Easy to please

Säga vad man vill om mig men jag är banne mig inte svår att göra glad.?

Upp tidigt. Jobba, jobba, jobba med hyfsat flyt.Enda brejket på hela dagen var egentligen en kort paus i en solig park för att käka medhavd lunchlåda.

Men trots full dag har jag funnit tid till ett löppass, ett styrkepass och som denna torsdag ett ljuvligt Yin yoga pass med bästa Jenny. Och när jag äntligen skulle få åka hem igen kom jag  precis lagom till tuben!

Det är sånt här som gör mig (vardags)glad! ?

Vad har du för vardagshändelser som gör dig glad?

Kram från Ingmarie.

Runningday

Att ha många olika jobb har sina fördelar för man hinner då aldrig att tröttna. Enda bekymret kan väl vara att hålla reda på vilka kläder som gäller och vilken yrkesroll jag ska koppla på. Men i dag var det plättlätt för det har varit löpning från morgon till kväll och vem gillar liksom inte det??

Först egna intervaller. Jobbiga men härliga.


Sen direkt till ett coachpass. Det är väl typ bara till den sortens jobb man kan komma svettig.? 


Direkt efter detta gjorde jag ett fotojobb som väl inte var så mycket löpning i sig men däremot för en Spring-tidning.

Ännu lite senare var det dax för löppasset på Sats där det märkligt nog var full klass trots supervädret. Låtsas att det var för att mina pass är skoj. Och jobbiga.?


Och så till slut ett jätte-event för ett stort företag tillsammans med några av mina goa Urban Tribes kollegor. Är man av någon anledning det minsta oglad  innan så är man garanterat skitglad efter.


Förresten, med tanke på gårdagens tema, kolla in månen! Nog vore det märkligt om inte den påverkade även oss människoknytt när den kan både lysa så starkt och flytta på haven.


Kram från Ingmarie.

Hemmakväll

Mycket pallar jag men när jag sovit dåligt av en eller annan anledning blir det både tvärslut och kortslut i maskineriet. Som om jag är bakis, jetlegad och har blivit stungen av en svärm tsetseflugor. Ja du fattar. Inte ens Pressbyråns största kaffe hjälper och då är det illa.

Varför jag sov dåligt i natt vet jag inte men för att göra det enkelt för mig skyller jag på månen som bara blir rundare och rundare där uppe i universum just nu. Jag har märkt att där är ett visst samband nämligen. Antingen sover jag som om jag vore medvetslös och inte ens en om man smällde ihop två grytlock vid örat skulle jag vakna.  Eller så sover jag inte alls. I alla fall inte före kl. 04 men när klockan ringer sover jag förstås som allra bäst. Hur tänker kroppen där liksom?

Såna här dagar är det bara att gilla läget och tagga ner. Lugn löprunda i skogen med skön avslutningsstretch fick räcka. Och tappert kämpande av att orka med både SL och att hålla ögonen öppna under pliktens timmar.

Sen fick jag helt enkelt tänka och prioritera om. Så helt oplanerat, och ffa extremt ovanligt, hade jag kommit i pyjamasen och ätit kvällsmat innan barnprogrammen ens hunnit börja.


Och helt ärligt känns det både ruskigt skönt och nästan snuskigt lyxigt. ? Kommer troligtvis hinna somna innan mångubben vaknat och börjat störa mig.

Kram från Ingmarie.

Sunkmåndag

Alla dagar flyter minsann inte framåt eller är ens det minsta lattjolajbans. En del dagar är helt enkelt mest bara sunk och skittråkiga.

Jobba inne när det är typ sommar ute känns ju lagom skoj. Eller att det ännu en gång har varit inbrott i cykelförrådet. Inte heller att smälla i benet i ett av gymmets vassaste kanter så det blir en allmän sörja av blod och hudslamsor. Och när headsetet på min Indoor Running klass vägrade både funka och sitta på plats, utan for runt precis hur som helst på min skalle, hade jag väldigt lätt för att hålla mig för skratt. Prova kuta i fullt ös på ett löpband med en hand vid örat för att hålla eländet på plats så förstår du. Och samtidigt prata, hålla koll på tiden och skapa kontakt med deltagarna. Min simultanförmåga klarar allt utom just det där att hålla headsetet på plats.

