Närmre och närmre

Det behövs en hel del skallben och motivation för att välja att träna inomhus när vädret är så där ljuvligt som det bara kan vara i maj. Men ännu mer än att vara ute ville jag träna före jobbet så då får man gilla läget. Sim + poolrun går ännu bara att göra under tak men om bara några få dagar öppnar 08as solskenspool! Då kommer ingen/inget kunna få mig att simma/vattenlöpa inne på många månader!

Och jag har en viss förhoppning om att benet kanske är med på att springa på land snart igen. Men en dag i taget! Tålamod, tålamod, tålamod och ännu lite mer tålamod.

Kram från Ingmarie

Gym-triggers

Det finns vissa saker som triggar igång mig extra mycket på gymet. Som liksom garanterat gör att adrenalinet rinner till och hornen växer ut. Box-säcken är ju en. Den kan få mig från en sovande zombie till en galen markatta på mindre än 30 sekunder. Don’t ask me why. Kanske någon väl dold fighting-gen som pluppar upp?

“Kälken” är en annan. Jag lassar på och lassar på och kör och kör tills svetten förblindar mig. Vad det är för gen som gör att jag triggas igång av den kan jag dock inte ens gissa mig till. 😳

Sen är jag liksom igång och ger mig inte förrän jag måste. Dvs när klockan är så mycket att jag måste sluta för att hinna till jobbet. Duschad. Observera även mina (fokuserade) miner.

Det är betydligt svårare för mig att komma igång med vattenlöpning. Särskilt efter en lång dag stående/gående på betonggolv. Inte ens de där tokstollarna som inte fattar vad rundsim är, utan verkar tro det är någon slags lekbalja, kan få igång mig. Men det gör gott för kroppen oavsett! All vätska som hade samlats i fötterna har jag nu kissat ut.🤪

Röstat har jag också gjort. Utan att ens vela! Och jag hoppas även du gör din röst hörd för vad man än anser om EU så är det viktigt att visa sin åsikt tycker jag.

Kram från Ingmarie

Från moll till dur

Vissa dagar startar bara helt fel. Du vet när man spiller, glömmer, får tjafsiga kommentarer, det är kallt, benet och ryggen gör ont, tar fel tåg och SL är både fullpackat och försenat. När känslan till slut blir att man bara vill åka hem igen och lipa. Eller i alla fall inte behöva prata med någon eller simma i grupp.

Ändå gjorde jag precis det! Pratade och simmade i grupp alltså. För jag vet att det hjälper. Måndags-gruppen med Coach Anna är ett av de mest idiotsäkra glad-piller man kan hitta utan recept och biverkningar. (Dock är det ruskigt beroende-framkallande.)

Eftersom jag missat första kvarten, inte hade bråttom efteråt och jag hade fint flyt så fortsatte jag en bra stund till. Vem kan förresten motstå att simma i en helt, tom och tyst simhall? Inte jag i alla fall! Så läckert!

Riktigt slut på strulet var det dock inte för min handduk hade fått fötter. (!) Men badvärden lät mig låna en och sen bara vände liksom allt! Jag åkte in till Södermalm, drack en stor kaffe och åt en ännu större lyxig vego-bagel. Var på ett skönt och svettigt Hot vinyasa-pass, köpte målar-färger för ett presentkort från mamma och Ulf, kollade på Hötorgs-vimlet och fick en grymt bra behandling hos bästa Micke.

Med hjälp av honom och Guru-Danne ska mitt ben och min arm bli glada på rekordtid! Jajjemensan!

Och bara för att dagen var som den var och blev som den blev har jag köpt några Triss-lotter. För du vet ju. Plötsligt händer det!

Kram från Ingmarie

Allt svänger

I går var det min lugnaste kväll ever på jobbet. Så där lugnt så det t.o.m blev tråkigt! Det var inte riktigt så här hela tiden men svart skärm betyder noll patienter!

 

Well, så var det inte i dag! Cirkus från början till slut inkl övertid och utan rast. Men det var ändå kul för det flöt på fint något vis och jag kände att jag liksom hade koll på läget trots kaoset. Plus att jag lärde mig en massa nya grejer och sånt gillar jag. Utan att överdriva kan jag säga att jag plättlätt fick ihop mina 12000 steg/dag bara där.

Men de hade egentligen uppnåtts redan innan för 2 timmars poolrun blir typ lika många steg som om jag kutat på land. (Däremot blir man inte lika kissnödig på land…) Mitt ben vill fortfarande inte vara med så nu ha jag lagt ner alla försök till att kuta tills det känns ok igen. Min gissning är att det är mitt gamla diskbråck som spökar, jag känner nämligen igen känslan av “klämd nerv”, så det sämsta jag kan göra är att stressa det ännu mer genom “löpstötar”. Och oavsett anledning till mitt ledsna ben så vill jag inte springa när det känns så här.
Visst är det märkligt hur snabbt det kan svänga? Inom allt åt alla håll…

Kram från Ingmarie

Sånt som hjälper vid (tillfälligt) avbrott

När man inte kan/får/bör kuta så är det en väldans tur att det finns andra sätt att bli (fysiskt) trött på och få en endorfin-kick av. Det hjälper också att ha en ledig fredag så det går att få plats på hot yoga under “kontorstid” och att besöka E-badet på tider då man slipper sardinburks-stämningen som ex i går.

