löp och ca. 3200m. sim totalt.

Samling och genomgång uppe vid ett av de fina husen.

Samling och genomgång uppe vid ett av de fina husen.

DSC_8649

Gemensam march ner till botten av gruvan där en av männen från dåtiden väntade för att berätta några anekdoter från sin tid.

Gemensam marsch ner till botten av gruvan där en av männen från dåtiden väntade för att berätta några anekdoter från sin tid.

storastoten_bild

DSC_8657
DSC_8659

Och där gick starten!

Och där gick starten!

DSC_8674
DSC_8679

Hela första löpsträckan till första simningen gick i princip uppför i varierande grad. Garanterat ingen som var pulslös där. Det var extremt omväxlande natur med allt från smala stigar, snår och slaggsten till breda grusvägar och t.o.m några stråk av asfalterad cykelbana.

Hela första löpsträckan till första simningen gick i princip uppför i varierande grad. Garanterat ingen som var pulslös där. Det var extremt omväxlande natur med allt från smala stigar, snår och slaggsten till breda grusvägar och t.o.m några stråk av asfalterad cykelbana.

Gör oss redo för en simning.

Gör oss redo för en simning.

DSC_8711

Det som tar tid, och som man kan förbättra massor med rätt träning, är i och uppstigningarna. Det gäller liksom att aldrig stanna upp utan göra allt springandes. Ibalnd går det bra. Ibland mindre bra om jag säger så.

Det som tar tid, och som man kan förbättra massor med rätt träning, är i och uppstigningarna. Det gäller liksom att aldrig stanna upp utan göra allt springandes. Ibland går det bra. Ibland mindre bra om jag säger så.

DSC_8724

Man får vara max 15m. från varandra på simningen så det gäller att hålla koll.

Man får vara max 15m. från varandra på simningen så det gäller att hålla koll på var den andre är. En av anledningarna till varför lina är så bra.

Min härliga teammate Karl!

Min härliga teammate Karl!

Bra med vätske.- och energistationer under hela racet. Och ännu bättre var det ju att Mighty Sport var sponsor eftersom jag tycker de har bästa grejerna alla kategorier!

Bra med vätske.- och energistationer under hela racet. Och ännu bättre var det ju att Mighty Sport var sponsor eftersom jag tycker de har bästa grejerna alla kategorier!

DSC_8740

Mot målet. Bara en simning kvar och vi har massor av energi kvar.

Mot målet. Bara en simning kvar och vi har massor av energi kvar.

DSC_8746
DSC_8750

Om någon sagt till mig när jag bodde i Falun att jag skulle simma i Faluån om några är hade jag gapskrattat. HÖGT! Men se som det blev!

Om någon sagt till mig när jag bodde i Falun att jag skulle simma i Faluån om några är hade jag gapskrattat. HÖGT! Men se som det blev!

DSC_8756
DSC_8763
DSC_8764

Sista uppgången.

Sista uppgången.

Man får absolut inte skräpa ner men jag undrar hur det är med att dra med sig grejer upp från vattnet...

Man får absolut inte skräpa ner men jag undrar hur det är med att dra med sig grejer upp från vattnet…

Är det detta som kalla f-o-k-u-s? :-)

Är det detta som kalla f-o-k-u-s? 🙂

DSC_8776

Sista korta löpet in i mål!

Sista korta löpet in i mål!

DSC_8780

medaljen! Hur cool är inte den? Och stentung! :-)

Medaljen! Hur cool är inte den? Och stentung! 🙂

Så där kul hade alltså vi. Nog blev du lite sugen? 😉

Kram från Ingmarie.

Stora Stöten swimrun 2016

Alltså jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här. Är så vansinnigt glad, tacksam och nöjd att jag nära på vill lipa en skvätt nu när vi sitter här i bilen på väg till 08a land igen. Men det kan jag ju inte göra.?


Stora Stöten swimrun i Falun är utan tvekan något av det absolut roligaste, vackraste, häftigaste och mest fantastiska race jag någonsin gjort! ALLT, och då menar jag verkligen ALLT, var perfekt! T.o.m vädret var perfekt!☀️

Jag och Karl, som jag körde med, träffades för första gången i går kväll för att testa simma med lina. Det blev i Lugnets uppvärmda utomhusbassäng för jag för frusen (läs klen) för att köra  OW.?

Så de där få minuterna var allt vi hade i team-bagaget när vi laddade för starten längst ner i gruvan.