Men men. Det är såna här dagar jag får jobba extra med att leva som jag lär. D.v.s se ljusglimtarna Ingmarie och sluta gnäll. För såklart har det funnits bra grejer också och nu när jag fått gnälla av mig så känns det genast betydligt bättre. ?

Vattenlöpningsintervallerna gick som tjohejsan även om även de var inomhus. Där är dock gigantiska fönster så mellan varven sprang jag i solen. Benen är pigga och jag röjde runt på gymet som om det inte fanns någon morgondag. Såret på benet var egentligen bara en skråma när jag väl fick torkat rent och hojen stod kvar trots inbrottet! Ja du hör ju! Mer + än -!?

Och när jag väl varit ute har jag verkligen njutit extra mycket av solens strålar.


I morgon är en ny dag och jag ska satsa järnet på att göra den roligare än i dag. Borde inte vara så svårt.?

Kram från Ingmarie.

Swimrunsöndag med guldkant

Livet snurrar på i en raslig fart för de flesta av oss. Det ska pusslas, trixas och fixas för att få ihop jobb, hemmaliv, vila och träning. Om man sen dessutom vill göra saker tillsammans med andra så krävs det verkligen att man tänker till. Träna tillsammans är ett perfekt sätt att få den delen tillgodosedd samtidigt som man är social. Jag har märkligt nog mest träningskompisar så på så vis är det väldans enkelt. “Problemet” är att alla oftast inte vill/kan göra samma sak samtidigt. En del vill inte ens göra allt. Jag är inget undantag där heller även om jag älskar att träna. Kanske för att jag ännu inte har någon längtan efter, eller ens fattat grejen med, t.ex klättring, hinderbana och kampsport. Men framförallt tror jag det är för att jag helt enkelt inte har tid med hur mycket som helst. För hur det än är så vill man ju känna någon slags utveckling med det man gör så kör man ständigt nya aktiviteter kommer det inte hända så mycket med just den delen. Dock kommer Cv:t för “har provat på” bli extremlångt. 😉

Jag har inte träffat Karin på 18 evigheter, kanske t.o.m fler, p.g.a just det där livspusslet. Våra liv är liksom helt osynkade. När hon kan så kan inte jag och vice versa. Men i dag fick vi äntligen till det. I alla fall en stund och en stund är bättre än noll stunder, eller hur? 🙂 Vi har en stor gemensam (tränings)nämnare, löpningen, men sen tar det tvärslut på just den biten. Det går dock att klura ihop ett halvgemensamt pass ändå. Jag och Lars ville köra swimrun medan Karin och Ingemar av någon anledning inte alls var sugna på det. Så istället för att alla körde var och en på sitt håll möttes vi upp och kutade 4-5 km. tillsammans innan vi delade på oss och fortsatte våra olika sportlekar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tror Karin och Ingemar fick en härlig tur på slingorna. Svårt att inte gilla dem även om de bitvis är en smula kuperat. Jag och Lars körde två varv på en redan markerad swimrunbana. Ja så bra är det vid Hellas! Två hyfsat långa simsträckor mellan mestadels ganska tuff trail. Lars är en grym simmare men trots att jag fortfarande är långt efter honom så märkte vi båda att jag inte var lika långt efter som när vi körde ihop innan sommaren. Om han nu inte slöade allt för mycket för att vara snäll mot mig vill säga…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag är ju inte så rask på trail heller så det tog sin lilla tid. Karin och Ingemar hade fått vänta på oss vid mötespunkten men de såg glada ut ändå. 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men jag är seg, och envis, så när de andra fortsatte hemåt fortsatte jag med mer swimrun. Totalt tre timmar blev det igen och det är jag både glad och tacksam över för helt enkelt var det inte. Gårdagen satt helt klart kvar i kroppen. Vore väl kanske rent konstigt annars. 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Men sen är det ju så himla bra om du minns att jag går en mini-yogakurs. Två nya fantastiskt sköna timmar med bästa Jenny. Nu är jag som ny igen!
img_6641

Kram från Ingmarie.

