Avdammade godingar

Ibland är det bra, kanske t.o.m nödvändigt, att pausa från saker och ting. Förhoppningsvis blir man varse om man saknat det eller inte och oavsett så är ju ”svaret” bra. Så slipper man fundera menar jag.

Jag har ”upptäckt”‘ två saker när det gäller det bara i dag.

Den ena var när jag var på Sats Zenit i morse. Minns inte när jag var just där sist och det var så kul! Gillar att man kan välja om man vill träna i tysta rum eller med musik. Dessutom var (evighets)renoveringen klar så det kändes som ett helt nytt place.

( Ja jag är lättroad…)

Den andra var att få löpcoacha med Urban Tribes igen. Stort glatt gäng som ska köra Lidingöloppet om några veckor.

Jag och Björn tog hand om ett gäng och även om de blev trötta av allt backdrillande så är jag säker på att de mest av allt var supernöjda. Vi också. 😄

Kram från Ingmarie

Mini-traingcamp

Man behöver minsann inte åka långt bort för att ha lite trainingcamp. Det funkar alldeles utmärkt att börja utanför sin egen dörr. Åtminstone för mig. Antingen en weekend eller så här mitt i veckan om man har turen vara ledig som jag varit i dag. För ledighet är nästan ett måste. Särskilt om man vill få till en powernap mitt i allt. Och det vill man för det är ju en del av hela grejen.

Planen var till så sent som i går kväll att jag skulle köra Swimrun med Annelie och fransmannen JC men de fick förhinder så jag tänkte om. Var helt enkelt inte så sugen på att simma solo. I stället blev det Hammarbybacken . Dels för att det var väldans längesen sist och dels för att jag garanterat kommer ha nytta av det om en och en halv vecka.

Körde typ samma som förra gången. Sex varv á 2.4 km och 2 backar upp och ner. Dvs totalt 12 backar upp och ner. Sträckan får du räkna ut själv.😄

Jag är ingen ”krigare” men jag gillar att tänka och agera som om jag vore det. Annars hade jag nog aldrig ens börjat på det här backprojektet för det är inte precis något myspass. Totalt med dit- och hemlöp på kuperade spår så blev det 2.5 timmars svettigt jobb.

Jag är ganska mör efter sånt där. Det är då den där powernapen är så himla skön! Efter dusch och mat vill säga. Och på tal om mat så var detta mitt bränsle på passet.

Bra grejer det där! Dessutom är de extremt noga granskade och finns med på en av få säkra Anti-doping listor.

Eftersom det inte blev Swimrun, och därmed ingen simning, så tog jag hojjen till Eriksdalsbadet. Är det mini-traingcamp så är det. Då fuskar man inte med SL.😉

Fördel ledig dag, förutom att man är just ledig, är att man kan undvika den där tokrusningen som blir när alla som slutat jobbet ska i. Hann precis bli klar! Bra gick det också! Otroligt så mycket skoj man kan ha i en liten 25-metersbana.

Sen var det ju den där påsen jag inte fick med hem i går från Trispot. Cyklade dit efter simningen för att hämta den men det blev ingen påse. Det blev en hel bag!

Men så där blir det ju alltid när jag går in i den affären. Finns nämligen ingen bättre och roligare butik för sportnördar i detta land.

Detta är vad som låg i förresten. 😄 OW-våtdräkt, goggles och väst med fickor för t.ex gels att ha innanför våtdräkten vid ffa Swimrun.

Sista ansträngande aktiviteten denna dag blev att cykla hem. Halvvägs över den där backen…

Ruskigt bra dag tycker jag! I morgon blir det lugnare men därmed inte sagt att det blir lugnt.

Kram från Ingmarie

Fem oväntade!

Det kan hända mycket en helt vanlig (jobb)tisdag minsann.

T.ex det här:

• Hitta denna superpingla ute i skogen och dessutom få hennes härliga sällskap en bit på turen. Det bästa är att det blir repris i morgon. Men då är det planerat. Och helt annorlunda.

• Skatteåterbäring! Tjohooo! Hade helt glömt bort det! Och det var så pass mycket att det är värt att tjoa för!