Men jag var faktiskt inte ett dugg orolig över den biten. Karl är förvisso både ung och en tuff triathlet men jag märkte redan efter två sekunder att han också är otroligt ödmjuk, lättsam, flexibel, följsam och supersnäll.

Kl. 12.30 var det genomgång, 12.45 gick vi alla ner till gruvbottnen och kl.13 sprang vi väg. Eller sprang och sprang. Snarare trippade lätt för det är en rejäl stigning den där backen upp. Och det fortsatte upp, upp innan första simningen. Solen sken, benen var ok och vi två både pepp och förväntansfulla.!

Löpningen var magiskt vacker. Mycket trail men ok även för en snubbelfia som mig. Här fick Karl “vila” lite för som gammal orienterare hade han helt klart kunnat köra på väldigt mycket fortare. Jag gjorde i stället mitt bästa för att kompensera min snigelfart under mer löpbara partier och under simningen.

Karl drog på de tre första simningarna sen körde vi fritt innan jag drog på de tre sista helt enkelt för att jag var lite starkare just då. Bara det, att jag drog, känns helt ofattbart! Jag som alltid varit jättesämst och sist på allt vad simning heter. Det där var en rejäl boost för mitt självförtroende kan jag berätta!? Flit lönar sig som sagt var!

Inte en enda gång kände jag att jag ville stanna, att jag var trött, att det var “tråkigt” eller jobbigt. Enda gången jag frös lite var efter simning 3  och 4 i tjärnen och det var för de låg i princip jämte varandra. Hann liksom inte springa mig varm emellan då.?

När vi kom i mål var jag förstås skitglad, vi kom dessutom 4:a, men mest tyckte jag det var trist att det redan var slut. När man känner så efter över tre timmars jobb, då har man jäkligt kul!


Efteråt blev det härligt babbel med sköna människor och vi bjöds på massor av godsaker att käka, fick priser, dusch på Friskis och en stor härlig buffé på Kopparhatten. Vilken festdag!


Stora stöten swimrun får lätt 100 av 10 swimrun⭐️av mig. Helt ofattbart att det bara är deras andra år för det här är ett proffsevent!
Tack Tomas Viker för ett toppenarrangemang. Jag längtar redan till nästa år! Tack alla som hejade och tack alla funktionärer för galet bra service. Tack alla sponsorer för alla fina grejer vi fick och priser vi vann. Tack Robert Westman och Mighty sport för bästa sportdrycken/gelen/barsen. Tack alla som var med för skön stämning och tack världens bästa sambo som kom och hejade och körde mig hela vägen hem efteråt. 🙂 Tack bästa coach Nicolas för all hjälp (hittills) och tusen tusen tack Karl Tiselius för att du var min teammate i dag. Du är fantastisk!?Vilket race vi gjorde!?????????


Kram från Ingmarie.

Falun

Alltså jag begriper inte riktigt det här. Jag kan kuta och träna dagarna i ända utan några större problem. Jag blir dessutom pigg av det. Men efter en enda ynka dag utan mer rörelse än ett kort löppass och ännu kortare yogapass är jag helt slut. Både i kropp och knopp. Sitta/ stå still är ett fördärv för min kropp.?

Men jag har kul!  Och jag är säker på att jobbet på Alpha Plus kommer bli oerhört stimulerande, spännande, lärorikt och roligt! 

Många på företaget känner jag sedan gammalt så nöta in namn slipper jag åtminstone. Men resten är okända marker för mig och det känns otroligt spännande att få denna chansen! Ett företag med denna vyn kan ju förresten inte bli fel.


Förutom en tuff röraomiskallennötarumpa-arbetsdag så är en anledning till min toktrötthet säkerligen att jag var uppe i snorottan. Jag är ingen varken morgonmänniska eller morgonlöpare men helt klart hjälpte det att ha denna fina omgivning att kuta i.


Falun är en fantastiskt fin liten stad och det var verkligen underbart att få uppleva en av mina gamla rundor igen. Festligt ändå hur väl inpräntat i skallen vissa platser blir medan andra försvinner nästan innan man ens passerat. Om inget oförutsett händer så kommer jag få många fler chanser i höst till ännu fler nostalgilöpturer. Känns förbenat bra!

Solen sken varmt långt in i kvällen så yogan gjorde jag under det vackraste taket som finns.


Så även om jag är Trötter 2.0 just nu så är jag också Glader 10.0.?

Kram från Ingmarie.