Det stora i det stora

Alltså, vilka dagar vi har! Det är ju rena sommarfeelingen. Vem hade kunnat tro att september skulle bjuda på detta kalasväder? Mer än en gång de senaste dagarna har det också slagit mig vilken otrolig tur jag har som lever i detta land. Inga krig. Inga konflikter. Ingen diktatur. Jag får röra mig i princip helt fritt liksom att jag får tänka, tycka och skriva fritt så länge det inte skadar någon. Vårt lands natur är både varierande och vacker. Vi är förskonade från allt för hemsk miljöförstörelse och de allra, allra flesta är skyddade av ett socialt nätverk.

Det är stort. Och fint. Och långt ifrån en självklarhet.

Sånt tänker jag ofta på när det svider i ögonen av svett, lungorna piper efter syre och benen nästan viker sig av trötthet under intervallträning. För egentligen gör jag ju det av fri vilja och för att jag både kan och får. Då ska man banne mig inte gnälla. 🙂

Åsa och Annika som jag körde med i dag, två supergirls som jag träffat via swimrunträningen faktiskt, är ruskigt snabba. Jag kunde ju ha valt att inte ens frågat dem om de ville köra med mig för att på så vis slippa bli avhängd. Men jag tänker som så här, och det är ganska ego egentligen, att om jag kutar med vassare löpare så borde jag ju med bli vassare.

5 x (3+2+1) min. blev det. På en ickeplatt runda i skogen. Kul som attan även om jag var långsammast. Jag bet i vad benen klarade. Fanns inte en chans att jag kunde maska för då hade jag blivit lämnad ensam och grejen var ju att vi skulle köra tillsammans.

img_6622

Det positiva är att även om jag inte är så snabb (allt är relativt-jag vet) så känner jag mig fortsatt stark och min återhämtning är ruskigt snabb. Eller som Åsa sa i en av pauserna: “Du pratar för snabbt efter intervallen!”

Kul att vara lite extra bra på något även om just det där aldrig kommer ge mig något pris.

Himla mysigt var det i alla fall och nu har det plötsligt blivit lite nya planer. Det blir ju lätt så när man pratar med likasinnade du vet. Mer om det framöver. 🙂

Mysigt var det även att cykla till Flaten och käka lunch med världens bästa sambo.Har jag sagt att jag älskar det där stället?

img_6628

Och bada lite.

img_6624

Sen somnade jag i solen. Bästa powernapen om du frågar mig. Plötsligt hörde jag Anders säga att han skulle kuta runt sjön. Kuta? Själv orkade jag bara rulla över på magen och slappa vidare. Du ser, jag är väldigt bra på att slöa också. 🙂 I alla fall en stund för när han var tillbaks, varm och badsugen, var jag snabbt uppe och ännu snabbare redo för att simma. Utan våtdräkt! Magiskt! Och nej, jag frös inte en sekund! Makalöst!

 

img_6632

img_6634

img_6630

img_6636

Torka i solen är bland det bästa jag vet. Ja vara i den överhuvudtaget. Kan riktigt känna hur solens energi liksom går rakt in i varenda en av mina pyttesmå celler. Så när vi cyklade hem, och “råkade” rulla förbi ett av områdets finaste utegym, kunde jag ju inte låta bli. Ett helt gym för sig själv! Snacka om lyx!

img_6640

Kommer fortsätta att suga allt detta gottiga ur sommarvärmen och solens strålar så mycket jag bara kan och förmår. Och fortsätta vara tacksam för allt det jag har och får. Livet kan vara hårt, brutalt och skitjobbigt men i det stora hela är det ändå fantastiskt. Troligtvis den största gåvan vi fått.

img_6612

img_6613

Kram från Ingmarie.