• Inse att den där nya Hot mojo releasen inte var så dum ändå. Det är som med det mesta. Ibland blir man kär direkt. Ibland inte alls. Och ibland efter en stund.

• Gå in i, och sen ut från, landets bästa shop utan en enda pryl! Trodde inte det var möjligt! Och det är det inte heller. Påsen ligger nämligen kvar där inne för senare avhämtning…

• Spontananmälan till ännu ett Swimrun-race. Tur jag inte är ensam utan har världens bästa Peter med mig ännu en gång. Jihaaaa!

Kram från Ingmarie

Heroes!

Det finns väldigt många olika slags hjältar och hjältinnor men när det gäller sport så är det vissa jag hyllar, ärar och beundrar lite mer än alla andra. Antagligen för att jag ganska enkelt kan sätta mig in i deras prestationer.

Ta tex ”riktiga” ultralöpare. Dvs de som springer (mycket) över 5 mil. I helgen gick UTMB. 17 mil och 10 000 höjdmeter i Alperna. Helt sanslöst! Går det ens att fatta hur långt det är på platten?😳

Sen har vi alla de som lyckats bli en Ironman resp. en Ironwoman. Som simmat 3.86 km, cyklat 180.2 km och sen direkt kutat 42.195 km. Respekt! Ärligt talat begriper jag inte ens hur man klarar av träningen.,,

Men de allra, allra största hjältarna och hjältinnorna, i min värld, är de som genomför ÖtillÖ. I synnerhet som den var i dag. Höstrusk med vindar som gjorde att havets vågor blev höga som små hus. Tror du mig inte så kolla filmer och bilder från t.ex hemsidan och FB. Helt sanslöst!

Ändå lyckades Daniel Hansson och Jesper Svensson ta sig i mål på en ny rekordtid! 7.58.06. Daniel är f.ö den ende som klarat att ta sig sub 8 timmar två gånger. Tänk dig bara. Om du kan. 75 km från Sandhamn till Utö varav 10 km simmandes och resten springandes. I regn , över hala klippor, i havets höga vågor, på sliriga stigar, branta backar både upp och ner, i absolut obanad terräng samt upp och ner i havet 22 gånger.

På något vis är det både fattbart och ofattbart. Fattbart för det går ju uppenbarligen. Ofattbart för det är en helt makalös prestation!

Min mesrunda i skogen är ju typ ingenting i jämförelse men bättre än inget.😀

Kameran lämnade jag hemma, den hade ändå inte klarat regnet, så det får bli en liten solskensbild från andra tider. De är ju också en slags heroes som kan växa sig så ståtligt höga på bara vatten och solljus.💕

Så berätta, vilka är dina sporthjältar och sporthjältinnor? Kram från Ingmarie

Småbakis

Det var inte helt enkelt att somna i går kväll. Eller rättare sagt i dag för klockan blev över midnatt innan jag ens började fundera på att lägga mig. 😳 Men med tanke på all koffein jag fick i mig i går är jag inte ett dugg förvånad. Min kropp blir överspeedad direkt och beter sig som en sådan också. Länge! Typ till kl 17 i dag. Då slog stora gummiklubban till men jag kämpar tappert med att hålla mig vaken. Tror ändå ingen uppskattar om jag är på jobbet kl 04 i morgon…

Hur som helst så var jag därför även ”pigg” när jag gick upp i morse men någonstans har jag nog ändå kloknat. Har därför inte kutat fastän jag både ville och kände för det. Det hade garanterat funkat också men priset hade kunnat bli sjukt högt i dubbel bemärkelse. Kroppen är känsligare för både skador och bacilluskinkräktning när den är slutkörd av en eller flera anledningar. I alla fall min.

Träna kan man absolut göra men det gäller att välja så smart som möjligt tänker jag. Och efter sin (fysiska) känslighet.

Jag har egentligen inget ont-ont men känner mig ganska mör. Den där vurpan i går märks i form av ömhet där jag slog i och en slags stelhet i nacken. Antar det blev eftersom jag ju spände mig som attan vid fallet och omedvetet säkerligen gjorde allt för att skydda skallen. Men annars inget. Inte ens ryggen gnäller något nämnvärt!

Funkade superbra med vattenlöpning och ffa var det gudaskönt!