Jag hade dock inte lika fint sällskap i dag som i går, faktiskt inget alls, men egen bana i två timmar är en ruskigt bra kompensation!

Jag hoppas verkligen, verkligen att mitt vänster-ben bara har ett tillfälligt avbrott. Och att min högerarm inte blir mer ledsen än vad den är. 🙏🏻 En dag i taget som sagt var. Tills allt blir som det ska får jag helt enkelt öva på tålamod och roa mig med annat.

Kram från Ingmarie

Höger-vänster strul

Om man vill ha lugn och ro och gott om plats på sitt simpass ska man inte välja att simma på E-badet efter kl 16.30. Men vill man öva på att testa trängsel och samtidigt gå en studie i psykologi så är det absolut perfekt.

Trängsel har jag inga problem med, det är bra träning, men knäppskallarna som inte begriper att man måste samsas kan jag vara utan. Mitt Ulrika-sällskap var dock bästa tänkbara!

Betydligt lugnare och mycket mer plats är det i skogen. Körde fartlek i en timme. Plus upp- och nedjogg förstås.

Men kroppen är inte helt glad. Eller rättare sagt vänster ben och höger axel/arm är en smula sorgsna. Det började i samband med tokjobberiet i påskas och har varit “ok” för det mesta men liksom  inte “bra” och de senaste dagarna tyvärr t o m värre.

Det är då det bara finns en sak att göra. Boka Guru-Danne! 

Tur för mig att han hade tid så snabbt för som alltid hittade han “felen” på min stackars kropp. Och som alltid är det omöjligt att förklara vad och hur han gör men vi kan väl säga som så här. Allting hänger samman.

Tokjobb, miljöomställning, höger axel och vänster ben, stress, korsben, nervbanor och nackspärr. It´s all connected.
Bra blir det ju alltid förr eller senare men jag är hoppfull om att detta ska bli bra fortare än fort.

Kram från Ingmarie

Naturkraft

Flera sena kvällar (pga jobb) efter varandra är väl inte helt sunt för det är svårt att somna i vettig tid när man inte är hemma förrän långt efter läggdax och dessutom är en smula speedad. Men så länge jag slipper jobba kväll-dag är det ändå ok. Det ger mig tid för att sova åtminstone hyfsat många timmar, äta frukost i lugn och ro, träna och liksom “ladda” lite. I alla fall om jag inte glömmer bort tiden. Det är ju ganska lätt hänt du vet när man kutar i den vackra skogen. Det är ju så vackert och fint nu att jag får ögonvärk!

Bara det här att kunna sitta, och ligga, en stund i gräset efter träningen, och särskilt före jobbet, är så himla mycket värt för mig. Jag hade verkligen ruttnat inifrån utan den här närheten till naturen som jag har. Numera finns det ju dessutom massor av forskning och studier som just visar vilken läkande kraft naturen har så helt fel känsla är det ju faktiskt inte.

Kram från Ingmarie

Gymliv

Jag är verkligen tacksam att jag gillar styrketräning. Har ju förstått att det är många som märkligt nog inte gör det. Jag behöver verkligen det. Både gör att klara av vardagslivet och den övriga träningen. Troligtvis gör väl förresten alla det i vårt “moderna” samhälle. Åtminstone kan jag inte direkt komma på ett jobb som ger en allsidig och jämn belastning på hela kroppen. (Finns det ö h t?)

Så det där att “gyma är tråkigt” förstår jag mig inte riktigt på. Mitt problem brukar tvärtom vara att jag liksom fastnar och helt glömmer bort tiden. Det finns ju miljarder roliga grejer och övningar att träna och förbättra sig på.

Kram från Ingmarie

Måndags-skoj igen

Den här nya måndagars-rutinen alltså. Den är bra fin! Vi var en liten skara på dagens simträning så det blev nästan PT! Superskoj som alltid med Coach Anna! Nästan för skoj för dels går den där timmen på tok för fort och dels är det ruskigt svårt att tänka på teknik, simma och skratta samtidigt.🤪

Det hinns inte med någon längre vila innan Coach-passet på Sats. Typ hem, äta, byta om, packa om och sen kuta till ännu en “fel” sida av stan. Ja jag tycker så när det är för långt bort för att kallas nära.😀 Men precis som förra måndagen blev det 90 min “extra” löpning utan att jag egentligen tyckte att jag tränade. Eller jobbade.

 

Kram från Ingmarie