 

AW

Efter en absolut fullproppad dag där jag transporterat mig under tidspress med tub, buss, pendel, cykel och ben mellan olika jobb och möten var det väl egentligen inte så märkligt att andningen satt i halsgropen och hjärtat pickade på med lite för många slag. Tack och lov hade jag både möjlighet lyxen att få det bästa “botemedlet” mot det där onödigt höga stresspåslaget. Yin yoga med allra bästa Jenny.


Måste vara den bästa After Worken alla kategorier.? I alla fall för mig. Vilken är din?

Kram från Ingmarie.

En sån där dag…

Jag tror vi alla då och då vaknar på morgonen och undrar hur i all sin dar man ska orka med den. Så där så man nästan längtar sig fördärvad efter att få få lägga sig igen fastän man inte ens gått upp.

Men på något vis blir det ju alltid kväll ännu en gång och man har både överlevt och klarat av allt. När jag har sådana dagar, som i dag, koncentrerar jag mig stenhårt på att göra en sak i taget. Till 99% funkar det alltid.

Jobbade hemifrån innan jag for in till stora staden för att först  köra egna intervaller. Jag ljuger rejält om jag säger att benen var pigga men passet kändes ändå helt ok. Dessutom var ju vädret fantastico!



Anledningen till att jag körde i stan  var helt enkelt att det kändes bäst att “vara på plats” inför nästa aktivitet. Man kan ju aldrig helt lita på SL och ett coachpass på lunchen med småstressat kontorsfolk betyder start på pricken. Så där blev det ännu lite mer intervaller och transportrännande.



Åter hem. Fixa matlådor, hämta paket på postutlämningen (jobbrelaterat så inte ett skvatt spännande),  jobba lite till och sen in till stan med SL för ännu ett coachpass men denna gång stod jag bara jämte och gastade och såg till att gänget jobbade. Sånt är jag sjukt bra på! ?

Passade på att köra ett eget styrkepass innan jag traskade vidare till nästa gym för ett Hot mojo pass. Det här är typ vad som fanns kvar av mig efteråt..


Nu efteråt så tänker jag att det gick ju hur bra som helst och att jag oroat mig helt i onödan. Men jag antar det är en del av livet. Och kanske en nödvändighet. Att oroa sig, och gräma sig, men sen ändå anta utmaningarna.

Kram från Ingmarie.

Coachat med coachen

Coach Nicolas är inte bara en rackare på att simma, springa och köra swimrun. Han är även en grym traillöpare och har flera olika grupper han tränar. I kväll fick jag äran att vara med som hjälptränare. Nicolas höll i själva traillöpningen, där hade jag garanterat mer stjälpt än hjälpt annars, och jag höll i styrke- och  rörlighetsdelen.

Galet skoj!  Jag lärde mig massor av nya grejer och upptäckte stigar jag absolut inte visste fanns trots att jag kutat där miljarder gånger. ( Ja nästan i alla fall.) Passet innebar långa intervaller på trail och korta på platten med ännu kortare vila.



Jag bjöd på hopp&skutt övningar kombinerat med svidiga styrkeövningar. Tror en del kommer minnas mig i några dagar.?


Men jag var extra snäll på slutet.? Tänja och sträcka ut på trötta muskler  och andas lugnt brukar uppskattas av de flesta.


Ett superhärligt gäng som verkligen gav allt och har jag tur får jag vara med igen. Att Nicolas är en outstanding coach har jag ju ältat några gånger vid det här laget men nu börjar jag på riktigt undra om han verkligen är gjord av kött och blod som vi andra dödliga. För trots att han körde ÖtillÖ i går, där han och partnern kom fyra, så kutade han både lätt och glatt med i dag.

Some guys really have it all. Själv hade jag troligtvis behövt ha benen i högläge i en vecka. Minst. Innan rullatorn fått ta över.

Kram från Ingmarie.