Lika lugnt som det var i bassängen lika livat var det på gymet. Lättroad som jag är så dras jag direkt med i träningsglöden där alltid är, så det blev ett oväntat bra pass. Inkl lite sköna uppmjukande yogamoves.

Kram från Ingmarie

Final 15

Okej folks. Vi är i mål. Båda i ett stycke med armar och ben i behåll. Och med ett varsitt stort, megabrett leende i ansiktet som nog kommer sitta kvar ett bra tag.

Så vill du inte veta mer kan du sluta läsa här.😜

Vill du däremot veta mer om loppet, vårt teamarbete, Peters upplevelse av sitt första swimrunrace, min vurpa, glömska, ett ilsket getingbo och vansinnigt kaffesug så läs vidare. I will tell you all!

Final 15 må vara en bebis till det ”riktiga” ÖtillÖ men det är inte precis som en walk in the park där man kan komma oförberedd.

Första simningen är ändå 1150m och den kommer redan efter bara ca 600 m löp så det blir lite livat trångt i vattnet när alla vill komma iväg samtidigt.

Vi hade vår plan klar och den bestod i princip bara av två simpla saker. Nummer ett: ha kul. Nummer två: inte komma sist.

Men vi tar det från början. Hotellfrukost är ju hotellfrukost och jag hade lätt kunnat gå all in på den men vis av erfarenhet lät jag bli. Det är nämligen inte så mysigt när den åker hiss varken i löpning eller simning…

Peter var fortsatt väldigt relaxed och jag var mest pirrigt förväntansfull.

Vi kom precis lagom till Utö-färjan för trots gps lyckades vi köra fel. Tips: Man ska inte babbla samtidigt som man kör ny väg.

Båten var smockfull med ffa swimrunners (förstås) men som alltid var det en mysig färd. Tror minsann jag är lite kär i just den båten… Och absolut i Utö!

ÖtillÖ-organisationen är top-of-the top och vi fick vår påse på nolltid.

Michael Lemmel, en av race-organisatörerna, var förstås på plats och hälsade alla välkomna. Även senare när vi kom i mål. Med en kram! Det är så det ofta är i Swimrun-världen! Mycket mys!

När vi åkte ut trodde vi det skulle bli drygt att vänta på avfärd med båten till starten på Ornö men vi hann precis bli klara. Det tar trots allt sin lilla tid att få på allt.

Den lilla båtturen tog ändå 30 min och det var även där Race briefingen var. Liksom sista fixet med kläder och prylar för när vi väl gick av båten åkte också alla väskor tillbaka till målet så det gällde att inte ha glömt något. (Fungerade sjukt smidigt!)

Löpningen till första simningen gick på asfalt och vi höll oss lugna någonstans i mitten av fältet. Om jag inte har helt fel var det ett 70-tal startande lag. Det är lätt att både dras med och invaggas i någon slags tro om att det är så här lätt resten kommer bli när man kan tuffa på med lätta steg utan något bröte i vägen. Vi visste det skulle bli knepigare men exakt hur mycket knepigare hade vi ju ingen aning om. Fråga andra är ju mer eller mindre meningslöst har jag lärt mig. Vi har liksom inte alltid samma referensvärden när det gäller ”tekniskt eller otekniska banor”…

Vi kom i vattnet väldigt smidigt. Linan hakades fast på ett tjillenix och vi hade den sen mellan oss ändå över mållinjen. Även när det blev snärjigt men mer om det sen.

Till en början kändes vattnet ganska svalt men det tog inte många minuter innan jag vant mig och vi fick ett riktigt skönt flyt hela vägen. Jag var dock tacksam jag hade tagit både heatseekern och neoprenpannbandet. Jag var perfekt tempererad hela loppet. Där har jag verkligen lärt mig att inte lita på vad andra tycker och anser. Och om jag skulle bli för varm så klarar jag ändå det 300 gånger bättre än om jag blir nedkyld. Då är jag tokrökt.

Andra löpningen var ca 5 km på mestadels böljande grusvägar. Vi babblade på hela tiden och jag kände mig så jäkla glad! Kroppen kändes helt ok och vi tyckte båda det var ett perfekt tempo. Ett annat mixpar kutade förbi och kommenterade just att vi verkade ha så trevligt som pallade snacka. Kanske var det därför de kom i mål några minuter före oss, för att de inte la energi på babbel, men vi hade ju vår plan!

Andra simningen gick lika fint men sen är det mest ett virrvarr av en massa slirig klipp- och traillöp och upp och ner i vattnet. Någonstans på någon av löpningarna bland stock och sten hör jag en massa surr samtidigt som jag hör Peter ropa ”fortsätt spring!” En hel hop crazy getingar gick till attack och jag flaxade med armarna (och paddlarna) allt vad jag kunde samtidigt som jag försökte hålla mig på benen. Vi klarade oss fint men lite senare när vi skulle ner för en brant, hal stenhäll for jag med en smäll på ändan. Under några fasansfulla sekunder väntade jag på att ryggen skulle skrika men den förblev tyst. Det enda som verkar ha hänt är några rejäla skrapsår vilket jag blev varse först i duschen långt senare.

Vi matade på utan stress och hets och jag vet inte hur många gånger jag sa ”åh så fint”, ”kolla vattnet Peter” och ”tjoho vad detta är kul! Ibland fick jag dra lite i linan för att bromsa Peter men för det mesta höll vi ett nästan löjligt synkat tempo.

Det var verkligen magiskt vackert även om jag emellanåt (skrattandes) svor över de hala klipporna när jag kravlade på alla fyra. Vid (tror jag) 5e simningen hoppade vi i från en klippa och Peters glasögon hoppade också så det var goodbye med dem. Med facit i hand skulle vi såklart haft ett extrapar eller så skulle jag gett honom mina eftersom han drog. Men man lär av misstagen så nästa gång vi kör (för det blir det) så vet vi!

Likaså ska vi se till att peta i oss energi oftare men det är lurigt med Swimrun för tiden liksom bara försvinner och man glömmer såna där (viktiga) saker. Men vi hade en varsin gel kvar så det var ändå ingen jättefara. Jag fick feeling av mina supergrejer och tyckte de sista kilometerna tog slut på tok för fort. Utom möjligtvis den där sista dödabenenbacken upp till mål vid Utö värdshus.

Mina ben tog tvärslut men jag lovar att vi var bland de gladaste som korsade mållinjen denna dag!

Liksom jag nog hade bland de mest (kanske t o m de allra mest) utslitna skorna av alla. De har tjänat mig väl men nu ligger de i en sopkorg på Utö…

Vi höll vår plan till 100% och kom 10a totalt i mixklassen. MVG om du frågar mig.

Enda minuset med hela loppet är att det inte bjöds på något vettigt ätbart efter målgång. Liksom Tjolöholm Swimrun så känns det på tok för dyrt för det man så att säga får. Särskilt när man vet att det förra året bjöds på en massa godsaker till alla. Kasst. Och snålt…

Så när vi kom på båten var det första jag gjorde att köpa varsin kaffe och inplastad macka till oss och utan att överdriva kan jag säga att det var bland det smarrigaste vi kunde tänka oss just då. Särskilt kaffet! Så jag festade till det med två muggar trots att min sistakaffetidomjagvillkunnasomna var slagen för länge sedan. Är det party så är det!

Over all var detta en av de absolut bästa Swimrun-upplevelserna jag haft och det beror lika absolut till största delen på Peter. Vi är hyfsat jämna på land och även om han är snabbare på att simma så är vi ett perfekt team i vattnet.

Där kan vi snacka flyt!😄

Det braiga är att han tyckte det var lika roligt och härligt som jag så vi har redan nya planer på g. Någon lite mer crazy än den andra men alla garanterat väldigt upplevelserika!

Så tack, tack, tack Peter för att du gjorde denna dagen till ett minne för livet! Bättre 101-årigt team får man banne mig leta efter!😍

Kram från Ingmarie

På laddning

I morgon är det race igen och jag är jättepirrig! På ett bra vis. Du vet så där som man blir när man ser fram mot något och liksom nästan dör längtandöden. Jag kommer nog behöva påminna mig själv om detta både före och under tiden i morgon men nu är nu och sen vet vi inget om. Det kommer säkert bli livat i havet men jag känner mig trygg med att veta att jag har Peter med mig hela vägen. (Fördel Swimrun!)

Min s.k form är ju som den är och vi har inga mål mer än att ha kul och köra på så mycket min kropp pallar. (Peter är ju en Ironman-say no more…)

Laddat med (tror jag) lagom mycket mat, yoga och bassängövningar.

Men vem vet vad som är lagom egentligen? Bara hålla tummarna att kroppen är åtminstone hyfsat pigg i morgon så Peter slipper släpa mig och att ryggen är glad. Och att alla prylar är med! Jag är garderad för allt. Tror jag…

Fick i alla fall inte plats med mer i packningen så nu får det bli som det blir.

SL är nämligen segare än mig en (lördags)morgon så jag bor på hotell i natt. Känns helt ok..😄

Kram från Ingmarie

(O)smart av svett?

Ibland inser jag verkligen att det inte kan vara helt enkelt att vara kropp under mitt huvud. Och inte blir det väl enklare när den behöver svettas litervis.

Kuta utan vätska i fuktig värme i över två timmar är nämligen inte så smart ens för min värmetåliga kropp. Det liksom bara blev så. Kom på några av mina favoritspår djupt in i skogen bort mot Erstaviken och vips blev det plötsligt väldigt både långt hem och törstigt. Men jag lyckades hitta två vätskestationer. Golfklubbar har sina fördelar även en bra bit från klubbhuset.

Ett par kilometer från Hellasgården finns även Sandakällan där det rinner extra rent och mineralrikt vatten.

Folk vallfärdar dit för att fylla sina dunkar och det sägs t o m att vattnet föryngrar. Kanske det kan göra att hjärnan i det här huvudet, dvs mitt, blir lite smartare. Gott som attan är det där vattnet i alla fall!

Löpturen var hur som helst fantastisk!

Yin yogan i kväll var inte så mycket att orda om, det är ju verkligen bland det osvettigaste man kan göra, men det är inte Hot mojo. Den sprillans nya releasen var nog en av de tuffaste de gjort av de hittills 24 stycken som producerats. Jösses liksom ! Jag fick ge mig både 3 och 7 gånger. Ari är en av de bästa (och mest entusiastiska) instruktörer du kan hitta på denna planet och han kan också konsten att pressa ut det sista ur i princip vem som helst. Kan onekligen bli en intressant morgondag…

Kram från Ingmarie

Tankeval (och det där med storleken)

Varje dag tänker vi 10 000-tals tankar och gör säkert lika många val. Läste någonstans att vi till ca 80-90% tänker samma tankar som vi gjorde i går, förra veckan, förra året och… ja du fattar. Så det gäller verkligen att välja sina tankar.

Malin skrev på insta om det här med hur man väljer att tänka. För det är ett val. Tankar går att styra.

T.ex kan man ju välja att tänka ”jag hinner inte….”

Tror (tyvärr) det är en väldigt vanlig tanke. Visst, ibland är det så att man verkligen inte hinner men jag tror också det är en tankevurpa som, om vi tänker den tillräckligt ofta, blir sann.

Jag tänker absolut så ibland jag också men till 95% väljer jag att tänka ”jag prioriterar att… ” eller ”jag väljer att…”

Så i dag valde jag att tänka att jag skulle hinna göra allt jag ville idag och det gjorde jag! Plus lite till!

Lunchen valde jag ha här. Jodå, jag hann äta ändå för jag hade gjort matlåda.😄

Jag valde även att göra en del av jobbet nu sent på kvällen för att få vara med på Sickla Swimrun. Var ju flera evigheter sedan sist och jag längtade som en tok!! Och vilken kväll vi fick! Magiskt är bara förnamnet. Stort härligt gäng, spegelblankt vatten och pigga ben! Kan väl inte bli bättre?

Hängde kvar både länge och väl för att babbla. Det är ju liksom en del av grejen. 😀 Extra mycket att tjattra om nu innan ÖtillÖs nästa två race förstås. Och jag konstaterade ännu en gång att storleken har betydelse. 😜Fast helt ärligt skulle jag inte hinna med racer-Lars även om han simmade utan sina…

Obeskrivbart tacksam att Janne väljer att fixa med detta vecka efter vecka efter vecka. Helt gratis på sin fritid! Tack!🙏🏻

Kram från Ingmarie